Förändrad värld Lupple & Medi

Alexander såg på henne. "Jag behöver att du talar sanning för att kunna hjälpa dig på bästa sätt." Sa han vänligt.

"Jag talar sanning. Jag hatar bara att jag blivit så klumpig. Jag kanske håller på att få något? Jag känner mig väldigt trött och svag många gånger. Synen verkar bli dålig och jag snubblar."

Alexander funderade lite. Det var inga goda symptom. "Jag tror du behöver söka läkarvård på ett sjukhus, så du kan få hjälp i längre perioder." Sa han ärligt.

"Ja jag vet det. men jag har inte haft tid och det finns inga... läkare som vet om bröderna La Cours sanna natur."

Han nickade sakta. "Är det nödvändigt att läkaren vet om deras sanna natur? Biter de dig?" Undrade han lugnt.

Hon såg på honom och nickade.
"Men inte lika mycket. De har inte bitit mig på ett halvår. De biter oss väldigt sällan."

Alexander nickade sakta. Han förstod. "Kan du tala med dem om ditt tillstånd så att de kan underlätta arbetsbördorna för dig?" Sa han lugnt. Men menade, så de låter dig vara.

"Ja det är klart jag kan. De vill inget annat än att vi ska ha det bra. Vi ska inte jobba ihjäl oss." Hon visade sin arm.
"Kan du kanske ropa hit dem?"

Alexander nickade sakta. "Theodore och Rafael. "Sa han lugnt till dem och väntade in dem.

Theodore knackade på innan han steg in och såg på kvinnan.
"Lily, du ser blek ut." Sa han oroad och såg på Alexander.