-A christmas story- [Sv, Phan, Novell]

Ja här kommer jag när det precis blivit sommar, med en phanfiction som utspelar sig på julen...Skrev den i julas så det är därför. xD
Men iaf! Det är en novell om Phan och jag hoppas någon vill läsa!

Rating-G
Språk-Svenska
HUvudpersoner-Dan och Phil! (Obviosly...x)
Författare-Jag
Delar totalt-En

Taggar: (Sorry om ni inte vill bli taggade)
Missy The Timelady
Ellysaken
HermioneHäst
Renblodsprinsessan
Primrose Granger
Kallamina



-A christmas story-

Phil kollade upp mot den becksvarta himlen. Han kunde urskilja något vitt som sakta rörde sig ner mot gatan han stod på. Det var snö. Kall, blöt vit snö. Den singlade ner och la sig på hans svarta mössa. Phil drog av sig mössan och skakade den. Han fortsatte upp för den dunkla gatan och stoppade sina kalla händer i de förhoppningsvis varma fickorna och drog den blå halsduken lite hårdare om sig.
Han blev lättad när han såg skylten framför sig med orden Bakerstreet på. Han var på väg till Dan för att fira jul. Och nu behövde han bara gå gatan upp och skulle sedan komma upp till gatan där Dan’s lägenhet låg.
På den här gatan var det alltid fullt med folk så Phil hade svårt att komma fram fort, och när jag säger alltid fullproppat då menar jag verkligen ALLTID fullproppat, för även om det hade varit mitt i natten skulle det var fullt med folk.
När han väl var framme vid huset gick han fram till den stora träporten och drog i den. Men den öppnades inte. Han testade med att trycka på den, men den förblev låst. *nähä* suckade han och lät blicken glida till sidan av dörren. Där satt en dosa med en massa siffror och en…..
-Just fan! Det är ju kod på dörren. Sa Phil tyst för sig själv.
Han försökte minnas var det var för kod och snart kom det upp i skallen på honom. Han böjde sig fram emot dörren och tryckte in koden.
*1..57….8* Dörren pep till och smällde upp med ett dovt gnissel. Phil steg in och tog d
fram mobilen för att S.M.S:a Dan att han kom. Snart plingade det till i mobilen och han fick ett Ok! och en glad smilie, till svar av Dan.
Phil tryckte på den gamla ringklockan som satt lite snett på vänster sida av dörren. Snart hördes det steg in anför dörren och det dröjde kanske en sekund innan dörren öppnades.
Där i öppningen stod Dan med sitt gamla vanliga glada leende. Dan hade på sig en röd, stickad tröja med en stor ren på….och sånklart hade ju renen röd mule. Han hade också på sig ett par vanliga svata byxor och på fötterna hade han skor som såg ut som älgar…...Han sträckte fram armarna och kramade Phil.
-Äntligen kommer du! sa Dan glatt, kom in.
-Tack,tack Daniel! Svarade Phil och stängde dörren efter sig.
Han stod nu i Dans hall. Hallen var liten och tapeterna var grå med en tavla på högra väggen med ett konstigt men färgglatt motiv på. På golvet invid den vänstra väggen stod ett blått skoställ i trä. Phil ställde ner sina svarta kängor där och hängde sin jacka på en grön krok på väggen.
-Vad lång tid det tog! Sa Dan och tog med sig Phil in i köket.
-Ja, mamma höll kvar mig lite längre…..
-Ingen fara! Nu ska vi göra KA..LL..KOOON! (han pratade med stor inlevelse…)
-Kallkon? sa Phil och skrattade.
-Ja, vad då då? Tror du inte vi klarar det eller?
-Haha! Jo nästan.
I köket hade Dan radat upp allt som man kan äta till jul. Kallkon, pajer, grönskaer, gröt….ja du vet. Det var riktiggt stemningsfullt. Det stod en radio på det lilla köksborde och ur den kom det jullåt efter jullåt. Man märkte verkligen att det var dagen innan julafton.
-Så, ska vi börja? Sa Dan och knäppte på sig ett rött “juligt” förkläde.
-Jag går och hämtar kameran. Sa Phil.
-Oki,doki.
Phil gick ut i det lilla vardagsrummet och kom snart in i Dans Svart-vita sovrum. Rummet var väldigt stökigt och det låg kläder över allt på golvet. Fönstret stod öppet och det blåste in kall luft geno det. Phil gick fram och stängde det. Kameran som han kommit för att hämta stod vid garderoben och Phil gick fram och hämtade den. Kameran var sliten för de hade tappat den i golvet några gånger. De behövde en ny. Men det var ju julafton nästa dag så de fick väl hoppas på det bästa.
-Vi ställer kameran här va? Sa Dan när Phil kom tillbaka.
-Kan vi väl göra.
Dan fällde upp stativet och ställde det precis mitt emot de. Phil tog fram Två stora ljus och ställde dem på bordet bakom de.
-Ska vi sätta i gång då?
-Yes det ska vi! Leeeeets start! Phil tryckte på “record” och “bandet rullade” igång.

-”hej Internet!(Hi internet!) Idag tänkte jag och Phil göra lite julmat!
-Exakt! och vi...
…………………………………………………………………………………………………
4 timmar senare
-Hopf! Vad varmt det var! Sa Dan och drog av sig sin blöta tomteluva.
-Håller med dig! Jag svettades som en kallkon….Svarade Phil honom.
-Men videon blev ju bra!….kanske inte kallkonen...men det får man ta!
-Och nu måste vi bara äta upp all mat……

De båda gick ut genom köket och in i det lilla vardagsrummet. Rummet hade lila väggar med en och annan tavla här och var. Och på golvet låg en liten röd skrynklig matta. Det låter kanske inte så hemtrevligt, fast det var det på något sätt en då.
Dan och Phil slängde sig med kameran och datorn i den svarta soffan som stod i ett hörn i det lilla rummet. Dan öppnade drog ur chippet ur kameran och stack in den i datorn. Nu skulle de korta ner den fyra timmar långa filmen till högst en timme. För de trodde inte att någon ville se de stå och skratta och bränna kallkon i fyra timmar.
Phil drog loss blicken från datorn och började lukta(som en hund) i vädret. Det luktade inte som det gjort förut. Det luktade...bränt.
-Vad är det? Mumlade Dan som var helt fokuserad på videon.
-Det luktar typ bränt. Känner du inte?
-Äch, vi brände ju kallkonen...då liktar det liksom bränt.
-Jo det förstoss…
Det hade gått en lång stund och lukten hade inte dunstat bort. Utan tvärt om. Det hade börjat lukta mer och mer. Men Dan verkad inte bry sig.
-Dan...jag tror faktiskt inte att det är kallkonen som luktar…
-Då är det väl grannens kallkon.
Phil himlade med ögonen till svar.

Det hördes syrener på långt håll, ljudet kom närmre och närmre och verkade stanna utanför lägenheten där de befann sig.
Nu var det inte bara Phil som reagerade utan Dan också. Dan for upp ur soffan och släppte datorn och rusade upp ur soffan och bort mot närmaste fönster. Phil lika så. Dan kollade ut och ner genom fönstret. Där nere såg han någonting som gjorde honom rädd, det stod nämligen tre stora, röda brandbilar, två ambulanser och en polis. Hans mardröm hade gått i uppfyllelse.
-DAAAAN!!!! DEEET BRIIINNER!!! Hörde han Phil skrika nån stans i lägenheten.
Nu blev han riktigt rädd. Var det här i hans lägenhet det brann? Han sprang ut genom dörren och kom ut i köket, eller man ska väl säga det före detta köket….Köket som inte var något kök längre badade i lågor. Det var hemskt att stå här och glo på när det sakta, sakta rasade sönder. De oranga lågorna blev fler och fler och röken bredde ut sig över allt i lägenheten. Det var hemskt. Han såg bara rök och eld vart han en kollade. Dan la sig ner på golvet och ålade åt något håll som inte var åt kökets håll. Han hostade när röken sögs in i strupen på honom och ner i lungorna. Ett tag trodde han att han skulle dö men det skulle han inte, inte just nu i alla fall. Han skulle hitta Phil, även om det betydde döden för honom
När kom ut i hallen stötte han i mot något där han kröp. Det var ingen tröskel eller någon sak, nej det kändes mer som något mänskligt. Phil! Hans ögon var hårt slutna och munnen var helt öppen. Dan stannade upp i allt tänkande och stirrade på honom. Han grät. Dan grät inte ofta, men nu, just i detta ögonblick gjorde han det faktist. Phil, hans bäste vän i det liv han haft låg här på golvet och rörde sig inte ur fläcken. Han kunde inte vara död? Han fick det inte!
Men vad skulle han göra åt det?
Hur kommer man ut ur ett brinnande hus? Jo man går fram till dörren, trycker ner handtaget och springer för livet. I alla fall när det gällde livet...Eller liven. Vad hade han för val? Dan hade ingen lust att välja nåt just nu, och särsklilt inte tänka.
Dan tog ett stadigt grepp om Phil’s ena arm. Sedan tog han sats och ställde sig upp. Elden hade spridit sig mycket nu och var nästan framme vid han och Phil. Dan kastade sig fram mot dörren. Den flög upp och de båda vännerna trillade ut ur lägenheten och föll ner för trappan.
Trappuppgången var också rökfylld och snart orkade Dan inte andas mer. Han hörde steg någonstans bredvid de. En gestalt i röd och gul dräkt uppenbarade sig i trappan. Dan’s ögon var suddiga av all rök men han kunde ändå se att det stod någon där. Gestalten ropade något och snart hördes fler steg. Sen blev allt svart framför ögonen.

När Dan vaknade igen låg han i en säng. Det var en vit tråkig sjukhussäng. Rummet runt om kring var också vitt. Med undantag på en tavla med en massa grå blommor på. Det var definitivt ett sjukhus. Dan vände på huvudet och såg en person i vita kläder sitta bredvid honom. Phil såg trött ut där han satt på sidan av Dan men han var ändå lika glad som alltid. Den gamla vanliga Phil fast med vita kläder i stället för hans färgglada.
Dan kände att det hade hänt något med de när de föll ner för trappan i hans hus med sammanflätade händer. Inte att de slagits rejält vilket de gjort, inte att de fått minnen för livet. Nej han kände nåt annat, nåt som är starkare än allt
-Hur mår du? Frågade Phil.
-Som vanligt och bättre! Jag är ju med dig.
Kärlek

Moahaha!
Jag har redan läst den på wattpad
Men skitbra!

Hehe...(Den är ändrad!)
Tack! ♥

Då måste jag se till att läsa om den!

Jättebra!

Nämen tackar! ♥

Varsågod ♥