~Bayrios - i Öst~ [Privat Fantasy Roll]

Erik - Ingenmansland vid floden Yllwer:
"Det är inte möjligt. Hur kan du veta detta?" Erik tittade på Arya då hon talade, men Arya stirrade på Freja som i in tur tittade tillbaka.
"Vi mötte dem." sade Freja stelt och suckade medan hon började rota i sina fickor, "vi råkade få ett brev som var till dig. Fråga mig inte hur, det bara blev så." Erik tittade på båda kvinnorna, fram och tillbaka tittade han. Han visste inte riktigt vad han skulle tänka om det hela men Freja hade aldrig ljugit för honom tidigare och hon letade ju uppenbarligen efter brevet,
"Men, om ni mötte dem så antar jag det var i Söder?" Freja nickad medan hon började kolla innerfickorna på kappan.
"Aha! Här är det." Freja höll upp brevet till Erik men han bara stirrade på det medan han talade,
"Det är Aryas brev." Frejas hand förflyttade sig så brevet var riktat mot Arya.
"Förlåt att vi läste det, men vi var tvungna." sade Freja och Erik kände en viss, brännande, känsla i bröstkorgen.

Arya - Ingenmansland vid floden Radha Aansoo
Arya stirrade på brevet i Frejas hand. Hon kände igen brevpappret. Den typen av brev fanns bara inom kungliga palatset i Söder och användes främst av tjänare för att skicka meddelanden till varandra eller någon annan på palatset. Hon svalde hårt och sträckte sig fram och tog emot meddelandet av Freja. Långsamt vek hon upp det och kände innan hon ens börjat läsa igen Parvatis spretiga handstil.

Till Ashiwarya, Detta brevet är en varning till dig. Priyanka och
Ranveer Padukone och Leela Nayar har sänts ut av deras majestäter kungen och drottningen av Söder för att finna dig och föra dig tillbaka till kungliga palatset. Men som både du och jag förstår har Priyanka mer än bara att hämta tillbaka dig i sinnet. Hon volonterade frivilligt till uppdraget med sådan säkerhet att jag bara vet att hon har något i kikarn. Tidigare har hon bara varit oförskämd, använts sig av rykten och andra saker för att förstöra för dig, men nu är jag säker på att hon planerar något mycket större. Hon ser detta som sin chans att förgöra dig, på blodigt allvar denna gången. Jag tror inte att hon kommer bry sig om ifall den prins Erik eller någon annan försöker stoppa henne. Jag har försökt att tala med deras majestäter och Priyanka, men de trodde mig inte. Så snälla Arya, var försiktig och ta dig så långt bort som möjligt.
Hälsningar, din vän och tjänarinna Parvati Kshatriya

Arya läste brevet flera gånger tyst för sig själv. Ju mer hon läste destå räddare blev hon. Händerna skakade kraftigt och när hon efter en lång stund räckte över pergamentstycket till Erik, för att låta honom läsa, hade hon svårt att släppa taget för att hon spände sig så mycket.

Erik - Ingenmansland vid floden Yllwer:
Erik tog emot brevet som Arya räckte henne. Men han fick rycka till nästan för att få loss det ur hennes skakande händer. Han läste hastigt igenom det och för var ord han tog in byggde sig en storm långsamt men stadigt upp inom honom. Han frustade till och utan att tänka sig för knycklade han ihop brevet och slängde det på marken vid sin sida. Han drog händerna genom håret och frustade irriterat medan stormen blåste upp på insidan.
"Vi måste till Öst." sade han med alldeles kall röst. Den var som ett spjut av is.
"Jag håller med dig." sade Freja och de delade ett ögonkast innan Wilheim rörde sig stelt bakom henne. Erik tittade upp, hans ögon mörka.
"Vad?" Wilheim ryckte på axlarna, "vad?" sade Erik igen.
"Du behöver inte resa någonstans mer än till Norr." sade han frustrerat och Erik flög upp från marken så fort att inte ens Freja hann reagera innan Eriks knytnäve landade som en sten i Wilheims ansikte och han föll handlöst till marken med Erik stod med hivande lungor över honom.
"SÄG DET EN GÅNG TILL SÅ JAG KAN SLÅ DIG TILL EN FLÄCK!" vrålade Erik med hans lungor kämpade med att dra ner luft förbi den härjande stormen i hans bröstkorg. Han ville hoppa på Wilheim igen, med all kraft ville han slå honom gul och blå.

Arya - Ingenmansland vid floden Radha Aansoo
Arya stod tyst, stirrade ner i marken och fingrade på sitt långa hår medan Erik läste brevet. Hennes tankar gick på högvarv i huvudet. Vad skulle de göra? Resa till Öst ja, men vad skulle hända om det inte räckte? Tänk om Priyanka och de andra lyckades spåra dem hela vägen dit? Högst troligt, Priyanka ger sig knappast bara för att vi lämnar Söder... Arya bet sig i tungan, hon visste inte vad hon skulle ta sig till.

Då Arya varit så inne i sitt eget huvud märkte hon knappt av Letoyanernas samtal förens Erik flög upp och slog till Nordman i ansiktet. Det väckte henne ur paniken hon drabbats av och gjorde det möjligt för henne att röra på sig igen.
"Erikk!" ropade hon högt och rusade fram till honom där han stod som ett vilddjur över Generalen. Hon lade båda sina händer på hans arm och sidan av hans bröstkorg -så högt upp hon kunde nå utan att det såg konstigt ut- och sade;
"Erikk, lugna dig!"

Erik - Ingenmansland vid floden Yllwer:
Aryas händer var på honom,
"Erikk, lugna dig!" sade hon högt medan hennes händer försökte hålla honom tillbaka. Han tittade på henne med stora ögon,
"Lugna mig? Lugna mig?! Han försöker ta dig från mig och se till att du dör på kuppen!" sade Erik men han kunde inte släppa sin blick från hennes. Hennes händer på honom kändes varma och mjuka trots att de tryckte och bökade. Inte för att Erik rörde sig en millimeter.
"Arya..." sade han när hans puls lugnat sig en liten smula och verkligheten liksom kom ikapp honom. Han haffade tag i henne så kvickt att han själv knappt hann reagera över att hon drogs in i hans famn. Han höll henne där, tryckt mot sitt bröstkorg med sina enorma armar omkring henne och han kunde känna hur hon förankrade honom i verkligheten, i livet, på ett sätt som han inte hade trott var möjligt innan hon klev in som en vinterstorm i hans liv.
"Arya..." mumlade han igen och ilskan började tyna bort.

Arya - Ingenmansland vid floden Radha Aansoo
Arya var precis påväg att svara när Erik drog henne intill sig. Hade han inte hållit henne uppe hade hon snubblat när han gjorde det eftersom hon inte var beredd. När hon lyckats stabilisera sig i hans armar suckade hon och drog sig tillbaka lite så att hon kunde se hans ansikte.
"Erikk," sade hon lite lugnare, "Jag vet vad han försöker, det är vad nästan hela Bayrios försöker med, men du kan inte bara tappa besittningen sådär!"
Hon drog sig tillbaka ytterligare.
"Och vi har inte tid med det här, oavsett vad så måste vi ge oss av härifrån, Priyanka eller fler laglösa kan dyka upp närsomhelst!"
Hon betonade lite extra på de sista orden för att verkligen förtydliga att de måste därifrån nu.

Erik - Ingenmansland vid floden Yllwer:
Erik suckade, och log. Log mot Arya. Över hennes oro, lugn och hennes stabilitet i situationen de befann sig.
"Och vi har inte tid med det här, oavsett vad så måste vi ge oss av härifrån, Priyanka eller fler laglösa kan dyka upp närsomhelst!" sade hon mot slutet och betoningen skiftade, mer brådskande och lite hårdare. Erik förstod henne. förstod att hon ville komma längre bort från Söder och de Garudiska generalerna. Det ville han själv också.

Arya hade satt lite mellanrum mellan de båda genom att backa ut ur hans famn något. Men det kändes lika intimt nu som det gjort tidigare.
"Vart vill du ta vägen?" frågade han med öppen och ärlig avsikt att ge henne full kontroll över vart de skulle ta vägen. För att visa att han följer henne vart hon än tycker att de ska ta vägen. Han zoonade ut Freja och Wilheim, ljudet av floden, fåglarna och vinden som rasslade löven. Med sina händer på hennes överarmar stod han still och väntade tålmodigt på ett svar från Arya.

Arya - Ingenmansland vid floden Radha Aansoo
"Vart vill du ta vägen?"
Arya öppnade munnen för att svara på frågan men stängde den igen för att tänka efter mer. Frågan var ställd på ett sätt som krävde mer än bara ett snabbt, enkelt, svar. Efter en liten stund öppnade hon munnen igen för att svara.
"Var som helst, så länge du är med mig." sade hon ganska bestämt, "Men vi har sagt Öst sedan vi startade denna resa, därför tycker jag också att det är dit vi ska. Passar det oss inte reser vi någon annan stans."
Det fanns inget som tvivlade i hennes röst. Arya var helt säker på det hon sagt. Även om Osianer och Garudier vanligtvis avskydde varandra hade hon och Erik sagt Öst sedan början av resan och det kändes nästan fel att ändra på det nu.

Erik - Ingenmansland vid floden Yllwer:
Erik tittade på Arya och nickade. Han höll med henne, det fanns ingen anledning att avvika från deras mål nu. Och, ifall de tog sig till Öst så skulle det försvåra för generalerna från Söder. Osianer och Garudier var ingen bra matchning. men för Arya var han mindre orolig. Hon var trots allt med en Letoyan. Det borde underlätta, lite?
"Då reser vi till Öst. Du och jag." sade han och gav henne ett leende. Ett sådant där speciellt leende som kunde betyda så mycket olika ting.
"Vi följer med er." sade Freja plötsligt och Erik spann runt för att titta på henne.
"Är du säker?" Freja nickade,
"Ni kommer behöva fler Letoyaner Erik. Han nickade tacksamt mot henne.
"Är du okej med det Arya?" frågade han medan han vred tillbaka sitt ansikte mot henne.

Arya - Ingenmansland vid floden Radha Aansoo
Arya nickade upp mot Erik. Han verkade ha lugnat sig nu så hon lät sina händer falla till sidorna igen.
"Vi följer med er." Frejas röst påminde Arya för andra gången att hon inte längre var ensam med Erik och Letoyanskans ord gjorde inte Garudiskan särskilt glad.
"Är du säker?"
"Ni kommer behöva fler Letoyaner Erik."
Visst hade Arya egentligen ingenting emot Freja, men Generalen talade inte bara om sig själv. "Vi:et" i hennes mening innefattade både henne själv och General Nordman. Nordman, hade inte bara varit oförskämd mot Arya -inte för att det egentligen spelade henne någon roll- han tycktes också ha ganska annorlunda värderingar än övriga i sällskapet. Hans lojalitet till Norr och plikten kunde komma att bli ett problem, inte minst för Erik som uppenbarligen var den som hade kortast stubin vad gällde ämnet.
"Är du okej med det Arya?"
Arya svarade inte direkt på Eriks fråga. Hon sneglade tyst först mot Freja och sedan Nordman på marken innan hon vände blicken till Erik igen.
"Okej." sade hon, om något bittert.