Spacia

"Vi har alla haft det svårt i dessa tider!" svarade Claire och knöt knytnävarna i sina fickor på sin klänning. "Med kungen, som han är, har vi alla fått kämpa för att överleva under hans hand, det är inte bara du som har sett svält, du har levt i din grotta och varit helt uppslukad i dina problem, men andra av oss, har behövt hjälpa andra, sett hur andra har dött i våra armar, sett vad svält gör med människor." Hon tittade inte på Ariela utan gick med stora steg rakt framåt på den lite upptrampade stigen som var kantad av växtlighet.

" men då borde du förstå att jag ville döda manen" sa Ariela

"Lyssnar du inte på vad jag säger" frågade Claire. "Vi har alla gått igenom mycket, men det ger oss inte tillåtelse att bli mördare"

" men tänk om den där mannen hade tänkt döda oss" sa hon argt.

" Om han hade visat några tecken över huvud taget på att han skulle vilja döda oss, och inte bara ville visa att vi var värdiga att passera, då skulle jag gladerligen ha gjort mig själv till en mördare, men inte innan dess" Svarade Claire och blängde på Ariela. Hon kunde inte fatta att denna tjej var lika gammal som hon själv, och betedde sig som en sju åring.

" då kanke det redan hade varit försent" sa hon argt.

Claire suckade djupt.
"Och vad, det är inte så att våra liv är värda att leva ändå?"

” vad menar du med det” sa hon ännu argare.
Hon önskade att hon inte följt med

Claire skakade på huvudet och gick vidare.

dagen gick och kvällen kom.