Bermuda Triangeln-ROLLSPEL! :D

Amanda öppnar långsamt ögonen, ljuset bländar henne och måste stänga dem igen. Är jag död nu? var hennes första tank. Sedan kom smärtan, i huvudet och vid magen. Om jag nu är död, hur kommer det sig då att det gör så ont? var hennes andra tanke. Hon öppnade ögonen igen och den här gången var ljuset inte lika skarpt, runt om henne satt jämrande människor på sina platser. Amanda knäppte loss sitt bälte som antagligen hade räddat hennes liv och smärtan vid magen släppte lite.

Theresa öppnar ögonen med ett ryck och tittar sig förvirat omkring.
Var hon död nu, var det här himlen? Var det första som dök upp i hennes huvud men hon skakade av sig tanken.
Hon måste vara vid liv, varför skulle hon annars känna den bränande smärtan i både huvudet och vänstra armen.
Just det, smärtan. Hon lade inte märke till den först nu.
Theresa reste sig upp på sina skakiga ben och gick sakta fram till vattnet.
Hennes hår var fullt av blod liksom ansiktet och vänster armen.
Hon böjde sig ner och började varsamt tvätta av sig blodet.

Jag skrek. Eller, jag tror i alla fall att jag skrek. Jungel, jungel, jungel. Det är det ända jag ser. Jag känner lite på min mage. Virder lite på mig själv och lyckas tillslut ställa mig upp. Mina kläder är sönderrivna. Min rygg droppar det blod från. Jag hör några skrika långt bort. Snabbt springer jag genom jungeln och ut på standen. Flygplanets minde delar ligger på marken och motorerna surrar. Läkare, som jag förut hade varit innan dragena kom sprang jag till första närmaste för att kolla skadorna. En äldre kvinna ligger som livlös på marken. Jag ser en tjej en bit bort. (1_amanda_1- theresa)
"Hej, du!" ropar jag. "Kom och hjälp till lite här!"
Alla människor runt mig skrek och jag tittade omkring mig efter någon till som kund hjälpa. Flygplanskroppen hade landat en bi bort. Därifrån hördes de många skrik. Många där inne var nog redan döda.

Theresa nickar och springer fram till killen som ropat på mig.
-Många i planet är nog döda. Säger hon och knäböjer framför kvinnan på marken.

((Kille hahah ))

Jag nickar mot tjejen.
"Jo, många är nog desvärre det". Jag vänder mig mot kvinnan på marken.
"Kan du ta och göra mig en känst? hitta en penna av ågot slag. Titta i väskor och på marken." Jag tittar bort mot den oändliga röran.
"Leta också efter sprit, bandage, värktappletter, allt! Droger, knivar, trådar." säger jag.
Dock vet jag ju var droger finns. Jag lyckades smugla med mig dom. Om jag inte skulle varit på taoletten innan planet krachade skulle jag sitta i andra halvan av flygplanskroppen. Den som jag nu inte längre ser till. Precis innan vi krachat var jag där inne på toan. När vi började störta sprang jag ut och knäppte fast mig på närmaste plats. De räddade mitt liv.
Jag stoppar tjejen. "Och du, håll dig borta från flygplanskroppen"

(Haha, sry ändrar det xD)

-Okej. Säger Theresa.
Hon hittar en väska en bit bort som hon genast tittar igenom.
I väskan finns en fickkniv och ett litet paket plåster.
-Kan detta vara till hjälp. Frågar hon och räcker sakerna till killen.

(Haha det spelar ingen roll )

"Det är perfect!" nästan skriker jag för att överrösta motorerna. Jag tar emot sakerna. Plåstren sätter jag på småsåren.
"Försök att hitta mediciner. Helst sådana som stultar på PLI eller KLS!" Jag rycker åt mig en väska bredvid mig. Där hittar jag en penna.´Utan att tänka sticker jag den i hennes hals. Hon börjar genast hosta. Jag ler men slutar när jag ser vad hon har för skador. En stor metall bit, troligen från flygplanet sitter i hennes sida.

Theresa går en engång iväg på jakt efter väskor som kan inehålla något bra.
Efter en stund har hon hittat huvudvärks tabletter, lite smärtstillande och en rulle tråd.
-Det finns inte så mycket mer här ute. säger hon när hon lämnar över sakerna.

Jag ler när jag tar emot sakerna.
"Tack. Eftersom det bara är vi här på stranden sitter det nog många i planet." jag suckar. "Vet du något om sjukvård?" frågar jag. Jag tittar på metallbiten i kvinnans kropp.

((Hellloo? Var är alla andra?))

-Nej faktiskt inte. Säger Theresa och suckar.