The Capitol childrens Hungergames (sv)

DET får hon inte göra!!!!!!!!

Jättebra

Superbra!! ♥

Oroa er inte!!! Sirena dör inte nu!

Kapitel 3

- NEJ!
Jag blev så förvånad för den som hoppat framför mig var ingen annan än Katniss Everdeen.
Till och med Haymitch Abernathy, som alltid var full, verkade lyssna in på vad som hände.
- Ni..Ni..Ni får inte döda henne!! skrek hon nästan hysteriskt.
Det tog en lång tystnad tills hon fortsatte prata:
- Hon är så liten..Och oskyldig, hur kan ni mörda något så ungt och oskyldigt?!
Folket i Huvudstaden såg på varandra och tänkte på saken.
Några nickade och några skakade på huvudet.
- HON DÖDADE VÅRA BARN!! skrek en arg kvinna från publiken.
Katniss höll mig i handen.
Hon tittade först djupt in i mina ögon, sedan tittade hon på publiken.
- Ni borde skämmas!! Hon är bara ett littet barn! sa Katniss desperat.
Men vad var Katniss mot massor av arga Huvudstads bor och rebeller som sket i vem de dödade? Inga.
Snart tog de tag i hennes händer medan de drog bort mig in i en bil, jag skulle föras till ett typ fängelse och stanna där tills min dödsdag kom.
Jag blev hårdhänt inknuffad i bilen medan Katniss slogs hårt mot männen som höll henne, men med inget resultat.
Bilen blev nedkastad med glas och metall bitar av arga människor.
Det tog alldelles för kort tid och plötsligt stod jag i en cell.
Jag la mig ner på knäna och grät ut mig allting jag var ledsen för.
Liz, arenans hemskigheter, alla personer jag har sett dö, min familj som inte ens försökt rädda mig en timme sen.
Men nu när jag tänker på det,
jag såg inte ens min familj.
De kanske var tillfångatagna?!
Jag grät åt de också.
Jag slutade bara gråta när tårarna tog slut.
Men Huvudstadsborna måste ha förstått var jag var för metallbitarna regnade genom det lilla fönstret.
När till sist alla gåt hem och jag satt där själv när jag märkte, vid fönstret satt en härmskrika.
Den visslade den fyr-notiga tonen som Rue kom på i det 74:de spelet.
Det som betydde att man var säker, och att allt var bra.
Jag visslade tillbaka ett tag, sedan flöt nångting in genom fönstret.
En blomma.
En ros, Liz.
Jag förstod att hon hade kommit tillbaka och gett mig en ros.
Jag kramade rosen så hårt att jag började blöda på händerna på grund av taggarna.
Men jag fortsatte krama,
för att det var det ända jag hade av Liz.
Men vad jag inte visste var att det inte var Liz, det var en ung kvinna som ville hjälpa mig ut, Katniss Everdeen.

__
jepp, ett till kap som slutade med Katniss Everdeen, men hon har en vikrtig roll här så, ja.. Hoppas att ni gillade kapitlet!

jättebra!

Jättebra! Det blir bara mer spännande för varje kapitel!!

ÅÅ den äger!!!

Bra kapitel! Ville bara påpeka ett litet stavfel som jag ville påpeka: inte ända utan enda, förlåt! Men jag störde mig ganska mycket på det.. ;P

oj! skrev fel.. Öh.. var ÄR egentligen ända? (kan inte hitta det...) :3

OOPS! tapppade bort det... Hehe.. ;P
Oooch om jag har rätt är det nu 100 inlägg på denna tråd!