Familjen splittras, familjen förenas

Lägg upp del 2 genast det är en order!
Den här ff är ju bäst

I love it ♥

Har följt denna ff, ett bra tag nu. Så nu passar jag på att ge lite beröm för den.
Super, nästan allt är utlagt på ett precis och korekt sätt. Bara nån enstaka miss som jag redan glömt.

Superbra!!!!!!!

Nu mina läsare kommer nästa kapitel. Det är lite kort men det blev så eftersom jag ville lägga upp detta just idag eftersom det är min present till mina trogna läsare
Plus att jag inte har jättemycket tid idag eftersom jag fyller år också =)

Men som vanlig: Skicka gärna en kommentar!

"." Tal
'.' Tankar
Hej Brev/Tidning/Liknade
Hej Minnen
Hej Minnen inuti ett minne.



Kapitel 33 Spökande Stugan del 2

Amelia pov
”Sirius, Severus. Ni har sett bättre ut.” sade James och log medan hans fru slog honom lätt i bakhuvudet.
”Aj, Lily?” Han såg på henne. Hon log oskyldigt tillbaka medan Amelia skrattade.
”Vad gör ni här?” frågade Remus och log emot sina gamla vänner.
”Vi är mest här för barnen skull men också se till så att de båda..” Lily pekade på Sirius och Severus ”.. inte har ihjäl varandra.” Remus nickade och log emot den rödhåriga kvinnan.
”De följde efter mig hit.” sade Amelia och log emot varulven som rufsade henne i håret.
”Från vart då?” frågade Harry.
”Jag var på väg hit ner när pappa dök upp och började följa efter mig.” Hon ryckte på axlarna och såg på sin storebror som nickade emot henne.
”Pappa? Säg inte att du också är Snapes dotter..” Ronald kämpade febrilt med Scabbers.
”Nej, jag sade mycket tydligt förut att det är min FASTER som är kär i honom, vilket betyder att Emmy är min kusin.” förklarade Amelia långsamt som om hon pratade med ett litet barn. Ronald såg förolämpad ut men hon brydde sig inte.
”Vem är din pappa då?” frågade Hermione försiktigt men Amelia svarade inte.
”Du kan inte ställa en sådan fråga och hoppas att Amelia svarar.” svarade Harry på Hermiones fråga.
”Varför inte då?”
”För hon har lovat Trolldomsministeriet att aldrig berätta vem hon är för någon.” Harry såg sorgset på sin syster.
”Varför?”
”För trollkarlsvärlden tycker inte om det som är annorlunda.” sade Emmy.
”Dock betyder inte det att någon annan kan berätta vem hon är.” förklarade Remus och log emot Sirius som förstod snabbt vad varulven syftade på.
”Hennes namn är Amelia Lily Potter. Hon är 12 år gammal och bor med Remus Lupin.” berättade han snabbt och log emot flickan som log tillbaka.
”Potter?” sade både Ronald och Hermione.
”Ja, hon är en Potter.” sade James.
”Hon är ju en Black-Lupin.” Hermione såg förvånad ut.
”Nope, hon är en Potter.”
”Nej, vi hade vetat om hon var en Potter.”
”Snälla, jag borde väl veta om hon är en Potter eller inte. Det var ju trots allt jag som bar runt på henne i nio månader och skrek på James i tio timmar när hon föddes.” förklarade Lily argt. Hon gick fram till Amelia och strök henne över kinden.
”Och hon kunde inte ha blivit bättre.” tillade hon och kysste sin dotters panna.
”Det håller jag med om.” sade Harry och kramade om sin syster.
”VA?! Hur länge har du vetat om det?”
”Ett par månader. Remus och Severus bad mig att inte säga något.”
Harry pov
Efter att Remus och de andra vuxna hade fått berättat för Hermione och Ron om vad som hände när de var yngre satt Ronald och Hermione och gapade som fiskar.
”Ni skojar..” viskade Hermione. De skakade på huvudet.
”AJ!” Ron släppte Scabbers när denne bet honom i fingrarna. Råttan hoppade ner från sängen och försökte ta sig mot dörren. Amelia skrek till och drog upp fötterna i stolen medan de andra försökte ta fast råttan. Tillslut lyckades Black använda en förtrollning som tvingade råttan till sin sanna skepnad.
”Peter Pettigrew.” väste mannen och blängde på den råttlika mannen. Han var blek i ansiktet och darrade i hela kroppen.
”Sirius, jag menade inte..” började han men blev avbruten av Snape.
”Det är inte Sirius du ska be om nåd hos.” sade han silkeslent. Pettigrew såg på honom. Snape såg på någon bakom mannen som vände sig och fick se en väldigt arg varulv stå där. Pälsen stod upp längs ryggraden, tänderna var blottade och de bärnstensgula ögonen mörka av vrede.
”Remus..” pep Pettigrew.
”Måntand.” hördes en viskning och varulven såg på flickan som skakade lätt. Varulven gick bort till henne och slickade hennes kind. Hon tryckte ansiktet i hans huvud.
”Amelia.” Hon drog sig undan rösten och Måntand ställde sig mellan flickan och de andra i rummet.
”Låt henne vara.” sade Severus.
Efter mycket och men fick de med sig Pettigrew upp till skolan och de lämnade Amelia med Måntand (efter att Lily och James försäkrat barnen om att Amelia var säker tillsammans med varulven) och tog med sig Pettigrew till Dumbledore och Fudge, tog Ron upp till sjukhusflygen och Sirius fick tag i en dusch.

Super bra

Lika bra som vanligt

Superbra
Undra hur Ron kommer reagera nu

Meeeer

Har en fråga till er.
Vill ni att Draco ska vara Lucius och Cissas barn eller att han är Sirius och Cissas barn?
Vill gärna ha era synpunkter på detta. Det beror nämligen på huvuda jag ska fortsätta den här berättelsen om vems barn Draco är.
Ett nytt kapitel kommer så snart jag hinner skriva klart det. Har haft fullt upp hela sommaren med jobb så har inte haft tid över tyvärr. Men det är på gång! Tack för att ni orkar vänta och tycker om det som jag skriver!!