Draco Memoraid

NYTT KAPITELLLLLLLL I'M THE HAPPIEST WOMAN IN THE WORLD

OBS!
Jag har bestämt mig för att ändra deras år.
[det var meningen från början men jag skrev fel ehe..]
Så, dem går alltså sitt sjätte år och inte sitt femte.
Blir ju ingen skillnad alls för er, eftersom ja skrivit som dem gått sjätte hela tiden..Men nu vet ni iallafall det!
Så låtsades inte som någonting utan läs bara som ni brukar 8D
Var ba tvungen att skriva det eftersom jag tror att jag nämnt någonstans tidigare att dem går sitt femte.


Alltså jag är kär i er ._.
Det är bara att acceptera.
PUNKT SLUT.
Ni är dem bästa som finns i hela världen ♥
Synd att ni snart kommer dampa på mig igen <;D
Och Vendela... Det här är till dig från Draco:

Fråga mig inte vad han menar, men jag tror att han försöker se sexig ut.

Hoppas ni ska gilla kapitlet lika mycket
som jag gillar er! :*

Kapitel 48
Besked

När Draco vaknade var det fortfarande mörkt ute.
Eftersom Slytherins uppehållsrum låg under sjön så fanns det inga fönster i sovsalen
att titta ut genom, men han kunde ändå räkna ut att klockan inte kunde vara mer än fem, sex genom att kasta en blick på sina kamraters snarkande gestalter som avtecknade sig i de tre himmelssängarna.
Försiktigt resta han sig upp och famlade med handen efter trollstaven.
”Lumos”, mumlade han och en svag ljuskälla strömmade ut ur spetsen på hans trollstav och lyste upp rummet så pass att han kunde rota fram sina kläder.
Han drog på sig sin skolklädnad och fiskade fram ett par rena strumpor ur kofferten.
Sedan drog han handen genom håret, kastade en sista blick mot sina kompisar och smög ut ur sovsalen.
Nere i uppehållsrummet var det tomt på folk.
Inte ens husalferna hade gjort sitt jobb ännu; brasorna var släckta och godispapperet från gårdagen låg fortfarande hopknycklade där Crabbe hade lämnat det.
Draco slängde en snabb blick på klockan när han passerade.
Visaren pekade på kvart i fyra.
Han skulle ha minst två timmar på sig innan de andra började vakna.

Slottet var tomt och tyst.
Den enda levande varelse som Draco stötte på var smutskallens stora röda katt Krumben.
Den satt och lurpassade på någonting; säkert en äcklig råtta, alldeles utanför Slytherins uppehållsrum och vände sitt platta fula tryne mot Draco när han gick förbi.
”Stick härifrån!” väste han och måttade en spark mot katten som ilsket väsande försvann uppför trappan.
Draco längde på stegen när han vandrade genom det tysta slottet.
Han kände sig både upprymd och nervös, hade det fungerat?
Om det hade de... Han kunde nästan inte lägga band på sig själv; då skulle det här vara över.
Allting som han hade fått lov att genomlida skulle vara slut.
Han var framme.
Målmedvetet gick han fram och tillbaka utanför den tomma väggen och tänkte intensivt.
Jag behöver ett ställe där jag får vara ifred och slutföra mitt arbete.
Som vanligt dök dörren upp och Draco skyndade sig att öppna den.
Den här gången behövde han inte se sig omkring, han visste redan att han var ensam.
Skåpet stod där det alltid hade stått och det var med darrande fingrar som Draco öppnade det.
Han hade slutit ögonen och blundade hårt medan hjärtat dunkade i bröstet på honom.
Skulle den vara borta?
Han drog ett djupt andetag och öppnade ögonen.
Chockat drog han efter andan och stirrade in i skåpet.
Vad i hela fridens namn skulle det här betyda?


Ingen vettig människa vill väl börja morgonen med en dubbeltimme i trolldryckskonst.
Just det var anledningen till att vi fann Snapes lektion högst upp på schemat dagen där på.
Eftersom jag inte hade fått många timmars sömn den natten drog jag stönande täcket över huvudet när klockan ringde, men Hermione lyckades som vanligt jaga upp mig och utan att ha någon chans till att hitta på en bra ursäkt för en sovmorgon följde jag med henne, Parvati och Lavender ner till frukosten.
”Har ni sett det här?”
Harry viftade med tidningen och jag kastade en hastig blick på den men blev tvungen att stanna till.
”Ministeriet inför registrering av mugglarfödda”, läste jag högt och rynkade pannan.
”Vadå registrering av mugglarfödda? Dem tänker väl inte...”
”Jo det tänker dem”, svarade Hermione i mitt ställe.
Hon hade röda fläckar på halsen som hon alltid fick när hon blev upprörd.
”Men de har inte lyckats driva igenom sin önskan ännu, det finns fortfarande folk som sätter fingret för.”
”Men ministeriet har väl aldrig...”
”Det är dödsätarna”, avbröt Harry och skakade misstroget på huvudet.
”Dödsätarna har tagit över ministeriet.”
”Men det står ju här...”
”I tidningen ja”, fortsatte Ron, ”Min pappa arbetar för ministeriet. Han säger att allting håller på att spåra ur, att saker och ting bara blir mer och mer vrickade.
Det är bara en tidsfråga innan den nya trolldomsministern lyckas driva igenom det.”
”Vad hände med den förra?”
Ron, Hermione och Harry gav varandra en blick.
”Han hittades död i början av sommaren, och den föregående ministern Cornelius Fudge vägrar att återigen träda in i tjänst, han tycker att det är alldeles för farligt.”
”Och han har rätt”, sa Hermione med en viskning.
”Saker och ting förändras hela tiden, ingenting är säkert längre.”
”Inte ens Hogwarts?”
”Så länge som Dumbledore...” började hon men blev avbruten av Neville som med en skräll och illröda kinder välte omkull sitt mjölkglas.

Proffesor McGonagall verkade vara på uselt humör.
Hon skred fram och tillbaka i klassrummet och inspekterade noggrant med sina hökögon
våra tafatta försök att förvandla knipvisslare till fågelholkar och när lektionen äntligen var slut
var det bara Hermiones holk som var utan vingar.
McGonagall skakade missnöjt på huvudet och gav hemläxa åt halva klassen.
Jag klarade mig med en hårsmån med motiveringen att min holks vingar verkade glesa och var överhängande träfärgade.
Vi ramlade ut ur klassrummet tillsammans med hufflepuffarna som efter händelsen
med Hannas mamma hade hållit en låg profil.
De mumlade tyst med huvudena tätt ihop och såg sig då och då omkring för att kontrollera så att ingen tjuvlyssnade.
Jag förstod att det måste känna sig hotade, förra året hade en pojke vid namn Cedric Diggory mist livet under den magiska trekampen; mördad av självaste Lord Voldemort och nu hade en flicka från deras elevhems mamma försvunnit, med största sannolikhet mördad.
Jag sände en medlidande tanke till Hanna och hoppades att hon mådde bra.
Hon hade inte setts till mer efter händelsen och rykten sade att hon lämnat skolan.
Jag klandrade henne inte.
Dämpade av hufflepuffarnas nedstämdhet vandrade vi under tystnad upp till astronomitornet för att lämna in vår uppsatts om planeternas solsystem.
Eftersom astronomilektionerna alltid hölls vid midnatt så hade vi bara de en gång i veckan och då tillsammans med slytherin.
Tidigare hade vi haft lektionerna med ravenclaw, men efter att åtskilliga elever från den klassen kommit och klagat över gryffindorarnas brist på intresse så hade vi fått byta med hufflepuff till Rons stora förargelse.
Proffesor Aurora Sinistra tog utan att blinka emot våra uppsatser och återgick sedan till att drömsk stirra ut genom de stora öppna fönstren utan att yttra oss ett enda ord och vi skyndade tacksamt oss tillbaka ner för den långa trappan.
När vi en liten stund senare begav oss mot Lupins klassrum klagade Ron högljutt för alla som ville höra på om lock för öronen och Hermione skakade som vanligt på huvudet åt honom under djupa suckar.

Proffesor Lupin satt bakom sitt ruggslitna överbelastade skrivbord när vi som första trupp anlände till klassrummet och när han fick syn på oss sken han upp och reste sig.
”Är de andra på ingång?”
Vi nickade och han såg glad ut.
Jag var noga med att hamna i bänken bredvid Hermione så att jag skulle slippa påpekningar om att jag egentligen skulle sitta bredvid Draco, men Lupin sa ingenting utan fortsatte att hälsa resten av eleverna som började ramla in i klassrummet välkomna.
Jag mer kände än såg när Draco kom in och hans lukt fångades i mina näsborrar.
Jag fnös och kände mig löjlig, men kunde inte låta bli att försiktigt snegla upp på honom när han släntrade förbi min bänk.
Han hade sin blick stelt riktad framåt och slog sig ner på sin vanliga plats, den här gången med Crabbe vid sin sida.
När de sista eleverna som utgjordes av två fnissande flickor från slytherin kommit in i klassrummet stängde Lupin dörren med en lätt sväng på sin trollstav och tittade med ett
leende ut över klassen.
”Idag ska vi ha ett litet prov på kapitlet som vi gått igenom”, han viftade återigen med staven och en hög med papper flög upp från katedern och började med ett svischande läte att dela ut sig på våra bänkar.
”Ni har timmen ut på er, lycka till!”
Ron stönade högt och fick snabbt en tillrättavisande blick av Hermione.
Jag förstod henne, vi hade hållit på med patronusbesvärjelsen i flera veckor nu och Ron var inte ett dugg sämre än oss andra bara han ansträngde sig.
Jag såg förstrött ner på mitt papper.
Tänk så lustigt egentligen, för bara några månader sedan hade jag varit orolig för hur jag skulle klara av engelskan och nu hade jag tillochmed börjat tänka på engelska.
Det handlade helt enkelt bara om att sätta ihop ord till meningar precis som man gjorde i svenskan och sedan se till att de kom ut på ett någorlunda rätt sätt.
Noggrant lät jag fjäderpennan glida över papperet.
Det här kunde jag och det fanns ingen anledning till att slarva.

Det var inte särskilt svåra frågor som Lupin hade satt ihop, och när jag kastade en snabb sidoblick på Neville som satt snett framför mig såg jag med ett litet leende hur han skrynklade ihop hela sitt
runda ansikte i koncentration medan hans hand flög över papperet.
Lupin hade en förmåga att ta fram de bästa hos varje elev och han gav aldrig upp hoppet
eller förklarade någon som ett hopplöst fall.
Han var utan tvekan min favoritlärare och jag tror faktiskt inte ens att slytherinarna tyckte illa om honom, inte egentligen.
De kunde helt enkelt inte acceptera honom för att deras föräldrar inte tillät dem att göra det.
”Ni kan vända på provet när ni är klara.”
Jag tittade omsorgsfullt igenom mina svar och gjorde en liten rättning här och där.
Försvar mot svartkonster ville jag ha bra betyg i och en liten del av mig ville inte heller göra Lupin besviken.
Han trodde på mig och jag ville visa honom vad jag kunde.
”Tio minuter kvar.”
Jag såg mig lugnt om i klassrummet.
De flesta verkade vara färdiga men det var ändå ingen som pratade, alla
satt tyst och stilla på sina platser och väntade tills Lupin skulle ge klartecken åt oss att lämna in proven.
Draco satt och snurrade på sin fjäderpenna och Goyle låg framstupa över bänken och stirrade slött framför sig.
”Sådär nu kan ni...”
”Ursäkta mig Proffesor Lupin.”
Lupin hade blivit avbruten av Proffesor McGonagall som plötsligt stod i dörröppningen.
Hon hade ett mycket bistert uttryck i ansiktet och hennes röst darrade till lite när hon fortsatte:
”Jag måste omgående få låna en av dina elever om det går för sig, Proffesor Lupin.”
”Givetvis”, svarade Lupin och betraktade fundersamt McGonagall. ”Varsågod Minerva.”
”Tack.”
McGonagall skred fram till klassen och snöt sig ljudligt i en servett innan hon harklade sig.
”Draco Malfoy, om du skulle vilja vara så vänlig att komma...”
Hon hann inte ens slutföra meningen innan Draco reste sig upp.
Utan att se på någon tågade han fram och ställde sig bredvid henne.
När han passerade mig bänk såg jag att hans händer skakade och han hade ett sammanbitet uttryck
i de bleka ansiktet.
”Och...”, Proffesor McGonagall vände sig tveksamt om i dörröppningen.
”Jag tror att det är bra om Ms Jacobsson också följer med.”
Jag nickade och reste mig långsamt upp.
En klump lika stor som en tennisboll hade fastnat i halsen och den blev inte mindre när
Proffesor McGonagall snöt sig ännu en gång och torkade sig i ögonen.
Jag gav mina vänner en blick och det log tappert mot mig alla tre fastän jag kunde se i deras ansikten att det var minst lika oroliga som jag.
Med darrande händer räckte jag över mitt prov till Lupin, och han tryckte min hand som hastigast när han tog emot det.
Jag log tacksamt mot honom och skyndade mig sedan fram till McGonagall som väntade vid dörren.
Draco stod någon meter bort och trampade, han var nervös.
”Den här vägen”, sa Proffesor McGonagall och började leda oss uppför en stentrappa.
”Vi ska in till rektorn.”

AWESOME MIN NADIA!

KAN DU GE ETT NYTT KAPITEL NU SNÄLLA? (oops, glömde på caps)

vad har hänt som får McGonnagal att bete sig så här? Det måste ju handla mest om Draco, men Elli ska också med... Är Lucius död? Inte särskilt troligt men hoppas...

Vet Dumby nåt om Cruciatusförbannelsen? Ska de flyttas till ett barnhem? Gud vad spännande! Nu har jag ingen aning om vad som ska hända... Du måste lägga ut nästa del snart!

THANX DRACO AND YES, YOU LOOK SEXY

Awesommmmmmmmeeeee
SKRIV MER ELLER SÅ BEFALLER JAG EN HUSALF ATT SLÅ DIG PÅ FÖTTERNA!
skojar, men tänk på det!
EDIT: detta var till Elzyii

BFUEQGFWEjgfweGF:wgvfwefbdg,fewfgewufhegrehngrgHGUGBERJGERGERJGBEUIGER
FÖR BRA!

Chockat drog han efter andan och stirrade in i skåpet.
Vad i hela fridens namn skulle det här betyda? VAD!? Vad är det som har hänt?! Värsta cliffhangern nånsin ... jag gillar det inte, mitt hjärta kommer få problem av allt bultande ... DU FÅR BETALA MIN SJUKFÖRSÄKRING NÄR JAG FÅR MIN HJÄRTATTACK NÄR JAG FÅR REDA PÅ VAD DET ÄR!

Ingen vettig människa vill väl börja morgonen med en dubbeltimme i trolldryckskonst. - HAHAHAHA I understand you Elli, I understand you

”Ministeriet inför registrering av mugglarfödda”, läste jag högt och rynkade pannan. Dra åt helvete, det är det enda jag säger. GO TO HELL!

”Det är dödsätarna”, avbröt Harry och skakade misstroget på huvudet.
”Dödsätarna har tagit över ministeriet.” I saying same shit to them: GO TO HELL DEATHEATERS

”Han hittades död i början av sommaren, och den föregående ministern Cornelius Fudge vägrar att återigen träda in i tjänst, han tycker att det är alldeles för farligt.” Har jag berättat att jag hatar politik?

”Så länge som Dumbledore...” började hon men blev avbruten av Neville som med en skräll och illröda kinder välte omkull sitt mjölkglas.
"Så länge som Dumbledore...” ... I'm so sorry Hermione, but ... Jag tror dig inte.

Jag mer kände än såg när Draco kom in och hans lukt fångades i mina näsborrar. Erkänn Elli, You're in love with that boy

Ron stönade högt och fick snabbt en tillrättavisande blick av Hermione. Ge dig, Ron. Sluta va så lat

Lupin hade en förmåga att ta fram de bästa hos varje elev och han gav aldrig upp hoppet
eller förklarade någon som ett hopplöst fall. Jag tycker om Lupin, han är så snäll.

McGonagall skred fram till klassen och snöt sig ljudligt i en servett innan hon harklade sig.
och snöt sig ljudligt i en servett - antingen har McGonagall gått och blivit förskyld eller så har nån dött. Jag hoppas på det förstnämnda (om det nu inte är Mörten som gått och dött, då skulle jag bara bli glad)

”Jag tror att det är bra om Ms Jacobsson också följer med.” ? ????? WHAT THE HELL IS GOING ON AROUND HERE!?

Proffesor McGonagall snöt sig ännu en gång och torkade sig i ögonen. ... Fuck också


Med darrande händer räckte jag över mitt prov till Lupin, och han tryckte min hand som hastigast när han tog emot det. Jag säger det igen: Lupin är snäll

Draco stod någon meter bort och trampade, han var nervös. Mara: VAD HAR DU NU GJORT DIN BORTSKÄMDA SNORUNGE!!!??? Jag: WTFFFFFFF HÄRMED HAR DRACO DRAGIT SKAM ÖVER HELA SLYTHERIN JAG ÄR BESVIKEN DRACO SKÄRP DIG JAG SKÄMS

”Den här vägen”, sa Proffesor McGonagall och började leda oss uppför en stentrappa.
”Vi ska in till rektorn.”
”Vi ska in till rektorn." WTF. Jag gillar inte såna här cliffhangers .... Man blir för stum.

JAG SITTER HEMMA OCH SKRIKER! (BOKSTAVLIGT TALAT)
OCH MIN LILLASYSTER TITTAR PÅ MIG SOM OM JAG ÄR EN IDIOT.... :$

O_o
DU MÖRDAR MIG EZZY!!!!!!!!!!!!
JAG HAR INTE HAFT INTERNET MEN NU HAR JAG DET EN LITEN STUND... OCH JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR!!!!!!!!!!!!
EFTERSOM DIN FF INTE GÅR ATT BESKRIVA MED ORD SÅ FÖLJER KAG DITT "EXEMPEL".




OOOOOOOOOOOOOOO


HJÄÄÄÄÄLP!!!!

DRACOOOOOOO!!!!!!!! NEEEEEJ!!!!!! HUR KAN MAN SLUTA ETT KAPITEL SÅDÄR!!!!!!!!!!!????

MEEEEEEEEEER INNAN JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖR (IGEN)!!!!!!!!!!!!!!

Varför vill du se mig lida?

Du... din... perfekta Elzyii!

Jag dör måste få lite frisk luft!

That Cliffhanger!
OMH!!!!
Le Draco and Le Eli is having some trouble?
Undrar vad som händer!!!!
Varför gör du såna Cliffhangers?!
Gahhhhh!

Ett ord som beskriver en hundradel av din berättelse. Jättebra!

SKITBRA