Att läsa bok i manusform

Eftersom Harry Potter and the Cursed Child är skriven i manusform tycker jag det skulle vara roligt att veta hur folk har tyckt det har varit att läsa boken som manusform.
Alla möjliga tankar och funderingar är välkomna!

Jag hade inga problem med det, det var lika verkligt som vilken annan bok som helst.

Man saknar dock ibland tankar och sådant.

Det var väldigt lättläst och så men det blir lite för få person och miljöbeskrivningar enligt mig. Att ta del av tankar hade också varit intressant.

¨Jag är dålig på engelska och därför var denhär boken perfekt för mig men ´när den kommer på svenska kan jag nog tycka den inte tar samma pris riktigt.. Men vi får se

Jag har inte köpt boken än men är så sjuuuukt taggad på att läsa den så snart som möjligt!!! har läst manus innan så tycker det ska bli intressant att läsa en bok i manus skript

^this

Rent tekniskt gick den helt okej att läsa, trodde det skulle kännas hackigare och styltigare liksom men det flöt på rätt bra.

Men själva läsupplevelsen tycker jag inte alls var som en vanlig bok, det kändes väldigt fattigt och lite tråkigt, som att det saknades väldigt mycket, det som i själva pjäsen fylls ut av att se karaktärerna, effekterna, höra ljud och musik osv. Tyckte även händelser staplades för mycket på varandra utan några egentliga övergångar, i pjäs/film funkar det bra så hade ja gsett pjäsen hade det inte varit några problem... men i böcker tycker jag det är skönt med lite "fillers" mellan händelserna där man får lära känna karaktärerna mer, ta del av deras vardagsliv och funderingar. Det går ju in i det som sagts ovan, att det är för få person- och miljöbeskrivningar och tankar.

Så helhetsupplevelsen är tyvärr negativ.

Det gick relativt bra att läsa, förstod det mesta (kommer säkert läsa om den ett dussintal gånger i framtiden, haha), och man förstår mer och mer ju fler gånger man läser boken.

Det gick bra att läsa, men det är ju en helt annan sak att läsa manus än att läsa en vanlig bok. Men om jag bara tänkte mig att allt hände på en scen så kändes det lättade, och efter några scenen vande jag mig vid det och tänkte nästan inte på att det var ett manus!

Jag tycker manusformen markerar på något sätt att det är annorlunda från serien, både eftersom stilen överlag blir så väldigt annorlunda och eftersom man är så van vid att filmer och teatrar ändrar förutsättningar och storylines ganska mycket för att fungera på scen/i rutan. Så jag tycker det var bra att det hjälper till att ta avstånd, för om the Cursed Child faktiskt var som ett försök att fortsätta serien på samma sätt och samma nivå som innan skulle den verkligen inte vara bra, men på det här sättet tycker jag den var jättebra ändå ^_^