>Rivalry< //[PRS]

Jodå, Zihao var mer än väl medveten om att Hayley inte kunde förstå honom, men han hade liksom försökt få ut orden av ren vana. Det här var den första gången han genomgått hela förvandlingen, så det var väl ändå inte så konstigt att han var ovan? Nej, han tyckte då inte det. Att strutta omkring på fyra ben, med en svans som konstant levde sitt egna lilla liv och öron som aldrig slutade vicka på sig, det var ingen lätt grej. Han kände sig så fjantig. Fast samtidigt kunde han inte förneka faktumet att han tyckte om det, för även om det kändes skumt såhär i början, var det ganska trevligt att ha den där tjocka pälsen. Plus att han kunde höra och se tusen gånger bättre, förutom att vissa färger inte gick att urskilja. Till exempel rött, vilket gjorde att sovsalen sov extremt skum ut eftersom gryffindors elevhem använde sig av just färgen röd. Och guld, vilket han inte heller kunde se. En gråskala, med andra ord.
Sjuttonåringen gav Hayley en trumpen blick och gäspade ännu en gång. Det kändes så onödigt att hon skulle ligga och må så dåligt när hon helt missuppfattat vad det var som egentligen hänt. Särskilt när Zihao låg precis bredvid henne och kände till hela sanningen. Skulle han kanske försöka rita en bild? Men hur då? Han hade för det första inget pergament att klottra på och för det andra skulle det nog bli svårt att få grepp om en penna. En suck rymde slytherinaren och han sneglade mot den jämnåriga flickan när hon borrade ner ansiktet i den mörka, täta pälsen. Ursäkta, det där var inte vad han hade haft i åtanke. Bara Joshua fick stoppa ner ansiktet i pälsen på det där sättet. Inte för att han tänkte påpeka detta för Hayley där och då, men i framtiden skulle han allt göra det klart för henne. Däremot kunde han inte hålla sig från att knorra till av missnöje, trots att svansen vaggade fram och tillbaka över madrassen. Kanske var det lite mysigt, men bara lite.

Så snart dörren in till pojkarnas toaletter gled upp, försökte Yaosu göra sig ännu mindre och krypa in under handfaten. Nu kändes det visserligen snart bättre, då han insåg att det var Joshua som kommit in, men ändå. Han ville helst inte att någon skulle se honom på det sättet, med ögonen rödsprängda och tårarna slingrandes nerför de bleka kinderna. Fan, han borde ha skyndat sig in i något av båsen och låst in sig, dock var det alldeles för sent för det.
”Cassandra Allard har hänt”, svarade den äldre och snörvlade till, för att sedan frustrerat stryka bort tårarna. ”Jag..jag hatar henne verkligen”, fortsatte han bistert och vände upp blicken mot sextonåringen. ”Hon praktiskt taget anföll mig..hann inte ens reagera innan hon hade pressat sina läppar mot mina och nu känner jag mig så sjukt äcklig.” Yaosu sänkte de rödsprängda ögonen igen och skrattade till. Fy fan vad fånig han kände sig, som grädden på moset. Här satt han och tyckte synd om sig själv för att någon kysst honom mot hans vilja när Hayley hade blivit både antastad och våldtagen flera gånger under sitt korta liv. Det var inte så att han satt och jämförde dem på något sätt, men bara faktumet att han kände sig så hemsk efter det Cassandra gjort, gick honom att inse hur hemskt det måste ha varit för henne. Och det gjorde ont, allt gjorde ont.
”Hayley såg, eller hur? Det är därför du är här?” Yaosu sneglade återigen upp mot Joshua och drog på munnen. ”Hon måste hata mig..åh..vad fan ska jag ens ta mig till? Tror du att hon kommer lyssna på mig om jag försöker förklara?”

När den jämnåriga lurvbollen sedan missnöjt knorrar till höjer Hayley på huvudet igen. En stund blänger hon på honom och flyttar sig längre ifrån honom. Hon tänker inte direkt tvinga sig på honom, allt lurv är bara tilltalande, tröstande. Hon brukar ju alltid gömma ansiktet hos Elmo. På tal om den lilla kissemissen har han själv börjat klättra upp över Zihaos kropp, bara för att slå sig ner på hans rygg. Hm.. inte så smart. Om hon känner slytherineleven rätt, vilket hon troligen inte gör, så skulle han inte uppskattas klängandet. Samtidigt håller han på och försöker fånga den yviga svansen som vaggar fram och tillbaka över sängen. Hon tycker att det är skit gulligt, Elmo är liksom alltid gullig. Dock är hon lite orolig över att den andre kommer putta bort den lilla katten från sig så att han ramlar mot golvet. Nu skulle Elmo klara det lilla fallet utan några problem, men ändå.
”Slit inte sönder honom, okej?” Mumlar hon med en stor gäspning. Återigen gömmer hon halva ansiktet under täcket, så att bara ögonen kikar fram. Vid det här laget har ögonen blivit alldeles puffiga och kinderna röda. Hayley är fortfarande inte särskilt förtjust i tanken att den andre kan se henne ledsen, för även om hon är okej med att visa sig svag framför Yaosu så är det inte samma sak när det gäller Zihao. Plus så är det inte särskilt många på skolan som sett henne utan smink. Bara flickorna hon delar sovsal med och Joshua och Aeron. Nu ogillar hon inte hur hon ser ut, men smink känns som en säkerhet ibland, hon vet inte riktigt varför.

Det som kommer därnäst förvånar Joshua en hel del. Uppenbarligen fick varken han eller Hayley hela bilden, vilket är lite typiskt. Om den ett år äldre flickan sett hela händelseförloppet hade hon nog kunnat ge Cassandra en rejäl käftsmäll, och hon hade kunnat trösta, eller åtminstone finnas där, för Yaosu. Med en liten suck slår han sig ner framför den andre så att han kan se honom i ögonen. Det är helt sjukt att Cassandra bara tog sig friheten att göra något sådant. Nu har hon verkat galen redan sen första gången han träffat henne, men det här är liksom värre än han förväntat sig.
”Det finns kanske inte så mycket jag kan säga för att göra det här bättre för dig.. och även om du kanske inte tror mig så ska du veta att du inte är det minsta äcklig, den äckliga här är Cassandra.” Svarar sextonåringen och gnager sig i underläppen. När han sedan frågar om det är pågrund av Hayley som han är där nickar han långsamt.
”Ja, just nu hatar hon dig.. men hon tror ju att du gjorde det villigt.” Förklarar han och låter huvudet falla på sniskan. Han kan förstå varför hans vän trott det. Det hade ju sett ut som den från hennes håll, och hon hade tyvärr inte stannat tillräckligt för att inse att den jämnårige inte ville kyssa Cassandra. Sen tror hon ju fortfarande inte på att någon kan gilla henne på det viset, och det här hade väl bekräftat det för henne. Ett litet leende stryker sig över läpparna på Joshua och ännu en gång nickar han. ”Om det är någon som kommer lyssna på dig är jag rätt säker på att det är Hayley. Jag tycker du ska vara ärlig med henne, om jag förstått rätt kommer hon nog kunna relatera till dig.” Nu har Hayley aldrig berättat för honom vad som hänt under hennes barndom, men han är rätt säker på att någon förgripit sig på henne. Nu har han ingen aning om att det hänt flera gånger av flera olika män, men han har ett hum om det iallafall.

Trodde Hayley på riktigt att Zihao var så pass ond att han skulle göra hennes katt illa? Han förstod mer än väl varför hennes tankar inte var särskilt höga om honom, men trodde hon verkligen så lite om honom? Sjuttonåringen älskade alla djur, särskilt katter. Av någon anledning kunde han nästan relatera till demo då de hade en tendens att vara ungefär lika opålitliga som han själv var. Nåja, i vilket fall hade han ingenting emot att den lilla kissemissen klättrade över honom och försökte fånga svansen. Pälsen var så tjock att de små klorna ändå aldrig skulle lyckas tränga igenom.
”Tror du verkligen så lite om mig? Jag gillar katter betydligt mer än vad jag gillar människor..med undantag av Joshua då, men tvivlar på att han faktiskt är en människa..gillar honom liksom för mycket”, muttrade slytherinaren och vred på sig, så att han kunde fatta tag om Elmos nackskinn och placera honom framför sig istället. Sådär ja, man ska inte leka med andras svansar, det är oförskämt. De mörka ögonen gled osäkert bort mot den jämnåriga flickan igen. Bara de röda, puffiga ögonen kikade fram och han kunde nästan känna hur hon inte ville ha honom där. Men vad skulle han göra? Ramma ner dörren och bli utskälld av rektorn? Nej, hon fick allt acceptera att han var där en stund till.
Zihao kvävde en suck och ställde sig vingligt upp, bara så att han kort därefter kunde slå sig ner tvärs över Hayley. På så sätt kunde han se henne rakt i ögonen och..tja, det var lite pinsamt, men han var en riktig kelgris och ville få klappar. Innan hade han aldrig ens kommit på tanken att gå till gryffindoraren för något sådant, någonting brodern på något sätt lyckats ändra på. För trots att han kunde känna på doften att hon duschat innan, stank hon fortfarande av Yaosu och Yaosu var samma sak som hemma.
”Du vet att Yaosu aldrig skulle göra så mot dig va? Nu förstår jag personligen inte varför han valde just dig att fästa sig vid, men tydligen gillar han dig, vilket är en stor grej för honom. Han är värre än mig när det kommer till andra människor. Visst verkar han självsäker och social, men det är en stor, fet lögn”, bjäfsade han och gäspade för en hundrade gång, samtidigt som magen gav ifrån sig ett klagande läte.

”Jo, jag vet”, svarade Yaosu tyst och drog händerna över ansiktet med en suck. ”Men jag känner mig ändå smutsig”, fortsatte han mumlandes och rufsade sig i håret. En massa svarta, tjocka hårstrån flög från hjässan och landade fint på golvet runtomkring honom. Ha, han var så stressad att han började tappa håret, vilket skämt. Sjuttonåringen knep ihop läpparna och vände de svarta ögonen mot Joshua. Såklart gjorde hon det, varför skulle hon inte göra det liksom? Han hatade sig själv, trots att han inte ens gjort något fel. Så att hon hatade honom efter att hon bevittnat den påtvingade kyssen, det var inget konstigt.
”Klart jag tänker vara ärlig, däremot tvivlar jag på att hon kommer tro på mig”, konstaterade den äldre och började långsamt komma upp på de darrande benen. Urk, han kände sig nästan sjuk efter det som hänt. Smaken av tvål och magsyra hade blandat sig i munnen och huden kändes sådär obehagligt varm. Fast han hade inga klagomål på det, då han mer än gärna smälte genom golvet och vidare ner mot jordens mitt. Dramatisk? Helt ärligt nej, för det var verkligen så han kände. Eller, snarare hade han väl egentligen lust att krypa ur sitt eget skinn, men det skulle bara göra ont. Kanske han skulle försöka sig på att trigga den där dumma förvandlingen och fly sin kos? Mycket lockande.
Det var nog inte särskilt svårt att se hur kugghjulen arbetade bakom pannbenet på honom. Blicken var alldeles tom och glansig och tänderna gnagde frånvarandes i underläppen. Fast nej, han kunde inte bara släppa allting och vara feg, det var inte så han fungerade. Han ville gärna att det var fallet, för allt det här andra gav honom ångest i högsta grad, men det var tyvärr inte där hans sanning låg.
”Kan du släppa in mig i gryffindors elevhem? Lovar att inte stanna länge, men vill åtminstone försöka förklara för Hayley..”

Okej, så uppenbarligen hade den andre tagit åt sig av det hon sagt. Eller ja, det är åtminstone den uppfattningen som Hayley får av alla läten han släpper ur sig, och blicken hon får.
”Det är inte som att jag på allvar tror att du skulle slita honom i stycken Zihao..” Förklarar hon och himlar med ögonen ett slag. Ett leende växer upp över läpparna när den andre placerar lilla Elmo framför ansiktet på honom. Det här får henne att flytta sig lite närmre igen så att hon kan stryka händerna över den vita pälsen. Den lilla kissemissen jamar nöjt medan han stryker ansiktet mot den andra lurvbollens nos. Det verkar som att han tycker om Zihao väldigt mycket. Han luktar väl lite familjärt. Man skulle ju kunna tänka sig att Elmo skulle vara rädd för det mörka molnet, han är ju mycket större än honom själv. Men han gillar nog känslan att inte vara den enda lurvbollen, så det är ju väldigt bra att han trivs med slytherinelevens sällskap. De kristallblå följer efter den andre när han ställer sig upp och helt plötsligt faller ner tvärs över henne. Hon stirrar upp mot honom och drar ner täcket som vilat över ansiktet. Äsch, han har redan sett henne puffiga ögon, så då skadar det inte om han ser det rosiga ansiktet. Plus så är det lite svårt att andas under täcket. Händerna glider försiktigt upp mot pälsen och börjar stryka fingrarna genom den.
”Jag önska jag kunde förstå vad det är du säger..”

”Jag förstår det, och jag kan nog inte ändra det, att du ser dig själv som smutsig alltså.. men behövde bara säga det.” Svarar Joshua med ett litet leende och skyndar sig med att ställa sig upp, så att han kan hjälpa Yaosu upp på fötter. Han virar försiktigt ena handen om honom, så att han kan stödja sig mot sextonåringen. Nu är han själv väldigt svag, men förhoppningsvis fungerar det.
”Säg inte så, jag är rätt säker på att hon kommer tro på dig..” Försäkrar gryffindoreleven och börjar röra sig ut ur pojkarnas toalett. Väl ute ser han sig omkring så att ingen tittar på dem, han är nämligen relativt säker på att Yaosu inte vill att någon annan ska se honom i det här skicket. ”Absolut kan jag släppa in dig.. hade tänkt gå och hämta frukost och te till Hayley, kan hämta lite åt dig också? Du skulle nog behöva det.. men kan såklart hjälpa dig upp mot elevhemmet om det behövs. Din tvillingbror är där också, föresten.”

Till en början hade Yaosu inte tänkt följa med Joshua för att hämta frukost, men i slutändan gjorde han det i alla fall. Däremot övertalade han den yngre eleven att gå ner till köket istället för den stora salen. Cassandra hade nog flytt sin kos ner till fängelsehålorna, men han ville inte riskera att stöta på henne igen. För tänk om hon fick för sig att göra om det? Alltså attackera honom. Nja, det kändes helt klart mer tilltalande att gå några extra trappsteg.
Väl nere i köket var det fullt ståhej och de små alferna sprang omkring som galna höns. Det fanns nog någon form av ordning mitt bland allt kaos, däremot kunde sjuttonåringen inte urskilja den. Fast det spelade egentligen ingen roll, det var inte precis som om han skulle behöva stå och jobba därnere. Om det nu varit fallet hade han utan tvekan fått absolut panik.
Hursomhelst omringades de snart av de små varelsernas, som snabbt noterade vad de ville ha med sig upp. De gjorde i ordning en bricka med lite allt möjligt smått och gott - en tekanna och fyra koppar, en skål med chokladpudding åt Hayley, lite bröd och pålägg samt en liten hög med uppskurna köttbitar. Att det var just det där köttet som fick munnen att vattnas på Yaosu, skrämde honom en gnutta. Rått kött var liksom ingenting en vanlig människa gick och smaskade på. Kanske om det var typ carpaccio eller liknande, men inte annars.

Då benen fortfarande darrade på den äldre av de två försteprefekterna, fick Joshua uppgift att bära brickan upp till elevhemmet. Visserligen hade Yaosu kunnat använda sin egen trollstav för att få den att sväva stadigt i luften, däremot var han alldeles för stressad och ångestfylld för att våga sig på något sådant. Plus att händerna också darrade, så det hade helt enkelt inte varit någon bra idé. Bara att gå uppför alla trappsteg var jobbigt nog och han var till och med tvungen att hålla i trappräcket för att inte falla ihop i en hög. Benen var verkligen som gelé och svetten hade byggts upp markant. Han såg nog ganska sjuk ut vid det laget, förmodligen för att han faktiskt kände sig rätt så sjuk. Om turen låg på hans sida, vilket han tvivlade på att den gjorde, skulle lite frukost göra susen. Särskilt efter att han tvättat ur munnen med tvål. Det hade inte varit en vidare smart idé.
”Förlåt, jag känner mig verkligen som en börda..”, mumlade slytherinaren och sneglade skamset mot den yngre eleven, medan han kämpade sig uppför de sista trappstegen. ”Först var du tvungen att spendera hela natten med Zihao, som jag förmodar var ett helvete att hantera, och nu måste du dras med mig och mitt drama”, fortsatte han bistert och kom äntligen upp på trappavsatsen framför den tjocka damen. Hon var vaken men verkade vara på ett relativt dåligt humör. Hm, de hade alltså något gemensamt, kanske de borde bli vänner? Om Yaosu kunde tala med ett porträtt skulle i alla fall ingen annan behöva stå ut med honom.

Alferna jobbar för fullt där inne i köket. Joshua tycker synd om dem, även nu när deras arbetarvillkor förbättrats betydligt. Tänk att laga mat i överflöd till alla elever på skolan och alla lärare. Varje morgon ska det vara färsk frukost och många alternativ, med tanke på hur alla personer äter olika. Han själv skulle aldrig klara av det. Han är redan tillräckligt stressad, och när han behöver laga mat brukar det göra honom ängslig och mer stressad. Om någon spiller, ja då blir det kalabalik. Plus så vill han att allting ska göras på hans sätt, han behöver helt enkelt ha kontroll på allting. Det är väl inte så konstigt med tanke på hur ätstörd han blivit. Men det börjar bli bättre. Alferna placerar en massa godsaker på en bricka, och när de blir klara ser han till att ge dem några extra galleoner. Varken han eller hans mamma är särskilt rika, och egentligen borde han spara på det han fått med sig, men alferna är så snälla och förtjänar att köpa något fint till sig själva. Alfen bukar till de två innan de rör sig ut ur köket och börjar röra sig över trapporna. Egentligen skulle han gärna hjälpa Yaosu, det känns som att han ska ramla ner för trapporna vilken sekund som helst, men lyckligtvis är det ingen lång bit kvar. När de kommer till Hayleys sovsal kan han nog få sova en stund i flickans säng. När den ett år äldre sedan ber om ursäkt rynkas ögonbrynen ihop och han höjer blicken mot honom.
”Du är ingen börda, alls. Och jag hade en rätt trevlig natt.. faktiskt,” mumlar sextonåringen och säger koden till elevhemmet Den tjocka damen låter blicken glida mellan de två, hon har nog inte sett slytherineleven särskilt mycket, men ändå låter hon dem gå in. ”Sen så måste jag inte dras med vad du kallar drama.. jag bryr mig om er allihop, så det är väl självklart att jag vill försöka hjälpa till,” Den yngre försteprefekten balanserar brickan på ena handen, vilket är ett under att han klarar av, för att dra fram trollstaven, viftar lite med en, vilket tillåter en ny trappa att dyka upp framför dem. Nu är det inte jättemånga elever som vet hur man får fram en trappa, men det är hans lilla hemlighet. Om andra fick reda på det så skulle det bli massvis med problem.

”Ta det lugnt, okej? Jag är säker på att Hayley kommer att lyssna på dig..” Försäkrar Joshua tyst innan han öppnar dörren till sovsalen de två andra eleverna befinner sig i. Där finner han Zihao lilla tvärs över henne, medan hennes händer stryker sig över pälsen. Usch vad gulligt. Zihao är alltid så gullig.. När flickan höjer blicken mot dem spärras ögonen upp en del, innan hon än en gång drar täcket över ansiktet, som att det skulle få henne att försvinna. Varför i helvete har Joshua tagit med sig honom?

Om det var något Yaosu aldrig förväntat sig att se, var det synen han snart såg framför sig. Ögonbrynen sköt upp i pannan på honom, utan att han kunde hindra sig själv. Men kunde någon beskylla honom för det? Nej, han tyckte då inte det. För där, mitt på en av sängarna, låg Zihao tvärs över Hayley och såg lite väl nöjd ut. Och det som var ännu mer chockande, var att den jämnåriga flickan inte verkade ha något emot det. Hon klappade honom till och med, vilket verkade få tvillingbroderns svans att bli smått galen.
”Är du avundsjuk, Yaosu?”, undrade slytherinaren och sneglade bak mot de två andra.
”Ja, och det visste du redan”, svarade Yaosu bittert, medan ögonen sakta men säkert smalnade. Tankarna om frukost och civiliserade konversationer hade helt flytt skallen på honom och det dröjde inte många sekunder innan han fattat tag i Zihaos svans, bara för att bryskt släpa honom bort från sängen. Han tänkte inte ens på att han kunde förstå vad det var den andre gläfsade om, och helt ärligt brydde han sig inte för stunden. Ingen annan fick ligga och mysa med Hayley på det där sättet - rättare sagt fick inte Zihao göra det. För han förtjänade det liksom inte, det spelade ingen roll att han var ruskigt gullig för stunden.
”Men aj!”, tjöt den stora dumstruten och lyckades slita sig loss, just som baktassarna kom i kontakt med golvet.
”Aj, vadå aj?”, grälade Yaosu och slog löst till honom över nosen. Det var inte logiskt för fem öre, särskilt inte eftersom brodern uppenbarligen försökt muntra upp Hayley. Förmodligen hade det väl att göra med hur extremt labil den kortare av den var för stunden. Händerna darrade fortfarande och benen skulle nog ge vika vilken sekund som helst.

Efter att ha stått och blängt på Zihao, som naturligtvis blängde tillbaka, en stund, slog Yaosu sig ner vid kanten av Hayleys säng, där han försiktigt började dra i täcket.
”Du, Hayley”, började han långsamt och gnagde sig själv i underläppen. ”Jag vet hur det måste ha sett ut, men jag skulle aldrig göra så mot dig, okej? Cassandra är sjuk i huvudet, hon attackerade mig och det fick mig att frysa..blev alldeles chockad, avskyr när människor jag inte känner rör vid mig, så att hon kysste mig var traumatiskt för mig”, fortsatte han i ett försök att förklara och rynkade på ögonbrynen. ”Däremot..däremot känns det som om jag förstår dig bättre än vad jag gjorde innan..att jag kan förstå ungefär hur jobbigt det måste varit för dig under alla dessa år..” Sjuttonåringen tystnade och snörvlade till. ”Vill inte att du ska hata mig..snälla hata mig inte. Jag vet att det låter själviskt, men du måste tro på att jag aldrig skulle gå och kyssa någon annan. Aldrig.” Yaosu tog ett djupt andetag och lät handen glida bort från täcket. ”Efter att ha gått sjutton år och väntat på rätt person, tror du verkligen att jag skulle slänga bort allt det på någon jag inte ens tycker om? Någon som snarare får mig att vilja kräkas, om sanningen ska fram.”

Okej, att Hayley blir aningen förvirrad är en underdrift. Nu är hon fortfarande arg på slytherineleven, men att han pratar utan att någon annan pratar med honom gör henne, som sagt, förvirrad. Allt hon kan höra är att den stora mörka lurvbollen bjäfsar, som att han försöker säga något. Är det så att den kortare av tvillingbröderna förstår honom? Hur i helvete fungerar det? Hur som helst verkar det som att Yaosu inte varit så förtjust i att de myst med varandra. Men hon skulle aldrig ha gjort det om Zihao varit i sin vanliga, tvåbenta form. Plus så var hon ledsen, och att krama något fluffigt och varmt. Hur som helst har hon fortfarande täcket draget över ansiktet. Skulle han försvara sig nu? Berätta vad som hänt. Några små tårar rinner ner över kinderna på henne där under täcket, och stryker försiktigt bort tårarna. Hon skulle faktiskt föredra om de två fortsatte att gräla med varandra i jämförelse med att den andre sätter sig ner bredvid henne och börjar dra i täcket. Däremot sjunker hjärtat mer och mer för varje ord som den andre säger. Inte för att hon blir argare på honom, snarare att hon blir arg på Cassandra och får en massa skuldkänslor. Långsamt viker hon ner täcket från hennes ansikte. Ögonen är fortfarande alldeles puffiga och kinderna rosiga. De kristallblå ögonen landar på på Yaosu och snyftar till. Även han ser alldeles förstörd ut. Blek, puffiga ögon. Sjuttonåringen gnager sig i underläppen och sätter sig långsamt upp i skräddarställning. Nu har tanken slagit henne att han kanske ljuger, men vem fan skulle ljuga om något sådant? Nej, om hon nu känner den andre rätt så skulle han absolut inte ljuga om något sånt här. Nu har hon nyss trott att han bara ljugit om att gilla henne och bara för att få henne i sängen, men desto mer hon tänker på det desto mer fattar hon att han aldrig skulle göra något sådant.
”Förlåt, jag borde ha förstått det Yaosu.. önska jag hjälpt dig istället.” Mumlar hon och griper försiktigt tag i Yaosus händer och lämnar en liten kyss på dem. Anledningen till att hon trott att den andre använt henne är väl för att hon egentligen inte kan förstå hur någon kan tycka om henne på det viset. Att han skulle vara med någon annan skulle bekräfta det. Plus så har hon väldigt svårt att tro att någon så fin och bra som Yaosu skulle gilla henne. ”Jag hatar dig inte.. jag menar, jag gjorde det när jag trodde att du bara använt mig.. men jag trodde bara det för att jag var osäker i mig själv. Jag ber verkligen om ursäkt, fan jag vill ge henne en rejäl käftsmäll.” Hayley känner sig förskräcklig. Slytherineleven hade hjälpt henne när Noah bettet sig olämpligt mot henne, men när Cassandra hade gjort det mot honom.. ja, då hade Hayley misstolkat hela situationen och stuckit därifrån. Osäkert låter hon ena handen glida upp mot hans kind och stryker försiktigt tummen över den bleka huden. Ögonen blir glansiga medan hon tveksamt ser in i den andres respektive, vad dum hon känner sig. ”Hur känner du dig nu?”

Med en lättad liten suck ställer Joshua ner brickan med all frukost på golvet så länge, då han inte vill störa det andra paret. Istället sätter han sig ner på golvet bredvid Zihao och stryker händerna över det lurviga ansiktet, innan han lämnar en kyss på hans nos. Lustigt nog har han saknat den ett år äldre, ända sedan han lämnade sovsalen. Han vill liksom inte släppa honom.
”Du måste vara jättehungrig..” Mumlar han och tar upp några köttremsor. Därefter håller han fram dem framför ögonen på slytherineleven. Han själv är också hungrig faktiskt, de hann ju inte äta så mycket kvällsmat under gårdagen, och sen har det hänt en hel del under nattens gång, så det är väl inte så konstigt?

Varför i all världens namn bad Hayley om ursäkt? Yaosu förstod mer än väl varför hon dragit den slutsats hon gjort, vilken annan slutsats hade hon kunnat dra liksom? Okej, hade hon stannat några sekunder längre hade hon kanske kunnat konstatera att någonting inte stått rätt till, men det hade ändå varit att fråga om på tok för mycket.
”Hur skulle du ha kunnat förstå det? Klandrar dig verkligen inte för att du hoppade till de slutsatser du gjorde”, svarade slytherinaren med rynkade ögonbryn och log blekt mot henne. Den där lilla kyssen över händerna kändes varm, hade utan problem lockat fram det smala leendet som strök sig över läpparna på honom. Han hade inte förväntat sig att hon skulle förlåta honom så snabbt, att hon skulle godta hans förklaring överhuvudtaget. Men återigen hade hon överraskat honom, genom att lita på hans ord. Om situationen varit omvänd hade han naturligtvis trott på henne också, så på ett sätt kändes det bra.
”Jag hade också hatat mig om jag sett det du såg”, sade Yaosu och log aningen bredare. ”Du får mer än gärna ge Allard en käftsmäll”, fortsatte han och skrattade till. ”Jag knuffade till henne ganska rejält, men tvivlar på att hon lärde sig en läxa.” Sjuttonåringen gjorde en liten grimas och placerade sin egen hand över gryffindorarens, när den gled upp mot kinden på honom. ”Känner mig ganska värdelös, helt klart äcklad och överhettad”, konstaterade han fortsättningsvis och blickade in i de kristallblå ögonen. Hon hade gråtit, gråtit på grund av honom. Åh, att han fått tårar att trilla nerför kinderna på henne fick hjärtat att brista inne i bröstkorgen. Nästan värre än det gjort innan, då han inte kunnat se hennes ansikte. Nu kunde han däremot det, och fy fan vad hemsk han kände sig, trots att han inte gjort något fel, inte egentligen.
”Är du okej? Har du ätit något än?” Frågade Yaosu och gnagde sig själv i underläppen. ”Eller..dum fråga, vi skulle ju träffas för frukost..och så tog vi ju med oss frukost också”, rabblade han vidare och skakade på huvudet. Jösses.

Kunde Joshua läsa Zihaos tankar, eller var det magens ljud som informerade honom om hur hungrig den äldre var? Hursomhelst blev sjuttonåringen väldigt glad när den yngres händer började stryka sig genom den mörka pälsen, och ännu gladare blev han när gryffindoraren dinglade köttet framför nosen på honom. Svansen vispade entusiastiskt upp både damm och grus från golvet, medan han hungrigt tuggade i sig köttet.
”Hm, jag är hungrig, ja..men det är ingenting i jämförelse hur mycket jag saknat dig”, kuttrade den äldre och övergick till att lämna en massa små kyssar över sextonåringens ansikte. Han var så gullig, med de där puffiga kinderna och stora ögonen. Allt han ville göra var att nafsa honom i öronen och fortsätta lämna sliskiga kyssar över det underbara ansiktet. Det spelade ingen roll att han nyss smaskat på rått kött, i alla fall inte för hans egen del.
”Skulle kunna äta upp dig, du är så söt”, knorrade Zihao och började istället klättra över Joshua, utan att riktigt veta vart han skulle ta vägen.

Nej, kanske det är dumt att Hayley ber om ursäkt över det. Det hade varit svårt att inse vad som egentligen pågick av det lilla hon hade sett, för hon hade liksom inte sett några tecken på att han inte ville ha Cassandras läppar pressade mot hans. Om hon stannat lite längre, ja då är det mycket möjligt att hon kunnat snappa upp det..
”Men jag känner mig dum, du hjälpte mig med Noah, och jag vill så gärna hjälpa dig också,” mumlar hon och gnager sig hårt i underläppen. Hon är inte helt hundra procent säker på om hon gör rätt, det är ju fortfarande en risk att Yaosu bara ljuger för henne nu, och att hon haft rätt slutsats innan.. men det tror hon inte. Nej. Hon har lärt känna den jämnåriga under de senaste veckorna och tja, det känns verkligen inte som något han skulle göra. Sen så är det rätt uppenbart för henne med tanke på hur krossad han ser ut. Med rynkade ögonbryn kramar hon om hans hand och sluter ögonlocken ett slag. Det gör henne faktiskt förbannad. Cassandra gör henne förbannad. Nu har hon själv fått för sig att övergreppen hon genomgått varit hennes fel, att hon klätt sig för vulgärt eller att hon förtjänar det, men samtidigt ser hon inte det här som Yaosus fel, alls, eller någon annan som varit med om liknande händelser. Det är de som är offren, och det som hänt är långt ifrån deras fel. När det kommer till det här med käftsmäll kan sjuttonåringen inte undgå att le lite grann.
”Jag gör det nästa gång jag ser henne,” försäkrar gryffindoreleven. Det skulle nog få en vikt att släppas från hennes axlar. Om någon förtjänar en käftsmäll så är det Cassandra. Hon tänker inte tillåta det äcklet att göra det hon gjort igen. När Yaosu sedan berättar att han känner sig värdelös, äcklad och överhettad försvinner leendet på läpparna. Det är underligt hur det där fungerar, men hon relaterar helt klart. Det är personerna som tvingar sig på andra som borde känna sig äckliga, inte offren. Men ändå fylls man med de känslorna, alldeles besviken av sig själv och fullkomligt äcklig. Hayley har känt sig smutsig ända sedan hon var nio och det hände första gången.
”Jag vet.. Önska jag kunde ta bort de känslorna för dig, du förtjänar verkligen inte att känna så..” Ett blekt leende stryker sig över läpparna. Gud vad hon vill ta bort den där äcklade känslan Yaosu har för sig själv. ”Du ska veta att det här verkligen inte är ditt fel Yaosu.” Tveksamt stryker hon bort några hårstrån som hänger i ögonen på den andre, hon vill inte göra något som skulle göra honom obekväm, precis som han tänkt under gårdagen. Med ett litet skratt drar hon upp brickan med all frukost och ställer den stadigt på sängen.
”Gud, jag är väldigt hungrig faktiskt.. inte så konstigt med tanke på natten vi haft,” Nej, de två hade hållit på ett bra tag inpå natten, och hon hade inte hunnit fått i sig så jättemycket under middagen, så det är inte konstigt alls egentligen.

Precis som Joshua förväntat sig verkar det som att den ett år äldre är hungrig, och det är faktiskt han också, vilket inte är så vanligt. Hur som helst kan han inte hålla sig själv från att skratta när Zihaos svans vispar över golvet, lite som en propeller. Nu vet han att det inte går att kontrollera, men ändå rätt gulligt. Däremot försvinner alla tankar, det är liksom ingenting i jämförelse med att han nu kan höra den andres röst. Rätt avlägset, men han kan tyda alla knorranden som han släpper ur sig. Det hade han inte gjort innan.. Innan hade han bara kunnat lyssnat på alla knorranden, som var väldigt gulliga. Men det här är faktiskt att föredra, då han älskar att lyssna på slytherinarens röst.
”Jag har saknat dig också,” mumlar han fascinerat. Hur funkar ens det? Han insåg att de tvillingarna kunnat förstå varandra, men de är ju just det, tvillingbröder. Han hade definitivt inte förväntat sig att han skulle förstå vad Zihao vill ha sagt. En grimas stryker sig över ansiktet på honom när han snart får en massa kyssar i ansiktet, nu hade det vanligtvis varit okej, men nu har han nyss ätit rått kött och tja.. det är inte så trevligt i hans ögon. Hur som helst går han med på det och virar armarna om honom när lurvbollen bestämmer sig för att klättra över honom, och tillslut glider överkroppen ner mot golvet så att Zihao ligger över honom. Joshua skrattar lågt medan fingrarna fortsätter att stryka sig över den tjocka pälsen.
”Mhm.. men om du gör det kan jag ju inte kyssa dig sen.”