Förändrad värld Lupple & Medi

Rafael kom in kort efter sin bror och studerade Lily. Hon hade jobbat länge hos dem. "Hur är det?" Sa han oroligt. Alexander log mjukt. "Jag tror hon behöver ha regelbunden läkarkontakt." Sa han ärligt. Ville inte säga vad han misstänkte.

"Abslout. Kör du henne Rafael eller ska jag?" Frågade han och hon såg på dem.
"Nej jag kan be någon annan. Snälla gör er inte besväret att göra det."

"Vi båda kör dig." Sa han bestämt. Oerhört orolig. Hon såg väldigt sjuk ut.

Alexander log mjukt. "Låt mig bara fixa hennes arm." Bad han och tvättade rent det. Noga och band om det på nytt.

Hon höll fram armen och kved.
"Det gör ont."
hon såg så bräcklig ut där hon satt och Theodore strök henne över ryggen.
"Det är okej att visa känslor. Du borde ha kommit tidigare."

"Jag förstår det." Sa Alexander. "Men det kommer läka. Jag kan inte sy dig." Sa han ärligt.

"Inte här. Det skulle se konstigt ut." Theodore nickade och såg på sin broor.
"Vad tror du?" Han hade bytt språk och sååg på Alexander.

Alexander suckade lite. "Hon beskriver klumpighet, syn som försvinner. I värsta fall så är det någon tumör. " Sa han ärligt på samma språk. "Det är därför jag inte kan behandla henne. Hon kommer antagligen behöva täta läkarkontakter." Sa han ärligt.

Han nickade och såg på henne. Hon var inte alls gammal. Kanske 28 på sin höjd och log.
"Jag hämtar en bil så åker vi så fort vi kan. Okej?" Frågade han och såg på sin bror.

Rafael nickade. "Absolut. Jag hjälper dig på med kappan." Log han mjukt. Höll ut sin hand mot Lily så hon kunde stötta sig mot honom.

Hon reste sig trött och såg på honom.
"Ni behöver inte båda åka med. Jag klarar mig." Sa hon och såg skamsen ut.
"Vad är det för fel på mig? Jag är en vuxen människa. Jag borde veta va det är för fel."