Almost PRS

Dagen släpade sig fram, till skillnad från de tre senaste dagarna. Under lunchen satt Yaosu mest och petade i maten, bara för att i slutändan inte ha fått i sig någonting alls. Till och med lektionerna, som han sett framemot innan, blev det bara pannkaka av. Istället för att demonstrera besvärjelserna som han brukade, fick eleverna läsa i boken och ta anteckningar på det han skrev upp på tavlan. Det var som om han helt plötsligt slutat fungera, som om det som nyss hänt bokstavligen haft sönder honom. Vilket det på sätt och vis hade, handen var inlindad i ett tjockt lager med bandade och kinden där Hayley klippt till honom var fortfarande smått röd. Fy fan, han kände sig verkligen hemsk.
Efter att den sista lektionen var slut, gled tjugoåringen ner bakom katedern, återigen med tårarna slingrandes nerför kinderna. Hon han kände sig dålig, hur kände då Hayley? Allt han ville göra var att dra henne intill sig och säga förlåt tusen gånger om, förklara att han fått ångest över förlusten av kontroll och att han trots allt var lite rädd över vad som skulle hända om de faktiskt påbörjade ett förhållande. Ett riktigt förhållande, inte bara någon mysko vänskap där de då och då låg med varandra. Det var ingenting han ville ha, nej, han ville ha henne för att han älskade hennes personlighet och alla hennes små underliga beteenden.

Vid middagen den kvällen fick Yaosu i sig sitt första mål för dagen - några kycklingklubbor och lite potatis. Han såg verkligen sjuk ut vid det laget, sjukare än han brukade se ut. Huden var blek som innan, gråaktig, cirklarna under ögonen hade blivit mörkare och läpparna var lätt blåa. Tänderna hade inte heller återgått till hur de brukade vara, utan de hade hållit samma form hela dagen.
”Du, dina ögon”, viskade Neville Longbottom plötsligt, som satt bredvid tjugoåringen och mumsade på en bit paj.
”Jag vet att jag har cirklar under ögonen, Neville, du behöver inte påminna mig”, svarade tjugoåringen med en suck och sköt upp glasögonen längre på näsryggen. Härligt, precis den konversationen han ville ha efter allt som hänt.
”Nej, eller jo, men det är inte vad jag menar”, envisades den äldre mannen och skakade på huvudet.
”Så kan du säga vad det är du menar eller måste jag gissa tills jag prickar rätt?” Undrade Yaosu lätt irriterat, vars huvudvärk började bli värre. Den hade kommit vid lunchtiden och inte gett med sig, tvärtom faktiskt. Efter maten skulle han ta en huvudvärkstablett, förhoppningsvis skulle det hjälpa.
”Jag tror de har bytt färg, de ser mycket ljusare ut än vad de brukar”, förklarade Neville slutligen och granskade den unge läraren med nyfikna ögon. ”Jag trodde inte att varulvar hade några synliga symptom förrän fullmånen”, fortsatte han och återigen därefter till sin paj.
”Va? Nej, det ska vi inte ha heller..” Yaosu reste sig hastigt upp och svajade sedan till på stället i några sekunder innan han lyckades finna balansen. Han hade haft på känn att någonting inte stod rätt till och det här bevisade det bara. Det här var verkligen grädden på moset för den här hemska, hemska dagen.

Hela dagen har Hayley legat i sängen, nästintill förlamad. Hon har ingen aning om vad klockan är och helt ärligt bryr hon sig inte. Egentligen borde hon väl ha gått och ätit lunch för bullens skull, men hon skulle inte klara av att se på den där jäveln igen. Kroppen är även förskräckligt seg och kinderna alldeles puffiga. Hon hade fått en panikattack efter hon kommit till sovsalen, hon känner sig fortfarande nästan drogad och inkapabel till att göra någonting. Elmo har hållit henne sällskap. Verkar som att han kunde känna av att hon mådde dåligt. Han har legat och slickat på hennes händer sen vid halv elva. Den enda mänskliga kontakten hon får är när Joshua kommer in. Vanligtvis brukar pojkar inte kunna komma in i tjejernas sovsalar och vice versa, men de har kommit på ett litet trick för att få det. Så fort han kommer in vet han att något är förskräckligt fel. Efter att ha suttit vid hennes sida i tystnad i kanske en halvtimma, får han sedan reda på vad som hänt. Även om Hayley inte ville skvallra på Yaosu så behövde hon berätta för sin bästa vän, finna tröst. Kompisen är duktig på att hålla hemligheter, så den äldres jobb är inte i fara.
"Du måste få i dig något.. okej?" Viskar han och stryker försiktigt handen genom de blonda lockarna, som nu är helt ute från sina flätor. "Vill du att jag ska gå och hämta lite mat i stora salen och ta med upp till dig? Du behöver inte se på honom." Hayley kan inte göra mycket mer än att nicka. Han lämnar en kyss på hennes hjässa innan han rör sig ut ur sovsalen.

De hastiga stegen förde Yaosu ut från den stora salen och uppför trapporna mot klassrummet. Han kunde riktigt höra hur hjärtslagen dunkade i huvudet på honom och paniken hade utan tvekan bidragit till ett förvärrande av huvudvärken. Efter att ha tagit sig uppför några trappor var han tvungen att stanna och ta några djupa andetag, med ryggen lutad mot stenväggen och benen darrandes. Först då blev det uppenbart för honom att han höll på att få en panikattack. Tjugoåringen fick inte in någon luft och inte heller ut den, efter äntligen ha tagit ett andetag. Snart resulterade detta i att benen gav vika och han gled ner på golvet i en snyftande hög. Hur hade allting kunnat gå så jävla fel så snabbt? Tre dagar, tre ynka dagar och han hade redan förstört två personerna tillvaro på skolan - sin egen och Hayleys. Om han bara inte gett henne kvarsittning den där första dagen, då hade ingenting av det här hänt. Men på samma gång var han glad att det blivit som det blivit, annars hade han kanske aldrig fått veta att det faktiskt fanns en person därute i världen som han klickade med. Däremot skulle han aldrig få uppleva det igen. Nej, hon skulle säkert inte ens vilja möta hans blick eller ens kolla på honom om de möttes i en korridor eller liknande.
Som tur var, var korridoren han kollapsat i tom på folk. Det fanns inte ens tavlor som kunde håna honom. Andetagen fortsatte vara grunda och tårarna forsade som aldrig förr. Merlin, han ångrade sig verkligen, så jävla mycket. Yaosu torkade så småningom bort tårarna med handryggen och lyckades ta ett ordentligt andetag. Han skulle ge Hayley så mycket tid han bara förmådde innan..tja, innan han skulle förklara vad det var som hänt och varför han sagt som han gjort, att det hade varit ett rejält misstag från hans sida. Dock betydde detta inte att han kunde resa sig upp från golvet och fortsätta mot kontoret. Nej, benen var som gelé och kroppen hade ingen ork kvar. Han fick väl sitta där hela natten om det så var.

Ut, in, ut, in. Hayley behöver påminna sig själv om hur man andas, hon försöker att andas i samma takt som kissemissen bredvid henne. Men det är svårt. Enda sedan det där bråket har andetagen varit ojämna. Panikattacken tidigare under dagen hade verkligen förstört henne.. nej, Yaosu hade förstör henne. Hon måste påminna sig själv att inte vända sig om och lägga allt på henne själv. Bara att se hans ansikte inne huvudet får tårarna att rinna. Hur tårkanalerna inte torkat än vet hon inte, hon hade verkligen storbölat innan. Hon gömmer ansiktet I Elmos tjocka, röda päls medan tårarna fortsätter rinna över kinderna. Hon har ingen koll på hur mycket tid som passerat, men tillslut kommer Joshua tillbaka in i rummet. En bricka med en skol med soppa flyget framför honom.
"Tänkte att soppa är det lättaste alternativet att få i sig," förklarar han och ställer ner den i Hayleys knä. Han har även tagit med sig en egen skål för att hålla henne sällskap. "Jag vet att det är svårt nu, men du måste lära dig att fortsätta gå till lektionerna, fortsätta gå till måltiderna. Även om han är där, fokusera på dig själv." Djupt där inne vet hon att det är sant. Hon kan inte skippa alla lektioner för att se till så att hon inte stöter på honom i korridorerna. Om hon gör det kommer hon bara förstöra sitt liv ännu mer. Men Hayley kan inte tänka på det sättet för närvarande. Hon vet att så fort hon lägger ögonen på honom kommer ångesten att bubbla upp igen. Hon är så rädd för det, hon kan inte se på honom.
"Jag vet inte om jag förtjänar det... jag var dum nog att falla för och ligga med honom. Känner mig så korkad och äcklig." Rösten är hes, hon har inte öppnat munnen sen hon sa till Yaosu att hon inte ville vara med på hans lektioner. Men hon tvingar i sig lite fisksoppa med saffran.
"Hayley, klart du förtjänar det. Inget av det här är ditt fel okej?" Försöker vännen, men hon kan inte intala sig själv det. Hon borde inte lägga det här på sig själv.. men fan, hon hade fallit för någon, haft sex med honom bara för att bli dumpad direkt efter. Bara att tänka tillbaka på det hela får henne att vilja spy.

Det hade tagit några försök innan Yaosu lyckats komma upp på benen igen. Hur länge han hade suttit i korridoren och spytt mentalt över sättet han formulerat sig innan Hayley slagit till honom och lämnat kontoret, visste han inte. Kanske det bara hade passerat några minuter, kanske flera timmar? Med tanke på att himlen nu var helt mörk istället för grå, tydde det dock på att han suttit där ett tag, alldeles förlamad och eländig.
När han väl kom in på rummet, efter att ha släpat sig uppför spiraltrappan, gled han ner på den mjuka sängen och vilade huvudet i händerna. Hade han inte varit en sån idiot hade han kanske haft sällskap nu, och trots att det skulle ha satt hans jobb i fara, hade det varit värt det. Den första kvällen hade han och Hayley haft den bästa konversationen han någonsin haft i hela sitt liv. Den andra kvällen hade han känt ett ännu större behov av att hålla henne nära, att inte låta någon göra henne illa igen. Och vad var det han hade gjort? Jo, han hade sårat henne. Inte med mening, absolut inte, men orden hade bara flugit ut när ångesten slagit till honom rakt i ansiktet. För att inte tala om rädslan. Han ville inte göra henne illa så tja, han hade gjort henne illa på ett annat sätt - på ett särspel troligen var värre.

Yaosu reste på sig igen och började städa undan den krossade spegeln med hjälp av trollstaven. Blodet fick han sedan bort med renskrubba, en av de bästa besvärjelserna någonsin enligt honom själv. Handen gjorde fortfarande ont efter att skärvorna skurit in i huden på honom, men han påminde sig själv gång på gång att han förtjänade det. När han sedan gled ner på sängen igen, efter att ha tagit av sig kläderna och vikt ihop dem på stolen, var han genast omgiven av Hayleys doft. Den var verkligen speciell, underbar och kändes..tja, lite som ett hem, ett säkert ställe. Hur han kunde känna så inför någon på bara några dagar var alldeles sjukt, men han kunde inte ändra hur han kände.
Tjugoåringen kramade om täcket och prasslade näsan mot kudden som den yngre flickan haft huvudet på under nattens gång. Han hade inte ens någon rätt att vara ledsen, men naturligtvis var han det ändå. Usch, han hade inte förtjänat att få vara med någon så perfekt som Hayley, inte för en sekund. Jävla monster, dumma varulvs skit. Han slog sig själv i huvudet med händerna och knep ihop ögonlocken. Monster, du är ett vidrigt monster.

Det här med tillit.. det är helt förstört vid det här laget. Hayley hade gett det en chans, berättat om hennes graviditet och vad som hänt när hon var yngre, bara för att känna sig använd och sårad. Varför hade hon öppnat den där muren lite grann? Det är verkligen inte värt det, hon kan inte bli krossad igen. De enda hon kan lita på nu är Joshua och Aeron, vilket är betydligt bättre än vad andra kanske får. Vännen kan inte stanna hela kvällen ut, tyvärr kom flickorna in travandes. Hon blir inte dömd över att ha honom där, endast för att han är gay. Om det varit någon annan hade de genast börjat döma henne. Typ Aeron, eftersom han är straight betyder det visst att hon ligger med honom. Så fel de har. Hon blir lämnad ensam tillslut, vilket inte gör något bättre. Det enda hon gör efter det här är att ta av sig strumpbyxorna, kjolen, koftan och skjortan, detta medan hon fortfarande befinner sig i sängen. Nej, hon har inte rört sig någonting sen hon först la sig i sängen vid tio. Nej, hon kan varken få sig själv att borsta tänderna eller duscha. Inte särskilt hygieniskt, men just nu orkar hon inte bry sig. Medan de andra flickorna tjattar om allt möjligt vrider hon på sig så att de inte kan se hennes ansikte. Vid den här tiden igår hade hon varit i sängen med Yaosu och hade det väldigt trevligt. Hon vill slå sig själv hårt i ansiktet för hur korkad hon är. Lita inte på någon. Hayley kommer nog aldrig att berätta sina hemligheter för någon annan. Det känns hemskt att den enda personen hon berättat sin historia för använt henne på det sättet. Hon vill sträcka fram handen och känna hans kind, men nej.. hon får inte tänka på honom längre. Nu är han inte den enda som vet om graviditeten. Joshua är den enda som kan hjälpa henne om hon vill göra en abort, den enda som inte skulle döma henne. Hon känner sig nu mycket säkrare, hennes vän kan hjälpa henne. Yaosu kan inte det.

En månad hade passerat sedan Hayley och Yaosu talat med varandra. Han hade knappt sett henne, förutom någon enstaka gång vid middagen eller flyktig förbipassering i någon av de många korridorerna. Med undantag av de där första lektionerna som hon gått på, men efter någon vecka hade hon slutat dyka upp. Mycket hade hunnit hända dock, så lyckligtvis hade tjugoåringens tankar ofta varit fyllda av annat. Till exempel turneringen i magisk trekamp och de nya eleverna som snart skulle anlända. Han hade försökt hålla sig så upptagen det bara gick genom att planera varje lektion in i minsta detalj, hjälpa eleverna med deras läxor under helgerna och läsa. Det var kvällarna som var riktigt jobba, när han lagt sig ner under täcket i sängen och stängt ögonlocken. För då var hon genast där igen, med tårarna strömmandes nerför kinderna. Flera veckor hade passerat utan att han fått sig en godnatts sömn och det syntes verkligen på honom. Cirklarna under ögonen hade blivit permanenta, tänderna verkade inte vilja bli normala igen och huden var extremt blek. Madam Ponfrey hade till och med misstagit honom för en gast en sen kväll för två veckor sedan. Inte konstigt med tanke på hur hemsk han såg ut.

Fullmånen skulle stå högt på himlen under natten, dagen till ära..natten till ära. Tjugoåringen kände på sig att det skulle bli en hemsk skiftning, precis som förra gången, och att han skulle ha svårt att återgå till sin riktiga form. Kanske det hade något att göra med sorgen som surrat fast sig i hjärtat på honom? Han hade försökt läsa om det i någon av de många böckerna i biblioteket, men hade inte lyckats hitta någonting relevant. Teorin han hade låg i att familjen Huaze hade någon slags mutation i sitt DNA, eftersom Zihao hade ungefär samma problem.
Yaosu drog några fingrar genom det toviga håret och tryckte envist upp glasögonen på näsryggen. Det var sent på eftermiddagen vid det laget och han hade nyss hällt i sig den sista bägaren av elixiret, som gjort honom smått grön i ansiktet. Väldigt vackert. Hursomhelst försökte han ta vara på tiden innan himlen mörknade för att rätta femteårselevernas uppsatser om svart magi. Däremot gick detta snart åt skogen, eftersom han blev abrupt avbruten.
”Du ser hemsk ut”. Tjugoåringen släppte ut ett litet skri och snurrade genast runt på stolen med staven i högsta hugg, bara för att mötas av en sjuklig Zihao.
”Vad gör du här?” Utbrast den äldre brodern och andades med ens ut. ”Fan, du skrämde mig..tror mitt hjärta slutade slå i några sekunder”, fortsatte han och lade tillbaka staven på skrivbordet.
”Får jag inte vara här?” Frågade artonåringen och höjde på ett av ögonbrynen. ”Äh, jag ska träffa en kompis”, förklarade han därefter och satte sig ner på sängkanten istället, med Yaosu hack i häl.
”Ikväll? Är du dum eller?” Frågade den äldre och bet sig själv i underläppen, nervös som alltid.
”Nej, han vet redan och han är den enda som vågar vara med mig under fullmånarna..hatar att vara ensam”, knorrade Zihao och putade med underläppen. ”Hade inte ens tänk att komma hit men..” Han tystnade och började pilla med fingrarna, någonting som tydde på att han hade något allvarligt att diskutera med den äldre Huaze brodern. ”Vad hände egentligen mellan dig och Hayley?”
På något sätt blev Yaosus ansikte ännu blekare än det nyss varit och hjärtat sjönk ner i tårna på honom. Hur i helskotta visste han ens om det där? Och om Zihao, som inte ens gick på skolan, visste om det, hur många fler gjorde då det?
”Hur vet du om mig och Hayley?” Lyckades tjugoåringen slutligen få fram, med en darrning på rösten.
”Du behöver inte oroa dig, ingen vet”, lovade den yngre och himlade med ögonen. ”Joshua berättade för mig, du vet, Hayleys bästis”, fortsatte han och klappade bredvid sig, för att få brodern att sätta sig ner. Så Hayley hade alltså berättat för Joshua? Det förvånade honom inte, inte nu när han sårat henne på det viset. Annars hade han nog blivit lite besviken, men nu fann han det mest naturligt. Självklart att hon berättade det för Joshua, att hålla det inne kunde knappt ens ha varit möjligt.
”Hur känner du Joshua? Jag trodde att ni hatade varandra?” Yaosu rynkade på ögonbrynen och slog sig ner bredvid den andre, där han fick en tafatt klapp på axeln.
”Nejdå, vi är kompisar nu. Han är väldigt schysst och brukar smuggla ut kött från köket under nätter som dessa”, svarade Zihao glatt för att sedan bli allvarlig igen. ”Så, nu när alla frågor är ur vägen, vad hände mellan dig och Hayley?”

Den konversationen varade i någon timme och eftersom artonåringen kunde relatera till Yaosus situation, förstod han sig lite mer på varför brodern gjort som han gjort. Nu hade timingen varit hemsk och han hade formulerat sig på ett otroligt klumpigt sätt - vem fan bryter upp med någon direkt efter ett ligg liksom? Där kan man snacka om socialt klumpig, ovetande, värdelös och allting däremellan. Och efter att hon berättar så många personliga saker om sig själv? Nej, det var vidrigt gjort, minst sagt. Samtidigt förstod han dock varför Yaosu fått panik, just eftersom han själv visste hur det kändes att förlora sig själv på det sättet. Det var hemskt och obehagligt, någonting som kunde bryta ner vemsomhelst.
”Du borde prata med henne och förklara vad det var som hände..och alltså hallå, du tycker uppenbarligen fortfarande om henne! Nu tvivlar jag på att hon ens kommer prata med dig, men jösses, om ni klickade på det där sättet kan du inte bara släppa det. Inte ens efter att du gjorde något så dumt. Farmor hade varit besviken på dig, Yaosu”, rabblade Zihao på samtidigt som han gjorde sig redo för att bege sig till gryffindors elevhem. ”Jag ska prata med Joshua, okej? Och du ser verkligen hemsk ut, dina ögon är för fan gula”, avslutade han och försvann sedan ut genom dörren. Dumma Zihao.

Det var typiskt, försvar mot svartkonst har varit Hayleys favoritämne sen hon började på skolan. Nu.. ja, hon gav upp helt enkelt, på det ämnet hon är bäst på. Det gör ont, men det gjorde ännu mer ont att se Yaosu efter det som hänt. Varje gång hon lagt ögonen på honom hade hon velat gråta. En gång, den sista gången hon var med, behövde hon gå ut för att det snart skulle brista. Nu har hon inte sett honom förutom några gånger i matsalen, kanske en enstaka gång i korridoren. Fan, hon förstår inte hur hon kunnat ge upp på sitt favoritämne.. men så ont gör det. Hon kan helt enkelt inte klara av det. Istället har Joshua spenderat några kvällar med att försöka lära henne själv. Inte lika säkert som med en lärare, men det var roligt. Det gav Aeron lite extra tid att träna på det också.

De första dagarna hade inte riktigt gått, hon mådde illa hela tiden (mer än graviditeten), konstant trött och kroppen ville inte fungera. Men tillslut började hon rycka upp sig. Ja, hon hatar sig själv fortfarande för att vara så jävla korkad, men nu har hon lagt mer tid till att plugga de andra ämnena och spelat en hel del quidditch. Det skulle inte bli någon sluttävling på grund av de andra eleverna som anlänt till skolan, men laget höll fortfarande regelbundet på med träningarna. Men det går inte en enda dag utan att hon tänker på Yaosu. Han lyckas alltid komma in i huvudet på henne, och då blir hon genast låg och ledsen.

Magen har växt också, det har gått en månad, så vad hade hon förväntat sig? Men det är okej, hon kan fortfarande gömma den under en lite pösigare kofta. Joshua har hjälpt henne med det. Han hade visst bätt någon från utsidan att ta med en mobil när de träffades, vem då har Hayley ingen aning om. På så sätt har de kunnat göra lite research.
"Har du hittat någon mottagning du gillar än?" Frågar vännen och lutar kinden mot sin handflata.
"Jag har kollat på några.. men jag är inte säker på att jag vill göra det än." Sjuttonåringen tittar ner på magen där de sitter i elevhemmets rum. Det är rätt få människor vakna med tanke på att det är sent på kvällen, så de kan prata fritt.
"Du behöver bestämma dig snart, det vet du." Joshua reser sig upp från bordet och sträcker på sig. "Jag ska bara träffa en kompis, säg inte till någon, okej?"
"Du måste berätta för mig vem det här är snart."

Vilken härlig kväll. Först hade han suttit och mått dåligt över samma ska som han mått dåligt över de senaste veckorna, sedan hade Zihao kommit och påpekat att han såg hemsk ut till råga på allt - två gånger också. Att Zihao kommit överhuvudtaget var illa det, med tanke på att det var idag av alla dagar. Den yngre brodern hade alltid varit extra klängig under fullmånarna, inte konstigt att han släpade sig hela vägen in i slottet för att få sällskap. Jösses.
Klockan hade tickat iväg och Yaosu hade lyckats sätta betyg på alla uppsatser. Han hade i vilket fall fått någonting gjort och det var bättre än ingenting en dag som denna. Mörkret hade lagt sig utanför fönstren och han misstänkte att de flesta elever låg och sov vid det laget, vilket var att föredra. Hellre det än att det var full kalabalik på skolan. Då slapp öronen lida mer än nödvändigt och han brukade kunna klämma in några timmars sömn om det ville sig.

Samtidigt, fast i en helt annan del av slottet, hade Zihao klampat in i Gryffindors elevhem. Den tjocka damen hade först inte släppt in honom, men efter tillräckligt många komplimanger tillsammans med det korrekta lösenordet, gav hon med sig och lät tavlan svänga upp. Snart fann han sig därmed i elevhemmets sällskapsrum, där bara två elever verkade vara vakna. Vänta nu, två? Det brukade bara vara Joshua som satt uppe så sent, av uppenbara anledningar. Vem var den andra personen? Han kisade ett slag mot brasan där de satt innan det gick upp för honom. Hayley. När Joshua sedan reste på sig tog den äldre chansen och skuttade fram, bara för att slänga armarna om honom och ge honom en hastig, diskret kyss över en av de puffiga kinderna.
”Joshua, jag visste inte att du hade sällskap”, kuttrade han och vände de gulaktiga ögonen mot den yngre flickan istället. ”Hej, Hayley. Det var längesen, du ser lika blond ut som alltid”, fortsatte han och flinade brett, utan att kunna slita sig från pojkvännen. Nej nej, vadå pojkvän? De var bara kompisar. Ingenting mer, absolut inte. Kunde två män inte få kramas och klänga på varandra utan att de var någonting mer? Jo, det tyckte han allt.

Okej, Hayley hade varit helt okej med att gå och lägga sig här och nu, men när en viss, lång drummel kommer inklampandes kommer hon på andra tankar. Bara vida synen av en av Huaze bröderna får henne att må illa. Vad fan gör han här? Killen hade lämnat skolan förra terminen. De kristallblå ögonen glider mellan de två. Hur han drar in hennes vän i en kram och lämnar en kyss på hans kinder. Är det honom Joshua smugit runt med några kvällar varje månad? Är det därför han inte berättat för henne? För att hon skulle döma honom? Det gör hon definitivt, men bara för att Zihao Huaze varit ett rövhål mot hennes vän tidigare år. Han checkar inte kraven för tillit. Alls.
"Så det är därför du inte berättat för mig?" Undrar hon med rynkande ögonbryn. Om Samuel fick reda på det skulle Zihao inte ligga bra till. Lyckligtvis för honom är hon inte på humör för att slåss. Hon har redan slagit till en Huaze brorsa, hon kan allt göra det igen. "Du ser lika blek ut som vanligt."
"Vi har bara blivit vänner, vi klickade tillslut.." okej lögn, Hayley är väldigt duktig på att läsa av sin bästa vän. De är uppenbarligen tillsammans.