Vattenstaden Vidomina & Med

Hon såg upp på Mary där hon satt och reste sig. Hon gick in och delade håret i nacken och böjde fram huvudet så man såg. Det var rött, irriterande och såg ut att läcka.
"Det gör väldigt ont." Viskade hon.
"hur kunde jag somna var ett mirakel."

Caspian såg orolig ut, men samlade sig för att se närmare på såret i Rubys nacke. "Det ser inte bra ut.", funderade han och nickade. "Låt mig rengöra det. Du behöver medel också och det ska plåstras om. Det kan vara för att du petat där som det blivit infekterat.", sa Caspian och gick för att hämta något att tvätta såret med.
Mary suckade och tog Rubys hand. "Idiot-Sherman.", viskade hon.
Strax därefter visade sig Sherman i dörröppningen till sitt arbetsrum. "Caspian? Vad gör de här?" Han muttrade något otydligt och gick förbi Mary och Jules för att gå till sitt skrivbord. "Jag har inte tid med det här. Säg vad ni har att säga så vi kan fortsätta med våra sysslor, inte sant?" Han vände sig om och såg på Mary.
Mary brusade upp. "Sherman!", utbrast hon. "Ser du inte, vet du inte, att du har skadat henne?! Ruby har såret infekterat! Och hon mår jätteilla. Hon har bara legat i sängen hela tiden och orkar ingenting!"
Sherman suckade och såg på Caspian som fortfarande hade ögonen för såret och tvättade det rent. "Det är inte mitt fel att hennes svaga kropp inte läker lika snabbt som våra. Dessutom tar det olika lång tid för oss alla att läka. Lite längre för Ruby då.", sa han och vände sig om. Mary var chockad. Var det hans försvar? "Flickan mår inte bra!"

Hon såg surt på Caspian och skakade sedan på huvudet.
"Kanske min kropp försöker få bort ett främmande objekt ur min kropp?!" Hon höll på att svimma av smärtan och vacklade till.
"Jag klarar inte av att stå." Hon såg på sina fötter och svalde hårt.
Nu hörde hon Sherman och stelnade till.
"Mary jag vill hm."

Jules var snabb att fånga upp Ruby. Mary flämtade, men lugnade sig snabbt då hon såg hur Jules hjälpte Ruby till britsen. Han hjälpte henne att lägga sig raklång på den. Caspian följde med. "Ruby, förlåt, jag försöker bara hjälpa dig. Det är lite kvar, håll ut.", sa han och svalde. Han tittade mot Mary och Jules. "Det är många härinne, Ruby kanske skulle må bättre att vi inte var alla här?", försökte Caspian och fortsatte rengöra såret.
Mary skakade på huvudet. "Jag lämnar henne inte. Jules, du kan gå ut, säg åt min chef att jag kommer snart. De undrar kanske var jag har tagit vägen." Jules nickade och kastade en sista blick åt Caspian innan han lämnade rummet.

Hon lade sig med ansiktet mot kudden och andades tungt.
"Jag..." Hon knep ihop tänderna och ville vrida sig.
"När det är klart vill jag hem. inget annat." sa hon tyst.

Mary kramade om Rubys hand. Caspian tvättade rent det sista. "Jag ska sätta dit en salva, det hjälper med läkningsprocessen och lindrar smärtan.", förklarade Caspian. Sherman verkade ha återgått till sitt arbete och visade inget intresse för Ruby.
Caspian smorde såret med den tjocka salvan och plåstrade om såret. "Sådär, det borde bli bättre snart.", sa han och iakttog sitt verk.

Hon hade satt sig upp och såg ner. Hon ville känna me lät bli.
"Tack." Hon såg upp och de gröna ögon glittrade från alla tårar.
"Jag borde ta mig till Jules." Hon såg på Mary innan hon såg ner igen. Ruby visste att de hade glömt något men smärtan hade gjort henne tokig.

Mary hjälpte Ruby upp på fötter. "Kom, vi letar reda på honom. Jag säger till min chef, så kan vi åka hem tillsammans, eller hur?" Mary såg granskande på Ruby för en sekund.
"Hejdå Caspian. Sherman." Hon kastade Sherman en irriterad blick och lämnade sedan rummet med Ruby för att leta rätt på Jules.

Ruby såg på henne och nickade. Hoppade ner från britsen och såg sedan ner.
"Det blev bättre. Han var så försiktigt." Viskade hon när de lämnat Caspian och hon log igen.
"Jusste det var det. jules skulle kolla mitt resultat från blodprovet."

Caspian såg på henne. "Så bra att det känns bättre. Hejdå." Han såg efter de och plockade sedan undan efter Rubys undersökning.
"Jules!" Mary fick syn på honom i korridoren. Han var påväg tillbaka till de. "Jag följer med er hem.", sa hon och Jules såg osäker ut. "Men jag sa att du skulle komma tillbaka snart." Mary skakade på huvudet. "Jag lämnar inte er. Inte såhär.", sa hon och såg mot Ruby.
"Hej, Ruby. Hjälpte Caspian dig?", frågade Jules.