Lupple och Ginerva2003

Hon tog sin ryggsäck och tog sig snabbt och omärkt in i skogen.
Hon visste at det hon nu skulle gör var farligt men hon behövde döda vampyrn till varge pris.
hon tog fram en pole och en kniv.
hon skar sig i armen så att det började koma blod.
hon bet i hopp så att hon inte skulle skrika till av smärtan.

Samtalet flöt på och Eliah hade faktiskt ganska kul, ja det var i alla fall fram tills att han kände det färska blodet. Hans första tanke var törst, han hade dödat förut men det var längesen. Nu för tiden drack de oftast ifrån blodpåsar eller villiga personer som de inte dödade. Han ursäktade sig och började följa spåret- doften. Medan han spårade upp doften så möttes han av en andra tanke- någon kan vara riktigt skadad. Han rörde sig snabbare och kom in i gläntan där blodet var som starkast och han såg Melodi. Han svor för sig själv- hur dum var han då? Självklart låg hon bakom detta. Han backade sakta ifrån henne och bet ihop käkarna. "Är du skadad?" Frågade han, i hopp om att kunna spela över detta som ingenting.

Hon väntade och börjde nästan ångra sig för det gjorde så ont. men det skulle vara värt det när vampyren var död.
men då såg hon Eliah.
"Är det du" sa hon förvånat och försökte att inte vissa hur ont hon hade.

Eliah såg på henne med rynkad panna. "Är det jag?" Sa han förvirrat. Han förstod ju precis vad hon menade men han tänkte spela dum. " Jag tänkte bara gå undan för att kissa och ser dig här, helt nedblodad. Vad har hänt?" Frågade han oroat och såg på henne.

"Tror du jag går på det" frågade hon medans hon började käna sig yr.

Han tvingade sig att hålla ett neutralt ansiktsuttryck. Trots att han var måttligt irriterad, mest på sig själv för att han gått in i denna idiotiska fälla. Han steg fram till henne och kramade om hennes arm, hårt för att stoppa blödningen så gott han kunde. Han lyfte sin fria hand och bet ned i sin handled för att få hål och pressade den mot hennes mun. "Seså, ta några droppar. Jag tänker inte bli anklagad av din familj för att ha dödat dig. Det kommer läka dig." Fortsatte han säga i en lugn ton men med en ganska kylig underton.

Hon försökte att inte få i sig hans blod för hon ville inte få i sig något sådsnt men det kom ändå in några droppar och såret läkte.
Hn visste att hon hade sin sjangs att anfala honom med polen men av någon anledning gjorde hon inte det.

Samma sekund såret läkte så släppte han taget om hennes arm och backade ifrån henne så att det var ett stort avstånd mellan dem. För att vara på den säkra sidan. "Så vad har du för planer att göra med denna information Melodi?" Frågade han i en sansad ton och studerade henne. Det hade varit en bra plan, men hon hade förlorat för mycket blod och skulle hon mött någon annan vampyr så skulle hon redan vara död. Hon hade inte orkat anfalla någon.

"Jag vet inte jag trodde inte att det skulle vara du" sa hon.
Hon kände sig så splitrad

Han nickade sakta. "Du inser väl att den information du och din familj, och de som liknar din familj- jägarna har en hel del felaktig information. " Sa han och flinade lite, skakade på huvudet. "Varför förtjänar jag att dö? Och vem har gett dig eller din familj rätten att döda mig?" Frågade han och såg på henne med ett höjt ögonbryn. Trodde inte att det var jag? " Vem trodde du att det skulle vara då? Nån som springer runt med en svart mantel?" Frågade han och både kände och hörde att han var lite väl hånfull men han hade blivit rätt kränkt av hennes plan- vad fan hade han gjort för att förtjäna att dö?