Edórea PRS Vidomina & Medi

"Du får fråga men om jag ger vaga svar så pressa mig inte. Jag mår inte bra av sådant." Sa hon och lade huvudet på sned.
"Men du kanske vill hålla dig varm och torr?" Frågade hon och öppnade dörren och klev ut och hon log.
"Se? Regnet lixom studsar av mig." Hon fnissade. förtjust.
"Kommer inte bli varken blöt eller sjuk.."

"Okej.", sa Sylvia, en aning muntrare. Hon hade väl aldrig träffat någon som Léllos. Hon var inte van att någon var så hemlig som hon. Hon insåg att hon fick ny respekt för henne. Sylvia beundrade det hos henne.
"Ja! Häftigt.", erkände hon när hon såg hur regnet inte föll på henne. Sylvia gjorde henne sällskap. "Det låter väl som en bra idé.", fnittrade hon.
"Var ska vi gå? Var brukar vampyrer hålla till?"

"Vi ska gå mot fälten? Eller ska vi gå till.... Jarlens hus så han har något att se på..." Hon fnissade och började att gå.

Sylvia fnittrade till Léllos svar.
"Ja, det hade väl varit något. Men jag tror att jarlen är upptagen med annat. Han verkade väldigt upptagen den gången vi svängde förbi hans sal." Hon ryckte på axlarna och gick efter Léllos.
De fann sig snart vid fälten med det höga gräset. Härute, när de stod här, verkade det kusligt tyckte hon. En dimma hade lagt sig över fältet och gav det ett otäckt sken av mystik. Dimman gjorde det svårt att se långt.
När hon vände sig om kunde hon se byggnaderna och staden Házie. Vissa av husen hade ljusen tända, så att det såg varmt och tryggt ut. "Tror du vampyren bara kommer dyka upp från ingenstans snart?", frågade hon med låg röst. Ville inte dra till sig oönskad uppmärksamhet.

Hon gick efter henne och hon hade en liten låga i handen medan hon gick.
"Tja jag hoppas han hostar upp en förlåtelse och en belöning. Vi kommer ju inte göra det här för hans skull utan för staden." Hon såg på henne och slog sig sedan ner.
"Tja vem vet?" Hon såg uppåt och slöt sedan ögonen.

"Jag tror inte vampyrer är särskilt förlåtande. De vill bara ha blod." Sylvia såg skeptiskt på Léllos. Det svängde snabbt med hennes humör. Hon förstod henne inte riktigt. Ena stunden så glasklar, andra gånger så...
Hon hörde steg och svängde runt.
"Aaah!", skrek mannen och kastade sig över Sylvia så att de båda föll till marken. De rullade i gräset. Sylvia fäktades med armar och ben för att försöka ta sig loss, men greppet om henne var för hårt. "Léllos! Hjälp!", fräste hon mellan fighten.

Hon skrattade åt det hon sagt innan hon for upp och gav sig på mannen.
"Släpp henne!" Hon kände hur något luktade om mannen. Död? Hon satte händerna för mannens ansikte och mumlade något innan hon drog bort händerna.
Vampyren skulle släppa Sylvia och därefter kunde de dräpa vampyren. Sylvias säkerhet var första prioritet.

Sylvia kunde känna vampyrens andedräkt nära sin hals. Han hade alltså tänkt att bita henne! Rädslan gav henne ny energi. Lyckades träffa honom med en spark för att avleda hans bitnings-försök.
Det hjälpte att Léllos lagt en trollformel över varelsen.
Han grepp om henne lossnade direkt. Han föll lealös till marken med ansiktet vänt mot skyn.
Sylvia kom snabbt upp på fötter och backade undan, som om hon väntade att han skulle vakna upp och ge sig efter henne igen.
"Gör slut på honom nu, Léllos! Nu har du din chans!", ropade hon upprört med blicken på vampyren.

Så fort Sylvia hade kommit loss så såg Léllos på vampyren. Efter en annan trollformel så hade ett dussin svärd dykt upp från himlen och störtat mot vampyren. Svärden hade spetsat vampyren och hon såg mot Sylvia.
"Är du okej?" Frågade hon och tog ett steg från vampyren.

Sylvia flämtade vid åsynen av svärden som spetsade varelsen. I chock svarade hon Léllos. "Ja.. Jo, jag är okej.", i ett andetag.
Tillslut tvingade hon sig att se från vampyren till Léllos. "Jag hann inte ens se honom komma ifatt oss!" Hon såg mot vampyren igen. "Undrar vad som lockade honom ända till Házie. Tja, såklart, om han inte var härifrån då?"