Förändrad värld Lupple & Medi

Hon nickade. " Det gör jag." Viskade hon ärligt och kramade hårt om honom.

Han log och kysste henne.
"Då ska vi kanske ta bort sonden? Ska kolla med Alexander och lära mig. Kanske han får åka hem då?" Flinade han mjukt.

Hon såg på honom med orolig blick. " Men..." Viskade hon men tystnade. " Låter bra." Sa hon sedan.

"Det är ifall du kommer behöva det. Då kan jag göra det. Tro mig jag kan mycket." Han smekte hennes kind.

Hon nickade sakta. " Jo jag tror du kan massor. Känns bara genant att du ska göra det." Viskade hon försiktigt.

"Varför då? Tror du jag kommer kyssa dig? Jag har sett hela din kropp. gett dig en smaskig hummer när du velat det."

Hon såg på honom med röda kinder och och fnissade. " Det är lite annat. " Viskade hon.

"Inte alls. Det du får av mig borde få andra att rodna mer. Jag tar hand om dig. " Han smekte hennes sond och log.
"Vill du berätta för mig varför du inte vill äta?"

Hon bet sig lite i läppen och såg på honom. " Men det känns som jag borde göra mer saker själv. " Viskade hon försiktigt. Suckade sedan. " Jag vågar inte berätta det." Viskade hon tyst.

"Inte då. Du gör tillräkligt." han blickade in i hennes ögon.
"Aurora. Jag valde ett vackert namn på en vacker person. Snälla jag blir inte arg. Lovar och svär." Sa han ömt.
"Snälla lita på mig. jag kan försöka allt."