[PRS] miaslife och countess

Clara höjde lätt på ögonbrynet vid hans ord och svalde hårt. Såklart var han tvungen att åka vidare på sin turné, hon hade egentligen vetat det hela tiden i bakhuvudet men inte velat tänka på det eftersom det inte var en rolig tanke.
- Åh, ja... Sa hon bara, visste inte riktigt vad hon skulle säga. Vad skulle hon egentligen säga? Hon kunde inte tvinga honom att stanna, han måste få följa sin dröm. Hon smekte försiktigt hans hand mjukt.

Adam kände ett sting av dåligt samvete över att han inte hade nämnt någonting tidigare. Han tittade ner på deras händer och flätade ihop sina fingrar med Claras.
”Jag vet att mycket kan hända på så lång tid och jag förväntar mig inte att du ska vänta på mig..,”. Han tystnade, såg ut att försöka hitta rätt ord.
”… men jag vill inte att det här mellan oss… vad det nu är… ska ta slut bara för att vi är ifrån varandra”.

Hon såg på honom och kunde inte låta bli att le svagt.
- kom igen Adam, du är känd. Du kommer gå på massor med kändisfester där du kommer träffa både modeller och andra vackra tjejer. Du kommer ha glömt mig innan du ens kommit ut från landet. Dessutom är det kanske det bästa. Jag menar visst, du kommer hem efter din turné om två månader och då kan vi umgås och sen då? När nästa turné kommer och du ska vara borta ett år? Du borde va med någon annan som är som du, någon som kan åka med på Turnéer sa hon tyst och backade ett steg och såg på honom. Hon bet sig löst i läppen.

Orden träffade hårt. Inners inne visste Adam att hon hade rätt, de levde i helt skilda världar och chansen att det skulle fungera mellan dem var liten – ändå ville han inte ge upp på dem helt. Inte riktigt än.
”Vi lämnar allt öppet, okej?”, sa han och sökte upp Claras blick. ”Vem vet. När jag kommer tillbaka om två månader så kanske du har hittat någon som är mycket coolare än mig”, la han till och gav henne ett uppmuntrande leende.

Hon skrattade svagt till och skakade på huvudet.
" Det är knappast möjligt, men du kan väl alltid skriva ett sms om du är på någon cool plats, jag har alltid velat uppleva Frankrike så du kan ju skicka en bild på eiffeltornet" Sa hon med ett litet leende och kysste snabbt hans kind mjukt innan hon började gå mot dörren medan hon höll tårarna tillbaka för att inte gråta.
----
Ska han åka iväg och sen kanske han fortfarande inte känner att han mår bra och att han känner sig pressad så till sista stället han har sin turné på så bjuder han dit henne?

Låter toppen!
~~~~~~~~~
Till en början hade allt flutit på bra. Adam skrev till Clara minst en gång om dagen och skickade alltid bilder när han besökte nya platser. Men på grund av det pressade schemat och tidsskillnaderna blev deras konversationer snart allt glesande, för att till slut upphöra helt, och nyheten om Adams hemliga vän i röd klänning var snart bortglömd.
Men i samband med att Adam förlorade kontakten med Clara började han sakta må sämre igen. Han zoomade ut under dagarna och presterade sämre till den grad att konsertrecensenterna började lägga märke till det, vilket satte ännu mer press på honom.
Så en natt, långt efter midnatt, när Adam satt på sitt hotellrum och scrollade med mobilen råkade han komma över Claras namn. Det hade nästan gått en månad sen de pratade senast och han visst inte vad hon gjorde nu för tiden. Kanske hade hon redan hunnit träffa någon ny? Utan att riktigt förstå varför han gjorde det tryckte han på hennes namn och satt mobilen mot örat. Lutade pannan mot ena handen medan han lät signalerna gå fram.

Clara hade i början haft en förhoppning om att de skulle hålla kontakten, kanske inte på en kärleksfull relation men i alla fall vänskaplig. Men efter ett tag slutade han i princip skriva och då ville hon inte vara påflugen utan lät det vara. Istället hade hon fortsatt sitt vanliga liv med jobb. Hon hade inte haft någon lust alls med att försöka dejta men om man skulle tro skvallertidningar så hade Adam bättre tur med tjejer.
Clara hade jobbat ett långt pass och hade somnat i sin säng med sin mobil bredvid sig, fortfarande med serien hon tittade på igång. Hon satte sig upp när hon hörde ringsingnalerna och såg på sin mobilskärm, det var Adam. Hon kvävde en gäspning innan hon svarade.
- Hej, du är medveten att du ringer mitt i natten va? Frågade hon men man hörde att hon inte var arg. Hon lutade sig mot väggen och satte mobilen på högtalare.

Adam drog lätt efter andan när han hörde Claras röst i andra änden. Trots att det var han som hade ringt blev han överraskad när hon faktiskt svarade. Han kunde höra hur trött hon var och insåg först då att han hade väckt henne mitt i natten.
”Jag måste ha tappat tidsuppfattningen helt. Menade inte att väcka dig. Jag kan ringa tillbaka någon annan gång…”, sa han och masserade ena tinningen med sin fria hand, hade haft en ihållande spänningshuvudvärk hela dagen som vägrade gå över.

Clara höjde lätt ögonbrynet när hon hörde hur förvånad han lät, men det kändes verkligen som han behövde prata om något. Hon reste sig från sängen och gick mot köket för att ta något att dricka, fortfarande med mobilen i handen på högtalare.
- Nej, det är ingen fara, jag är ändå vaken nu och jag har sovmorgon i morgon. Var det något speciellt du ville? Frågade hon och öppnade kylskåpet och hällde upp ett glas mjölk som hon tog en klunk av.

Adam tystnade. Varför hade han ringt? Hans telefon var full av namn och nummer till människor som fanns tillgängliga 24 timmar om dygnet ifall han behövde någonting, ändå var det Clara som han ringde mitt i natten. Sakta började han inse att det helt enkelt berodde på att han saknade henne. Så enkelt var det. Han saknade att prata med henne, hennes kaxighet, hur hon såg på honom när han irriterade henne och hur hon bet sig i läppen när hon blev nervös. Han öppnade munnen för att svara, men typiskt nog kom han inte på någonting alls att säga. Problemet var att Adam inte visste hur han skulle uttrycka det. Det var nästan skrattretande hur enkelt det var för honom att uttrycka känslor och tankar med musik, medan han nu fann det svårt att hitta rätt ord.
”Du är sköterska, eller hur?”, sa han till slut. Adam reste sig upp från sängen och gick bort till det stora fönstret som nästan sträckte sig från golv till tak – såg ner på staden som rörde sig snabbt nedanför honom. ”… vad brukar ni rekommendera om man har svårt att somna på nätterna?”.