Hogwarts 1978 (PRS)

Aloy kunde se att Remus var vaksam när han rörde sig nere i fängelsehålorna, antingen för att han trodde att alla Slytherin-eleverna skulle hoppa på honom och hon suckade nästan. Det var sällan någon av hennes klasskompisar gjorde något, oftast var det ju faktiskt Remus och de andra, kanske skulle det vara rätt åt honom ifall någon hoppade på honom och lärde honom en läxa! Även om Potter och Black förtjänade det mer.

"Aloy!" Hon vände sig om emot Fred när han kom springande och snart kramade om henne. "Förlåt att jag bara haft tid med Hilda det senaste."
Aloy såg på honom och skrattade varmt.
"Det gör inget och jag förstår varför, Hilde är super cool."
"Ja det är hon!" Sa Fred och var antagligen på väg att börja ranta när han fick såg på Remus. "Vad gör han här nere?"
"Vi patrullerar ihop," sa hon sakligt och såg att Remus blev en aning obekväm och hon kunde nästan skratta, Fred var bara tolv och inget hot för Remus, och även om Fred kunnat mer så var han inte våldsam av sig.
"Om du behöver räddas säg bara till!"
"Jag lovar att komma till dig då, men gå nu till uppehållsrummet då utegångsförbudet börjar snart," sa hon uppmuntrande och Fred gav henne en sista kram innan han sprang iväg. "Så den läskiga andra årseleven har gått."
Remus såg på henne men sa inget och hon himlade med ögonen och fortsatte gå.

Så fort de lämnade fängelsehålorna verkade Remus genast säkrare och hon suckade, vilket fick honom att vända sig emot henne.
"Du är medveten om att du inte kommer bli attackerad av någon från Slytherin bara för att du går ner där va?" Sa hon och han slängde en blick ner för trappan, osäker på vad han skulle svara. "Men vad vet jag, efter allt ni gjort emot dem och särskilt Sev så kanske du förtjänar det."
"Jag..." började Remus men tystnade när hon blängde på honom, medveten att vilken ursäkt han än skulle ge så skulle hon inte godkänna den och han förblev tyst medan de började gå upp för trapporna.

"De är testraler." svarade han då han förstod att Hilde inte visste vilka de var.
"Åh, är det här testraler, för de inte med olycka?" frågar hon då de inte hade sådana hemma men Black skakar på huvudet.
"Nej, det är en myt. Folk är rädda för dem för att de är förknippade med döden." han vänder sig mot henne med sin mörka blick.
"De är osynliga för alla som inte sett någon dö." hans blick är genomträngande, men han säger inget.
"Åh." svarar Hilde och möter inte hans blick. Hon klappar försiktigt testralen över mulen, medveten om att Black ville ha svar. Men kunde hon lita på honom tillräckligt. Vad hon förstått från Regulus så var Black familjen samma skrot och korn som sin egen.
"Har du sett någon dö? Naturligt." frågar han och Hilde skakar på huvudet.
"Du själv?" frågar hon varpå han skakar på huvudet. Hon visste vad det innebar, de var tränade i att döda, hade sett någon dö. För hennes del tog det lite löst folk från gatan, folk som ingen skulle sakna.
"Fast jag vet inte vilka de var, bara mugglare." sa hon lågt och satte sig på marken med testralens mule i sitt knä. Sirius satte sig vid henne med armen om henne. Dejten hade ändrat form, inte något de båda räknat med. De hade mer gemensamt än de visste, men utåt sätt mot andra var de helt andra personer.

De gick bredvid varandra i tystnad, något som inte bekom henne, men verkade tynga Remus. Hon visste inte varför då det för henne inte spelade någon roll att de inte samtalade, de behövde förvisso kunna sammarbeta då de skulle patrullera tillsammans hela läsåret, men det betydde inte att de behövde bli vänner. Hon var inte ens intresserad av det med tanke på allt de gjorde emot Severus. Istället var allt som betydde något för henne att det fick det att fungera tillräckligt bra för att inte ge henne huvudverk de kvällarna de patrullerade slottet.

"Vill du att jag är tyst hela kvällen?" Frågade Remus tillslut och hon vände sig en aning förvånat om till honom. Han såg på henne nästan like oroligt och nervöst som första års eleverna gjorde när de anlände. Hon visste att han inte var lika självsäker som Black och Potter, men det här var nästan komiskt. Hon hade aldrig trott att han kunde vara så här nervös, men kanske var det på grund av henne. Hon visste att hon hade ett ryckte på skolan, de flesta ansåg henne trevlig och någon de alltid kunde prata med, men det var vida känt att om man behandlade henens vänner illa så stod hon inte bara och såg på, och Remus och de andra behandlade Severus illa nästan varje dag.
"Mig gör det de samma," sa hon tillslut nästan ointresserat och hon visste inte om han var lättad eller inte.

"Vad planerar du att göra efter Hogwarts?" Frågade han efter en stund och hon såg på honom och skrattade sedan till, det var en sådan artig och tråkig fråga, men då de inte kände varandra kanske det var en början iallafall. Dock märkte hon att hennes skratt gjort honom nervös igen och hon gav honom ett litet leende för att lugna honom, hon tänkte inte vara otrevlig bara för att.
"Jag har inte bestämt mig riktigt," började hon. Ibland hade hon drömmar om att börja sjunga, men hon vågade sällan göra det inför folk så det var inte ett alternativ. "Så tar nog ledigt ett år för att ta reda på det. Själv då?"
När hon frågade blev Remus tyst och tittade ner, något som förvånade henne då hon inte förstod varför.
"Återvända hem, finns inget jag kan göra efter Hogwarts," sa han och hon stannade.
"Herregud det var det dummaste jag hört! Från var jag märkt under lektionerna är du ingen idiot, och jag må inte veta vad för betyg du har, men de är med garanti soppas bra att du kan få ett flertal jobb!"
Remus slängde en blick på henne innan han bara ryckte på axlarna och hon himlade med ögonen, vad var det med den här mannen, han var så annorlunda när han inte var med Black och Potter, men hon sa inget om det medan de fortsatte gå.

Där och då kändes det riktigt bra, som om faktiskt någon förstod henne. Någon som visste hur det var och inte bara försökte förstå. Han berättade om att han flyttat hemifrån och nu bodde med Potters, vad det betydde för honom.
De satt bara där tills de såg två figurer springa över gräsmattan. En med ett klädbyte i handen och en naken.
Hilde brast i skratt, Lily hade lyckats.
"Det verkar gå bra för dem." flinar Hilde då Sirius far upp och springandes och skrikandes följer efter James och Lily. De förde otroligt oväsen med tanke på att de var ute efter utegångsförbud.
Sirius drar av sig sin tröja i farten för att kasta den till James så han kunde skydda sina mer privata delar.
Hilde tar det mer lugnt och undrar om hon kunde smita ner till fängelsehålorna medans de drog all uppmärksamhet till sig själva.
Hon öppnade försiktigt ekportarna efter att den stängts bakom dem och svor till för vilka stod i trappan om inte Remus och Aloy. Bra att det var dem förvisso, men det gick inte att undgå det faktum att även hon varit ute och de måste dra av poäng eller ge straffkommendering.
"Nej, men oj." sa Hilde troskyldigt och blickade på Sirius som försökte att klä på James och på Lily.
"Tänk vad tiden går, hade helt missat att det var utegångsförbud. Jag var ute och läste." sa hon troskyldigt och på bred brytning då hon såg att Slughorn hade lockats dit av oväsendet. Hon kunde likväl försöka rädda sitt eget skinn så hon kanske klarade sig med lite poängavdrag och ingen straffkommendering.

De hade småpratat medan de gick ner för trapporna igen och hon misstänkte att hon skulle få gå ett flertal gånger upp och ner under natten, inte för att det var något som bekom henne utan det var bra träning.

De stannade snart när Lily kom springande med Potter och Black efter sig och Aloy blinkade några gånger, en aning tagen av situationen. Hon visste vad Lily planerat med hon hade inte varit säker på om hon skulle fixa det, men tydligen gjorde hon. Aloy såg på sin bästa vän och gav henne ett vält dolt leende och låtsades inte se att hon smög iväg, då hon var upptagen av männen framför henne.
"Sirius sluta," skrek Potter då Black mer eller mindre försöker tvinga på honom hans tröja och snart hade Sirius vält dem båda två, och Aloy tog ett snabbt kort med sin penna. Severus och Lily hade gett henne den i julklapp förra året och förklarat att den har en gömd kamera i sig och hon hade älskat det, och nu kom den till användning för första gången då hon låtsades sätta upp håret med den innan hon såt kallt på båda männen.

"Ni är båda ute efter utegångsförbudet och du är dessutom utan kläder Mr. Potter," började hon och båda männen satte sig upp på golvet, James tog Sirius tröja och la den över sitt knä för att skylla sig själv medan de såg på Remus, som om han skulle kunna rädda dem.
"Det skedde en olycka..." började Sirius och Aloy visste att han var mer än van att dra till med olika rövarhistorier, men han slutade när hon gav honom en kall blick, mer lik McGonagall än hon räknat med, precis som Hilde kom in och Slughorn kom upp for trapporna, men hon ignorerade dem båda för stunden.
"Jag kommer därför dra av 20 poäng ifrån er båda, medan jag ger dig Potter en veckas kvarsittning med professor McGonagall," sa hon tydligt vetandes att deras förvandlingskonst inte skulle låta Potter komma undan med något.
"Ge mig kvarsittning också!" Sa Sirius och Aloy vände sig emot honom.
"Nej, det här är något Potter måste göra själv, något han bör vara gammal nog att klara av själv!" Sa hon och vände sig om emot Hilde innan Sirius han protestera. "Jag måste dra av 20 poäng ifrån dig också Hilde."

"Vad försegår här?" Frågade Slughorn när han kommit fram och Aloy vände sig om emot honom med ett stort leende.
"Oklart professorn men jag har ordnat upp det så ni kan gå tillbaka till ert rum, ber om ursäkt att vi störde er."
"Lika artig som alltid och jag litar på att du har ordnat upp det här Miss Shafiq," sa han till henne och försvann snart.
"Du gav inte Lily några poäng avdrag!" Protesterade Sirius och Aloy höjde ett ögonbryn.
"Våga inte dra in henne i det här!" Sa James och Aloy fnös, trotts vad henens vän precis gjort så var inte mannen upprörd på henne.
"Miss Evans försvann ifrån platsen innan något sådant var möjligt, nu råder jag er att gå tillbaka till era elevhem innan jag drar av fler poäng," sa Aloy sakligt och killarna reste på sig.
"Tack för hjälpen Moony," muttrade de båda männen något som gjorde henne arg.

"For fuck sake, what is wrong with you two?" Sa hon och båda männen vände sig emot henne. "Bara för att ni är hans vänner betyder det inte att han kan hjälpa er ur sånt här genom att låtsas som det aldrig hänt. Ni är väl medvetna om utegångsförbudet och åker man fast får man stå sitt kast och inte skylla på någon annan!"
"Han..." började Sirius men hon steg fram emot honom, han var något längre än henne men inte mycket så hon kunde möta hans blick utan problem.
"Kunde inte göra något! Särskilt då det är jag som gav er bestraffningen, var nu vuxna for fuck sake och acceptera det! Gå och lägg er innan jag drar av fler poäng och anklaga inte Remus för något han inte gjort!"
Sirius stirrade på henne men James drog bara med honom därifrån och hon hörde snart hur Blacksonen började beklaga sig och hon suckade. Aloy slängde en snabb blick på Hilde och gav henne ett litet leende innan hon började gå bort emot köket för att patrullera det, med en förvirrad Remus efter sig.

Hildes ögon mörknade något, så hon lät bara Lily smita iväg utan något straff alls fast hon uppenbarligen också var ute fast hon inte borde. Hon hade inget mot att hon själv åkte dit, det var rätt och riktigt då hon åkt fast. Dessutom kunde hon enkelt få ihop poängen igen. Men hon fann det med Lily mer än orättvist.
Därför besvarade hon inte Aloys leende när hon försvann från platsen. Att Aloy i sin ställning som Headgirl drog av poäng var riktigt. Men hon hade trott att hon skulle vara rättvis mot alla inklusive Lily men så var tydligen inte fallet.
Hon gick genom uppehållsrummet som var fullt med folk och vidare till sovsalen för att ta en dusch.
"Åh, redan tillbaka." sa Hannah hånfullt då hon kom in.
"Mmm, det är så stickigt att ligga i skogen." muttrade Hilde till svar och slog igen dörren efter sig. Hon var inte på humör att tala med dem och visste att hon bara skulle göra något dumt om hon gjorde det.
Hon duschade, drog på sig pyjamas och kröp ner i sängen. Hon drog förhängena om sig, hon var inte road att tala med någon. Istället klappade hon Loke som låg på hennes huvudkudde och läste på inför lektionerna imorgon. Hon skulle i alla fall tjäna in de där poängen och mer än så.

Aloy hann gå några meter innan Remus stoppade henne och hon vände sig emot honom.
"Tack," sa han och hon la huvudet på sned en aning förvånat. Hon visste att Remus var artigare än dem andra, trotts det trodde hon aldrig att Remus Lupin skulle tacka henne, men det var inte det som gjorde henne mest förvånad, utan det var hur osäker han såg ut.
"Det var inte du som sa åt dem, därav skall de inte bli arga på dig. Dessutom så är det ju inte så att du kan låta dem vara för att ni är vänner," sa hon enkelt och Remus suckade.
"Det var nog så de trodde att det skulle vara."
"Då är de större idioter än jag trodde! De har ingen anledning att bli arg på dig för något jag gjorde, dessutom var det dem som bröt emot reglerna!"
"Men efter allt de gjort för mig så bör jag hjälpa dem," sa han osäkert och Aloy satte sig ner på en bänk och fick Remus att sätta sig ner bredvid henne.

"Okay, here's the thing, I don't really know you, any of you but they are your friends and should be no matter what!" Sa hon enkelt. "Jag är säker på att de har hjälpt dig massor, precis som du hjälpt dem och det är fantastiskt, men man hjälper inte än vän för att få något tillbaka, till och med de två idioterna bör veta det!"
"Det är mer komplicerat än så," sa Remus och lutade sig mot väggen och slöt ögonen.
"I don't care, it doesn't change the fact. Är man vänner så är man oavsett vad, och jag tror knappas att de är vän med dig för att du är Headboy, because that would be a fucking hug gamble, I mean no one knew who would be headboy when we started. Och jag tror inte att jag säger det här, men ge Black och Potter more credit than that. Jag tror att de är dina vänner på riktigt."

Remus var tyst en lång stund och Aloy lät honom vara, hon kände honom alls och hon visste väldigt lite om marodörernas vänskap, men hon hade aldrig tvivlat på att den var äkta. Varför Remus gjorde det nu visste hon inte och hon frågade inte heller.
"Tack," sa han och såg tillslut på henne.
"Skall du fortsätta tacka mig så här varje gång vi patrullerar kan du börja ge mig choklad istället, eller pumpa," sa hon roat och såg hur Remus nästan sken upp när hon nämnde choklad.
"Gillar du choklad?" Frågade han och hon nickade och snart var de inne i en diskussion rörande choklad medan de vandrade runt i korridorerna tills de sa adjö på fjärde våningen tidigt på morgongen för att gå och lägga sig.

Aloy ramlade nästan i säng när hon kom tillbaka klockan fem på morgonen, hon hade knappt orkat byta om, men lyckades precis innan hon drog för förhängena och somnade.

De hade håltimme och första lektionen var inte försen efter lunch så de flesta brukade börja fredagsmorgonen med sovmorgon. Säkert därför de lät Aloy och Remus patrullera så sen en vardag med tänkte Hilde då hon ensam gick upp för trapporna till frukosten. Hon hade inte väkt Aloy, dels för att hon kom sent i säng och behövde sömn och dels för att hon fortfarande var förbannad på henne.

Hilde tog några rostade mackor, tog sina böcker och letade reda på en lugn plats under ett av de stora pilträden invid sjön.
Hon slog upp en av böckerna och började läsa. De skulle ha försvar mot svartkonster efter lunch och hon tänkte tjäna in varenda poäng och mer än det. Inte för att just det ämnet var ett problem för henne, då hon kunde utföra själva svartkonsten med. Men ämnet hade sina skillnader från Sverige och det var alltid bra att lära sig mer.

Aloy såg på Severus när hon kom ner ifrån sin sovsal och han satt och väntade på henne och hon gav honom ett leende.
"Godmorgon Sev," sa hon och han ställde sig bara upp och de gick emot stora salen, det var nästan lunch men hon hade behövt sova ut!
"Hur gick det igår?" Frågade han när de satt sig ner och Aloy slängde en blick bort emot Gryffindorbordet.
"Det gick fantastiskt. Jag och Remus kom överens, mestadels av tiden, han gillar också choklad så vi pratade om det," sa hon och hon kunde höra Severus muttra 'inte en till', men hon kommenterade det inte. "Och Lily's plan gick fantastiskt. Här låt mig visa."

Aloy tog fram pennan med korten, de hade med hjälp av magi gjort det möjligt att se bilderna direkt och hon började bläddra igenom dem. Hon såg först hur Sev såg nästan äcklad ut över att se så mycket av Potter men han log sedan skadeglatt när han och Black låg ihop ramlade på golvet.
"Jag gav Potter kvarsittning och poängavdrag, drog också av poäng ifrån Black och Hilde. Förresten har du sett henne?" Frågade Aloy då hon inte såg kvinnan någonstans men Severus ryckte bara på axlarna och Aloy utgick ifrån att Hilde redan ätit som de flesta andra i deras årskurs hade.

Lily mötte dem i dörren lysandes av lycka medan hon berättade varje detalj för Severus som också smålog medan de gick upp emot försvar mot svartkonst lektionen. Lily berättade hur de som var kvar uppe i tornet när Black och Potter kom tillbaka hade blivit roade men att de inte sa något till henne. Dock hade de klagat högljutt över Remus och det fick Aloy att fundera lite, kanske var de inte så bra vänner som hon trott. Men när de kom fram och marodörerna stod där pratandes och skojandes med varandra så som alltid glömde hon det snart. Black och Potter såg argt på henne men hon log bara stort.
"Tror att de är argare på mig än dig," viskade hon till Lily som skrattade.
"Det var inte planerat att de skulle möta er, så det blev en liten bonus," sa hon roat och klev in genom dörren när Nathan öppnade och de slog sig ner. Lily bredvid Severus när Potter och Black gav honom arga blickar och Aloy framför blängandes på dem medan de väntade på att deras lärare skulle starta lektionen.

Hilde kommer in i klassrummet innan läraren och sätter sig vid en ledig plats vid någon Ravenclaw elev. Hon var fortfarande sur på Aloy, men tänkte inte sänka sig till Black och James nivå. De var sur för att de blev fast, det var inte mer än rätt.
Men hon funderade ändå på Black, han hade visat en helt annan sida där i skogen. Hon hade känt gemenskap med honom som hon inte gjort med någon människa förr.
Hilde vänder blicken ut mot fönstret och sitter i sina egna tankar innan Nathan stängde dörren och lektionen började.
Han ställde sig framför klassen och sorlet tystnade genast.
"Idag ska vi studera denna." sa han och pekade på ett skåp som darrade och slog. Hildes mod sjönk när hon såg den. Hon visste exakt vad det var och ville inte möta den, inte framför alla sina klasskompisar i alla fall.
"Någon som kan säga vad det är?" frågade Nathan.
Hilde och några till räckte upp handen.
"En boggart." svarade en allt mer blek Hilde och blev inte så uppmuntrad av att hon fick 10 poäng. Poängen kändes inte så viktigt nu.
"Bra, och kan du säga hur den ser ut?" frågade han.
"Det är ingen som vet. En boggart blir det vi mest fruktar." svarade hon och Nathan log stort och gav henne ytterligare tio poäng. Nu hade hon i alla fall samlat ihop det hon förloat.
"Kan någon säga mig hur man besegrar en boggart?" frågar han resten av klassen.