In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg upp när Rion visats i dörren och hon såg ner. Hon försökte att resa sig men det gick inte. När han sagt att hon tillhörde dem såg hon upp.
"Jag ägs av ingen." Hon tog käppen och rätade på sig.
"Men det är ljust ute." Hon pekade på fönstret och svalde. skulle de bita henne?
"Jag har en fråga. Varför kom du hit? var det bara för att jag fanns här?"

"Vi kommer inte bita dig, Alice. Vi väntar tills det blir mörkt, kväll.", sa Rion. Han såg mot pigan. "Se till att vi har nog packning att ge oss av till Ivans hemland.". Pigan ursäktade sig för att göra i ordning Leos och Rions packning. "Du har rätt, Alice. Du ägs av ingen, men under vårt underhåll.. vi vaktar dig och skyddar dig från faror.", sa Rion. Ivan flinade. Bara för att han hade sagt samma sak. "Jag kom hit..", sa Ivan och svalde. I bakhuvudet visste han att han borde nämnt sina söner. "..för att du fanns här. Jag har hört rykten om dig, visste inte om att de var sanna. Tills nu...!". Han såg mot henne. "Du är anledningen varför jag är här."

Alice sjönk ner i sängen igen och hon såg utmattad ut. Blickarna som var på henne var skrämmande.
sakta vred hon på huvudet.
"Hur ånga veckor kommer det att ta? Eller det kanske tar månader?" Hon såg sedan på sin hand och såg upp på dem och mötte Rions blick.
"Vill du av egen vilja åka till Ivans hemland? Inte för att jag ska dit utan vill du, vill ni?" Hon såg på Leo och svalde.

"Inte så många. Tillräckligt. Du kommer inte märka att de ens passerat, min vän.", sa Ivan. Rion tog ett steg åt Alices håll. "Jag lovar dig, Alice. Jag och Leo är med dig.", sa Rion och greppade tag om sänggaveln, på samma sätt som Ivan gjort tidigare. Det var tydligt att det fanns spår mellan de, likheter.
"Jag och Leo.. vi har inte rest mycket.", började Rion. Han ville inte berätta för Alice att han och Leo undrat över deras far, funderat på var han tagit vägen. De saknade honom. "...Vi följer med dig, Alice.", sa Rion och tog ett steg längst sängkanten. Han såg åt hennes håll med sin ljusa blick. "Följ med oss, Alice.", sa Rion.

Hon lyssnade på vad Rion sa och drog upp benen. Nickade och såg sedan på Ivan.
"Jag följer med." Hon lade sig i sängen och slöt ögonen.
"Men jag vill inte att någon biter mig. Jag har inte återhämtat mig." Hon öppnade ögonen och såg på Leo. Hon log ett svagt leende och slöt sedan ögonen igen.

"Vi ger oss av ikväll.", sa Rion och rörde vid hennes ansikte för att stryka sina fingrar över hennes kind. "Har du styrka kvar för att resa dig upp? Jag är säker på att du behöver äta något innan vi ger oss av.", sa Rion, nästan viskade med en låg röst.
"Tack för att du följer med.", sa Ivan och nickade åt hennes håll för att sedan lämna hennes sovrum. "Bäst vi gör oss i ordning. Att vi packar, eller åtminstone ser till att det blir packat", och syftade på tjänarna i Rions bygge.

"Jag är svag." Viskade hon och öppnade ena ögat och såg på honom. Hon satte sig upp och gäspade stort.
"Så hur ska vi ta oss dit?" Hon svajade och kännde att hon pressades ner och slöt ögonen.
"Jag trodde jag skulle sluta med att åka runt." Hon somnade snart och vände på huvudet och uckade tungt.

"Vi tar oss dit med droskan.", sa Leo, som äntligen yttrat ett ord i hennes närhet. "Det kommer ta en tid, men det överlever vi.", sa Leo. Han försökte le mot henne. "Sov du, Alice, vi ser till att det blir packat åt dig, så att du har med dig tillräckligt för resan.", sa Rion. Han rörde vid hennes ansikte igen. "Vi tar hand om dig.", viskade Rion.
Sedan, när Alice somnat, reste han sig upp för att göra i ordning deras packnng. Det skulle vara en bit till Ivans hemland. Än litade varken Leo eller Rion på Ivans ord. De visste inte var de hade honom.

Pigan som hjälpt Alice såg på Rion och neg för honom.
"Något jag kan göra för er?" Hon såg på honom och såg sedan på Leo och till sist Ivan.
"Ska ni resa iväg? " Hon log mjukt och såg över axeln mot trappan.
"Ska flickan med?"

"Ja, hjälp oss att packa åt Alice.", sa Rion. Han hade redan ställt sig upp för att se tydligare på flickan. "Hon behöver ombyte och mat.", sa Leo och Rion nickade. "Vi tar med henne till Ivans hemland. Det är en bit.", sa Rion och Leo nickade. De båda stod upp och betraktade flickan. "Se till att få med de viktigaste för några veckor.", sa Rion och blickade åt pigans håll.