Rollspel - 7:e året

[Ja... Antonia har bara haft sin orm... hehe.]

Antonia litar inte på Simon. Hon tror inte det minsta på att han kommer hålla fred med henne. Antonia går tillbaka till tjejens kupé. Hon borde byta om, men hon kan ändå bara byta kläder med magi. Något hon finslipade under sitt sjätte år och under sommarlovet. Hon behöver inte byta kläder än på ett tag. Hon ser på katten.
"Vad heter du?" Frågar Antonia henne.

"Menar du katten eller mig?", sa Silvia osäkert efter en stund.
Hon kände på sig att hon egentligen inte behövde ställa den frågan, men hon ville vara helt säker.
Silvia kliade Humlan vid halsen och väntade på svar.

"Båda två." Ler Antonia åt henne. Hon är ganska nyfiken på båda två. Om katten är flickans enda måste den betyda extremt mycket för henne. När hon tänker på det är flickan rätt kort, vilken årskurs går hon i egentligen?

När alla fyra hade bytt om sitter alla i kupén igen och småpratar. Aily lutar sig mot Si och han har armen om henne.
"Ni kommer inte klara det" säger plötsligt Aily.
"Hur vet du det" svarar Si.
"Jag känner dig".
"Jag hoppas du har fel, Aily" säger Carl.
"Jag med" svarar hon. Aily reser sig upp men Si drar ner henne igen.
"Och vart ska du då?" frågar han.
"Prata med Antonia" svarar hon.
"Skulle inte tro det" svarar Si och ler.
"Men det ska jag" svarar hon och går mot dörren.
"Du är söt i bara underkläder" säger plötsligt Philip. Aily vänder sig om och ser på killarna.
"Vad sa du?" säger hon mellan sammanbitna tänder. Hon går fram till Philip och ger honom en örfil. Si hoppar upp på fötter och hindrar nästa slag.
"Aily lugna dig" säger han.
"Släpp mig" säger hon och ger Si en örfil.
"Jag skojade ju bara" säger Philip och backar undan från Aily.
"Anguis" säger Aily på ormspråk och Anguis slingrar sig mot Philip.
"Nej!...Aily stoppa honom!...Sluta!...Vi skojade bara...JAG LOVAR" det sista skriker Si men det hjälper inte. Aily kommer loss och närmar sig Philip. Carl och Si hoppar på Aily igen och den här gången brottar hon ner honom på golvet.
"Stoppa ormen" flämtar Si och den här gången lyssnar hon. Anguis stannar och väser åt Philip som sjunker ner på en av bänkarna. Vettskrämd.
"Släpp mig" säger Aily och försöker komma loss.
"Om du lugnar ner dig" svarar Carl. Aily slappnar av. Dom släpper henne och hon ställer sig upp.
"Hej då" säger hon och stegrar ut ur kupén med Anguis efter sig.

"J-jag heter Silvia", stammade hon snabbt fram. "Och det här är... Det här är Humlan", sa hon och log mot katten.
Hon tog mod till sig och frågade till slut "Och vad heter ni?"

Aily står ute i korridoren och försöker lugna sig. Då öppnas dörren bakom henne och Philip kliver ut.
"Förlåt" säger han.
"Gör inte om det" svarar hon.
"Jag lovar, sälla kom in till oss igen"
"Okej". Aily följer med Philip in i kupén och tar upp Anguis och sätter honom på axlarna.

"Jag heter Antonia Winston. Det här är... Viper." Svarar Antonia och säger mjukt åt Viper att inte attackera någon, eller något. Turligt nog lyssnar Viper på henne, lyckligtvis.

"K-kan du prata ormspråk?", frågade Silvia. Det var väldigt ovanligt, hon hade inte träffat någon som kunde det.

"Ja." Säger Antonia som svar på det. "Inget speciellt." Fortsätter hon nonchalant. Hon tycker iallafall inte att det är något särskilt. Man kan lära sig allt.

"Så du fick med henne" säger Si och ler. Men leendet bleknar när han ser att Aily blänger på honom.
"Aily sluta du skrämmer mig" säger han.
"Stackars dig" säger Aily ironiskt men ler vilket får killarna att slappna av en smula. Si drar ner Aily så att hon sitter i hans knä. Då stannar tåget och Aily ramlar ner på golvet.
"Vi är framme" säger Si och hjälper henne upp. Dom tar sina ägodelar och går ut ur kupén. Sen kliver dom av tåget och sätter fart mot vagnarna.

[Ni andra kan gärna ta en lite längre tur Vem vill komma på sorteringshattens sång?]