Far far away [SV] [PG 11 - 13]

Den här berättelsen innehåller svordomar, tonårstankar etc. Så om du tål det, Välkommen!


Ratning: PG 11 – 13 får man avgöra själv
Huvudperson: Suzanne Bleak
Kapitel: Obestämt
Textyp: Skönlitteratur och äventyr.
Handling: Suzanne är en modern tonåring, inget speciellt med henne inte. Hon lever sitt liv en bit utanför Stockholm och anses vara hyfsat populär.
Hon är lite av en magnet, som drar till sig både killar och ohyra.
Men vad för slags ohyra?
Någonting måste ju hända, annars skulle hennes liv vara ett tomrum i världen. Utan äkta betydelse.
Ska hon finna sitt öde? Och ska hon på något sätt lappa ihop sitt trasiga liv till någonting vettigt?
Eller ska hon falla långt under vattenytan, och aldrig komma upp igen?


1. A, som första bokstaven.

Suzanne kastade en av pappersbitarna som Jewerld rivit isär på Brand och skrattade med de andra.
”Vad fan gör du?!” skriker Sara när Jewerld kramar henne bakifrån och håller henne tätt intill sig.
”Myser lite, hur så?” mumlar han mot hennes axel och försöker ge henne en puss på kinden.
Sara skrattar och vänder sig om så att de står öga mot öga.
Hon ger honom en lätt puss innan hon flyr till golvet där Suzanne och resten av klassen sitter.
Suzanne tar emot henne och gömmer henne bakom ryggen.
”Saknar du någon Jew?” frågar hon och flinar oskyldigt.
”Va fan tror du? Ge tillbaka min flickvän!” utbrister han och försöker lyft bort Suzanne.
”Visst, skulle knappas tro att du vill ha innan läggdags.”
Jewerld skattade med de andra och ger upp. Han satte sig på andra sidan av den trånga korridoren.
Vikarien var nu exakt tretton minuter försenad, men det var det ingen som brydde sig om.
Devon stirrar stint på Sandra med ett nollställt uttryck i ansiktet, Sandra som annars brukar stirra på Devon ser det genast.
”Vad glor du på?!” skriker Sandra och kastar en pappersbit på Devon.
” Skit i det du så lever du en vecka till.” sa han och kastade tillbaka pappersbiten.
Den här gången träffade de Suzanne.
Hon öppnade munnen i ett skri, men ut kom ingenting. Hon spottade däremot ut den lilla pappersbiten och många upprörda utrop hörs,
”Se upp Dev, Suz är aldrig att leka med!” skrattade Anton och ger honom en lätt puff på axeln.
Suzanne reser sig upp och drar honom upp på fötterna.
Han reser sig upp med ett förvånat uttryck i ansiktet.
”Skit, vad du är stark! Som värsta bruden.”
”Va fan! Trodde du jag var en kille eller?” skrattar hon och Devon lyfter henne upp i luften.
Suzanne skriker och några visslar till.
Devon släpper tillslut ned henne igen och hans status blev ännu lite högre inför tjejerna.

Efter ungefär en kvart började klassen att undra vart vikarien tagit vägen, och eftersom alla utom dem slutat blev alla i 9:b lite vildare.
Suzanne hade ont i huvudet och ville bara gå hem. Slippa den sista lektionen, som det ändå inte var någonting kvar på.
Hon tog fram sin mobil, för att messa Cessie, som undrar om hon ska komma snart.
Hon hinner precis knappa in ett T när den rycks ur händerna på henne med en ivrig rörelse.
”Ej!” utbrister hon och ser in i Brands mörka ögon.
Han ler retsamt mot henne och gömmer mobilen bakom ryggen.
Suzanne ler retsamt tillbaka och ser på honom. Hon hade alltid tyckt att Brand var snygg, otroligt snygg.
Vacker olivfärgad hy, mörkbruna ögon och vackra lockar som ramar in hans ansikte.
Hon reste sig upp och han backade lite.
”Min mobil, tack?” frågar hon och kommer närmare.
”Om jag får en puss.” han ler retsamt och skrattar
”Jag tänker inte kyssa dig!” säger hon och kommer ännu närmare.
”Det sa jag aldrig, bara en liten puss!” han prutar charmigt med läpparna och kommer närmare.
Hon skrattade och funderar.
Han var ju snygg, och hon har ingenting emot att sno en kyss av den snyggaste killen i klassen.
Hon går närmare och ger honom en snabb puss. Han besvarade den och håller kvar henne, trotts att han fått sin kyss. Hon bubblade av förtjusning när han drar handen genom hennes hår och förlänger kyssen.
Hon drar sig tillslut undan och får sin mobil, även fast hennes huvud inte alls ville tänka på den.
Ville inte spela ointresserad, ville ha mer. Mer.
Hon satte sig och vissa aploderade åt föreställningen Suzanne och Brand bjudit på.
Hennes hjärta skrek efter mer medan hennes hjärna sa att hon skulle spela cool och inte bry sig.
Och hon undrade då, när hon skulle börja följa sitt hjärta.

Verkar bra!

Tycker att det värkar bra! Fortsätt gärna och gör en liten människa glad ❤

Haha tack! kommer ett till imorrn :3

Super bra, bevakar! ♥