En oväntad resa (OUAT/HP) (PG-13)

Jag skrev den här berättelsen för två år sedan på engelska och den har legat uppe på FF.net sedan dess, men jag började översätta den till svenska nu i somras för att kunna använda den som en form av introduktionsmaterial till ett FanFiction-projekt som jag kör med mina elever, så jag tänkte att jag lägger upp den här också

Sammanfattning: Fjorton vänner som lärt känna varandra via internet - och ett gemensamt intresse (Harry Potter) - träffas för första gången i Orlando. Deras besök på The Wizarding World of Harry Potter blir dock inte riktigt som de tänkt då de blir nerdragna i en magisk virvelström och hamnar i staden Storybrooke. Snart upptäcker de staden är full av sagofigurer och att de allihop saknar ett års minnen.

Viktigt att veta: Berättelsen har två parallella storylines, en som är i nutid (och är helt kronologisk) och en som är i dåtid och som inte alltid är helt kronologisk. Jag kommer att skriva de kapitel som är i dåtid i kronologisk ordning allteftersom de dyker upp i det här inlägget, om man senare vill gå tillbaka och läsa dem i rätt ordning. Det står alltid i början av kapitlet när storyn utspelar sig i förhållande till nutids-kapitlen.

------------------------------------

PROLOG
Nutid, okänd plats

Det snurrade i hennes huvud och om hon öppnade ögonen skulle hon med stor sannolikhet spy. Faktum var att hon redan kunde känna den sura smaken och det var inte lätt att hålla uppkastningen nere. Asfalten var kall och skrapade mot huden; hon försökte fokusera på det istället. En grymtning från någonstans i närheten sade henne att hon i alla fall inte var ensam, vart hon än nu var.
”Hallå!”
Ropet kom från en kvinna och var så plötsligt att det gjorde ont i huvudet.
”Sluta skrika”, muttrade en bekant röst.
”Filipi?” frågade hon och öppnade långsamt ögonen. Den blonda, något yngre kvinnan låg på asfalten till höger och tog sig, med ett nytt grymtande och en grimas, upp på armbågarna.
”Kul att se dig här, Rachel”, sade hon.
”Detsamma.”
”Bort därifrån!” skrek kvinnan som skrikit åt dem tidigare också. Detta fick de två vännerna att titta upp och se att längre ner längs vägen de låg på stod en grupp personer vid en roströd pickup och en gul bubbla.
”Om ni kunde sluta skrika så skulle nog huvudvärken försvinna tillräckligt länge för att vi skulle kunna ställa oss upp”, sade en ny röst. Rachel tittade åt vänster och kunde inte låta bli att le mot den långe, smale mannen.
”Du också, Toby?” sade hon och rullade över på rygg, medan hon försökte få världen att komma i fokus igen.
”Det ser ut som det”, svarade han. ”Vad hände egentligen?”
”Ingen aning”, svarade Filipi och tog sig upp på knä, ”men om vi tre är här så skulle jag inte bli förvånad om...”
Ett gällt skrik fick dem alla tre att snabbt titta upp, för att sedan – utan vidare funderingar på om de skulle svimma eller spy – snabbt ta sig up på fötter och rusa undan från den svarta, bevingade varelsen som plötsligt svepte ner mot dem. Kvinnan som skrikit åt dem tidigare drog upp en pistol ur bältet och sköt mot varelsen, vilket fick den att skrika igen innan den flög iväg, just som trion nådde resten av gruppen på vägen.
”Vad i helvete var det där?” flämtade Rachel och stirrade efter den snabbt försvinnande svarta skepnaden.
”Samma sak som tog Lille John”, svarade en man i närheten. Hans engelska dialekt var tydligt brittisk, till skillnad från kvinnan med pistolen vars dialekt var amerikansk, men det var inte orsaken till att de tre vännerna vände sig om mot honom med förvånade uttryck.
”Ursäkta?” sade Filipi. ”Lille John?”
”Ja”, svarade mannen och rynkade pannan åt dem, ”varför skulle det vara något konstigt?”
”De är inte sagofigurer”, svarade kvinnan med pistolen.
”Självklart är vi inte sagofigurer”, sade Toby och lät uppenbart förolämpad. ”Det vore löjligt.”
”Kanske inte”, sade Rachel och nickade mot en av de andra männen i gruppen. ”Den där mannen har en krok istället för en hand.”

Please go on with this Älskar OUAT och Harry Potter så nu blev jag excited