Draco Memoraid

Bläää på er mina sötnosar ♥
Sry för min oaktivitet men har varit på westerläger med unghästen min och har inte kunnat vara inne något på datan.
Sen har internet typ krånglat som vanligt också...
Men nu är jag tillbaka!♥
Ni och era kommentarer betyder allt för mig, och jag försöker hela tiden bättra mig ( Ja jag tycker att jag suger..Hade det inte varit för er hade jag typ suttit å deppat i nått hörn) och...
JAG SKA LÄGGA UPP ETT KAPITEL TILL IKVÄLL.
Har försökt fixa det så bra jag kan, men är ändå inte ett dugg nöjd.
Men som sagt, har gjort mitt bästa.
Hoppas ni ska gilla det...Trotsallt :* ♥ Ni är bäst ♥


Tack för den UNDERBARA kommentaren MIN NyTo :* ♥
*Förälskad*
Du gör så in i Draco lycklig! Snälla rara fina underbara du sluta inte med det...Då vet jag inte vad jag gör.
Och DU.. NÄR SKA VI BÖRJA MED FF:N?♥


HAH!
Önsketänkande där va?! Önskar samma sak om jag ska vara
helt ärlig.
Och det gör nog typ alla andra också, utom möjligen Draco.
Men det är sådana smällar man får ta...
Kanske era typ dödsönskningar har fungerat?! *Hoppas*
HAHA! Barnhem! Skolan har insett att Draco sprider smitta och måste genast saneras.. *Ful bild i huvudet* HAHA! Förlåt my preacius, det lät bara så underbart i mina öron!
Nu fick du något att fundera på va? Hihi :*♥



Draco:

Huh... Jag tror han stöter på dig Vendela!
Bäst att du passar dig... Det skulle jag gjort.
TACK MITT ÄLSKADE HJÄRTA ♥
Åh, en husalf! Gäääärna, om den ser ut som Krake så 8D ♥

Hanlio [Bara för att du är söt]:


YÄS NU FÅR VI TILLBAKA VÅR HERMIONE!!!
Jag saknar dig nääär du inte är här din lilla sötnöt :* ♥
DÅ KOMMER DU FLIPPA UR ÄNNU MER SNART.
Din lillasyster kommer få en hjärtattack...Bäst att du förvarnar henne ._. ♥ *Dåligt samvete* Ehe... åååååh!
Du måste komma tillbaka snart Mione, jag saknar dig.
Så skaffa internet är du snäll.
Jag är så glad att du gillade det, TACK! ♥


För att det är de roligaste som finns såklart! 8D.
En död Crucio är en snell Crucio, åtminstone för det mesta.
HUH O_O Men jag föredrar nog dig levande trots allt.. Så därför återuppväcker jag dig med ännu ett kapitel, överens?! 8D ♥


Hihi ja sånna är jag bra på 8D
Du med dessutom.. JAG MÅSTE FÅ ETT NYTT KAPITEL AV DIG. ANNARS...dör jag. Bokstavligt talat!
Oh yeaaah...BIG troubel.
Vet faktiskt inte vem det blir värst för... När du läst så kommer du fatta vad jag menar!
Hihi för att jävlas lite såklart.
DETSAMMA ♥


TACK! ♥

EN TILL ÖVERLYCKLIG ELZYII!!!!
Tack så mycket min bästa Josse! ♥ :*


Och det DÄR är mobbning!
Men...Jag fick åtminstone underhålla mig en hel kväll 8D
Du också tydligen.. HERE I COME!

fEEL LIKE "..." efter att ha klickat på sex stycken och sen försökt
trycka på sjuan i tio minuter utan att fatta att den inte går att trycka på...

JAAA JAG HITTADE DEN!!!!!!
*Total jävla cp lycka och kasta sig över kommentaren som självklart är det bästa man får läsa*


JA DET GÖR HON .
Det gör jag med. Men han älskar inte mig. Fan också...
Hihi! Theoboy går ju i samma årskurs som dem, men han har inte varit med ännu. Varför? Jo för att han typ är en Trezzanboystile, han finns men man tänker inte så mycket på honom, för att han inte är beroende av att fjanta runt med Dracos gäng utan håller sig antingen för sig själv eller med sina äldre kompisar.
DU kommer bli kär. Du ska faktiskt få vara med också. Tack för iden smulan min :* ♥
OCH JAG ÄR FAN LIKA BEROENDE AV DIN. Därför.. Snälla lägg upp en bild på hur DU tänker dig Lucy. Jag ser bara hans fulhet och får spykänslor när Jessica är med honom
Huhu we are like sisters.. Vi är precis lika på den punkten.
OCH DET KÄNS BRA.
Ja eller hur... Fyfan, jag sätter snart det förbannade krullet i halsen.
Snälla, hoppas tillsammans med mig på att hon tröttnar på min stackars Teddy snart.... HON KAN TA LUCIUS. Dem skulle ha kul ihop.

*Läsa om fem gånger och bli lika varm inombords alla gångerna*
tack Trezz, jag är för en gångskull typ nästan seriös, TACK.
Jag ser bara hur jag ska kunna bli bättre, när jag läser andra ff:s (Din är ett jävligt bra exempel) får jag typ värsta ångesten och måste skriva om en massa bara för att jag tycker att du skriver så mycket bättre än mig.
Älskar som sagt ditt blandade ordförråd, dina karaktärer...Din story, allt! Så allt beröm skickar jag tillbaka till dig, men tro inte att jag tar åt mig! Det gör jag... OCH JAG BLIR SÅ GLAD.

Hm... Haru provat sånna här tvångströjor?
Det borde väl funka. Ta en skär isåfall, jag tycker verkligen lilla Lucia passar UTMÄRKT i rosa.
Eller kastrering, har funderat på att genomföra det på Draco många gånger när han varit lite jobbig, det kanske ligger i släkten?
Tack igen mitt älskade hjärta :^* Försöker verkligen få till Draco så verklighetstrogen som möjligt, även om han är lite... Wierd emellanåt, tex i det här kommande kapitlet. Där är han typ för gay, men med tanke på öh, situationen så är det kanske inte så konstigt.
Hehe.. PUSS MIN ÄLSKLING ♥

P.s
Harry sitter nu och cuttar sig i ett hörn med tårarna rinnande nerför sina fula kinder... BRA GJORT TREZZ! ♥

du ska få hångel....OM DU TAR BORT LUCIUS.
Snälla...Ta bara...BORT HONOM! Nu, okej? HAN ÄR DITT ANSVAR, JAG TÄNKER INTE BETALA MER FÖR DDEN DÄR LÅNGHÅRIGA BLONDINEN.

TREZZ!!!!!
Du ska bara veta HUR misshandlad jag känner mig
över att bara behövs SE den där fula blondiegayen här!
TA BORT HONOM. SÅ lovar jag dig... Ja, det kan jag inte gå in på här pga medelåldern... MEN DU FÖRSTÅR VÄL VAD JAG MENAR?!

OMFG JAG HITTADE DE ANDRA KAPITLET REDAN EFTER ANDRA KLICKET! (Okej jag borde ha lärt mig utantill eftersom jag läst kommentarerna minst tjugo ggr redan, men du vet...Vissa lär sig ju aldrig)

HIHI JAG VET!
Visst är det underbart?! *Slicka på skärmen i ett försök att verkligen berätta hur lycklig jag är*
SÖTBILD. Tänker bara på dig när jag ser den, är det elakt eller en ren sanning? Äsh... Vi kör på sanningen.

hAHA DU Är så....Riddiculus Trezz!
Jag hade inte ens planerat att han skulle dyka upp, he jus´t did, okay?! Men men...HAN ÄR VÄLKOMMEN.
Han är ju blatte i filmerna, men inte i böckerna... --->?! EHE?
Men i min ff:n är han som i böckerna... D: SÅDESÅ.
Jag håller som vanligt med dig Trezz, förutom på det där sista.
Du snackar bara om dig själv, du är helt fuckiing fantastisk (KOlla bara på alla kommentarer du får!) JAG VILL HA MERA.
Och du vet vad jag vill ha...

Spöken? Näe... Så speciell är det väl bara sankte Potter som är, kan jag tro ._, Glöm inte det nu Trezz, ingen får vara märkvärdigare än lilla Harry!
Hihi jag älskar dina spekulationer... Jessica ska också vara med...

MEN EN UNGE MED LUCY? Herregud... Räcker det inte med EN Draco?! /Elli

VÄNTA... Va?! BLEKNINGSMEDEL?
Nä den där historien känner jag att du allt får berätta ORDENTLIGT.
Huh. Alla är Gravida. Puss ♥

HAHAHHAA I KIND OF DÖR AV DET DÄR SISTA!!!
Ser bara allting framför mig...
Nån skum typ, kanske typ Igor Karkarof (?!) eller Voldy kommer in och häller sprit i bålen, för att ingen ska märka att dem rövar bort Harry P... (Vem skulle bry sig?) och alla typ blir skitfulla och.. HAHAHAH! *Ide* Du är grym vetu det?
Och jag är inte säker på om det är positivt!

Jag vill också kunna copy-paste......
LOVEJO.

OMFG DRACO KAPITEL!
Trezzan den store har landat.
..................JAJA, JAG ERKÄNNER.
OKEJOKEJOKEJ! Jag skrev fel från början...Fråga inte hur jag lyckades...Men det sket sig ju. MEN WHATÄVER NI FÅR LEVA MED DET ÄNDÅ. HAha. SUG PÅ DEN DU :3
JAG ÄLSKAR DIG MED.
Jag avskyr kaffe.
HAHHAHAHAHAHAH!
Okej,okejokej... jag VET att jag redan skrivit världens kommentar om dem där meningarna till dig i PM för att jag dog... MEN HAHAHHAHAHAHAH!
Jag tror att Draco luktar babypuder.
Harry å andra sidan...Hm, det ska vi faktiskt inte ens gå in på men det är långt ifrån rosor.
Dem byter ju för helvete aldrig kläder.
Min teddy luktade bara svett ibland... *Grina med dig* NU LUKTAR HAN PRECIS SOM TINA (Hon brukar använda samma trosor en vecka ungefär) alltså--- = SKIT.
Allvarligt. Det luktar lik och helvete när dem stiger på bussen. AllA VET när dem närmar sig. Obehagligt.

Ja det tycker jag också ♥33
Nästan iallafall, vad som helst är bättre än Harry...
Okej jag vet att jag är elak, men idag är jag sur på honom.
Fråga mig inte varför...det bara ÄR så.
*Fnisselifniss* HIHI *Älskar att vara sepemänniska*
Det kanske är Lucy som kikar fram ur skåpet? Fan vilken mardröm..

GIFT?" HAR DU GIFT DIG MED DE ASET?!
Men... NEJ FÖR HELVETE!!! Du sa ju att.... att... att... ATT DU VAR MED SIRIUS OCH INTE MED DET DÄR ASET.
Och Huh, tror inte Gonagall hade grinat om han åkt in i Azkaban.
fast kanske. Många äldre har ju hemliga förälskelser nu för tiden... EUW. *Spyr*
"Han och hans jävla svartkonster", HAHA Åh... Dör!
Tja, han har väl litegrann att vara nervös över...eller vad säger du? och det kan mycket väl vara lilla Draco som ställt till det för sig, de brukar han ju göra. Den lilla jäveln!
I do it for U bby...MEN OM DU VILL ATT VI SKA FORTSÄTTA MED VÅR RELATION... Gör för helvete slut med Lucy först.
Det är ingen vädjan, det är ett krav.

Och ja... Dumby är gammal. Och lill snippan Snape har skvallrat om allting redan, så vad är problemet?
Kasta bara ut ungen (Draco) det är väl inte svårare än så? Om ens Snape vet precis vad Draco håller på med.. Jag vet faktiskt inte.
DU FÅR ALDRIG SLUTA BABBLA.
Huh...Jag är ganska säker på att du är Bellas gengångare.
Älskar dig darling ♥ Puss!

Jag?!
Utan dig så skulle det väl inte gått
förstår du väl!
Du är ju min lilla ängel som lyser upp allting
och alltid får mig på så braaaaaaaa humör!
♥
Hihi vilket aweeesum shipnamn!
Draco blev riktigt svartsjuk faktiskt...Han är rädd för att du inte tycker lika mycket om honom längre (Ja, han är mogen)
DU GÖR MIG SÅ HIMLA LYCKLIG SLUTA INTE LÄSA VÄNNEN MIN! LOva det, okej??!!
Tumme till dig med... TACK ♥


KLARTJAGKUNDELÄSADETDÄRMYSWEETNES! ♥
Jag typ tokälskade det, TROR DU INTE JAG BLIR SUPERGLAD NÄR JAG FÅR EN KOMMENTAR/UGGLA/DUELL/WHATÄVER FRÅN DIG DÅ VA?
Gaha.... Tänk dig samma lycka som jag får när Draco förengångskull inte är arg på mig, så inser du nog.
Puss ♥
P.s OFC

Naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaw!
Tack, vad glad jag blir över din kommentar!
Jag tycker det är så kul att lite Hufflepuffare ÄNTLIGEN börjat läsa min ff:n, ni är så fina ♥


*STIRR*
OMG... IM in heaven.
Seriöst, vetu hur glad jag blir?! Brukar aldrig få nya bevakare typ eftersom jag skriver så lååångt...Men GAH TACK!
Hoppas du stannar kvar *Dobby eyes fast mer som Draco* JAG BLIR SÅ HIMLA GLAD :*
Skriver du något?♥
Kramis och puss!!! ♥


Åh vännen min! ♥
Jag har verkligen saknat dig, var rädd att du hade glömt bort mig ett tag (Trots att jag vet att du inte har varit hemma) men nu är jag både glad och tacksam att du är hemma igen!
Jag vet inte vad jag ska säga... Finns inga ord som kan beskriva min tacksamhet.

JO Carri..Han ÄR jobbig.
Det var ett mycket bra ord för honom tycker jag.
Nej..Men det värsta är att varken hon eller ens Draco är medveten om att det inte ens var han som torterade henne.
det är sjukt, men Lucy är ju inte speciellt normal.
HAHA inte jag heller!
Blir det bättre när jag säger att hon typ aldrig byter underkläder...?
Såklart det ska! ♥ (Speciellt nu när du är här och styr upp allt hihi)
Jag tror det är rätt (Shiet du har mer koll på kapitlen än vad jag har... eheh) Jag har läst ett par ff:s där Blaise har framstått som Dracos elaka vapendragare, men alltså.. Jag tyckte inte att han passade som det. Alla i Slytherin är ju faktiskt inte likadana, det är de jag vill få fram.
Jag är så glad att du gillade det!
Håjå precis... med Draco i närheten kan ALLT hända...
Håhåhå...Är du verkligen HELT säker på att du vill veta det?
Draco: :@!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! *Avada Kedavra*
Harry: ...Men...Jaha?.... ... ... ;________;

Hihi ja det var han!
Du kan få vara med i min & Hanlios Älska Lupin klubb ♥
Äääääsh! Är man så underbar som du så är det inte
konstigt att man blir lite virrig ibland!
Du är verkligen en ängel och man kan inte skriva en bättre!
Jag tackar dig med ännu ett kapitel (Som faktiskt är totalt vedervärdigt...USH) Men som sagt... Hoppas du kommer gilla det.
Och jag måste läsa om din kommentar...
KRAMIS ♥


Hur kan du göra mig såååå glad?! 8D
Du liksom bara dyker upp här och börjar bomba mig med lycka- RIDDICULUS! ♥
Det är ju synd om honom ._. ♥ ); Lite iallafall...
KLART JAG SKA- MEN BARA OM DU LÄSER 8D♥


..... Du är ju GIFT med Lucy.
Jag kräver att du gör slut!
Well, i will!
Och du... Din profilbild = Het.se
Puss ♥

Molly Evans:


Och tack till er alla andra också förstås! Vad skulle jag gjort utan er? Ni är värda i guld för mig, allihopa. LAVJO♥

Åhhh, nytt kapitel!!! ♥
Love u å din ff, I promise to kommentera smart, ska bara Samoa kraft ;P

OBS!
Innan ni läser måste jag bara varna er lite.
Det här är ett väldigt speciellt kapitel, och eftersom det är så känslosamt så har det varit riktigt,riktigt svårt att skriva.
Satt uppe hela natten igår och skrev om ALLTING från grunden, och ändå är jag inte nöjd.
Jag vet att Draco kommer vara typ... Ja verkligen inte som han brukar, men jag har försökt att komplettera hans karaktär med hur han faktiskt SKULLE reagerat om det här hade hänt på riktigt i böckerna, och ja jag har verkligen gjort mitt bästa C':
Hoppas ni ska tycka om det ändå, nu vet ni iallafall!
Ni är bäst av allt i hela världen ♥
Och Freddie, DU BEHÖVER INTE KOMMENTERA ♥
Bara du finns här är jag tok lycklig.
Älskar dig också Crucioooo! Du borde bli tillsammans med Pansy ♥.
Onödigt P.s:
Jag är kär i dig Trezzan
PUSS ALLA MINA ÄLSKADE BEVAKARE ♥
Ni betyder så himla mycket för mig.

Kapitel 49
När orden inte räcker till

I samma stund som vi satte ner fötterna på det blanka trägolvet inuti det hemtrevliga cirkelformade arbetsrummet visste jag att något var fel.
Riktigt, riktigt fel.
Det var fullt av folk inklämda i det inte alltför rymliga rummet och jag såg med en
lätt ilning av fasa hur samtliga vände sig om och sorgset suckade och skakade beklagande på huvudena när deras ögon föll på oss.
Dumbledore, som med knäppta händer satt bakom sitt skrivbord och väntade med den långa lite spetsiga hakan stödd ovanpå handryggen, Proffesor Snape som med ett mycket bistert ansiktsuttryck stod lutad mot väggen med sina spinkiga vaxbleka armar korsade över bröstet, Madam Pomfrey som då och då ljudligt snöt sig i en skär näsduk och så Proffesor McGonagall som milt schasade in oss i rummet.
”Varsågod och sitt”, sa Dumbledore och tecknade åt mig och Draco att slå oss ner i de skinnbeklädda fåtöljerna som var inskjutna i rummet.
Jag satte mig snällt ner på den yttersta men Draco stod som fastvuxen i dörröppningen och stirrade på Dumbledores åldrade ansikte med sina intensivt gråa ögon.
”Draco”, vädjade Dumbledore och sträckte ut en arm, ”Kom och sätt dig.”
”Vad vill ni?” Dracos röst var kall som is och ögonen var fulla av hat när han med en överdriven skarphet tillade: ”Varför skulle jag lyssna på er?”
Dumbledore svarade inte genast.
Istället reste han sig upp och gick fram till Draco som fortsatte att blänga ilsket på den resliga smala trollkarlen.
”Draco...”
”Varför ska jag ens lyssna till allt groll som ni har att säga? Ni babblar alltid bara en massa strunt
och har aldrig någonting viktigt att prata om så varför skulle jag ens ta mig tid att stanna kvar här?”
”Det borde du”, sa Dumbledore långsamt och såg sorgset på Draco med sina genomträngande blåa ögon bakom de halvmåneformade glasögonen.
”Kom och sätt dig här nu.”
Draco tittade på Dumbledore ett ögonblick för att läsa av allvaret i sin rektors ansikte innan han föraktfullt krökte på läpparna för att visa hur lite han respekterade Dumbledores vädjan och marscherade sedan fram till den andra fåtöljen och kastade sig ner i den utan att bevilja någon en enda blick.
Sedan vred han på huvudet och såg återigen på Dumbledore som hade slagit sig ner bakom skrivbordet igen och som nu satt och betraktade Draco med en slags vördnad.
”Vad vill ni? Vad gör jag här?”
Dracos röst var fortfarande kylig men den darrade till lite och han harklade sig diskret.
”Jag har viktigare saker för mig!”
Dumbledores rynka mellan ögonbrynen djupnande och jag såg hur han oroat tittade på
sina kollegor. Vad skulle han säga? Hur säger man något sådant?
”Vi måste tyvärr meddela dig Draco...”
Dem där orden.
Jag hade hört dem förr.
Det var som om luften pressades ut ur mina lungor, allting blev med ens så stilla och tyst.
När jag sneglade åt sidan fick jag syn på Draco som satt stel som en pinne i stolen med
kroppen lätt framåtlutad och med ansiktet i ett stelnat tillstånd av förvriden fasa.
Jag sträckte långsamt ut min hand och slöt den om hans.
Hans handflator var kalla och svettiga
och när jag kramade hans fingrar kände jag hur han darrade.
”...Att din mamma har påträffats död i sitt hem i natt... Vi...”
Resten av hans ord drunknade i snyftningar, men de kom inte från Draco.
Madam Pomfrey grät hejdlöst i sin näsduk och Proffesor McGonagall skyndade sig fram och la en tröstande arm runt hennes skakande axlar.
Snape såg lika oberörd ut som om Dumbledore just hade avlagt en utförlig rapport om Londons tunnelbanesystem och jag kände för första gången ett starkt hat mot hans gulbleka insjunkna ansikte.
Draco stirrade som besatt på Dumbledore i några sekunder; jag såg hur hans ansiktsmuskler arbetade febrilt under huden och han öppnade och stängde munnen tydligen obenägen till att få fram ett enda ord.
”Vi har inte...” Började Dumbledore på nytt men avbröt sig när han såg Dracos ansikte.
”Draco...”
”NI LJUGER!” Skrek han plötsligt och kastade sig så hastigt upp att jag förskräckt ryckte till.
”NI LJUGER!”
”Nej Draco, det gör jag tyvärr inte”, sa Dumbledore sorgset och det glänste av tårar i det lysande blå ögonen när han betraktade den magra bleka pojken som skakandes i hela kroppen hade ställt sig upp framför honom.
”Jo det gör ni”, sa Draco som tydligen lyckats behärska sig en smula.
”Ni säger bara så för att...För att...För att ni vill försöka få mig att erkänna någonting!
Ni vill sätta mig som skyldig, ni behöver någon som ni kan peka ut som ansvarig för det där överfallet på Elli!”
”Nej Draco”, upprepade Dumbledore. ”Om du vill vara så snäll och sätta dig ner så ska vi...”
”NEJ!” Skrek Draco och ryckte tag i ett par fula prydnader som stod i fönsterbecket.
”NI LJUGER!”
Han dängde dem med all kraft i väggen bakom Dumbledore, som inte gjorde någon ansats överhuvudtaget för att skydda sig när den strök förbi tätt intill hans vänstra öra.
Frustrerat slet Draco ner ännu fler saker från fönstret; Tio burkar, en ask med tuggsnäckor och en rund genomskinlig glasskål innehållande något som såg ut som violetta snokoskåp åkte i backen med en faslig skräll och snokoskåpen rasslade ut på golvet och började snurra runt, runt, runt framför fötterna på Severus Snape medan de gav ifrån sig gälla visslingar när skålen splittrades i tusen bitar.
”HON LEVER, HON ÄR INTE DÖD!”
Jag klarade inte av att se honom såhär, ändå kände jag mig tvingad.
”Draco snälla...” Viskade jag och försökte ta tag i hans hand som grep efter någonting mer att kasta.
”Draco...”
”RÖR MIG INTE!” Vrålade han och slog sig bort från mig, han stirrade på mig med sina vilda oseende ögon medan han backade mot dörren.
”Ni är helt sjuka”, sa han med en röst som darrade som ett asplöv, ”Om ni tror att jag skulle gå på det där... VAD ÄR DET FÖR STRAFF EGENTLIGEN!”
Återigen uppumpad med ilska slet han tag i en av de bevingade paraplykäpparna som stod lutade mot väggen och slängde iväg dem mot ett högrest mörkt glasskåp som stod bakom Dumbledores skrivbord.
Jag slog förskräckt händerna för öronen när skåpets glasdörrar splittrades och lämnade en vass matta efter sig nedanför de gapande dörrarna.

Dumbledore rörde inte en fena för att stoppa Draco från att slå sönder hans kontor.
Han bara satt där bakom sitt lätt röriga skrivbord och såg på medan Draco välte ner den ena av hans ägodelar efter den andra, och jag såg hur han stilla skakade på huvudet åt Snape som hade gjort en ansats till att gripa tag i Dracos flaxande klädnad.
Jag kunde inte förstå.
Narcissa... Död? Vem? Var? Varför?
”NI SKA FÅ FÖR ATT NI SÄGER SÅDANT DÄR OM MIN MAMMA!” Tjöt Draco och jag hörde hur hans röst gick upp i falsett, den höll på att brytas.
”VÄNTA BARA TILLS MIN FAR FÅR HÖRA DET HÄR!”
Med dem orden slängde han omkull fåtöljen i backen, trängde sig förbi mig och rusade ut genom dörren.
Jag kunde höra honom springa nerför trapporna och jag stirrade lamslaget mot dörren och sedan på Dumbledore som såg mycket trött ut.
”Följ efter honom”, sa han och reste sig upp och la sin åldrade hand på min axel.
”Hans mamma är död och jag tror att han behöver dig mer än någonsin.
Ta med dig honom och kom upp till mitt kontor ikväll, du behöver inte gå på flera lektioner idag.”
”Men dem andra...”
”Jag kommer att informera alla dem som behöver stå inför den här vetskapen, oroa dig inte
för det min bästa Eleonora.”
Jag såg respektfullt upp i Dumbledores rynkiga ansikte och kände med hela mitt hjärta att jag
yste en stor lojalitet mot honom.
Han nickade åt mig; de blåa ögonen glittrade trots stundens allvar bakom de halvmåneformade glasögonen och jag fick lov att ruska på huvudet för att återvända tillbaka till den slungande verkligheten.
Efter en sista blick på Dumbledore vände jag mig om och började springa med hjärtat
bankande i halsgropen.
Draco kunde inte ha kommit särskilt långt.

Jag hittade honom snabbare än vad jag hade väntat mig.
Han stod alldeles nedanför trappan och stirrade tomt in i den kalla gråa väggen.
När jag rörde vid hans axel snurrade han runt så hastigt att jag skrämt tog ett steg bakåt.
Han tittade på mig utan att se och vände sig om för att gå.
”Draco”, sa jag försiktigt och tog tag i hans arm, ”Draco vänta...”
”Släpp mig!” Fräste han och försökte dra sig loss, men jag borrade in mina fingrar i hans arm och vägrade släppa.
”Låt mig vara ifred!”
”Draco...”
Jag kunde känna hur varenda en av hans muskler skakade och hur hans kropp desperat försökte finna ett sätt att tygla hans chockade innandöme.
Han hade återigen vänt sig mot väggen och kippade efter luft som en fisk på torra land.
Plötsligt vacklade han till och jag var snabb att lägga armen runt hans midja för att stötta honom.
”Hon är inte död... Nej det är hon inte... Inte min mamma”, mumlade han mer till sig själv än till mig och jag blev tvungen att svälja djupt ett par gånger för att lyckas hålla tillbaka gråten som tryckte på i halsen, ”Jo Draco, hon är det.”
”Varför säger du så?” kved han och såg på mig med ögon som var fyllda till bredden av de tårar som
han hela tiden försökte slå ifrån sig. ”Jag trodde du tyckte om mig Elli! Varför säger du så...”
Han vacklade till igen och höll på att falla ner på knä men jag vägrade låta honom ramla utan fortsatte att hålla fast honom.
”Nej hon är inte död, dem ljuger, säg att dem ljuger...”
Jag svarade inte, jag kunde inte förmå mig till att göra det.
Istället strök jag honom bara över det vitblonda spretiga håret, han andades tungt och stötande och när jag tittade upp på honom gick det upp för mig att sorg faktiskt kunde ha ett ansikte.
Jag slog mina armar om hans ihopsjunkna kropp och kramade honom hårt.
Då var det någonting som brast för Draco och han började gråta.
Inte någon vanlig gråt utan en hög hulkande barngråt och han klamrade sig hårt fast i mig och drog mig neråt, som om han höll på att drunkna.
Kanske var det de han gjorde också, drunknade i sorg.
Jag fortsatte att hålla om honom och hans snyftningar skakade hans smala kropp
så kraftigt att vi flera gånger var nära att ramla.
Varför? Vem gjorde såhär?
Narcissa hade aldrig tyckt om mig och inte jag om henne.
Och hon hade nog inte alltid varit den perfekta mamman.
Men att hon skulle dö, det var alldeles för orättvist.
Jag hittade inga ord för det som hänt lika lite som jag hittade några ord för att kunna trösta.
Istället lät jag honom gråta och stod mest bara där som en mänsklig näsduk.
Jag grät också.
Tårarna trillade nerför mina kinder och blandade sig med hans och när han efter en stund hade lugnat sig kunde jag inte avgöra vems tårar det var som droppade nerför mina kinder.
”Här”, sa jag och räckte fram en bit papper men han rörde det inte utan såg bara plågat på mig.
Hans ögon var alldeles röda och på kinderna löpte det flammande sträck kors och tvärs som visade
vart tårarna hade färdats.
Såret som han hade haft i ansiktet höll på att blekna och i sken med hans rödflammande kinder syntes det nästan inte alls.
Försiktigt torkade jag av hans ansikte och räckte honom sedan en pappersnäsduk och kommenderande att han skulle snyta sig.
Han snöt sig lydigt och släppte sedan ner näsduken på golvet bredvid den hopknölade papperstussen.
”Hur mår du?”
Han ryckte på axlarna och skakade på huvudet.
Jag såg hur han fortfarande kämpade med sig själv men jag tvivlade på att han hade några tårar kvar att gråta.
Jag lutade mig långsamt fram och strök honom försiktigt över kinden.
Hans läppar darrade till och en ensam tår letade sig ut genom hans långa ögonfransar och rann stilla nerför kinden.
”Det ordnar sig.”
Hur då? Frågade hans ögon och jag kom inte på något vettigt att svara.
Han harklade sig och stirrade ner i golvet. ”Förlåt.”
Hans röst var hes och lät så ynklig att jag blev tvungen att anstränga mig för att inte ta till lipen.
”Du har inget att säga förlåt för!”
Han tittade uppgivet på mig men svarade inte.
”Dumbledore vill att vi ska till hans kontor ikväll. Orkar du det?”
Han nickade och torkade sig i ansiktet med tröjärmen. ”Tack.”
”För vadå?” sa jag förvånat och fick med en sväng på mitt trollspö näsdukarna att försvinna.
”För att du...” Hans röst dog bort och jag skyndade mig att nicka.
”Det är inga problem.”
”Jag ville aldrig göra det.” Han såg på mig med darrande käke och en ny flod av tårar svämmade över i hans ögon.
”Jag ville inte men han tvingade mig!”
”Jag vet”, sa jag tyst och kramade hans hand. ”Strunta i det där nu.”
Jag blev själv förvånad över vad jag sa, men plötsligt kändes inte någonting annat ett dugg viktigt längre.
Draco hade förlorat sin mamma.
Han var ensam och ledsen och behövde mig.
Och han menade det han sa. Eller?
Han stod framför mig och torkade sig darrande med handen i ansiktet.
Han såg helt nerbruten ut och jag bestämde mig för att tro honom.
”Jag är bara chockad”, sa han skakigt och drog fingrarna under ögonen.
”Jag brukar inte hålla på såhär.”
Förvånat tittade jag på honom. Brukade hålla på såhär?
Hans mamma hade precis hittats mördad och han ursäktade sig för att han var ledsen!
”Det spelar ingen roll Draco”, sa jag tyst och gav honom en snabb kram.
”Ingenting spelar någon roll längre.”




[Okej...Nu är det faktiskt ganska synd om honom...Right?]
Hoppas ni gillade det ♥

Hur kan Narcissa vara död?
Det är någon som använt polyjuice för att bli henne det måste det vara!
Åh stackars draco!!!!
Du skriver så jävla levande att man nästan börjar grina själv!
Vet inte vad jag ska skriva...
Du är bara för bäst!
Just nu vill jag bara krama om draco och jaa!
Varför kan inte Elli kyssa honom nu? bara så där?
Eller ännu bättre!
Draco kysser Elli!
Drelli in my heart!!

Exakt glina2!!!
Så himla Drelligt!! Men stackars Draco!! Du skriver så att man börjar nästan börjar gråta ❤❤ min egna ängel Elzyii, du är underbar och du skriver som en Gud!!

NJVRJOGEBVGVOOETRVJERYBGOJTREBTGUGETRGUIBRTEIUGTREIPUGBRTEIUBRTEUIBTREIUGERTPIUVETRIUBGRUIVBTWRIUPVETRIRTEUIJVUITJGPJRTJGJOTWRGPORWJTNVOJPTRWNPORTJVNTIOPJrgijpebiurtbtguipbetruibtreuJBCJIWBTVUIWGVJOBRGWOJPVBWIJBVGWJBVWOJTBVPOJWTV BOTRBVIJRTBVIJWRTBVIJTRJBIWRT

*blir bekymrad*
Åh, skicka hit Draco så jag kan trösta honom!
Stackarn!
Men:
Awsome!

No comments.

Narcissa... Död? Så kan det ju inte vara! Lucius kan dö, men Narcissa? Hon var ju den som faktiskt försökte rädda honom, hon kunde ha visat mer kärlek men hon var verkligen den föräldern som faktiskt brydde sig om honom. Lucius ser honom bara som ett redskap för att få högre status hos Voldy.
Lucius... Nu kommer det väl bli rena helvetet för Draco där hemma, hon visade det inte man jag tror att Narcissa hindrade Lucius från att ta till allt för mycket våld. Stackars, stackars Draco! Han har faktiskt inte valt det själv, och nu faller hela hans liv samman! Det finns ingen återvändo från Voldermort nu, och det var Lucius som placerade honom hos Voldy från början!

Men hoppas att det är ett trick, att Cissy bara behöver komma undan från Voldermort. Varför kunde det inte vara Lucius?!

Stackars stackars Draco... Låt Elli trösta dig! Hitta på ett sätt att kringgå Voldermort! Och lev lyckliga i alla era dagar! Detta är så sorgligt...

Nästa del snart! Gud, hur ska det gå, hur ska det gå...

Först blir jag bara tvungen att säga: Aww, tack Elzan! ♥
Mara: HÅLL KÄFTEN DIN SNORUNGE KALLA MIG SMUTSSKALLE IGEN OCH JAG SVÄR PÅ ATT SKICKA EN JÄKLIGT ARG UNGERSK TAGGSVANS EFTER DIG DU KOMMER DÖ KÄNN DIG ÄGD SLÅ DET!!
Jag: Det Mara egentligen menar är att hon hade helt rätt i vad hon sa och att Draco bara ska respektera det. Misstanken om att han hade känslor för henne struntade hon i, dock. Och snälla Draco, du har visst gjort nåt som du inte skulle. Snälla, alla kan se det.
Förresten, vad menade du med att Lucius ville till mig? Vill han så gärna dö?
Sen så fortsätter jag till dom andra punkterna:

När orden inte räcker till - Kapitlets namn ... Lovin' it (även om det var otroligt sorgligt)

I samma stund som vi satte ner fötterna på det blanka trägolvet inuti det hemtrevliga cirkelformade arbetsrummet visste jag att något var fel.
Riktigt, riktigt fel. - ... Åh nej, åh nej åh nej åh nej.

”Vad vill ni?” Dracos röst var kall som is och ögonen var fulla av hat när han med en överdriven skarphet tillade: ”Varför skulle jag lyssna på er?” - dracogubben ... avslöja dig inte nu ...

”Varför ska jag ens lyssna till allt groll som ni har att säga? Ni babblar alltid bara en massa strunt
och har aldrig någonting viktigt att prata om så varför skulle jag ens ta mig tid att stanna kvar här?” Draco, låt mig förklara något väldigt snabbt: Du=elev Dom=lärare/rektor & mycket, mycket äldre

Dracos röst var fortfarande kylig men den darrade till lite och han harklade sig diskret. Aww, Draco är rädd (eller vad han nu är, och jag förstår inte varför jag säger 'Aww' åt det men whatever)


”...Att din mamma har påträffats död i sitt hem i natt... Vi...” Luften går ur mig och jag har lust att skrika upp till Gud som antagligen sitter däruppe med en dator i knät och flera av sina änglavänner bakom sig som tjuvläser din ff för att den äger mer än änglasången de övar på som heter Party Rock in the Himmel. Kan du se det framför dig? För det är sanningen du ser.

Resten av hans ord drunknade i snyftningar, men de kom inte från Draco.
Madam Pomfrey grät hejdlöst i sin näsduk och Proffesor McGonagall skyndade sig fram och la en tröstande arm runt hennes skakande axlar.
- Jag tycker synd om Madam Pomfrey ...

Snape såg lika oberörd ut som om Dumbledore just hade avlagt en utförlig rapport om Londons tunnelbanesystem och jag kände för första gången ett starkt hat mot hans gulbleka insjunkna ansikte. Det tog tid för dig Elli

”NI LJUGER!” Skrek han plötsligt och kastade sig så hastigt upp att jag förskräckt ryckte till.
”NI LJUGER!” *bölar så mycket att det hotar min hälsa*

”NEJ!” Skrek Draco och ryckte tag i ett par fula prydnader som stod i fönsterbecket.
”NI LJUGER!” *bölar så mycket att min hälsa redan är förstörd*

”HON LEVER, HON ÄR INTE DÖD!” *bölar så mycket att jag kollapsar i medvetslöshet*

”RÖR MIG INTE!” Vrålade han och slog sig bort från mig, han stirrade på mig med sina vilda oseende ögon medan han backade mot dörren. *fortsätter att böla i medvetslösheten*

”Ni är helt sjuka”, sa han med en röst som darrade som ett asplöv, ”Om ni tror att jag skulle gå på det där... VAD ÄR DET FÖR STRAFF EGENTLIGEN!” *dör av vätskebrist*

Dumbledore rörde inte en fena för att stoppa Draco från att slå sönder hans kontor. Jag kan inte fatta att jag fortfarande kan se humorn efter allt bölande.

”VÄNTA BARA TILLS MIN FAR FÅR HÖRA DET HÄR!” Hur kunde jag var så naiv? *börjar böla igen*

”Följ efter honom”, sa han och reste sig upp och la sin åldrade hand på min axel.
”Hans mamma är död och jag tror att han behöver dig mer än någonsin. Och där! börjar deras vänskap återskapas.

”Släpp mig!” Fräste han och försökte dra sig loss, men jag borrade in mina fingrar i hans arm och vägrade släppa.
”Låt mig vara ifred!” Huhuhuhu ... jag kan inte gråta längre, bara göra ensamma ljud

”Hon är inte död... Nej det är hon inte... Inte min mamma”, mumlade han mer till sig själv än till mig och jag blev tvungen att svälja djupt ett par gånger för att lyckas hålla tillbaka gråten som tryckte på i halsen, .... herregud ...

”Varför säger du så?” kved han och såg på mig med ögon som var fyllda till bredden av de tårar som
han hela tiden försökte slå ifrån sig. ”Jag trodde du tyckte om mig Elli! Varför säger du så...” Jesus Christ ... This is Amazing and so ... so ... *börjar böla igen*

Jag svarade inte, jag kunde inte förmå mig till att göra det. Det skulle inte jag heller kunna göra, Elli.

Jag slog mina armar om hans ihopsjunkna kropp och kramade honom hårt. bä

Varför? Vem gjorde såhär? Den lilla jäkeln Lucius antagligen ... om inte så gjorde han antagligen inget för att stoppa det .... jag ska skicka Mara på honom sen ...

Men att hon skulle dö, det var alldeles för orättvist. Tycker jag med

Försiktigt torkade jag av hans ansikte och räckte honom sedan en pappersnäsduk och kommenderande att han skulle snyta sig. I can't resist the sweetness ...

Han nickade och torkade sig i ansiktet med tröjärmen. ”Tack.” Jag dör

”Jag ville aldrig göra det.” Han såg på mig med darrande käke och en ny flod av tårar svämmade över i hans ögon.
”Jag ville inte men han tvingade mig!” VEM!?

”Jag är bara chockad”, sa han skakigt och drog fingrarna under ögonen.
”Jag brukar inte hålla på såhär.” bä

”Det spelar ingen roll Draco”, sa jag tyst och gav honom en snabb kram.
”Ingenting spelar någon roll längre.” MEN MINA FEELS OCH SHIPPING-FEELS SPELAR ROLL OCH TYVÄRR ÄVEN MINA LÄXOR OCH MÖJLIGEN ÄVEN MIN FF OCH LIV!!! Du tog just allt med dina ord, Elzan!!! (Förutom läxorna, tyvärr. Och min ff)

Jag är död. Det var för AWESOME för mina känslor ...

Lika bra som alltid! Så himla underbart asdfghjkl, vet inte vad jag ska säga.

Stackars Draco, I feel his pain! Blev själv lite tårögd, samtidigt som mitt fangirlhjärta slog extra hårt för Drelli i det här kapitlet.

Du är så himla bra! ^^