Förändrad värld Lupple & Medi

Han log roat. "Jaha var det i ryggen du hade ont?" Log han. "Ja då var ju detta väldigt bra." Log han. "Man kan ändra den också. Hårdare, lättare, annat tempo och så." Log han.

"Jag har ont i ryggen. Det är som någon slagit mig." Hon såg på honom.
"Kanske phantomsmärtor?"

Han nickade sakta. "Kanske. "Sa han men nog lät det oroväckande.

Hon såg sedan sig om.
"Du har mycket saker. Men det är inte dåligt." Hon makade sig närmare och lade kinden mot hans arm.
"Får jag fortfarande sova i din säng?"

Han skrattade lågt. "Jag vet vad jag gillar Rhiannon." Log han ärligt och såg på henne. "Varför skulle du inte få det? " Log han vänligt.

Hon nickade.
"Jag älskar erat bibliotek. Det är vackert och jag vill aldrig bli gammal. Då kommer jag dö en dag och aldrig få läsa mer. Missa böcker som kommer ut." Hon blev genast sorgsen.

Han smekte henne mjukt över kinden. "Hey, du är ung Rhiannon. Jag tror du har rätt många år kvar." Log han varmt.

"Men tanken på att åldras och se dig ung gör mig rädd. Att se andra åldas och sen dö." Hon torkade bort tårarna.
"Om jag blir som du. Lova att aldrig lämna mig."

Han såg på henne med ett mjukt leende. "Rhiannon." Viskade han. "Att åldras är en bra sak. Att stå stilla i samma ålder medan alla andra åldras det är inte bra." Viskade han ärligt.

"Men tänk allt det vackra jag kommer missa." Sa hon och grät nu.Hon var trött och drog sig från honom.
"Förlåt." Hon försökte samla sig och satte sig sedan närmare honom igen.