Skam

Älskar alltid att läsa era kommentarer! Blir så peppad på något härligt vis, ni är bara bäst! I perioder kan jag vara inne ofta, i perioder så har jag dåligt internet eller dåligt med tid, men alltid lika underbart att få logga in här och mötas av era kommentarer, det är magi ♥


Visst är Neville för söt?! Jag kan inte låta bli att bara älskaaa honom.

Jodå, lite kär är du väl ändå i Goyle, hjärtat? Tänk dig hans stora dallrande hakor, dem flottiga fingrarna som smeker din hud... *RYS* Nej nu fick jag ångest här kände jag. Det där var FÖR obehagligt.

Vi håller oss till Blaise och Draco, så är det med den saken - PUNKT.

Ja visst är det lite creepy? Kan Poppy varit i farten? Det får du snart se...! Och jag tycker också så fruktansvärt synd om Hagrid, du anar inte. Och håller med dig i det du säger om Ginny, härligt att du precis som jag är duktig på att se mellan raderna och innanför skalet.. Me gusta!

Största kramen till dig på din skitdag, den förtjänade du inte ♥ Vet allt för väl hur det är att vara trött och stressad (och bakis!). Kram ♥


Ja, och nu får vi faktiskt ta en date snart! Jag saknar din underbara stämma, okej?! Det var alldeles för länge sen. I need it! Älskar att du läser dem med sådan inlevelse och så direkt. Önskar att jag alltid hade samma möjligheter när det gäller dina kapitel, för dem är ren magi. Jag ska äntligen få sluka ditt, finns inga ord som kan beskriva hur taggad jag är!

Ja det är sant. Spännande, har jag själv inte tänkt på faktiskt! Du sår så oändligt många frön hos mig, det är jag också sååå tacksam för! Oj, ja preics, en förändring just utav den anledningen du säger, jag vill ge henne inblick. Du kommer förstå sen! Har ju med Jessica att göra, ja allt. Har fått ändra en del så du får gärna hjälpa mig att ändra i DM sen också. Nu måste jag börja lägga upp. Jag är en sådan fegis, vet inte ens varför.

Visst är det! Jag ryser bara nu av att läsa din kommentar, du tar fram det bästa hos både mig och mina karaktärer. Och Elvira... där blir det spännande!

Tack själv bästa du, jag vill prata med dig!

Åh, det är magiskt när du är här inne. Vill så gärna prata med dig igen, behöver det efter allt jobb (även om jag gillar de flesta sakerna med jobbet). Extra kul att du ska läsa mina kapitel nu för jag kommer verkligen att försöka väva ihop dem med Skam.

Ska bli spännande att se hur det hänger ihop med Ellis halvblodstatus. I det jag skrivit om samma tid spekulerar de lite och håller öppet för att Elli även kan ha hamnat med halvbloden för att hon är obekväm för ledningen med sina modiga protester

Jag ändrar gärna i DM, eller Concrete Angel, om du börjar lägga upp där. Jag är så beroende av rutiner för att hålla ihop tillvaron så jag behöver att du lägger upp för att kunna rätta, hihi Säg till om du vill ha stöd och peppning att publicera där! Jag ser att du har uppdaterat tråden as we speak, så jag ska strax kika in där. Kram ♥

Tack för kommentaren, så jag kan lägga upp nästa kapitel ♥
Jag är så glad att du följer mig Avis. Om du så är den enda, så skriver jag för dig!

Tack till alla som läser, ni är guld!


Kapitel 15
Jessica Raven
”Så du kom till sist ändå...”
En skepnad frigjorde sig långsamt från skuggorna och kom glidande mot mannen som stod och väntade.
”Syns inte det?”
Mannen dolde en rysning och harklade sig. Han flackade med blicken när skepnaden klev ut ur skuggorna helt och hållet, fällde ner huvan och såg på honom med ögon som var svartare än himlen omkring dem.
”Vad vill du ha den här gången då?”
”Det vet du.”
Theodore Nott log. Han smackade med tungan och såg roat hur svettdroppar bröt fram i pannan på mannen framför honom. ”Jag har varit hungrig länge nu. Det börjar bli... besvärande.”
Mannen muttrade något ohörbart och vinkade åt Theodore att följa honom. De gick under tystnad. Mannen vek plötsligt av in på en mörk tvärgata och fram till en gammal byggnad. Han mumlade något på ett annat språk, och dörren svängde upp. De båda klev in i byggnaden.
”Så det är dags nu.”
En kvinna satt uppflugen på en gammal kateder som stod längst inne i rummet de stigit in i. Hon var vacker och hade vitblont midjelångt hår och stora purpurfärgade ögon som hon nu genomträngande betraktade nykomlingarna med.
”Hej Theodore”, sa hon mjukt och log. Läpparna var blodröda och tänderna vita som snö. Theodore svarade inte. Han såg på henne med ett hatiskt uttryck i ögonen, vilket fick kvinnan att le ännu större. ”Efter alla dessa år, Theodore... och du hatar fortfarande mig. Jag räddade ditt liv den kvällen, har du glömt det?”
”Det enda du gjorde var att förbarma mig.” väste Theodore. Kvinnan skrattade tyst. ”Om det är så du väljer att se det. Jag skulle nog säga att det är mer som en välsignelse. Nå, nog med småprat. Tala om för mig, Theodore. Vem är den söta flickan du umgås med?”
”Du vet mycket väl vem hon är”, sa han kort.
”Nog gör jag det.” Hon strök en hårslinga ur ansiktet och la armen om mannen som hade mött upp Theodore. ”Och det gör Nott också, eller hur Nott?” Mannen grymtade lite. Han verkade både livrädd och förhäxad av den vackra kvinnan. ”Nott vet dessutom en massa annat, Theodore. Tack vare honom kan du vara kvar på den där skolan, tills vi behöver dig bättre.”
”Ni behöver mig bättre”, väste Theodore. ”Ni har visserligen skapat mig, men inte mina förutsättningar.”
”Om du säger det så...”, hon kysste mannen på kinden. ”Låt oss få det här överstökat. Du har säkert söta lektioner att gå på... och jag har lite affärer att sköta. När slängde du en imperiusförbannelse på honom senast?” Hon pekade på Nott.
”För ett par dagar sedan.”
”Bra”, mumlade hon. ”Det bör räcka. Följ mig.” Elegant spatserade hon iväg, och Theodore följde efter, fortfarande med ögon svarta av hat.

”Hur mår du?”
Jag tittade upp. Det var Blaise som hade stannat upp bredvid mig. Hans mörka ögon hade en glimt av oro och han rynkade pannan. Försiktigt satte han sig bredvid mig.
”Jag är okej.” Jag visste inte vad annars jag skulle säga. ”Jag vet inte vad som hände och inte varför. Det är okej nu.”
Blaise blick föll ner på min handled där ett enda ord fanns ingraverat.
Jag drog för tröjärmen. ”Det gör ingen skillnad, Blaise. Du vet hur det är nu.”
Han bet sig i läppen. ”Jag är ledsen..”
Jag gav honom ett halv leende. Det brände fortfarande i armen.
”Det är inte ditt fel. Du kunde inget göra. Jag försökte rädda Neville, det var allt och det räckte för att dem skulle ge mig det här.”
Jag kastade själv en blick på min handled som dunkade av smärta.
SKAM stod det med stora bokstäver, inristat i huden med mitt eget blod.
”Det är bäst att du går nu. Om dem ser oss tillsammans blir det kanske du som får ett straff.”
Blaise skakade långsamt på huvudet. ”Det bryr jag mig inte om. Allvarligt talat, jag gör inte det”, lade han till när han såg min blick.
”Jag tycker om dig så mycket, Elli.”
Jag mötte hans ögon och kände hur en värme spred sig i kroppen. Jag hade varit så kall de senaste dagarna. Så ensam. Ginny vägrade att tala med mig och det gjorde Seaumus och Dean också, även om jag sett Deans längtande ögonkast. Neville hade haft två straffkommenderingar så han hade inte synts till och Luna hade fått kvarsittning och blivit inlåst uppe i Astronomitornet eftersom hon hade smugglat in ett exemplar av sin pappas tidning Hört & Sett på skolan.
”Jag tycker om dig också, Blaise.” Jag tog hans utsträckta hand och kramade den.
”Vi får vara försiktiga.”
”Har du hört att det kommit en ny lärare till skolan?”
Jag skakade på huvudet och Blaise fortsatte:
”Jessica Raven.”
”Jessica Raven? Henne har jag aldrig hört talas om.”
”Det har jag”, Blaise rös. ”Otrevlig typ. Ryktena säger att hon är en av Mörkrets herres mest förtrogna.”
”Vad undervisar hon i?”
”Vad tror du? ” Blaise skakade misstroget på huvudet. ”Hon har tagit över försvar mot svartkonster efter Mulciber. Det lär inte bli bättre.”

Jessica Raven såg inte alls ut som jag hade föreställt mig. Framför oss stod en smal och mycket vacker kvinna. Det fanns något sorgset över hennes stela ansikte. När hon talade var det knappt att läpparna rörde sig alls.
”Ni gör som ni blir tillsagda. Inte mer, inte mindre”, sa hon bara.
”Den som visar tecken på olydnad kommer att straffas och omedelbart få lämna klassrummet.”
Trots att hon var så fåordig ingav hon en stor respekt. Jag kunde inte hjälpa att jag fascinerades av kvinnan, samtidigt som jag skydde henne. Hon fick allt att se så lätt ut. När hon avväpnade oss, en efter en, var det knappt att hon ens rörde sin stav.
När det var min tur stannade hon upp extra länge. Hon synade mig uppifrån och ner med sina isblå ögon.
”Det är du som är Elenora”, sa hon med eftertryck. ”Dig har jag hört mycket om.”
Hon gick vidare och jag svalde. Blaise såg skrämt på mig. Det hade varit något i hennes blick som fått mig att bli dålig till mods. Jag kunde inte sätta fingret på vad, men jag bestämde mig för att jag inte gillade Jessica Raven.

OH MY GODDDDD

har ju tidigare fått smakprov på delen med Theodore och den vitblonda kvinnan men herreminskapare. Du skriver så fascinerande Nadia!

Texten griper tag om mig och tvingar in mig i en annan värld. Jag är helt... chockad!!!

Snape har fått konkurrens. Jag blir mer och mer förälskad i Theo. Varför dras jag till dessa typer? Nej, skämt åsido. Ingen kan ta Snappes plats i mitt hjärta. Men du beskriver Theo så bra och ditt sätt att berätta är gudomligt. Du ser alltid till att alla karaktärer får sin speciella röst och sitt sätt att uttrycka sig på.

Givetvis beskriver du både "den vitblonda kvinnan" och Jessica Raven klockrent. Eller vad säger du, Trezzan?

Och det som Elli har blivit utsatt för. När och hur försökte hon hjälpa Neville och vem straffade henne? Det ligger så mycket dolt mellan raderna här. Och det verkar som om Elli själv inte minns vissa saker.

Åh, Luna ♥

uppdaterar starx

(EDIT: fick en kram av min dotter, bästa stunden på dagen och meningen med livet...)

Men stackars Luna! Har inte haft med henne i Borgen ännu för jag var osäker på hennes roll i sjunde boken, men man gör ju som man vill och jag gillar att hon är med här ♥

Jag längtar till vissa saker jag vet kommer, ska såklart inte spoila vad. Den här kommentaren blir ju lite sådär, hittar inte riktigt orden just nu men ... blir så inspirerad att fortsätta och längtar otroligt till nästa. Vill veta mer om vad som händer dem, om allt det här gåtfulla som Elli utsätts för.

Ginny har tagit avstånd helt, liksom Seamus och Dean (som dock inte verkar helt övertygad) och de jag är mest nyfiken på hur de ska reagera (Neville och Luna) hindras av diverse straff. Nu har Elli mest sina slytherinpojkar att ty sig till.

Men det finns en yngre flicka i fjärde årskursen som just nu funderar över läget och nog gärna skulle lära känna Elli mer...

Åh hjärtat, detsamma, miljoner gånger om! Du vet ju redan hur mycket jag älskar din historia. Kan inte älska den tillräckligt helt enkelt!!! Håller på med nästa kapitel, hoppas du kommer tycka om det också. Jag behöver er! ♥


Jag säger ju det, visst är han underbar?! Jag älskar honom och vet inte varför. Önskar verkligen att alla mina läsare från förr skulle få läsa om honom nu, alla ideer jag har för honom. Så glad att ni är här ♥ Och jag lovar, du får behålla Snappe för dig själv ♥ Han skriver ju till och med en liten historia för din skull nu!

Tack och tack igen ♥ Vad vore jag utan er?! Ni är alltid vid min sida och det är guldvärt för mig.

Ja, bra fråga, eller hur? Den får du svar på i nästa kapitel. Hade så gärna pratat med er nu men ni var inte inne! Hoppadea verkligen men det blir fler gånger i guess!

Å va mysigt ♥ den var du väl värd finaste du ♥ Jag tycker att du ska med henne! Jag har henne lite i bakgrunden bara, men det räcker gott!

Ja!!! Vi låter henne komma in!! ELVIRA ♥

Inte hunnit läsa på ett tag, men oj vad du utvecklats
Jättebra kapitel precis som vanligt, heja Ezzy!

Ja, jag säger bara attans att jag sov och missade att du var inne i natt men nu är jag otroligt taggad på nästa kapitel och hur allt går vidare nu när Elli har lämnat DA. Luna finns med på Hogwarts under hösten, även i original-boken.

Spoiler från sjunde boken, höst:



Blir desto mer spännande hur Elvira kommer in i bilden och framförallt vilken 'sida' hon väljer - om hon väljer alls.

DET ÄR MAGISKT NÄR DU ÄR INNE!

Alltså hur bra är inte du??? Jag orkar inte.

Den första delen med Theo och Jessica, jag blir så fänglsad och vill bara veta och läsa mer!!!

Och sen Ellis del ♥ Jag älskar Blaise. Det bara är så. Inte lika mycket som Draco uppenbarligen (han är alltid #1 och kommer alltid vara det), men jag älskar Blaise icke desto mindre. Jag blir glad över att Elli faktiskt har någon i sin närhet som ger henne någon typ av inre värme. OCh det är så starkt för mig med det inbrända ordet som är namne med din berättelse. SKAM. Usch, jag blir ledsen också

Men som sagt, du är så bra och jag längtar så mycket efter mer!

Kram ♥

Äntligen är jag tillbaka efter arbete, sjukdom och diverse andra tråkigheter ♥ Jag har saknat er! Tack Avis, Gik och Pevve för att ni fortfarande finns här för mig, läser och verkligen tror på det jag gör ♥ Det betyder väldigt, väldigt mycket för mig ♥

Tack för att ni finns!