[PRS] miaslife och countess

Privat rollspel mellan miaslife och countess

Toppen, vad sa vi om mallar nu? Skulle vi göra det?

Toppen. Då kör vi så:

Namn: Clara Collins

Info: Clara är född i en familj som är väldigt kärleksfull och öppen. Men med föräldrar som samtidigt varit väldigt stränga och tydliga med vilka personer Clara får umgås med. Clara är en väldigt glad tjej som umgås mycket med sina vänner men som lika gärna kan sitta hemma och läsa som att vara ute på fest med sina vänner. Hon har mörkt hår men som nästan är mer åt det rödare hållet än det bruna. Hennes hår är långt och lockigt och hon har det nästan alltid utsläppt. Hon har mörka ögon och när hon ler så har hon små smilgropar.

Namn: Adam Walker

Info: Adam upptäcktes som 16-åring och knappt ett år senare släpptes hans första album. Idag är han en framgångsrik sångare med en stor skara fans som följer honom, både på scenen och i medier. Han toppar oavbrutet landets hitlistor och fyller arenor världen över. Men kändislivet är inte så glamoröst som många tror. Adam älskar musik, men all press gör att han ibland funderar på att lämna rampljuset – något som är lättare sagt än gjort.
Han har mörkt hår, klarblå ögon och ses ofta med ett leende på läpparna. Han tycker själv att mediebilden av honom som en stöddig kille är långt ifrån sann.

Toppen, kan du tänka dig att börja? Bara så jag vet ungefär hur mycket du skriver

Visst! Längden varierar Men here we go!
_______

Kvällens konsert hade varit en av turnéns bästa. Som alltid hade människor skrikit hans namn, hoppat och pressat sig framåt i ett försök att komma lite närmare scenen. Och när Adam återvände till bussen senare samma kväll hade folk väntat utanför i timmar för att få en sista glimt av honom innan han begav sig mot nästa stad.. Men det ingen av dem visste var att konserten var den sista som Adam planerade att göra på väldigt länge.
. . . .
Så var det dags. Adam slängde en sista blick mot klockan. 01:15. Det skulle dröja ytterligare fyra timmar innan de var framme. Ute var det becksvart och alla andra hade redan somnat för länge sen. Men han var klarvaken, alldeles för spänd för att kunna sova. Kände viss tvivel över det han var påväg att göra, men om han inte gjorde det nu skulle saker aldrig förändras.
Adam kände hur turnébussen långsamt bromsade in och när den till slut stannade vid bensinmacken gled han ur täcket. Han la sig på knä på golvet och fann ryggsäcken som låg gömd under sängen. Den som innehöll allt som han kunde tänka sig behöva – men ändå ingenting. Han slängde upp den på ryggen och gled i skorna. Dubbelkollade att mobilens GPS var avstängd innan han försiktigt smög ut, förbi chauffören, och vidare ut i natten.

Clara såg sig runt. Hon hade varit på en klubb tillsammans med sina vänner och var nu påväg hem för att sova. Hon drog sin kappa tätare om sig och såg sig runt på de tomma gatorna, som vanligt vid denna tiden så var där inte mycket folk ute utan alla var hemma och låg i sina sängar i drömmarnas land vilket även Clara längtade över att få göra. Men när hon gått en bit så såg hon en figur, en man , vilket stressade henne lite eftersom det var sent och det fanns en risk att han hade onda avsikter. Men efter ett tag märkte hon att han över huvud taget inte verkade hotfull eller intresserad av henne över huvud taget. Men samtidigt kändes han ganska vilse där han gick med en ryggsäck. Hon ville gå fram och fråga om han behövde hjälp men det kändes som en ganska stor risk.

Den bitande kylan trängde sig rakt igenom Adams tunna jacka och fick honom att dra den närmare kroppen. Ögonen vande sig snabbt vid nattens mörker och han tittade utforskande omkring sig. Visste inte var han var eller vart han var påväg – men det spelade ingen roll. Det enda som betydde någonting var att han hade lyckats lämna turnébussen och nu behövde någonstans att stanna över natten. Han övervägde att leta upp ett hotell, men då fanns väl risk att han blev upptäckt? Och han hade inte kommit såhär lång bara för att bli tillbakaskickad samma kväll. Adam fiskade upp mobilen från sin ena jeansficka, men hans kalla händer gjorde att den flög ur händerna och landade mot den hårda asfalten. Han svor tyst. Hukade sig ner och plockade upp den. Hundratals sprickor spred sig likt ett spindelnät över skärmen och displayen var svart. Fint, nu stod han mitt i en främmande stad, en kall natt, utan någonstans att sova och utan telefon.

Rysningar gick genom Claras kropp av den kyliga nattluften och hon längtade efter sin varma säng som bara var ett par minuter bort. I ögonvrån kunde hon se mannens figur och se hur han tappade sin mobil rätt ner i marken. Efter en stunds funderande så vände hon stegen mot honom och kom allt närmre medan hon knöt sin hand runt mobilen i fickan för att lätt kunna få upp den.
- Hej! Du känns lite vilsen, kan jag hjälpa dig? Frågade hon med mjuk stämma innan hon granskade hans ansikte och stannade till. Det tog ett par minuter innan hon förstod varför hon kände igen honom, hon stod mitt framför Adam Walker, Mannen som hur många unga tjejer som helst hade dött av att se.

Adam stelnade till när han hörde en kvinnlig röst bakom sig. Jäklar. Han reste sig raklång, vände sig sakta om och möttes av ett vänligt ansikte. Hon var ensam, och kläderna att döma var hon påväg hem från en fest eller en sen kväll på krogen.
”Nej.. eller jo, jag verkar ha kraschat mobilen. Kan jag få låna din?”, svarade han och drog lätt på munnen. Höll upp den trasiga telefonen som inte visade någon form av livstecken, varefter han stoppade ner de kalla händerna i jackfickorna. För en kort stund trodde Adam att hon inte kände igen honom, men snart såg han hur hennes ansikte förändrades och hur hon frös till. Snälla skrik inte. Skrik. Inte.