Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Philip, som konungen hette, tyckte om idén om att följa med till havet. Det var det perfekta tillfället för dem att spendera tid tillsammans och för honom att lära känna flickan bättre.
"Jag följer gärna med", svarade han och flyttade på slingan som återigen föll ner när Cleo lutade sitt huvud mot hans axel. Philip kunde tyda hur sömnig hon var och valde därför att ursäkta dem då det var dags för dem att lämna bordet. I samma stund som han ställde sig upp reste sig även hela sällskapet. Det var deras sätt att visa honom respekt.
Philip sträckte artigt fram en hjälpande hand till sin hustru och eskorterade hennes sedan ut från matsalen.
"Fick du inte tillräckligt med sömn inatt?", frågade han medan de tillsammans gick genom den långa korridoren.

Cleo log stort när hon hörde hans svar och nickade nöjt, det gjorde henne lyckligast veta att han ville spendera tid med henne. Hon såg förvånat på honom när han satte hårslingan bakom hennes öra igen, det var svårt att inte rodna av den enkla gesten.
Hon rynkade lite på pannan men sa inte emot när han ursäktade dem, hon reste sig snällt upp efter att ha tagit hans hand. Hon log smått och gick ut efter honom.
”Nej, inte riktigt.” Svarade hon ärligt innan hon stannade upp och såg på honom med stora ögon. ”Är du mätt? Du kan inte- vi kan gå och äta igen ifall du är bekymrad över min sömn bara.” Sade hon och smekte lätt hans bröstkorg.

Philip stannade snett framför sin hustru. Han hade inte hunnit äta mycket, men det kändes ändå tillräckligt efter gårdagens festligheter. Samtidigt kunde de enkelt skaffa fram mer mat ifall hungern skulle leta sig fram. Konungen vände sig mot Cleo och gav henne ett varmt leende.
"Jag klarar mig.", svarade han kort och krokade fast hennes arm i sin innan de gick vidare. Ingen sa något på några sekunder, men av ren artighet kände Philip att han behövde säga något mer. "Så.. Hur har ditt första dygn varit? Jag hoppas att du trivs", sade han till slut för att hålla deras konversation vid liv. Samtidigt tog han ett kort steg närmare Cleo så att de gick ännu närmare varandra.

Cleo såg på honom med stora ögon och log svagt. Hon nickade lite och lät honom dra henne närmre. Hon lutade huvudet mot hans axel medan de gick och höll blicken på marken de gick på.
"Det har varit... Helt ärligt har det varit väldigt isolerande. Jag vet att jag gör bäst i att vara tyst nu men jag vill inte inleda allt med att ljuga dig rakt i ansiktet." sade hon ärligt och tittade osäkert upp på honom. Hon fuktade sina läppar och vände bort blicken, osäker på ifall hon skulle mötas av ett leende eller en bitter make.

Philip såg ut att ta in varenda ord som Cleo sa. Isolerande? Han mindes att hans moder berättat att flickan, som skulle komma att bli hans hustru, levt ett väldigt fritt liv sedan barnsben.
"Jag förstår. Och det glädjer mig att ni väljer att tala ärligt framför mig. Jag vill inte att det ska finnas några gränser mellan oss", sade han och gav sin drottning ett leende. "Finns det någonting jag kan göra för du ska känna dig mindre isolerad?". Även han vände bort blicken och såg ut över vägen som låg framför dem.

Cleo drog en hårslinga bakom örat och log lättat då han inte alls tog det negativt. Hon kramade om hans hand och sneglade upp mot honom. Det kändes otroligt skönt att han inte alls blev arg utan uppskattade hennes ärlighet. Hon rös till, hon var inget annat än en bedragerska. Hon hade legat med hans bästa vän, hans bror, på deras bröllopsnatt.
"Inte riktigt, jag antar att det kommer bli bättre nu när jag har dig, när du inte är allt för upptagen." log hon och smekte hans arm medan de gick.

Ett nytt leende letade sig fram på konungens läppar. Lyckligt ovetande om nattens händelser var han mycket nöjd med sin drottning. Hon hade visat vara så mycket mer än vad han hade vågat hoppats på, samtidigt som hon tog fram en ny sida hos honom.
"Jag ska se till att det finns tid för oss", svarade han till slut och kysste varsamt sin hustrus hand innan de vandrade vidare. Liksom innan frukosten mötte de tjänare längst vägen som bugade sig respektfullt mot det nya kungaparet.

"Lova mig att inte bli avlägsen med tiden och ifall du tar andra älskarinnor vid sidan om, snälla berätta det för mig då. Jag vet att kungar ofta gör så och det är inget jag kommer stå i vägen för men jag vi- jag önskar mig ett ärligt äktenskap." sade Cleo och kollade på honom. Med dem orden så lovade hon sig själv att aldrig vara otrogen själv, och definitivt inte med Leonidas. Hon såg sedan på honom med ett litet leende innan hon gav tjänarna små leenden.

Philip placerade sin hand ovanpå Cleos och gav den en lätt tryckning.
"Som sagt. Inga gränser. Jag lovar att vi ska ha ett ärligt äktenskap". Han eskorterade sin hustru tillbaka till den kungliga sovkammaren och släppte där taget om henne för att kunna sätta sig till rätta i en av de större sofforna i rummet. På bordet framför honom låg en hög av vackra brev, skrivna med svart bläck. Det var från adelsmän och kungligheter som bad som förlåtelse för att de inte kunnat närvara vid det kungliga bröllopet och gav dem sina varmaste gratulationer. Philip bläddrade tröttsamt genom den stora bunten men stannade till när han kunde se Heron och Chara bekanta namnteckningar. Det var länge sedan han träffade Leonidas föräldrar och det var sällan som hans vän talade om dem. Särskilt fadern.
Brevet påminde Philip att hans broder ännu inte synts till, vilket fortfarande upprörde honom, men Cleos närvaro hade fått honom på bättre tankar.
"När önskar ni att besöka havet?", frågade han till slut samtidigt som han la ner brevet tillsammans med de andra.

Cleo satte sig ner på en av de andra sofforna och såg sig omkring i sovrummet. Hon brydde sig inte särskilt mycket om breven utan funderade mest på hur hon skulle säga till Leonidas att deras affär var över. Hennes make var god mot henne och det var inget hon ville missbruka eller bli av med. Hon satt djupt försjunken i sina tankar när Philip tilltalade henne. Hon tittade förvirrat på honom och rynkade på pannan. Hon hade missat frågan helt och en svag rodnad syntes på hennes kinder.
"Jag ber om ursäkt, jag missade vad ni sa." sade hon och log svagt. Hon bet sig löst på läppen och granskade honom lite snabbt.