För oss - Cosmos & Medi PRS

Cosmos



Så oaktsam hon hade varit med livet. Under hela sin uppväxt hade hon spenderat sin lediga tid hemma och vid datorn. Sällan lämnade hon huset på helgerna om det inte var det mest nödvändiga.
Hon åkte ju till landstället med föräldrarna men det var det. Inget lockade henne för att gå ut. Känslan av säkerhet fanns aldrig där. När hon väl flyttat hemifrån och skaffat jobb så var det samma sak. Komma hem för att sedan stänga omvärlden ute.
Det hände en kylig höstmorgon när dimman inte hade försvunnit och den låg omkring hennes fötter. Det hade gått så fort att hon inte hann reagera. Först kom smärtan av bilen som träffat hennes högra höft. Sedan den fallande känslan utbyttes av smällen mot ansiktet och resten av kroppen. Värme utbyttes till kyla efter stund och hon kunde inte längre höra människorna som hade omringat henne.



Hur länge hade hon sovit egentligen? Någon dag eller var det en vecka? Det kändes så mycket längre och när hon väl vaknade kunde hon knappt se. Allt gjorde så ont och doften stack henne i näsan.
Det tog några månader innan hon förstod innan hon hade dött för att sedan återfödas. Men det var inte i samma tid som hon hade levat i. Maten kunde knappast kallas för mat och de kyliga nätterna var så fruktansvärda att hon trodde hon skulle dö varje natt. Något som hade följt med henne från förra livet var smärtan från högerbenet som hon haltade på samt vad hennes omgivning påpekat ett stort märke som täckte en stor del av hennes ena ansikte. Trots detta så hade hon blivit gladare och försökte hjälpa sina nya föräldrar så gott som hon kunde.

Åren hade gått och hon hade vuxit upp till en ung flicka när olyckan var framme igen. Rövare från ett grannland hade ridit igenom staden där hon bott för att sedan ödelägga den. Husen brändes ner och alla män dödades. Barnen och kvinnorna sattes i stora burar baktill hästar för att säljas till best budande människa. Det hade gått kanske två år sedan den sista från hennes by hade försvunnit och hon var nu själv och tårarna rann ner för hennes kinder som de gjort allt för många gånger. Om hon inte skulle köpas snart skulle hon dö och då visste hon inte om hon skulle få en tredje chans till ett lyckligt liv.


De hade ridit in till huvudstaden och fram till mötesplatsen. Solen stod högt på den klarblåa himmelen när hon drogs ut från buren och knuffades framåt så hon tog några stapplande steg framåt.
Det röda håret hade inte blivit borstat på månader och det stod säkert rakt ut. Blicken föll ner mot de smuttsigt sårade fötterna medan hon kunde höra mannen som var rövarnas ledare ropa efter potentiella köpare.
Hungern rev i henne och hon lade snabbt händerna för magen för att dämpa hungern. Så mager honn hade blivit. repen som höll hennes händer bundna föll snart av.

"Hur mycket ska du ha för henne?" En man med stor mage hade klivit fram med ett leende på läpparna.