Over the rainbow [PRS]

Sättet deras kroppar känns vid varandra, hud som rör vid hud och läppar som rör vid läppar. Det känns fantastiskt, en känsla som Loui inte har fått känna tidigare. Han önskar verkligen att de två träffat varandra tidigare, så att de skulle kunna göra dessa typer av grejer innan. Det känns som att de har väntat tillräckligt länge. Kyssarna fördjupar sig medan han drar den andre tätare intill sig Armarna slingrar sig runt nacken på den jämnåriga eleven medan han sakta men säkert glider ner mot madrassen igen, bredvid Zhíyuan. Det är nästan lite som att Loui fattat vad det är som kommer att ske, för varje sekund som går så blir han än mer nervös. Kanske de borde ha hällt i sig lite extra alkohol precis innan de gått, men hur skulle de veta att de skulle hamna i den här positionen? Nu hade han förvisso hoppats på det redan i början på kvällen, men man kunde ju aldrig vara helt säker. Trots att han hoppats på det så har han inte riktigt greppat det. Däremot verkar de bägge två ha lite problem med att sätta igång det. Allt hade liksom kommit så naturligt, och de känns lite som att de fastnat en sekund. Loui blir aningen besvärad över det hela, han har rätt svårt att ta initiativ och det verkar lite som att slytherineleven också har det. Attans. Båda två gnager sig om sina respektive underläppar medan deras blickar glider över varandras kroppar igen. Loui kan inte direkt dra bort blicken där de ligger så nära varandra.

När den andra frågar hur de ska göra så blir Loui ännu mer nervös, men han kan ändå inte undgå från att skratta han också. Ja, hur ska de göra? Det hela är väldigt nytt för ravenclaweleven och han vill väldigt gärna att det ska kännas så bra som möjligt för Zhíyuan. De kanske inte har så mycket prestationsångest, men de båda vill uppenbarligen att den andre ska ha det så bra som möjligt.
”Jag vet inte..” Mumlar han medan han skrattar och låter tummen stryka sig över den andres kind, huden är alldeles len och mjuk, han kan verkligen inte få nog av det. ”Vi kan köra lite olika, eller hur?” Han lämnar små kyssar över de mjuka läpparna innan han sakta men säkert sätter sig upp igen på sängen och försiktigt drar Zhíyuan med sig. Loui har aldrig varit i den här situationen innan, vilken position är bra? Han har ju hör en del, framförallt från Madison som ibland inte kan hålla sin mun stängd. Det hade varit en position som stått ut för honom, framförallt för att hans syster gillar att dela med sig av sånt. Loui pressar läpparna mot den andres i varma kyssar innan han vänder sig bort från Zhíyuan. Jösses, han känner sig generad. Han är så dålig på att ta initiativ, bortsett från att börja kyssas och suga av någon, men ja.. det är så långt det går.

Jösses, hade det varit konstigt av Loui att vända sig på det där viset? Det hade avbrutit de varma, djupa kyssarna. Om han ska vara helt ärlig så hade han inte någon aning om ifall Zhíyuan skulle föredra att vara top eller bottom.. men av någon anledning så hade det här känts som rätt val. De får helt enkelt utforska, men han själv tror att han skulle vara en riktigt dålig top, men hur kan man veta det? Det kommer väl att vara lika skönt för slytherineleven som för honom nu, eller hur? Så himla många frågor, kanske han borde ha ställt en massa följdfrågor till sin tvillingsyster, men hon skulle nog bara reta honom för det. Han pillar lite med tyget av lakanet under dem och känner hur hårstråna över armarna ställer sig upp pågrund av nervositet. Han gnager sig hårt om underläppen, osäker på om det är något som han gjort fel under den här tiden. Fan, allt hade gått så naturligt framtill de behövde bestämma sig om hur de skulle göra det på. Loui undrar vad det är den andre tänker på, om han fortfarande är lika upphetsad eller om ravenclaweleven gjort något för att förstöra det hela. Däremot verkar det inte som det när deras hud kommer i kontakt med varandra igen, på ett helt annat sätt.

Eftersom att Loui aldrig har gjort det här innan så hade han förväntat sig att det skulle göra ont till en början, och det gör det. Han kniper ihop ögonen pågrund av smärtan, och kramar hårt om lakanet medan den andres rörelser blir aningen mer intensiva.
”Mhm,” mumlar han lite som svar under andetagen, smärtan börjar sakta men säkert att sjunka ner och taget om lakanet börjar lossna en aning. Kinderna har blossat upp som två övermogna tomater medan deras kroppar rör sig mot varandra. Att känna Zhíyuans hand mot sin höft och den andra längs ryggen på honom får honom att rysa till. Den där nervositeten börjar att rinna bort, och det naturliga börjar än en gång att komma tillbaka. Det känns som att deras kroppar rör sig perfekt vid varandra, det är som en egen liten dans, precis som det varit med deras läppar mot varandra. Det är spännande, och Loui har inte känt sån upphetsning innan. Även under en tid som denna så undrar han om det är bra för Zhíyuan, med tanke på hur de rör sig mot varandra så tror han det. ”Fan..” Mumlar han med ett litet stön med ögonlocken stängda. Efter en liten stund så slår han upp ögonen för att vrida lite på huvudet så att han ska kunna se på den jämnåriga. Det är en sådan sak som man missar i den här positionen, han skulle vilja se Zhíyuan i ögonen, men det funkar tyvärr inte.

Kanske det inte varit helt rätt val av position som de gjort, med tanke på att det är deras första gång. De kan inte se på varandra, men Loui inser själv att det kan de göra någon annan gång, om det blir en annan gång. För honom känns det helt otroligt, såhär efter att smärtan gått över.. men han hoppas verkligen att det är det för den andre också, vilket det låter som åtminstone. Deras kroppar rörs perfekt vid varandra, allt känns som en fin dans som går naturligt framåt. Det blir mer intensivt för ju längre tiden går. Kanske det inte varit rätt av honom att vända blicken mot Zhíyuan, han verkar bli generad över det, så han bestämmer sig för att vända tillbaka blicken framåt. När den andre frågar om han vill ändra ställning så skakar han på huvudet och biter sig hårt i underläppen. Det finns en risk att de ljud som kommer från att deras kroppar möts, och de som sipprar ut mellan läpparna på de två eleverna kommer att irritera deras grannar. Det är därför han biter sig i underläppen, lite självkontroll måste han ju ha. Andetagen är djupa medan de lätt svettiga kropparna rör vid varandra.

Efter att de båda två fått komma så drar Loui bort sig en aning från den jämnåriga och sjunker ner mot sängen med ett förnöjt litet stön. Artonåringen fnissar tyst till och gömmer ansiktet i händerna ett slag. Vad fan har de nyss gjort? Han har nog aldrig mått så bra, hela kroppen känner sig nöjd och avslagen på ett helt nytt sätt. Loui höjer lite på huvudet för att kolla på slytherineleven med ett leende på de fylliga läpparna. Aningen utmattat kryper han fram till Zhíyuan och sätter sig i gränsle över honom för att lämna små pussar över det vackra ansiktet.
”Hur var det för dig?” Undrar han och börjar försiktigt att pilla med den andres längre fingrar. Helt ärligt så skulle han nog klara av att göra det hela natten, men det känns lite som en over kill. Om han ska vara helt ärlig så kan han inte vara säker på att han kommer kunna gå helt rakt på morgonen. Efter att ha lämnar flera pussar över den jämnårigas ansikte så lämnar han en kyss på Zhíyuans läppar.

Efter att ha slingrat armarna runt Loui och försäkrat honom om att det hela varit minst lika perfekt för honom som det varit för den andre, hade Zhìyuan somnat. Och han sov sedan genom hela natten, som en stock. När han vaknade morgonen efter var armarna fortfarande slingrade runt den jämnårige, vilket fick ett leende att växa till sig på de lätt röda läpparna. De hade legat sådär panna mot panna hela natten verkade det som. Fanns det någonting gulligare på denna jord? Knappast.
Artonåringen drog Loui närmare intill sig och låg därefter och betraktade honom. Han såg så sjukt bra ut att det inte var sant, även när han sov. Dragen var mjuka och nätta, ögonlocken tunna och delikata och läpparna ytterst svåra att hålla sig borta från. De var så fylliga och såg väldigt välkomnande ut, men han kunde knappast lämna en kyss över huvudprefektens läppar när han låg och sussade, nej det hade bara varit läskigt. Men han kunde ligga där och glo på dem, det var ingen som kunde säga någonting om det.

Med samma leende över läpparna strök artonåringen en hand över en av Louis kinder, som var så mjuka och perfekta att han nästan hade lust att brista ut i tårar. Tänk att denna underbara, vackra varelse hade valt honom - tänk att de hade legat tillsammans tidigare under natten. Allting hade verkligen varit absolut, totalt perfekt för Zhìyuan och han hoppades innerligt att den andre kände på samma vis. Kroppen hade sjungit av lycka på ett sätt den aldrig gjort tidigare och slytherinaren skulle inte kunna släppa det där i det första taget. Han kunde knappt fatta att det som hänt faktiskt var verklighet och inte bara någon förbjuden fantasi han kokat upp i sin egen skalle. Det gick liksom inte att förstå och han skulle nog inte göra det förrän de lämnade det mysiga rummet bakom sig och återvände till skolan. Först då skulle det nog slå honom att hans drömmar gått i uppfyllelse på alla sätt och vis. För det hade de gjort och han skämdes inte ens över det faktumet. Han hade suktat efter Loui ända sedan den där morgonen de vaknat upp bredvid varandra, något han inte ens planerade att förneka. Redan då hade han varit helt säker på att det var något speciellt med den andre och fan vad rätt han hade haft. Och då handlade det naturligtvis inte bara om sex utan hela Loui i sig.

Ljuset sken in genom fönstret till höger om sängen, kittlades över ansiktet på artonåringen som nästan var tvungen att kisa. Det var helt klart morgon, solen verkade inte stå särskilt högt på himlen och strålarna som svepte över rummet var uppfriskande. Dagen till ära verkade bli fin och behaglig, det såg inte ut att finnas några moln på himlen och vinden verkade ha mojnat.
Zhìyuans mörka ögon var fästa på fönstret ett slag, innan personen bredvid honom slog upp ögonlocken. Då var de genast tillbaka på den andre, där de verkade vara bosätta för tillfället. Jo, han skulle kunna ligga och betrakta Loui i all evighet, utan några som helst problem. De mjuka dragen var behagliga att titta på, med de fräkniga kinderna och långa, mörka ögonfransarna som kantade de ljusblå ögonen. Näsan passade in perfekt där den satt och läpparna var fylliga och röda, något som fick fjärilarna i magen att flaxa omkring. Åh, han ville bra gärna lämna en kyss på de där läpparna, men de hade inte ens sagt ett ord till varandra än, så det fick vänta.
Handen fortsatte att stryka sig över de fräkniga, mjuka kinderna och ett leende gled upp över hans egna läppar när han och den jämnårige fick ögonkontakt. Vilken perfekt morgon, och det var en rejäl underdrift.

”Jag tror inte att jag har sovit så bra på flera år”, erkände Zhìyuan, vars kinder blivit rosiga efter den där lilla pussen över näsan. ”Sov du bra?” Undrade han därefter och började leka med en test av Louis mjuka, lockiga hår. Det kändes verkligen som sammet, precis som den andres mun. Bara tanken fick kinderna att bli ännu rödare där han låg och han drog försiktigt åt sig handen, bara för att låta den glida över den andres axlar istället. Han ville känna varenda liten del av den andres kropp, vilket var fullt möjligt nu när de låg där utan ett enda klädesplagg på sig. Men det kändes inte längre genant eller så, utan helt naturligt.
”Jag tror aldrig att jag skulle kunna beskriva din andedräkt som hemsk”, konstaterade Zhìyuan med ett litet skratt och skakade på huvudet, medan handen fortsatte att utforska den slanka överkroppen. Fan, han hade nästan bra gärna lust att fortsätta där de stannat upp under gårdagens kväll, men det skulle kanske bli för mycket? Men fan vad kroppen suktade efter det, som om den verkligen inte kunde få nog.
”Är min andedräkt hemsk?” Frågade han sedan och blåste i Louis ansikte, med ett litet flin på läpparna. ”Vill du duscha förresten?”

Bara att ligga sådär nära Loui fick hjärtat att riktigt slå mot bröstkorgen. Dunk, dunk, dunk. Han skulle kunna stanna där för evigt, med tanke på hur perfekt allting var för stunden. Solljuset var behagligt, sängen var mjuk och skön och sedan hade han en väldigt trevlig utsikt över världens vackraste person. Det var verkligen så han kände när det kom till den andre, att han var den absolut mest underbara personen i hela universum. Ingen annan kom ens i närheten av det han kände för huvudprefekten, de kunde inte ens snudda vid det.
”Antar att vi båda två sover bättre i den andres sällskap”, mumlade Zhìyuan och fortsatte pilla lätt med huden över den jämnåriges axel. Den var så mjuk, så len att han inte riktigt visste vad han skulle göra av sig själv. Det var väl lite av ett mönster som kommit fram gällande Louis sällskap - att artonåringen inte riktigt visste vad han skulle göra av sig själv när de var tillsammans. Eller ens när de var i samma rum för den sakens skull. Och nu skulle det väl bli ett ännu större problem, när de fått dela det de just delat med varandra under nattens gång. För det var ingen liten sak heller de gjort, kanske för en annan, men han tvivlade att det var det för någon av dem.

”Äsch, vadå? Jag tycker att din andedräkt är lika perfekt som den alltid är. Glöm inte att jag har vaknat upp bredvid dig en gång tidigare och då var den också helt godtagbar”, påpekade Zhìyuan och studerade Loui, med ett leende lekandes över läpparna. Åh, han kunde verkligen inte sluta le när han var i ravenclawelevens sällskap, det gick liksom inte att sudda ut. När den där kyssen sedan kom besvarade han den på direkten, fortfarande med ett leende strykandes över läpparna, precis som innan. Det gick som sagt inte att få bort, så det så.
”Vad bra, för min andedräkt brukar i vanliga fall vara ganska rutten på mornarna”, berättade artonåringen och frustade sedan till. Var det inte uppenbart att han blåst i den andres ansikte för att han skulle kunna få känna på andedräkten? Eller hade han trott att Zhìyuan gjort det bara för att vara irriterande? Nu hade det helt klart varit någonting i hans stil, men det var alldeles för tidigt på morgonen för att hålla på med sånt.
”För att du skulle kunna få känna lite extra på min underbara andedräkt”, konstaterade artonåringen och himlade lätt med ögonen, för att därefter flina brett. Hade han planer på att följa med? Absolut.
”Jag följer absolut med”, sade han och satte sig upp i sängen, med benen snart hängandes över sängkanten och fötterna på golvet.

Badrummet var relativt litet men hade en ganska stor dusch i ena änden, med toaletten och handfatet i den andra. Det fanns även en liten hylla med hopvikta handdukar bredvid duschen och lite lotion och andra badprodukter. För att vara så litet kändes det ändå väldigt stort på något underligt sätt - de skulle definitivt få plats båda två i duschen i alla fall, det var ett som var säkert.

Loui höjer lite på ögonbrynen medan leendet växer sig större på läpparna. Så hans andedräkt är lika perfekt som den brukar vara? Det är ju en lättnad, så att han inte kysser den andre och gör honom äcklad.
”Hm.. vi får väl se,” svarar han och stryker försiktigt med tummen över den andres kind. Hans hud är så len och mjuk, att ligga där i hans famn är rena drömmen, det känns som att det är där han hör hemma. Att stanna där låter väldigt skönt, men samtidigt vet han ju att det inte riktigt kommer att funka. De kommer att behöva gå tillbaka till sina elevhem förr eller senare, och vakna upp ensamma i sängarna. Loui tycker att det här är ett väldigt trevligt sätt att vakna upp på, omfamnad av mannen han är kär i.. ja, för han är ju kär i honom, trots att det bara gått en vecka sen de började lära känna varandra. När Zhíyuan sedan berättar att hans andedräkt brukar vara ganska rutten i vanliga fall så frustar ravenclaweleven till och skakar lite på huvudet.
”Det är okej, kommer nog ändå att kyssa dig då.” De ljusblåa ögonen stryker sig över det vackra ansiktet, hur ska han kunna lämna honom senare? De måste ju skilja sig åt förr eller senare, och det känns sådär faktiskt. När den jämnåriga sedan förklarar att han blåst i ansiktet på Loui för att han skulle känna hans andedräkt så blir han genast lite generad. Jösses, det hade ju varit rätt uppenbart såhär i efterhand.
”Ahh… det uppskattade jag inte iallafall,” säger han och lämnar en liten puss på hans kind innan han sätter sig upp i sängen. Han drar benen över sängkanten och ställer sig upp för att börja röra sig mot badrummet. Bra, för han vill definitivt att Zhíyuan ska följa med till duschen.

Blicken glider över badrummet, som även det är väldigt mysigt. Det är fint pyntat och väldigt välkomnande där inne. Att spendera natten där hade inte kostat så mycket, vilket förvånar honom med tanke på hur fint och mysigt det är inne i rummet. Loui tar försiktigt tag om slytherinelevens händer och för med honom in mot duschen. Det är rätt skönt att ha med sig den andre, han vill liksom inte lämna hans sida just nu men han vill verkligen ta en dusch. Loui sätter på vattnet i duschen och sluter ögonlocken ett slag. Det är varmt och behagligt, väldigt skönt tycker han. Efter en liten stund så öppnar han ögonen igen och låter blicken fastna på Zhíyuan.
”Du får säga till om det blir för varmt,” några ut av hans fingrar stryker sig över den jämnåriges kind, innan han lämnar ytterligare en kyss på de välkomnande läpparna.

Det varma vattnet sköljde över Zhìyuan, brände svagt mot den redan varma huden på ett behagligt vis. Artonåringen hade alltid gillat varma duschar, de mjukade upp kroppen på ett sätt som ingenting annat riktigt kunde göra. Han kunde spendera flera timmar därinne bland de varma strålarna och bara vara.
”Mhm, jag lovar att säga till om det blir för varmt, men det krävs ganska mycket för att det ska bli det. Tror jag har byggt upp någon form av tolerans”, förklarade slytherinaren och slöt ögonlocken ett tag, bara för att vrida upp huvudet mot de varma strålarna och låta vattnet skölja över ansiktet. Därefter ruskade han av sig det mesta av vattnet, lite som en hund, och fäste de svarta ögonen på Loui istället, som verkade göra detsamma - alltså fästa ögonen på honom. Handen som strök sig över kinden på honom fick en rysning att slingra sig uppför ryggraden och leendet på läpparna växte sig större.
”Du är så förbaskat söt”, mumlade artonåringen mellan kyssarna som dragit igång igen och slingrade armarna runt den jämnårige. ”Jag vet aldrig vart jag ska ta vägen när jag är nära dig, det är som om hela min hjärna smälter ihop till en stor klump..känner mig ungefär lika dum som under fullmånarna”, fortsatte han med ett litet gnällande läte och borrade ner ansiktet i Louis ena axel.

Han stod där ett tag, med armarna slängda runt ravenclawaren och pannan vilandes mot den andres axel, innan läpparna letade sig mot den andres hals och sedan käkben. Kyssarna var varsamma och försiktiga, strök sig över den mjuka huden. Det var någonting med den andre som gjorde att Zhìyuan inte kunde få nog, hur mycket han än försökte hindra sig själv. Bara sättet han doftade på fick grodorna inne i magen att skutta omkring och hjärtat att bulta ännu hårdare därinne i bröstkorgen. Den var söt och behaglig på precis rätt sätt, på samma sätt som hela Loui var perfekt.
”Hur fan kan du vara så jävla ljuvlig? Jag förstår verkligen inte”, gnällde artonåringen och drog en av händerna genom Louis nu våta lockar. De var lika mjuka och lena som innan, men hade en viss strävhet till sig nu när håret var vått. Det kändes fortfarande bra att ha handen där, men annorlunda. Hela situationen i sig var ju faktiskt annorlunda. Båda två var spritt språngande nakna där de stod med vattnet regnandes över sig. Men ändå, precis som under natten och alldeles nyss när de vaknat, kände Zhìyuan sig inte det minsta blottad. Han kände sig snarare väldigt bekväm med den andre, på ett sätt han aldrig varit med om tidigare. Åh, allting, precis allting var så nytt och härligt, spännande.

Det verkar som att även den andre har hög tolerans för varmt vatten. Loui älskar varma duschar, han skulle kunna stå där i evigheter medan vattnet bara rinner över honom. De båda två verkar njuta av det varma vattnet, med tanke på att de bägge två står där med slutna ögonlock. Även det här skulle han kunna vänja sig vid, att ta en dusch med Zhíyuan, riktigt mysigt. De behöver inte ens prata, ibland kan de bara stå tysta och njuta av varandras sällskap. När de två sedan ser varandra i ögonen så glider ett leende upp över läpparna. Kyssarna möts och gör sin fina lilla dans igen, medan hans armar glider upp runt nacken på den jämnåriga. När slytherineleven sedan mumlar att Loui är söt så glider en rodnad upp över kinderna. När den jämnåriga sedan fortsätter så blir kinderna ännu hetare. Hans händer glider ner en aning för att kupa sig om den andres kinder.
”Jag känner likadant..” Ja, han vet inte heller vart han ska ta vägen när han är runt Zhíyuan, och han känner sig även dum och knäsvag. ”Men vi kan känna oss dumma tillsammans, eller hur?” Lägger han till med ett leende växande på läpparna. Medan han kramar om honom.

Det känns fint att ha den längres huvud vilandes på sin axel, det känns lite som att den andre känner att han kan luta sig vid Loui, både fysiskt och psykiskt.. fast det är ju bara tankar, kanske den andre inte alls känner att han kan luta sig vid honom. Aja. Han himlar lite med ögonen åt sig själv och väcks upp från sina tankar när han känner kyssar leta sig upp över hans hals och käkben. Det får rodnaden att stiga ytterligare, medan hans tumme stryker sig över den andres kind, huden len och mjuk och bara alldeles perfekt.
”Ska du säga.. du är bara så söt, mjuk och allmänt perfekt,” svarar Loui med stora ögon som glider över Zhíyuans ansikte. Han kan nog sitta dag in och dag ut och kolla på slytherineleven. Det känns som att han lägger märke till något nytt för varje gång han ser på honom, och varje gång så blir han bara finare och finare, hur nu det är möjligt. ”Vet du hur fin du är?” Undrar han och lutar sin panna mot den andres respektive, innan han lämnar en kyss på de fina läpparna.

Det där med att Loui var söt var ju helt sant, för han var verkligen otroligt söt. Söt och vacker i största allmänhet, på ett sätt som inte riktigt gick att beskriva. Hela Loui i sig var svår att beskriva på något vettigt sätt, så artonåringen tänkte inte ens försöka sig på att göra det. Istället accepterade han bara faktumet att den jämnårige var perfekt och så fick det helt enkelt vara bra så.
Att de kunde stå där i tystnad utan att ens kolla på varandra kändes väldigt fint, men de där kittlande kyssarna kändes ännu bättre. Zhìyuan älskade att komma i kontakt med dem, att få känna den andres smak och sammetslena mun mot hans egen, betydligt strävare. Det där hade nog någonting att göra med alla förvandlingar han genomgått, de tog en del på kroppen på alla möjliga sätt och vis.
”Vi kan definitivt känna oss dumma tillsammans och helt ärligt, det är inget fel med att vara lite dum”, sade artonåringen med ett litet fnissande och lämnade en puss över en av ravenclawarens hettande kinder. Den kändes till och med varm mot läpparna, vilket var något otroligt gulligt. Även när den andre rodnade var han precis lika vacker som alltid, men det gjorde honom ungefär hundra gånger sötare. Inte för att han inte var urgullig i vanliga fall, men det fick honom på något sätt att bli ännu gulligare.

När Zhìyuan smekte med läpparna över den andres hals, kunde han inte låta bli att gnaga löst i den mjuka huden. Trots att fullmånen var långt borta kliade det ändå i tänderna och Loui doftade ju så fruktansvärt gott. Han kände sig hemsk som ens tänkte tanken att bita den andre, men det var riktigt svårt att hålla tankarna i styr när de stod sådär tätt intill varandra. Och fan, han var ju inte någon vampyr för i helvete.
”Det glädjer mig något enormt att du tycker det, även om jag själv absolut inte håller med”, mumlade artonåringen och mötte de där stora, ljusblå ögonen, lät sig fångas in av dem på ett sätt han i vanliga fall hade tyckt var obehagligt. Men nu var det inte det, utan snarare den totalt raka motsatsen. Det kändes fint att bli betraktad på det där sättet, av någon underlig anledning han inte kunde sätta fingret på.
”Vet du hur fin du är?” Kontrade Zhìyuan därefter och drog Loui närmare intill sig. ”Du är ärligt talat den finaste människan jag någonsin stött på och fan, gårdagens natt var nog den bästa stunden i hela mitt liv”, fortsatte han och rodnade svagt, med vattnet sköljandes över sig.