Edórea PRS Vidomina & Medi

"Jag tvivlar inte det minsta. Men jag säger bara det min hjärna säger." Hon drack av ölen innan hon såg på henne och flinade.
"Åh det var ett skämt. Det var inget som du skulle ta på allvar." Hon hade ätit upp och lutade sig tillbaka.
"Så vi kan vänta här en stund innan vi går ut. Det regnar ju " Hon hörde blixten slå ner och log sedan ömt.

Sylvia tystnade. Hon tänkte på vampyren. Jarlen. Tillia. Hon som verkat vara i så dåligt skick. Och Léllos hade helat henne med sin magi.
Hon tänkte på Demeled, och sedan på resan som Léllos bjudit med henne på. Det var spännande. Sylvia skulle äntligen få upptäcka mer utav landet. Men först skulle de ta itu med den här skurken.
Smattret från regnet som träffade taket fick henne att lyfta blicken och kika upp mot det. Bara för att sänka blicken sekunden därpå och se mot Léllos. Sylvia försökte se något nytt av henne, som att hon ville lösa en gåta. För det var Léllos. En gåta.
"Kan du berätta något om dina tidigare år?", frågade Sylvia då. En aning svag på rösten. För hon hade inte haft modet hela vägen. Men nyfikenheten hade gjort sig påmind igen. Ville så gärna veta någonting mer om magikern framför sig.

Léllos lyssnade på regnet, de andra gästerna medan hon såg ut i tomma luften. Verkade drömma sig bort men hon drog sig tillbaka när Sylvia pratade med henne.
"Hmm?" Sa hon men sedan lade hon huvudet på sned.
"Hur menar du med tidigare år? Vill du verkligen veta sådant nonsens?" Frågade hon och flinade svagt.
"Jag är ju urgammal."

"Jag menar.. du har varit med om så mycket. Finns det någonting du kan berätta?" Sylvia såg ner i bägaren där hennes spegelbild reflekterades i drycken. "Något minne du har. Vad som helst, vad du vill egentligen." Hon höjde blicken och såg tveksamt på sin vän. Smakade sedan på den bäriga drycken.

"Jo det finns det... Men är det någon idé? Jag menar du kkommer få reda på mer inom tid." Hon log.
"Vi börjar kanske med att jag inte är 20. Utan äldre än många av landets städer."

Sylvia ville nicka ivrigt till svar- Léllos hade öppnat upp sig för henne! Men hon ville inte riskera att Léllos skulle känna hennes iver och backa igen. Hon verkade vilja att saker visade sig i sinom tid. Det fick ta den tid det tog. Sylvia, med en lust att lära känna vännen mer, fick helt enkelt tygla sig.
Så istället satt hon tyst. Ögonen blev större om allt möjligt. Blixtstilla satt hon med båda händerna om bägaren för att titta på vännen och höra på hennes ord.
Okej. Léllos var alltså äldre än 20.. äldre än städerna.. hur gammal var hon egentligen? Kunde hon vara äldre än Sylvia? Än hennes vänner i Demeled? Hon satt tyst för att höra på vad Léllos skulle säga härnäst.

"Och mer säger jag inte för tillit. " Sa hon och lade huvudet på sned.
"Sen kanske. Eller när vi är ensamma." Hon såg mot dörren och hörde blixten slå ner inte så långt ifrån dem.
"Vi borde gå ut snart. Vampyren kanske stryker om kring..."

"Tack, det var spännande!", erkände Sylvia och log glatt åt sin vän. Hon samlade sig. "Jag ser fram emot att höra mer om dig en annan gång. När du vill, och om du vill.". Det hade inte varit meningen att pressa Léllos.
När Léllos sedan nämnde vampyren flämtade hon, som att hon glömt bort att de var på ett uppdrag. "Javisst, ja! Klart vi ger oss av." Hon reste sig upp från stolen. "Lite regn har väl inte skadat? Jag tror vädret har lugnat sig nu. Vi går ut?", föreslog Sylvia och lade huvudet på sne samtidigt som hon såg mot Léllos.

"Det kändes som du pressade mig." Mumkade hon och såg bort. Tänkte hur simpelt det var hemma och hon lade armarna om sig innan hon gick mot dörren.
"Det regnar ju fortfarande men jag kan skydda oss från magi." Sa hon och såg över axeln.
"Vem av oss smakar sötast? Du såklart"

"Förlåt. Jag ska inte fråga något mer om dig, Léllos. Jag var bara nyfiken.", sa Sylvia och satte sig ner igen.
"Jag tål regnet, så det är ingen fara.", försäkrade Sylvia. "Jag tänkte inte bli uppäten eller biten. Vi ska nog hinna ta honom innan han hinner fram för nära."