PRS Lupple & Medi

Willow öppnade dörren och klev in, stängde och satte sig.
"Jag tror jag fått minnesförlust. Jag verkar ha tappat minnen. Så jag kommer vara i obalans till eran bal. Jag.." Hon såg ner.
"Är ni arg på mig för jag ska försöka bli bättre men jag kan inte göra så mycket arbete just nu." Hon svalde.
"Dorian verkar vara så arg på mig eller misstolkar jag honom? Jag är verkligen förtjust i honom." Hon rodnade och fingrade på sin kamera som hon hade hämtat och såg på Lathan.
"Jag ser var Dorian fått sin skönhet ifrån. Ni är så..." Hon rodnade mera och reste sig.
"Jag borde gå."

Lathan såg på henne med oro i blicken.
"Minnesförlust? Det kan ha och göra med ditt tillstånd. Alexander informerade mig. Jag kan kalla hit honom om du vill bli undersökt." Sa han lugnande och gav henne ett leende.
"Ingen är arg- och jag är säker på att dina bilder kommer vara perfekta." Sa han i samma lugna ton och skrattade sedan åt hennes kommentar om Dorian.
"Åh Dorian, han är ingen morgonperson. Det finns ingen anledning för honom eller någon annan att vara arg på dig så stressa inte upp dig. " Sa han och såg på henne.
" Vilken komplimang Miss. " Log Lathan och reste sig när hon reste sig.
" Ge Dorian lite tid, när han vaknar till kommer du känna igen honom." Försäkrade han och gick bort till dörren och öppnade den åt henne. " Och hälsa honom från mig att hans frack för balen ligger på vinden. Jag tror att han vill hämta ned den." Sa Lathan.

Dorian stod vid köket där han stått förut och väntade. Han visste att han hade behandlat Willow dumt, det var inte hennes fel inget av detta var det och om det nu var så att hennes sista dagar var dessa så borde han väl försöka göra dem till de bästa dagarna i hennes liv. Det var hon värd, det och så mycket mer men det var nog det enda han kunde ge henne.

Willow nickade kort.
"Gärna om det inte är något problem. Alexander är trevlig och förstående." Hon lyssnade och sedan gick hon ut när dörren var öppen för henne.
"Men jag vill inte ha någon klänning till alen. Jag kan inte ta emot den." Hon log och gick sedan till köket.
"Dorian jag hittade korset."

"Absolut inte, jag meddelar honom." Sa han leende och nickade lätt.
"Det är ditt val." Sa han lugnt och följde henne med blicken när hon gick ut.

Dorian stod vid köket, med gaffeln i munnen och log när hon kom dit.
" Vad bra." Sa han glatt och la ned gaffeln på tallriken och ställde in tallriken och gaffeln i diskhon.
"Så då ska jag vara modell för dig, men låt mig duscha och så först. Vill du se mitt rum?" Sa han glatt och såg på henne.

Willow såg på honom och fick en rodnad över kinderna.
"Se ditt rum? Är det något i ditt rum som du vill visa?" Hon svalde och såg en man stå lutad mot dörrkarmen och sedan såg hon på Dorian igen.
"Okej det låter som en bra ide. Men Alexander kommer snart. Jag sa att jag inte mådde så bra." Hon log sorgset.
"Jag kanske håller på bli sjuk och det är inte så bra."Hon såg ner på sin kamera och darrade.
" Jag kan inte minnas det men bråkade vi förut?" Hennes gröna ögon blev sorgsna och hon svalde hårt.
"Ska du vara med på balen?"

Dorian slängde en blick över axeln och såg sin så kallade bror stå lutad i dörrkarmen.
"Låt oss gå upp då, du kanske gillar det. Det är gammal inredning." Sa han med ett lätt flin. Det var inredning från typ hela världen och många olika tidsåldrar. Kanske skulle hon finna det intressant , kanske inte.
" När Alexander kommer så får vi reda på det." Sa han med ett lugnande uttryck i ansiktet.

Han hörde hennes fråga om bråket och suckade tyst. Vad exakt hade dem raderat? Kanske kunde hon inte hantera att få minnet raderat med tanke på hennes krafter? Han tog hennes hand försiktigt och visade henne vägen till sitt rum och släppte hennes hand när dem kommit in i hans rum.
"Jag har inget val, pappa vill ha hela familjen samlad så ja jag ska vara med." Sa han lugnt och ställde sig en bit ifrån henne.
"Ehm bråkade? Vad är det sista du minns Willow?" Sa han lite oroligt och förvirrat och rörde sig mot badrummet som låg intill hans rum, med en dörr i rummet som ledde till badrummet.

Hon gick med honom till hans rum och såg storögt på alla saker och såg sedan på Dorian.
"Jag undrar vem du ska gå med. Kanske din flickvän?" Hon slog sig ner i en fåtölj och drog in den gamla läderdoften.
"Det jag minns är så suddigt så det är det jag undra. Bråkade vi?" Hon såg efter honom och bet sig i läppen.

Dorians bror hade gått efter dem och häöll nu vakt medan han lyssnade på Willow, log medan han kunde känna doften av blod. Det var som en drog som rusade inom honom. Patetiska lilla livsform kunde de bara inte ta henne nu? Han var så hungrig.

Dorian såg på henne och la huvudet på snedden och skrattade lågt.
"Jag har berättat detta tidigare Willow, jag har ingen flickvän." Sa han lugnt och kände av sin brors närvaro utanför och visste att man inte kunde lita på honom. Om han fick chansen skulle han ta henne. Medvetet eller omedvetet. Varför hade hans pappa bett honom vara vakt? Det var ju mer idiotiskt än något annat.
Han fokuserade på henne och log svagt. Ärlighet eller inte? Han kunde ju säga nått. Hon behövde all hjälp hon kunde få.

" Bråkade är ett starkt ord, du var lite irriterad på mig för att jag gillar att gå runt på olika tak - utsikten är fin. Du tyckte att det var oansvarigt och ja farligt." Sa han lugnt.
"Men sitt här, titta runt - det finns många böcker om du gillar att läsa. Jag ska ta en snabb dusch." Sa han och gick in till badrummet och låste dörren men gick ut genom andra dörren och sprang fram till sin bror och greppade tag om hans hals.
"Be någon annan vakta. Du är för hungrig." Väste han i hans öra innan han kastade honom över räcket och ned till andra våningen.

Det hördes ett duns men det kunde varit vad som helst. Han gick tillbaka till badrummet och tog en snabb dusch innan han gick ut till sitt rum igen med en handduk kring höften.
" Jag ber om ursäkt Willow, detta är väldigt fel. " Sa han ursäktande och började snabbt leda reda på kläder och tog ut några ur sin garderob och gick sedan in i badrummet igen. Tog på sig kläderna och gick sedan ut tillbaka till rummet. Påklädd och nyduschad.
"Jag borde ha tagit med mig kläderna på en gång." Förtydligade han. Han var uppfostrad på bättre sätt.

"Då borde jag vara arg på dig." Willow lade armarna i kors men hann inte säga något innan han försvann. Hon passade på att läsa en bok och var få fast i den och märkte inte när dörren låstes upp och Dorian kom ut- Med ett skrik hon boken på honom och blev genast röd i ansiktet.
"Dorian skräm mig inte! Du får inte skrämmas!" Hon såg på hans kropp och svalde medan hon såg bort.
"Åh det gör inget. Jag har inget emot att du glömde dina kläder,.." Hon reste sig och såg på Dorian igen. Han var vacker.
"Ska vi gå då?"

Dorian såg chockad på henne efter att hon skrikit. " Jag menade inte att skrämmas." Sa han och skrattade lågt.
"Vilken kastarm du har." Flinade han men slutade flina och slog ned blicken mot marken.
"Åh Willow det är högst opassande och oansvarigt av mig att visa upp så mycket." Sa han allvarligt men nickade.
"Absolut, led vägen- du är kamerakvinnan." Flinade han och öppnade dörren och fann att hans syster istället befanns sig i närheten av dem. Det var bättre. Mycket bättre. Hon var mer pålitlig.