O'Malley's - Medi & Vidomina

"Pfft- Armand? Armand bryr sig inte." Patrice viftade med handen som för att visa att orden Fleur talade bara var nonsens.
Hon gick före mot ingången till O'Malley's och drog i handtaget för att öppna dörren. Den svängde utåt och Patrice klev in. Det doftade välbekant av den rökiga luften. Röken som satt sig i väggar och golv, men Patrice var för ointresserad för att fundera mer på det, eller ens bry sig.
Istället gick hon vidare in i den lokalen, till baren. Därifrån kunde de se scenen och få en överblick över hela utrymmet Det kändes mycket större därinne, nu när det inte fanns några kunder där ännu.
Patrice svepte med blicken på området, som om hon sökte efter något. "För Armand?", ekade hon utan att först registrera vad Fleur faktiskt hade frågat.
"Tja jag.." Patrice började röra sig mot omklädningsrummet, samma rum där de kvällen innan hade gett Fleur en makeover.
"..Stapplade in här en dag och då var han här..", funderade Patrice högt och gick fram till spegelbyrån som Fleur suttit vid tidigare kväll. "..Jag sa att jag ville ha ett jobb och han lät mig testa jobba här, men så.. stannade jag kvar och..", Patrice grävde i en av lådorna. "..Och så har jag stannat här sedan dess." Patrice tittade upp på Fleur och log mot henne. "..Så i 3 år kanske?" Hon ryckte på axlarna, hade väl inte reflekterat över det själv, vilken tid som hade gått.
Hon såg ner i lådan igen och fortsatte att gräva bland sminket. "Du kan väl leta reda på Armand medan jag letar här?", föreslog Patrice åt Fleur utan att se åt hennes håll.

Fleur häpnades av den tomma lokalen och hostade till. Hon hade inte vant sig av den rökiga lukten men följde efter henne och såg på henne.
"Men du är väl inte äldre än mig?" Hon lade huvudet på sned medan hon betraktade hennes rygg.
"Vi möts där ute..." Hon gav henne ett varmt leende innan hon gick ut mot scenen och såg sig om. Där! Armand verkade sitta vid ett bord och skriva något. Hon tog sig fram och harklade sig.
"Godmorgon Mr Armand." Hon var nära på att niga och hon fick rosiga kinder.
"Ni är här tidigt.." Hon betraktade honom med en varm blick innan hon slog sig ner.
"Jag har ett förslag. Du kan neka men lyssna gärna."

Patrice ryckte på axlarna igen. Hon lyssnade halvhjärtat på Fleur sa. Patrice var för upptagen med att leta i lådorna. "Vi möte där ute.", bekräftade hon när Fleur sedan gick.
Patrice letade koncentrerat.
Ute i baren satt Armand själv vid ett av borden och skrev på ett papper. Alltid fanns det något pappersarbete att göra. Och det passade mest att göra det under dagstid, då han på kvällen, när baren var öppen, ville ge skenet av att delta i nöjet. O'Malley's var en fristad så- hit inte följde inte plikter och bekymmer.
Han blickade upp när han hörde någon tala till honom. "Hm?" Han höjde på ögonbrynen när han fick syn på Fleur och brast ut i ett leende. "Fleur, vilken ära! Gårdagskvällens stjärna. Här, slå dig ner." Armand ställde sig upp för att skjuta ut stolen åt Fleur så att hon kunde sätta sig ner.
När hon sedan satt ner, slog han sig ner igen och såg mot henne. "Ett förslag?", sa han sedan intresserat. Vad kunde det vara för något förslag?

Hon såg på honom med ett leende på läpparna.
"Det är så att jag behöver åka till gården. Hämta lite tillhörigheter från min familj." Hon tvekade innan hon drog ett djupt andetag.
"Jag vill gärna att någon kör mig. Hälst du så min far får träffa min chef." Försiktigt såg hon på honom innan hon log.
"Du kan passa på att hämta din beställning plus årets vin. Det kommer nästa månad en om vi åker i morgon så kan du få det redan imorgon kväll till O'Malley's.." Hon såg på honom.
"Eller om vi sover över för min familj firar alltid goda nyheter med mat och vin långt in på kvällarna. Ni har väl inte varit på gården?"

Armand iakttog Fleur under hela tiden hon förklarade och berättade. Han nickade under tiden, som för att förtydliga att han hörde på.
När Fleur sedan hade talat till punkt tog han lugnt fram en cigarett för att tända den. Han tog ett bloss och såg sedan åt Fleurs håll igen. "Skjuts alltså? Av mig?" Armand log brett så att tänderna syntes. Han svepte med blicken förbi Fleur samtidigt som han tänkte efter. Efter några sekunder såg han åt hennes håll igen.
"Jag gillar ditt erbjudande. Och jag tackar ja. Vi åker till din.." Han letade efter orden. "..ja, så kallade gård, imorgon och tar med oss vinet tillbaka." Han nickade åt Fleurs håll. Vad väl en aning överraskad att hon var så framfusig och verkade ha sinne för affärer. Det gick upp för honom att Fleur var mycket mer än vad ögat såg.
Några sekunder av tystnad passerade.
"Var det något mer?"

Hon satt tyst och begrundade honom medan han talade och log sedan.
"Menar ni det? Åh ni kommer göra mig en stor tjänst. Min far kommer att känna sig trygg om ni talar med honom. Ni kan även besöka hela gården och ja..." Hon såg drömmande ut men skakade sedan på huvudet.
"Nej det var allt. Ni har lyfft en börda som gnagde i mig sedan igår kväll." Hon gav honom en varm blick innan hon såg sig om.
"Vi åker tidigt så vi hinner tillbaka till kvällen. Så ska vi säga 8?"

"Så bra då, Fleur. Då säger vi så. 8, imorgon, ja, det blir bra." Armand drog på ett leende och nickade åt hennes håll. Sedan plockade han upp papperet han skrivit på tidigare och fortsatte med anteckningarna. Verkade vilja återgå till jobbet.
"Fleur! Där är du! Och Armand, hej!" Patrice visade sig inne i lokalen. Hon hade andan i halsen, som om hon skyndat sig. Hon log och gick fram till bordet där Fleur och Armand satt. Armand såg upp mot Patrice och hälsade på henne artigt, innan han återgick till papperet sitt igen. Det syntes att Armand och Patrice hade en ömsesidig förståelse för varandra. De kände varandra mer än vad Armand och Fleur gjorde. Armand behövde inte vara påklistrat artig mot Patrice som han var mot Fleur. Och Patrice verkade inte bekymrad över hur hon verkade i Armands närhet. Men det såklart, sådana tankar hade Patrice aldrig. Hon brydde sig aldrig om vad andra tänkte eller tyckte om henne. Både en styrka och en svaghet var det.
"Fleur, ska vi gå då?", föreslog Patrice, en aning otålig i rösten.

När hon vände sig om stötte hon ihop med Patrice och skrattade till.
"Där var du ju." Hon gav henne ett leende innan hon tog sina påsar och harklade sig.
"Jag har goda nyheter till dig Patrice. Vi åker imorgon." Hon såg sedan över axeln på sin nya chef innan hon log.
"Vid 8 så vi måste vara uppe tidigt. Oroa dig inte. Jag kan koka kaffe och ha med matsäck. Det blir väl bra? Det tar ju några timmar att ta sig ditt." Hon såg nu nervös ut och hoppades inte Armand skulle backa ut ur deras överenskommelse nu.