>Rivalry< //[PRS]

Om det var någonting Yaosu kunde konstatera utan att tveka ens en sekund, så var det att natten som passerat, varit den absolut bästa natten någonsin. Helt ärligt var han nästan lite förvånad över att de hållit på så pass länge som de gjort, men samtidigt inte. Båda två verkade ha gått och hållit på sina känslor ett relativt bra tag, så det var bara naturligt att det tog ett tag att släcka törsten. Ganska många timmar hade hunnit passera och efter att sjuttonåringen gått och fräschat upp sig, hade han glidit ner under täcket i sängen. Där låg han nu och kikade mot Hayley, aningen generat. Kinderna var fortfarande rosiga och leendet verkade inte ha några planer på att glida bort från läpparna. Försiktigt slingrade han armarna runt den slanka kroppen och borrade ner näsan mitt bland de blonda lockarna.
”Du är fantastisk, vet du det?” Undrade han mumlandes och drog in hennes doft. Bara det fick hjärtat att skutta till, herrejösses. En av händerna gled upp över bröstet på henne och fingrarna drog varsamt över den släta huden, tillskillnad från hur han gjort tidigare under kvällen. Nu hade han inte varit direkt hårdhänt eller så, men kanske lite mer..exalterad och oförsiktig.
”Kommer nog aldrig kunna somna i din närvaro, du gör mig på tok för uppspelt”, fortsatte Yaosu efter ett slag och skrattade till. Det var ju faktiskt sant, bara Hayleys blotta närvaro fick hjärtat att slå hårt inne i bröstkorgen på honom. Att ligga under samma täcke och stryka händerna över hennes bara kropp gjorde verkligen ingenting bättre. Däremot blev rodnaden starkare, men det var en helt annan grej.

När Joshua började rita små cirklar över ryggen på Zihao, blev andningen genast betydligt lugnare och darrandet avtog en gnutta. Till skillnad från hur Yaosu känt när han varit med Hayley den där natten för några veckor sedan, kände den andre brodern sig betryggad av sextonåringens närvaro. Det var lugnande att ligga där och lyssna på hans hjärtslag, för att inte tala om den mjuka rösten. Inte för att det fick smärtan att avta, men han kände sig i alla fall inte ensam.
”Tack”, viskade den äldre och snörvlade till, medan han förberedde sig på nästa våg av obehag. De mörka ögonen gled upp mot den yngre ett slag, efter att han sänkt händerna från ansiktet. Kanske det var bättre så? Han gillade att kolla på Joshua, han var ju så fin. Ögonlocken fladdrade till och hela kroppen krampade, just som han fick för sig att låta en av händerna glida upp mot den andres puffiga kinder. Dålig idé. Slytherinaren ryckte våldsamt till och slungades åt sidan, som om en osynlig hans slitit tag i honom.
Trots att det gjorde väldigt ont, så ont att han hellre ville dö, vägrade Zihao att skrika. Ibland flämtade han eller gnydde till, men mer än så blev det inte. Ljudet av ben som bröts och förlängdes var betydligt mer öronbedövande än hans egen röst. Knak, knak, knak. Sjuttonåringen hade lyckats gömma sig under täcket precis innan kroppen verkligen började förändras, men det gick nog att se ungefär vad som skedde där under täcket. Däremot blev det snart tyst, med undantag av den äldres flåsande andetag och ljudliga sniffanden. Och naturligtvis följde panik, när han inte kunde krypa ut från täcket. Suck.

Hayley tycker definitivt synd om de som ligger och sover i rummet bredvid, men förhoppningsvis är det ingen som bokat det och därmed slapp någon lyssna på dem två hela natten. Hon själv hade verkligen blivit irriterad om hon legat i ett annat rum och paret i rummet bredvid hållit på som dem. Däremot ångrar hon sig inte ett dugg. Natten har varit underbar på alla sätt och vis, och hon skulle gärna ha fler nätter som denna. Allt hade varit perfekt, med den prasslande brasan och kontakten som hon och Yaosu fått. Även hon hade fräschat upp sig efter allt som hänt under nattens gång. När den jämnårige slingrar armen om hennes kropp lutar hon försiktigt huvudet mot hans bröstkorg. Med ett leende på läpparna sluter hon ögonlocken ett slag. Jösses, de hade definitivt gett föräldrarna ett stort fuck you, trots att de nu inte har en aning om vad som hänt.. aja, det känns bra för henne att ha trotsat sina föräldrar på det viset. Men det är ju inte bara det som har gjort kvällen bra… nej, allt de gjort hade varit otroligt och hennes känslor för honom har stigit ännu mer. Komplimangen får gryffindoreleven att kolla upp mot honom, med hakan fortfarande vilandes mot hans bröstkorg.
”Inte lika fantastisk som du,” svarar hon tyst och låter ena handen glida upp mot hans kind, bara för att låta tummen stryka sig över huden på honom. Även hennes egna kinder blir mer rosiga, tack vare Yaosus händer stryker sig över kroppen på henne. Hon själv kan inte riktigt förstå hur hon kan göra honom uppspelt, men hon får helt enkelt försöka vänja sig vid att en sån fantastisk person känner något för henne.
”Sömn är ändå överskattad,” skämtar sjuttonåringen och lämnar en liten kyss på hans läppar, innan hon låter huvudet glida tillbaka mot bröstkorgen. Hayley har ingen aning om hur mycket klockan är.. kanske det är morgon, kanske de borde försöka få en blund sömn, men helt ärligt så har hon väldigt svårt att inte tänka på allt de gjort under natten.

När Zihao väl kollar upp mot honom igen och sänker händerna från ansiktet så kupar Joshua ena handen om hans kind. Han har ingen aning om vad han ska säga för att hjälpa till, hur han ska bete sig. Det enda han kan göra för närvarande är att finnas där för honom, inte låta honom gå igenom det hela ensam. Nu kan det ju vara så ett den ett år äldre hellre vill vara ensam, men än så länge verkar inte det vara fallet. Sextonåringen rycker till när han slungas åt sidan och förvandlingen börjar bli värre. Han kan inte förstå hur någon kan överleva sånt här. De mörka, stora ögonen blir glansiga av all den smärta han verkar behöva gå igenom. Nu kan han inte se Zihao, då han är gömd under täcket, men han kan höra de smärtsamma lätena och benen som knakar. Han kniper ihop ögonlocken och kramar om kudden istället. Han vill så gärna krama om slytherineleven istället, men det skulle nog inte vara en bra idé just nu. Snart så tystnar det, och han slår upp ögonen igen. Blicken landar på klumpen under täcket, det verkar som att han inte kan komma upp. Med ett magert leende på läpparna drar han bort täcket från honom, så att han ska kunna komma ut. Att ligga där under skulle ge vem som helst panik, det går ju liksom inte att andas så bra.
”Kommer du ihåg mig?” Undrar Joshua med huvudet på sniskan. Han är osäker på om den äldres minne försvunnit eller om han har den kvar, så det är väl inget konstigt med att han frågar?

”Fast jo, det är du”, protesterade Yaosu rynkade på ögonbrynen, medan tänderna gnagde löst i underläppen. Han kunde verkligen inte se sig själv som varken fantastisk eller värdig, så att Hayley påstod att han var mer fantastisk än hon själv? Nej, det satt inte rätt hos honom. Inte rätt alls faktiskt. Okej, kanske var han en smula hård mot sig själv, för så förbaskat värdelös var han inte. Däremot kände han sig utan tvekan underlägsen i jämförelse med båda Clarke syskonen, och Zihao kunde inte ens vara med och tävla däruppe i toppen. Jösses nej, han befann sig flera nivåer under de andra tre och det var väl därför fadern var som värst mot honom. Den andre tvillingbrodern fick åtminstone bra betyg och hade en del credentials till sitt namn.
Sjuttonåringen betraktade den jämnåriga flickans ansikte under tystnad när hon strök fingrarna över kinden på honom. Han kunde inte ens föreställa sig att hon var lika fascinerad av honom som han var av henne. För varför skulle hon vara det? Synen Yaosu hade av sig själv var uppenbarligen långt ifrån positiv, men han tyckte ändå om att någon såg honom i ett annat ljus - att någon gillade honom av andra anledningar än det stiliga ansiktet.
”Hm, du har rätt”, svarade slytherinaren och drog på munnen när den andre än en gång lutade sig mot bröstkorgen på honom. Det kändes så naturligt och bra, trots att de aldrig varit så nära varandra innan. Hur fungerade det där ens? Han hade känt sig bekväm i Hayleys sällskap så snart de haft sin första civiliserade konversation. Det var väl egentligen inte så konstigt överlag, utan just i deras fall. De hade spenderat så många år med att blänga på varandra och snäsa och fräsa, för att sedan inte kunna få nog av den andres sällskap. Underligt.
”Vad tror du att dina föräldrar skulle göra om de visste att du och jag..du vet..” Undrade Yaosu och sneglade mot den sprakande brasan. Hans egna föräldrar hade nog dödat honom. Inte modern då, men fadern hade inte ens tvekat.

På något sätt hade Zihao lyckats trassla in sig fullständigt i lakanen. Benen sprattlade åt alla möjliga håll och de gnällande lätena som rymde honom var både skära och högljudda. Däremot hjälpte det inte att rulla omkring som en idiot, då det bara resulterade i att han snörade fast sig ytterligare. Och det här var något sjuttonåringen lätt skulle ha gjort även om hans hjärna var intakt, vilket den inte var. Nåja, hjärnan var intakt men minnena var då inte det. Förutom faktumet att filluren som började hjälpa honom loss från lakanen doftade väldigt bekant, och gott. Inte lite gott heller, han doftade rättare sagt underbart.
Så snart täcket lyftes från den äldre, kikade denne osäkert fram mot Joshua. Ögonen var stora som tefat och de högljudda skriken hade avtagit en gnutta. Öronen gled tillbaka över hjässan när sextonåringen sedan öppnade munnen, och överläppen följde strax - drogs över de vassa framtänderna så att de klart och tydligt blottades. Fast..han doftade ju gott och bekant, så kanske det inte var nödvändigt? Blicken flackade ett slag och Zihao tog sig ostadigt upp på benen, så att han kunde ruska ut den tjocka pälsen och ta sig en ordentlig titt på omgivningen. Alltså det var så sjukt konstigt, för han kände igen sig samtidigt som han inte gjorde det.
Tillslut gled de mörka ögonen tillbaka mot Joshua och den äldre började genast undersöka honom. Hm, den här konstiga, tvåbenta varelsen var definitivt någon han tyckte om. Varför visste han inte, utan det var mest ett faktum. Sjuttonåringen gick några ostadiga varv runt den andre, innan han började sniffa på dennes ansikte. Detta ledde snart till en hel drös med blöta pussar över de puffiga kinderna, och slutligen löst gnagande i dem. Intressant.

De kommer nog aldrig komma överens om det där. Nej, i Hayleys ögon är den jämnårige betydligt mer fantastisk än vice versa. Hon själv kan inte förstå hur någon kan vara så fantastisk som Yaosu. Han är så godhjärtad, intelligent och välkomnande.
”Vi kommer aldrig hålla med varandra på den punkten,” mumlar hon med ett litet leende. De kristallblå ögonen glider mot den prasslande brasan. Den gör det hela ännu bättre, så mysigt och trevligt. När hon blir äldre och vill skaffa ett hus, då är en eldstad ett måste.. tillsammans med en rosbuske. Åh, hon älskar rosor. I herrgården utanför Paris så brukade hon alltid sitta vid en liten å där en rosbuske växte. Den var alltid så stor och fin. Färgen spelar inte riktigt någon roll.. kanske hon ska skaffa flera olika färger? Om hon nu flyttar in i en lägenhet istället, ja då blir det lite problem. Då får hon helt enkelt köpa rosor och ha dem stående inomhus, inte lika härligt som det andra alternativet, men definitivt bättre än inga rosor. Pekfingret börjar röra sig över bröstkorgen på den andre. Inte i något specifikt mönster, men den stryker sig lite hit och dit över den lena huden. Sjuttonåringen sluter ögonlocken och gäspar tyst. Hon skulle kunna vänja sig vid att ligga såhär nära slytherineleven, väldigt trevligt faktiskt. När Yaosu sedan undrar om vad hennes föräldrar skulle göra om de visste att de, ja ligger med varandra, så fnissar hon till och slår upp ögonlocken igen. Hon vänder blicken återigen mot den jämnårige med ett fundersamt ansiktsuttryck.
”De skulle utan tvekan bränna mig på bål.. eller något i den stilen, har liksom skämt ut familjen tillräckligt redan.” Jo, föräldrarna Clarke skulle aldrig acceptera det här. Hayley har liksom skämt ut sig alldeles för många gånger, något föräldrarna avskyr. Hon gnager sig i underläppen medan fingret fortsätter att röra sig i oklara mönster över bröstkorgen på Yaosu. ”Vi kommer nog behöva hålla det här hemligt va? Finns säkert många på skolan som skulle skvallra till antingen våra, eller deras egna föräldrar.”

Joshua stirrar på lurvbollen som morrar mot honom med blottande tänder och öronen nere över hjässan. Vad ska han göra nu? Den äldre minns uppenbarligen inte vem han är, tänk om han vill äta upp sextonåringen? Mycket läskigt. De mörkbruna ögonen blir dubbelt så stora och han backar tillbaka, tills ryggen kommer i kontakt med sänggaveln. Däremot verkar humöret vända helt och hållet då Zihao snart kommer framtassandes till honom och trycker nosen i ansiktet på honom. Jösses vad det kittlas. De blöta pussarna som sedan kommer får honom att skratta, och han bestämmer sig för att dra täcket över sig. Han vill inte ligga naken ensam.. det känns lite pinsamt. Trots att de två nyss varit intima. Han sväljer hårt och frustar till när den andre börjar gnaga i de puffiga kinderna.
”Du verkar minnas mig lite grann iallafall..” Mumlar han för sig själv och drar det mörka molnet intill sig medan händerna stryker sig över den lena pälsen. Farlig är han ju inte.

Det där hade Hayley nog rätt i, vilket i alla fall var någonting de kunde komma överens om. Sedan fick det väl helt enkelt vara så att de inte kom överens om det andra, det var ändå ingenting någon av dem skulle kunna ändra på. Åtminstone inte Yaosu, och med tanke på hur envis den jämnåriga flickan var, tvivlade han starkt på att hon skulle göra det heller. Agree to disagree. Ett leende spred sig över läpparna och sjuttonåringen vände de mörka ögonen ner mot gryffindorarens finger, som gled omkring i lite olika mönster över bröstkorgen på honom. Han var väldigt tacksam över att deras första gång varit nu och inte för några veckor sedan, när ryggen varit alldeles söndersliten och pälsig. Merlin vad pinsamt det skulle ha varit, för att inte tala om avtändande. Vem uppskattade en hårig rygg? Ingen.
”Bränna dig på bål? Det låter som ett ganska brutalt sätt att dö på..”, svarade Yaosu och ryste till. Usch ja, med tanke på hur ont det gjorde att bränna sig när man till exempel lagade mat, måste det vara ett av de hemskaste sätten att gå bort på - om inte det hemskaste sättet. Bara tanken fick honom att tänka tillbaka på den där gången han bränt fingret hos farföräldrarna och fått en stor blåsa över området. Tänk att ha sådana över hela kroppen?
”Fast jag vill verkligen inte hålla det hemligt”, erkände den andre efter en stund och började pilla med de blonda lockarna, smått fundersamt. ”Vill liksom att varenda liten idiot på skolan ska veta att om de rör dig, så får de med mig att göra”, förklarade han muttrandes och putade med underläppen. Kanske den vetskapen skulle hålla åtminstone några av kräken borta? Eller var det rent önsketänkande? Det fanns ju en risk att allting bara skulle bli värre för Hayley om folk kände till deras förhållande med varandra.
”Eller..vi kan hålla det hemligt..både skulle ändå bara hamna i trubbel om någon skvallrade för någon av våra föräldrar.”

Zihao betraktade Joshua under tystnad när denne slank ner under täcket. Man kunde verkligen se hur kugghjulen kämpade därinne i skallen på den ett år äldre, att han försökte placera sextonåringen och lista ut vad det var han sagt. Men det gick inte, inte ens en gnutta. Hjärnan var totalt blank och allt han kunde tänka på var att han ville rulla ihop sig i knät på den yngre. Och inte ens det var en bra tanke! Okej, det var inget fel på tanken egentligen, men hur fan skulle han få plats i den andres lilla knä? Det skulle bara sluta med att han mosade honom, även om det inte var i de banorna han tänkte för stunden. Nej då, så snart Joshua drog honom närmare intill sig, ploppade han nöjt ner över täcket där de smala benen befann sig. Svansen vispade glatt bakom honom och nosen var snart upptryckt i ansiktet på den yngre igen. Slicka, slicka, slicka. Han kunde inte för sitt liv sluta lämna små pussar över det gulliga ansiktet framför honom. Det var lite som om han gång på gång påpekade för världen att Joshua är min, min, min, om och om igen. Japp, till och med valnötshjärnan uppfattade att den här människan var personen han valt, personen han gillade och som ingen annan fick ens titta på.

”Alltså jag vettefan om de verkligen skulle göra det, men känns som något de två skulle göra. Tycker . Nästan att de är ” Berättar Hayley och himlar med ögonen. Dumma föräldrar. Hon kan praktiskt taget se hur de två spänner fast henne på bål och sätta eld på henne, bara för att stå och skratta. Nu överreagerar hon nog, men hon har faktiskt väldigt låga tankar om sina föräldrar. Men det är väl ändå förståeligt? De har aldrig riktigt brytt sig om henne, och när hon berättade om övergreppen så bestämde de sig för att inte lyssna på henne. Att hon bara vill ha uppmärksamhet. Hon grimaserar medan hon stirrar in i elden vid eldstaden medan hennes finger stannar upp med sitt finger. Hon blir faktiskt väldigt arg när hon tänker på dem. Hon har nästan lust att bränna dem på bål. Okej, lite väl galet kanske, men hon kommer ju aldrig göra det. Sjuttonåringen gnager sig i underläppen innan hon fortsätter med att stryka fingret över hans bröstkorg. Hon har nästan lust att slänga deras förhållande i ansiktet på dem, det är liksom det minsta de förtjänar. Men om de ska vara smarta så bör de inte berätta det, de kommer nog försöka mosa eleverna på ett eller ett annat sätt. När Yaosu sedan delar med sig att han inte vill hålla det hemligt sprider sig ett leende över läpparna på henne och hon höjer på huvudet för att se honom i ögonen. Ännu en gång glider handen upp mot hans kind och huvudet faller på sniskan. Det känns rätt fint. Nu vill ju Hayley klara sig själv, men med tanke på hur många gånger folk trakasserat henne, trots att hon envist försökt att stoppa det, så har det liksom inte fungerat. Hon vill inte vara så beroende av någon annan, men helt ärligt så kan det vara så att det fungerar för henne. Kanske det skulle hjälpa? Tänk vad skönt det skulle vara, att slippa allt det där.
”Jag vill inte heller hålla det hemligt,” erkänner Hayley och putar även hon med underläppen. ”Jag vill kunna hålla dig i handen, och kyssa dig i korridoren.” Med en rodnad strykandes över kinderna flätar hon ihop sin hand med den andres. Därefter lämnar hon en kyss på hans haka. Hon vill placera kyssar över hela hans ansikte faktiskt.
”Tycker du det?”

Det är nog värdelöst att försöka prata med den andre nu. För det första så har han inget minne kvar, och för det andra så kan han inte direkt prata. Hade varit häftigt om han kunnat det däremot. Joshua skrattar till när när det stora molnet lägger sig över benen på honom, ovanför täcket då. Nosen som ivrigt glider fram och tillbaka i ansiktet på honom får honom än en gång att skratta. Han slingrar armarna om lurvbollen och lämnar en kyss på hans hjässa. Med en stor gäspning sluter han ögonlocken och gömmer ansiktet i den tjocka pälsen.
”Jag kommer vilja somna snart.” Viskar han, som att Zihao skulle förstå honom nu. Tyvärr verkar den ett år äldre vara väldigt exalterad och yrvaken, så kanske det inte kommer gå så bra att sova.

Dagen till ära var det lördag, alltså dagen efter att Hayley och Yaosu delat sin lilla upplevelse sinsemellan. De hade återvänt till skolan ganska tidigt på morgonen, efter att ha legat vakna och småpratat om allting mellan himmel och jord. Ett leende spred sig över läpparna medan han nöjt schamponerade håret där han stod i duschen. Det där leendet skulle nog inte försvinna på åtminstone en vecka, kanske ännu längre. Fingrarna masserade varsamt hårbotten samtidigt som det varma vattnet sköljde över honom. Efter deras ligg hade han förvisso duschat av sig en snabbis, men inte tvättat håret eller tvålat in sig sådär riktigt ordentligt. Och det behövdes, för han stank av svett och en del annat smått och gott. Sedan var han i stort behov av att klippa både finger- och tånaglarna. På något underligt sätt hade de lyckats växa sig ruskigt långa och vassa på bara några timmar, vilket störde honom något alldeles förfärligt. Usch, synen fick ögonen att riktigt värka.
Efter att slytherinaren duschat klart och fixat till sig, drog han på sig ett par kostymbyxor tillsammans med en långärmad, stickad tröja. Det var skönt att slippa skoluniformen i några dagar, slipsen brukade alltid skava mot dagens slut då han insisterade på att knyta den korrekt. Med korrekt menades då att den satt så tight att den nästan ströp honom.
”Vart var du igår? Varken du eller Zihao kom tillbaka.” Isaac hade vaknat till och satt och glodde mot Yaosu mellan draperierna. Man kunde bara se hans trötta ansikte och det rufsiga, ljusa håret som stod åt alla håll.
”Ute”, svarade den andre och skickade iväg ett finurligt leende mot kamraten, som skickade tillbaka en grimas.
”Och Zihao?” Frågade den nyvakna eleven och fortsatte kisa mot den långbenta filuren, som var påväg ut från sovsalen.
”Zihao? Hm, antingen har han legat med Lewis hela natten eller så sitter han i något hörn och är hjärtekrossad..men du, jag vill äta frukost innan alla andra vaknar, så vi får prata senare.” Med de orden slank Yaosu ut genom dörren och nerför trapporna mot sällskapsrummet. Stegen förde honom snabbt genom det stora, öppna rummet, förbi fönstret som värre ut mot svartsjöns djup och vidare mot utgången. Han och Hayley hade kommit överens om att de skulle äta frukost tillsammans, och då behövde de äta så tidigt som möjligt för att inte alltför många skulle notera deras vänskapliga inställning till varandra. Hm, okej, de flesta hade nog redan märkt den vid det laget, men de behövde inte få ännu fler idéer.

Just som sjuttonåringen nästan kommit upp för alla trappsteg och in i hallen utanför den stora salen, knackade någon honom på axeln - vilket skrämde honom ganska så rejält, han hade liksom inte hört att någon var bakom honom.
”Hej, Yaosu”, kvittrade Cassandra, som, precis som alltid, uttalade hans namn fel.
”Du vet att du säger mitt namn fel va? Det är Yao-su inte Ya-osu”, påpekade Yaosu svalt och fortsatte uppför de sista stegen.
”Äh, vem bryr sig?” Muttrade hon strax bakom honom och slingrade fast sig runt armen på honom, så snart hon också skuttat upp för alla trappsteg. ”Du doftar gott, har du duschat?” Frågade den jämnåriga slytherineleven och viftade med ögonfransarna.
”Nej, jag är blöt i håret bara för att.” Han blängde smått mot henne och försökte dra loss armen från hennes grepp. Det gick Inge vidare, hon var precis som en bläckfisk med sugproppar.
”Sluta med det där! Jag gillar att vara nära dig och du borde gilla att vara nära mig”, gnällde Cassandra och putade med underläppen. ”Dina föräldrar verkar tycka att vi är en perfekt match, vet du det? Din pappa har till och med börjat tala med min pappa om att arrangera ett bröllop för oss, och jag klagar inte”, fortsatte hon och blickade upp mot den betydligt längre elevens, nu, frostiga ansikte.
”Din far måste vara väldigt korkad som ens funderar över att gå med på något sånt”, konstaterade Yaosu och lyckades äntligen slita sig loss, med världens mest buttra ansiktsuttryck. Hon fick honom alltid att, mer eller mindre, vilja spy. Han kunde nästan känna hur magsyran letade sig uppför strupen på honom.
”Vadå då? Du är grymt snygg och smart, för att inte tala om rik”, konstaterade Cassandra och tog ett steg in framför slytherinaren, bara för att slänga armarna om dennes nacke och fortsätta flaxa med ögonfransarna. Därefter ställde hon sig på tå och överföll stackars Yaosu, som stelnade till när deras läppar kom i kontakt med varandra. Naturligtvis besvarade han inte hennes desperata försök till kyss, men han var så chockad att han inte visste vad han skulle ta sig till. Dock dröjde det ingen längre tid innan han bryskt knuffade bort den jämnåriga flickan, så pass hårt att hon stapplade flera steg bakåt och föll rakt på rumpan. Sjuttonåringen stirrade på henne med ett äcklat uttryck strykandes över ansiktet, medan han torkade sig om munnen med handryggen.
”Gör om det där och jag kommer att bryta vartenda litet ben i din vidriga lilla kropp”, väste han och spärrade upp ögonen. Yaosu brukade inte vara våldsam, men han hatade att bli berörd av människor han inte kände eller personer han helt enkelt inte tyckte om. Och han tyckte absolut inte om Cassandra Allard, vars ögon blivit glansiga och underläpp darrade. Bara hennes röst hade fått honom att vilja krypa ur sitt eget skinn och rymma från jordens yta, han fann henne verkligen så pass obehaglig.

Zihao hade ingen aning om vad han gjort under nattens gång, det enda han var helt säker på var att han spenderat timmarna efter förvandlingen med Joshua. Och hur visste han då det? För att han och Joshua var påväg upp mot slottet, efter att ha krupit upp från den underjordiska tunneln vid det piskande pilträdet. Till skillnad från tvillingbrodern hade han däremot inte skiftat tillbaka efter de få timmarna med sömn de fått, och inte heller visste han hur han skulle göra. Så det var bara att le och se glad ut så länge, förr eller senare skulle han väl lyckas. Om inte skulle den ett år yngre eleven få ett väldigt krävande sista år på skolan, då den äldre av dem varken ville eller kunde lämna hans sida. Det var som om någon gått och klistrat fast honom vid sextonåringen.
När de krånglat sig upp för grässlätten, började sjuttonåringen slingra sig runt benen på gryffindoraren. Han nådde honom ungefär upp till midjan med ryggen, så det var nästan så att han kunde fortsätta med sina små pussar, som han naturligtvis inte mindes, medan de rörde sig genom gången mot skolan. Fast lustigt nog verkade det inte spela någon roll att han inte mindes sitt beteende från nattens gång, för han betedde sig ungefär på samma sätt där och då. Stackars Joshua som var tvungen att dras med honom, det kunde inte vara lätt.
Som tur var hade det varit tomt i hallen utanför den stora salen när de smugit in genom de stora dörrarna. Även trapporna som ledde upp mot de övre våningarna och gryffindor- och ravenclaw tornen var till synes tomma. Phew, fick McGonagall syn på dem skulle hon säkert slänga ut Zihao och läxa upp mister Lewis.
Slytherinaren stannade till i någon sekund efter att de rört sig upp för en del av trapporna. Blicken gled ner mot hallen nedanför, som knappt var synlig, där den snart lade sig på Yaosu och Cassandra. Ögonen blev genast stora när han insåg vad den jämnåriga flickan höll på med. Ursäkta? Öronen spetsades svagt och hjärtat sjönk ner i tassarna. Merlin vilken hemsk person, man kunde höra på broderns röst att han var både chockad och äcklad. Ett tag funderade han nästan på att springa tillbaka ner och lära Allard en läxa, men i slutändan följde han istället lydigt efter Joshua. Yaosu hade kuddar till henne rätt så rejält, så förhoppningsvis skulle hon inte försöka antasta honom igen.

Hela kvällen har varit fantastisk för Hayley. Sexet var underbart, men även den tiden som de spenderat med att bara prata med varandra, om allt möjligt hade varit underbart. Med ett blygt leende på läpparna drar hon händerna över ansiktet medan vattendropparna rinner över kroppen. Det här leendet har varit på ända sedan hon lämnade slytherineleven för att göra sig i ordning, det har liksom rotat sig fast över ansiktet på henne och verkar inte gå bort inom en snar framtid. Sjuttonåringen virar den lilla handduken runt kroppen innan hon stiger ut ur duschen. De andra flickorna är inte heller i sovsalen.. de var väl och festade under fredagskvällen och bestämde sig för att stanna någon annanstans. Kanske de befinner sig i samma värdshus som de två varit. Hm, mycket möjligt.. lyckligtvis hade de inte stött på varandra, och hon tror knappast att de hört att det varit hon och Yaosu, Väl ute ur duschen flätar hon de blonda lockarna i ett par utbakade flätor, borstar tänderna och sminkar sig lite grann. Hayley gäspar stort medan hon rör sig ut i sovsalen, de fick trots allt ingen sömn bortsett från någon timme eller två, åtminstone hon. Efter att ha torkat ordentligt sätter hon på sig rena underkläder, en vit långärmad farfarströja och drar sedan på sig en svart miniklänning med smala axelband. Med tanke på att det är svalt ute och höst, drar hon på sig ett par strumpbyxor också. Hon är faktiskt förvånansvärt taggad på att få äta frukost med Yaosu. De har inte gjort det innan och tja.. hon gillar att småprata med honom. Hon drar på sig ett bar dojor, och ska precis lämna sovsalen när Elmo kommer intassandes genom den lilla kattdörren de har. Han jamar högt och stryker sig över smalbenen på henne.
”Åh! Hej gubben,” viskar hon och sjunker ner framför den lilla kissemissen. Hon drar upp honom intill sig och borrar ner ansiktet i den vita pälsen. Det känns dumt att lämna honom igen, så hon bestämmer sig för att ta med honom till matsalen. Då kan han få extra god frukost. Med samma lilla leende på läpparna lämnar hon sovsalen med lurvbollen i famnen.

När Hayley kommer fram till samma våning som matsalen ligger på stannar hon abrupt till. De kristallblå ögonen blir dubbelt så stora när hon får syn på personen hon precis skulle möta för frukost, ha läpparna pressade mot någon annans. Denna person är ingen mindre än Cassandra Allard. De välplockade ögonbrynen rynkar ihop sig medan ögonen blir alldeles glansiga. Okej, det här känns som ett hårt slag i bröstkorgen. Så hade natten de spenderat med varandra inte betytt ett skit för honom? Det hade liksom känts så genuint.. Ännu ondare gör det när det är Cassandra som har läpparna pressade mot hans. Hon är liksom en av personerna som ostoppat mobbat henne. Efter att ha stirrat på dem en liten stund vänder hon genast på klacken medan tårarna börjar rinna ner över kinderna. Elmo verkar förstå att någonting står inte står helt rätt till och slickar henne lite över kinden, som för att få bort tårarna som strömmar ner. Hon gömmer hela ansiktet bortsett från ögonen i kattens lena päls. Hon behöver liksom se vart hon går, men samtidigt vill hon inte visa alla att hon gråtit. Snart får hon däremot sällskap när Joshua får syn på henne och skyndar sig fram, med en stor varg bakom sig. En väldigt underlig syn. Det verkar som att de två tvillingbröderna lider av samma sak, den där blodsförbannelsen. Det verkar hur som helst som att de fått till det, annars skulle de två inte vara tillsammans.
”Hej.. hur är det med dig?” Undrar Joshua, som snabbt inser vilken korkad fråga det är. Han slingrar armen om de nätta axlarna.
”Du vet, han var med mig hela natten. Jävla kåtbock.” Muttrar hon och marscherar in till sällskapsrummet. Lyckligtvis är det ingen annan som är vaken och befinner sig där, så ingen behöver se henne gråta, och ingen behöver heller se Zihao. Jodå, han hade allt lurat henne hårt. Han borde bli skådespelare. Joshua, som varken hört eller sett det den ett år äldre hört och sett är lika förvånad som henne, och sur såklart. Den sjuttonåriga flickan klampar upp för trappstegen, tills de kommer fram till hennes sovsal och hon rycker upp dörren. Joshua hade såklart använt sig av en trollformel, som får en ny trappa att dyka upp och som tillåter både honom och det mörka molnet att följa efter henne. Hayley drar till sig ett par gråa mjukisbyxor och ett bebisrosa linne innan hon drar av sig både klänningen, tröjan och strumpbyxorna för att byta om. Zihao har ju inget minne, vilket hon förmodar med tanke på att Yaosu inte haft det, och Joshua har sett henne byta om innan. Tårarna fortsätter såklart att rinna ner över kinderna, okontrollerat. Både klänningen, tröjan och strumpbyxorna ligger i en hög på golvet, hon orkar inte vika eller hänga upp dem. Därefter lägger hon sig ner i sängen och drar täcket över hela kroppen, inkluderat hennes ansikte.

Joshua slår sig ner bredvid henne och stryker försiktigt händerna över hennes flätor. Han gnager sig frustrerat i underläppen medan han skakar på huvudet för sig själv. Han hade faktiskt tänkt högre om Yaosu.
”Du.. ska jag gå och fixa lite te? Kanske lite chokladpudding också?” Undrar han. Det tar en stund innan Hayley svarar, men hon nickar långsamt. Elmo kan hålla henne sällskap så länge, plus så låter chokladpudding väldigt gott. En fin fin frukost. Däremot hade vännen inte tänkt gå och fixa det, åtminstone inte först. Nejdå, han tänker försöka leta reda på Yaosu och prata med honom. Inte skrika direkt, bara prata. Med kanske lite dryghet. Sextonåringen ställer sig upp från sängen och rör sig till dörren. ”Zihao, du får vänta här så länge, om någon lärare får syn på dig ligger vi båda två risigt till.” Nu är han fullt medveten om att den ett år äldre troligen inte förstår vad han pratar om, men ändå. Han vinkar mot de två sjuttonåringarna innan han stänger dörren efter sig.

Precis som Zihao hade även Yaosu en tendens att bita till när någon sa eller gjorde något opassande, men han bad nästan alltid om ursäkt om han råkade göra personen i fråga illa. Förutom i situationer som dessa. De svarta ögonen var smala som springor och han stirrade kallt mot Cassandra medan tårarna började leta sig nerför kinderna på henne. Hon överdrev säkert ändå, så inte en chans att han skulle få skuldkänslor över att ha både knuffat till henne och sagt ifrån. Nej, det var rätt åt henne, särskilt eftersom hon visste hur mycket den andre avskydde när hon rörde vid honom.
Sjuttonåringen vände den andra slytherineleven ryggen och hastade genast bort mot toaletterna. Stegen var snabba och i slutändan sprang han nästan genom korridorerna, tills han slutligen vek in på den sista sträckan och försvann in genom dörren till pojkarnas toaletter. Där vred han på en av kranarna och pumpade tvål i munnen, för att sedan skölja ut vartenda litet spår av Allard och hennes vidriga små läppar. Det bubblade på ett ganska bra tag och han sköljde ut munnen flera gånger extra för att vara på den säkra sidan. Usch, det smakade beskt, men hellre det än vetskapen att han gick omkring med någon annans baciller på sig. Däremot hade han uppenbarligen inga problem med att ha Hayleys baciller från topp till tå, verkligen inte alls. Att jämföra henne med Cassandra var som att jämföra natt och dag för någon som var extremt mörkrädd. Bara tanken fick Yaosu att rysa till, och efter att han torkat sig om munnen, gled han ner på golvet och gömde ansiktet i händerna.
Huvudet var alldeles proppfullt med tankar och de var allt annat än organiserade. Fan, fan, fan. Paniken började sakta men säkert krypa över honom nu när chocken lagt sig. Skulle han berätta för Hayley? Skulle hon hata honom? Slytherinaren bankade sig hårt över pannan med knogarna och suckade högljutt. Jo, han skulle bli tvungen att berätta för gryffindoraren, för vem visste vad Cassandra kunde få för sig att valsa omkring och säga? Han skulle inte ens bli förvånad om hon högljutt gick omkring och predikade om hur hon och Yaosu kysst varandra - och att det varit en magisk upplevelse.
Fingrarna slöt sig om den mörka luggen och slet frustrerat i den. Kanske han borde ha gett henne en käftsmäll? Då hade det i alla fall funnits synligt bevis på att han inte varit med på den där kyssen ens en sekund. Hjärtat hade glidit upp i halsgropen på honom vid det laget och ilskan hade övergått till en food av tårar. Bara faktumet att någon, som inte var Hayley, hade rört honom på det där sättet fick honom att känna sig äcklig och smutsig på samma gång. Men det var inte det värsta, nej det värsta var att han insåg precis hur Hayley måste ha känt sig efter att de där vidriga männen förgripit sig på henne. Och här satt han och bölade över en kyss? Fy fan vad patetisk han var.

Okej, det här var verkligen inte vad Zihao hade tänkt sig. För det första hade Hayley fått för sig att det var helt okej att byta om framför honom, vilket resulterat i att han vänt sig om på stört och hållit för ögonen med en av tassarna. För det andra hade Joshua lämnat honom där, tillsammans med blondie - som tydligen spenderat natten med tvillingbrodern. Sjuttonåringen stirrade efter den yngre med stora, glansiga ögon när han passerade ut genom dörren, för att hämta lite frukost åt den äldre flickan nere i den stora salen. Så snart den stängdes efter honom, tassade Mr dumstrut genast fram till den och började gnälla högljutt, som om det skulle få Joshua att vända på klacken och komma tillbaka.
Det fortsatte på så vis ett tag, med Zihaos ynkliga gnällande och krafsande på dörren. När han så småningom insåg att det inte verkade ge någon effekt, vände han sig mot Hayley istället och betraktade henne under tystnad. Det var nästan som om någon tryckt på en av-knapp, så pass hastigt hade lätena upphört. Nåväl, trodde den jämnåriga flickan verkligen att Yaosu kysst någon annan efter att ha spenderat natten med henne? För den där kyssen hade inte sett ut att vara särskilt besvarad eller ens önskad. Och han hade klart och tydligt hört hur han bokstavligen väst åt Cassandra att hålla sig borta, någonting som var högst olikt den kortare av de två Huaze bröderna. Han brukade ju alltid försöka hantera saker på ett lugnt och sansat sätt, vilket han inte gjort i den stunden. Nej, det verkade mer som om han blivit äcklad och fått panik.
Zihao sträckte lite på sig och gäspade stort. Hm, hur skulle han kunna tala om det för henne? Det var ingen idé att försöka prata och att skriva skulle nog sluta minst lika illa. Efter att ha stått och funderat ett slag, skuttade han klumpigt upp på Hayleys säng och lade sig ner bredvid henne. Ett, han var trött, två, han tyckte synd om henne och kunde åtminstone försöka muntra upp henne med lite fluff. Joshua verkade ha tyckt om pälsen, så kanske hon också skulle göra det? Försiktigt bet han tag om täcket och drog löst i det.
”[i]Kom igen, Hayley..du borde veta vid det här laget att Yaosu inte tycker om Allard överhuvudtaget och..han skulle aldrig göra så mot dig. Fan, det hade varit så mycket lättare om du faktiskt förstod vad jag sa, för då hade jag kunnat förklara precis vad som verkligen hände. De här öronen är ganska praktiska förstår du.[i]” Hm, han tvivlade starkt på att hon förstod sig på hans små skall och bjäfsanden, men men. Kanske det skulle fånga hennes uppmärksamhet och få henne att tänka på något annat?

Okej, så Hayley ångrar att hon bestämt sig för att byta om där i sovsalen när lurvbollen varit närvarande. Men till hennes försvar så trodde hon faktiskt att den jämnåriga slytherineleven inte hade sitt medvetande kvar, utan att han var bara just det, en lurvboll. Men uppenbarligen vänder han ryggen mot henne och gömmer ansiktet, inklusive ögonen, bakom ena tassen. Kanske han inte glömmer bort det när han skiftar tillbaka? Pinsamt. Samtidigt så hann han inte se särskilt mycket, och då hon förmodar att han och hennes vän legat med varandra under nattens gång så verkar Zihao inte riktigt vara straight. Hur som helst försvinner alla de där funderingarna när hon gömmer sig under täcket. Hon snyftar till medan händerna stryker sig över ansiktet för att få bort tårarna. Åh, vad hon känner sig korkad. Det hade känts för bra för att vara sant, så hur kunde hon ha fallit för det? Vem skulle ens gilla henne på det sättet? Dumma Yaosu. Hon har stor lust att slå till både honom och Cassandra. Det gör liksom extra ont att det är Allard. Riktigt vidrig person. Men kanske de två förtjänar varandra? Zihaos gnällande och krafsande får henne att hålla för öronen och begrava ansiktet i kudden. Så uppenbarligen har den andre fått tillbaka sitt medvetande, annars hade han inte klagat så mycket när Joshua lämnat dem. Alla ynkliga läten får hon att grimasera. Kanske hon ska gå upp och kasta ut lurvbollen i hallen? Nej, det skulle bara få hennes vän att hamna i trubbel, och det vill hon ju inte. Trots att hon gärna vill se Zihao i trubbel, hon är inte så förtjust i honom än. Han har ju liksom gjort en hel del skit mot hennes vän. När hon sedan känner hur någon börjar dra i täcket låter hon det glida ner lite grann, så att bara ögonen sticker ut. Alldeles glansiga stirrar hon på molnet med fluff som ligger bredvid henne, Hon har stor lust att sparka ner honom på golvet, för att av någon anledning bestraffa honom för det hans tvillingbror gjort. Ögonbrynen rynkar ihop sig av allt bjäfsande.
”Du vet att jag inte förstår någonting alls va?” Undrar hon och sträcker sig efter sminkborttagnings servettförpackningen. Pågrund av alla tårar så har mascaran runnit ner över kinderna, och hon torkar tyst bort all smink hon satt på sig, innan hon begraver ansiktet i all mörk lurv. Hon gör det utan att riktigt tänka på det, men hon vill bara krama om något och tja.. tyvärr är det Zihao.

Joshua rör sig snabbt genom korridorerna. Han vill tillbaka till sovsalen så snabbt som möjligt och ta hand om hans bästa vän, men även ta hand om Zihao. Han behöver nog också något att äta efter förvandlingen och det de gjort innan den. Men först måste han hitta den andra försteprefekten. Hayley hade berättat att de två skulle ha ätit frukost tillsammans i stora salen, så det är såklart dit sextonåringen går först. De mörkbruna ögonen stryker sig över matsalen, som är i princip tom på folk. Kanske Yaosu fortfarande är med Cassandra? Man vet ju aldrig.. Med en djup suck rör han sit ut ur stora salen och rör sig mot killarnas toaletter. Det är väl ändå värt att kolla om han kan vara där? Han hade inte förväntat sig att hitta någon där, framförallt inte slytherineleven han letat efter. Den yngre stannar till när han lägger ögonen på honom. Det är en bild han verkligen inte trodde att han skulle se. Yaosu ser alldeles förstörd ut.
”Hej..” Börjar han smått förvirrat och viker undan med blicken. Han vet inte vad han ska säga, det känns liksom fel att skälla ut honom nu, när han är så ledsen. ”Vad har hänt?”