Gröna Grodor [prs]

Vildvittra here!

Mall:
Namn: Aloy Shafiq Lupin
Ålder: 36
Utseende: Let's pretend that she looks like 36. Hittade ingen bild som ville ge mig det jag ville ha.
Familj: Mamma: Harper. Pappa: Nathan, dog i cancer för några år sedan. William gift med Jenny och bor i Kanada, har en dotter som heter Maggie.
Barn: Tvillingar Jackson (Jax) i Gryffindor. Opie (Ope) i Ravenclaw.
Kärlek: Remus
Jobb: Musiker, känd i både trollkarls-världen och mugglar-världen.
Personlighet: Rollas fram
Övrigt: Vet inte hur hon skall känna över allt med Severus.

Namn: Hilde Liljencrantz
Ålder: 36
Utseende: Lång, smal och blek. Långt blont hår och blåa ögon.
Familj: Mor Henrietta, Far Harald, Storebror Hans
Kärlek: Sirius
Jobb: Jobbar på ministeriet avdelningen Magisk lag och Ordning under Yaxley.
Personlighet: Rollas
Övrigt:
Det är förvisso allmänt känt bland dödsätarna att Hilde gick med i Fenixorden. Men de tror hon har ändrat sig tack vare tiden hemma med sin familj m.m.

När hon återvände till Sverige efter Voldemorts fall. Tog hon ett toppjobb och blev chef inom magisk lag och ordning i Sverige.
Ändrade mer eller mindre personlighet för att göra sina föräldrar till viljes. Foga sig för att slippa gifta sig med någon de tyckte var lämplig.

Aloy såg på brevet i handen, hon hade redan läst det några gånger, ändå var det som om orden inte sjunk in. Hon förväntade sig nästan att någon skämtade med henne, det hade nästan varit mer troligt. Hon hade inte visat brevet för Remus ännu, då han inte var hemma för stunden, något hon önskade att han var så hon kunde göra en bedömning på det hela. Hon la ner gitarren hon hade i famnen, kunde inte koncentrera sig på ackorden eller noterna. Hon lämnade studion och gick ut till köket, hon behövde en kopp tea.
"Boys, vill ni ha tea?" ropade hon upp till övervåning där tvillingarna befann sig och hon kunde snart höra hur de kom ner springande.
"Om det finns kakor" sa Jax och Aloy log medan hon tog fram kakor ur en burk.
"Vad är det?" frågade Ope medan de satte sig vid bardisken.
"Det är till mig och din far. Dumbledore har skickat det"
"Varför skickar han brev till dig?" sa Jax nästan oroligt och Aloy gav honom en frågande blick, som fick pojken att titta bort och hon himlade med ögonen.
"Ja han skrev inte om er iallafall, om det var vad som oroade er. Nej det är en vuxengrej, något ifrån den gamla tiden" sa hon vagt medan hon hällde upp teat. "Men det tråkar säkert ut er"
"Nej berätta, var det här innan Lily och James dog? När du och pappa slogs emot Du-Vet-Vem och allt annat coolt ni gjorde" sa Jax och Aloy log.
"Något sådant" sa hon och började berätta för dem om Fenixorden.

Hilde satt på kontoret och stirrade på brevet hon hade i handen. Hon hade avbokat alla dagens möten och det enda hon gjort hittills var att stirra på brevet.
Det hela gjorde henne olustig, starta Fenixorden? Varför inte?
Hon hade hört om att Voldemort återvänt, det stod i alla tidningar nu. Hon visste även att Sirius var på fri fot. Inte för att han hade kontaktat henne, men i och med Voldemorts intåg stod det även att hans medhjälpare Sirius var på fri fot.
Det sista trodde inte Hilde ett ögonblick på, Sirius skulle ha dött för Potter, inte dödat honom.

Hon hade varit i tankarna på att kanske återvända. Men det krävdes mycket att få bli fri från föräldrarna. Även om de inte levde samman, så hade de fortfarande stor påverkan på hennes liv och val.
Men lösningen stod här, hon hade fått ett jobb på ministeriet. Hon visste att hennes mor och far skulle godkänna det. Det betydde att hon skulle få jobba under Voldemort och köra fram deras namn.

Aloy tittade upp när Remus återvände hem, och han log emot dem. Han såg trött ut, något han gjorde ofta när något tyngde honom, men hon ville inte fråga inför barnen.
"Hej" sa han och gick fram till dem och kysste henne. Trotts att de varit gifta i så många år fick hon fortfarande fjärilar i magen, nästan som om hon var den där tonårsflickan igen.
"Är det sant att Sirius brukade krascha motorcyklar?" frågade Jax.
"Att ni brukade gå ut på hemliga uppdrag mitt i natten?" sa Ope. "Att ni använde mammas karriär för att samla information?"
"Dödade du nästan professor Snape när du var en varulv?" frågade Jax och Remus blängde på henne.
"Du var tvungen att berätta det för dem?" sa han och hon höjde bara ett ögonbryn.
"Jag pratade om dumma saker ni gjorde när ni var unga"
"Du gjorde aldrig några dumma saker?" sa han och hon log mystiskt.
"Aldrig. Jag var trotts allt head girl" Aloy reste på sig för att ta mer tea.
"Vad gjorde mamma?" frågade Jax nyfiket och Remus såg ut att vilja berätta, men inget av det hon hade gjort var i närheten av lika dumt som han och hans vänner gjort.
"Förutom att börja dejta mig? Inget så dumt som vi gjorde" medgav han och Aloy log ömt emot honom, trotts alla år tillsammans visste hon att Remus tyckte hon borde valt någon annan.
"Ja se vilket dumt beslut det var! Det gav mig en underbar man, två underbara söner och ett underbart liv där jag får jobba med något jag älskar. Så hemskt. Jag skulle valt någon av dödsätarna i min årskurs, det hade gjort mitt liv så mycket bättre" sa hon sarkastiskt innan hon kramade hans hand.
"Varför pratade ni vår ungdom?" frågade han istället, och valde att inte svara henne. Aloy gav honom brevet hon fått.
"Dumbledore skrev, och jag berättade för dem om Fenixorden, och allt som ledd upp till det, de förtjänar att veta, de är gamla nog nu" sa hon och Remus nickade medan han läste brevet.

Det kanske kunde låta otroligt i en annans öron att föräldrarna spelade så stor roll. Men det var inte bara dem, det var hela släkten och alla som höll koll på hennes minsta felsteg.
Hon hade levt med det hela sin barndom och nu hade hon fogat sig, gett upp sedan hon förlorat Sirius. När hon åter hörde att han var på fri fot, tja det kändes som om något av livet återvände till henne.
Hon fyllde en mugg med kaffe och stirrade fundersamt på elden. Hon ville tala med någon och denne någon befann sig inte nära.
Hon vägde flampulver i handen, inte för att hon kunde ta sig dit. Men de kunde tala via elden, sticka in huvudet.
Det var några månader sedan sist de talades vid, men nu kände hon att det var av vikt dessutom skulle ingen komma sig in på hennes kontor.
Hon kastar in pulver i brasan, sätter sig på knä, stoppar in huvudet i brasan och säger Aloys och Remus namn.
Den Hilde som nu såg in genom brasan var inte alls samma som i skolan. Spontaniteten och glädjen var borta, hon såg blek och nedtryckt. Klädd i skjorta och kavaj, såg hon mycket strikt ut som en som jobbade på ministeriet. Denna som föräldrarna gjort henne till i en tid hon inte orkat kämpa emot och bara ville glömma allt.
Nu hade hon fått en möjlighet att smita, men med livet i behåll.
Det var 15 år sedan de sist sågs på riktigt. Hon hade inte kunnat återvända sedan Voldemorts förfall. Släkten släppte henne inte och i början fogade hon sig bara i det. Men hon saknade Aloy och även att bara tala via brasan när ingen visste om det var bättre än inget.

"Mamma det är ett huvud i brasan" sa Jax och Aloy tittade bort emot brasan och log.
"Det är ett huvud, märkligt, man kan nästan tro att det är magi. Jag menar annars så skulle ju detta inte vara möjligt" sa hon med spelad förvåning och hennes söner blängde på henne, som om hon var galen. "Alltid lika tråkiga"
"Det är du som är tråkig" sa Ope och Aloy såg på dem med sorgsna ögon.
"Hur kan ni säga så till mig..." sa hon och snyftade innan hon gick tårarna att börja rinna och båda pojkarna såg förskräckt på henne och sedan på Remus som låtsades vara upptagen med brevet.
"Mamma förlåt, vi menade inget illa" försökte Jax och Opie nickade.
"Vi skämtade bara. Du är inte tråkig" Opie såg desperat på Remus "Pappa!"
Remus tittade upp ifrån brevet och log emot sina söner med ett snett leende.
"Hon är er mor så ni skall självklart lita på henne, fast ni kan aldrig lita på henne" sa Remus och Aloy log finurligt innan hon torkade tårarna, och de såg förvirrat på henne.
"En Slytherin använder de medel som hon finner bäst, för att få det hon vill, i det här fallet driva med er. Men vad vet ni om det, ingen av er är i Slytherin, och ingen av er umgås med någon därifrån. Sådan besvikelse ni är" sa hon och såg på dem innan hon log. "De börjar bli gamla nog för att jag skall kunna driva med dem på riktigt. Det här kommer bli riktigt roligt"
"Vi trodde pappa var the trickster här, efter alla historier om marodörerna" sa Ope och Aloy log.
"De historierna är bara kända för att de åkte fast. Gryffindorare" muttrade hon innan hon gick bort emot elden med ett leende. "Sorry för det där Hilde"
Aloy satte sig ner framför brasan på golvet och lät flätan åka fram över axeln.
"Hur är det med dig? Och gissar jag rätt när du också fått ett meddelande ifrån vår forne rektor?"

Hilde väntar tålmodigt ut den roande familjesituationer. I andra fall skulle hon skämta med. Men nu fanns det inte i hennes värld. Hon orkade inte, spontaniteten och glädjen var försvunnen.
Hon bara levde utan utan att leva. Gjorde som hennes föräldrar ville för att slippa bry sig och slippa de komplikationer det medförde. Men lycklig? Knappast, det slutade hon med för 15 år sedan. Sen dess hade hon lagt alla de känslorna bakom sig.
Den enda hon hade kontakt med var Aloy.
Men chansen att komma från hennes föräldrar och släkt utan att dö fanns inte, inte försen nu.
”Jo, det har jag och ett jobberbjudande på ministeriet.” svarade Hilde och faktiskt att något av ett svagt leende kunde synas i det annars så trötta ögonen.

"Wow det är fantastiskt" sa Aloy med ett stort leende, för mer än att hon hade fått ett jobberbjudande. De talade aldrig om det, men Aloy kunde se att Hilde inte var lycklig, inte jämfört med deras år på Hogwarts, inte efter att Sirius försvann. Det var inte så konstigt, situationen med Sirius, Lily, James, Peter och Severus hade varit mycket för dem alla. På en natt hade de förlorat nästan alla sina vänner. Hon hade förlorat Severus innan det, och det kanske inte borde men hans svek smärtade nästan mest, ja efter Lily's död. Aloy hade haft tur, hon hade Remus och de hade tagit sig igenom det tillsammans. Hon visste inte vart någon av dem skulle vara utan den andre, men Hilde hade försvunnit tillbaka till Sverige, och även om de höll kontakten var det inte samma sak. Att se sin vän så smärtade henne, och om hon hade kunnat hade hon tagit tag i henne och dragit henne genom elden, till dem.
"Ta jobbet!" sa Aloy, hon visste inte ens vad det var, men allt var bättre än vad Hilde gjorde nu. "Du kan låna vårt gästrum till början med om du vill"
Remus hostade bakom henne och hon vände sig om emot honom.
"Scchysh nu, du har ingen talan i det här, och du gillar Hilde så du har inget emot att hon kommer hit, låtsas inte om något annat" sa hon med leende emot honom, samtidigt som Remus kom över och satte sig ner.
"Hej Hilde" sa han med ett svagt leende. "Trotts att min fru valde att köra över mig och inte ens fråga, så hade det varit trevligt om du kom hit"
"Se, vem behöver be om tillåtelse när man vet att man har rätt" sa hon och gav Remus en puss på kinden innan hon vände sig om emot Hilde. "Så ta jobbet och kom hit!"

”Åh? Får jag?” Ett hopp som inte funnits där sedan hon hörde att Sirius var på fri fot tändes i hennes ögon.
”Tack” sa hon sedan till dem båda och tårar glänste till i hennes ögon. Att de verkligen brydde sig om henne betydde så mycket för henne så det fanns inte ord att beskriva det. Hon ville vara hos dem nu, krama om dem och känna sig omtyckt omges med kärlek.
”Det är samma jobb som här. Men kommer ha Yaxley som chef. Säkert för att jag ska se vad dem har för sig.” berättar Hilde med tanke på set Dumbledore skrivit.
”Ärligt så skiter jag vad det är bara jag kommer härifrån med livet i behåll. Mor och far har godkänt det hela så jag kan komma bort.” hon var så lättad att det kom tårar nerför hennes kinder.
”Förlåt.” mumlar hon och skäms omför barnen, vad skulle de tro om henne och varför hon varit med i Fenixorden och var Aloys vän ens.
”Jag tänker komma så snabbt som möjligt, om det går bra för er?” frågar hon, inte gör att hon skulle börja jobbet än och Dumbledore väntade dem inte. Men Hilde ville ta chansen att försvinna när hon kunde.