Prs tippest & JustAFriend

Sebastians mugg såg tom ut. Den mugg han antog var Sebastians det vill säga. Nu såg inte Elliot allt, för det hade varit jäkligt skumt att ställa sig och stirra ner i folks muggar. Därav lät han bli. Men från hans synvinkel och skuggspelet att döma så var den tom. Fan. Den yngre verkade dock inte speciellt påverkad. Inte alls för att vara på den sanna sidan. Han verkade vara vid sitt sinnes fulla bruk. Ingen dimmig blick. Inte annorlunda. Bara Sebastian. Och det var ju allt ifrån "bara".
Jahopp, vad skulle han göra nu? Soffan var full. De andra verkade vara i full gång med någon diskussion. Sebastians vän såg sådär nöjd ut med Elliots närvaro, av blickarna att döma. Egentligen ville han sätta sig i den yngres knä. Begrava ansiktet intill den andres nacke. Bara vara nära. Fast nu var dem bland folk. Så blä. Istället slog han sig ner på golvet, bredvid Sebastian. Det var ju fler som satt på golvet. Lite här och var. Även om de flesta andra såg betydligt mer berusade ut. Den enda risken var väl att någon skulle råka dansa in i en. Speciellt in i någon så liten som Elliot. Fast det var nog lugnt.

Nej men på riktigt, hade Kyle något emot Elliot eller såg han bara ut sådär när det kom till nya människor? Vissa såg ju ut som complete bitches när de träffade nya människor. Kyle kanske var en av dem. Fast det borde ju Seb ha vetat. Fan. Hade han verkligen glömt bort så mycket om sin före detta bästa vän/broder/tvilling? Horribelt. Sorgligt.
Elliot slog sig ner på golvet. Nej, när han kom så nära blev det ännu svårare för Seb att inte röra vid honom. Seb var verkligen som ett litet barn och Elliot var, återigen, som det där finporslinet som man fick se, men inte röra. Wow, vad många gånger Seb kunde likna Elliot vid porslin. Hm... Det var ju dock ganska accurate.
Diskussionen, som hade pausats en kort stund, var i full gång igen. Kanske inte lika mycket från Sebs sida dock. Hans huvud hade återigen fyllts av lockarna, gröna ögon, fräknar, allting som hade med den äldre att göra. Fan. Fokus. Säg något smart.
Och så slank något sådär halvsmart/halvdumt ut ur hans mun och de tre diskuterande pojkarna brast ut i skratt.

Elliot satt och iakttog de andra. Lyssnade. Såg. Noterade. Bara tog in allt. Hur de var. Slutsatsen han kom till var väl att de var godkända. Godkända för att vara med Sebastian. Som om Elliot hade någon rätt över huvud taget att tycka till om en sån sak. Nåväl, de verkade ganska vänliga av det lilla han lyckades snappa upp genom dånet av musiken. När de alla började skratta kunde inte Elliot låta bli att le lite. Det var fint att se den yngre utanför skolan. Tja, med sina vänner det vill säga.
Fingrarna som tillslut vägrade lyssna på Elliots order om att hålla sig borta, började pilla lite med den yngres byxben. Diskret. Jo, det var ju inte direkt som att någon annan på en fest full med halvberusade ungdomar la märke till en sån sak. Nej. Bara lite, sådär. Kroppskontakt. Typ.

Kyle dunkade honom i ryggen och sa något i stil med "du försökte i alla fall". Högst skämtsamt, förstås. Typ som A for effort, liksom. Hur som helst tog Seb inte illa upp och det var förmodligen inte meningen bakom den andres uttalande heller.
Elliot började pilla med Sebs byxben. Det låter så jäkla dumt, men panik började typ växa inom den yngre. Vad hände i Elliots huvud? Vad fan tänkte han med? Någon kunde se. Och det var liksom skumt att pilla med någons byxben. Om man var fullständigt nykter. Och bara vänner. Samtidigt kunde Seb inte förneka att den lilla, lilla kroppskontakten var underbar. A desert blessing, an ocean curse.
Seb drog undan benet. La det i kors över sitt andra ben. Fan vad fegt.

Musiken fortsatte att dåna. Okej fan, felsteg. Du fick ju inte hålla på och kladda på den yngre sådär. För i helvete Elliot. Skärpning. Han sträckte sig efter muggen med vatten och klunkade i sig det sista. Å, dum dum dum. Som alltid. Nu kommer Sebastian aldrig vilja ta med dig på något igen. Aldrig aldrig aldrig. Själva delen att inte få gå på någon mer fest hade ju inte direkt varit huvudstraffet i så fall. Utan faktumet att den andre då skämdes över honom. Fast gjorde han inte det nu med? Om nu benet var så farligt? Nej fy Elliot, du får inte tänka så. Sebastian är bara inte redo än. Du måste respektera det. Inte misstänka en massa annan skit.
Han blickade runt sig. Det kändes som att dansgolvet utvidgades mer och mer för varje sekund. Dansarna kom liksom närmre och närmre väggarna. Närmre och närmre Elliot. Efter att det tredje paret klackar snubblat över Elliot reste han sig upp. "Går och tar luft", mimade han till Sebastian och försökte se så lugn och oberörd ut som möjligt. Så att den yngre inte skulle få för sig att följa med. Sedan försökte han ta sig ut ur det proppfulla utrymmet.

Elliot gick. Seb var inte asbra på att läsa läppar men det var väl inte något allvarligt. Han såg ju okej ut. Inte skakig eller panik-ig. Fast nu var ju Seb bevisligen dålig på att tolka Elliot men whatever, han tänkte inte mer på det. Han fortsatte diskussionen som blev flummigare och flummigare ju mer Kyle drack. För det var Kyle som tog mest plats. Som vanligt. Kyle var en sådan person. Som tog plats. Som styrde och ställde. Och Seb hade inget emot det.
Och sedan kom en betydligt mer berusad Emma gåendes (vinglandes) fram mot soffan. Seb fick för en kort sekund ögonkontakt med henne men vände direkt bort blicken mot de diskuterande pojkarna igen. Fast nej, det funkade inte. För Emma gick fram till honom ändå och tog Elliots plats. Eller, den platsen som Elliot egentligen skulle haft. I Sebs knä.
"Get a room", skrattade Kyle till och puttade skämtsamt till Seb. Seb som fick lite panik igen. Fuck. Vad skulle han göra? Okej, en normal upptagen människa skulle väl puttat bort henne, men det kändes så jäkla skevt. Det var hennes fest. Hennes hus, hennes soffa. Och för att vara helt krass hade hon ju inte gjort något opassande. Eller?

Gud så mycket folk. Alldeles alldeles för mycket folk. Någon, som åtminstone var väldigt lik den där Emma kom vinglandes förbi. Tydligt berusad. Väldigt berusad. Vilket verkade vara ett generellt tema. Alkohol. Överallt. Hög musik. Allting började snurra. Åh herregud. Ingen panikattack här snälla. Han tryckte sig på något sätt igenom folkmassorna och störtade ut i hallen. Öppnade närmsta dörr. Oops, helvete. Elliot ursäktade sig inför personerna, som knappt verkade lagt märke till sjuttonåringens närvaro. Okej, nästa dörr. Nope. Vad fan? Vad det här vad festliv innebar? Jösses. Ytterdörren fick det bli. Djupa andetag. Efter en liten stund snurrade allting lite mindre. Och han fick sällskap av ett gäng packade ungdomar som satte igång och rökte. Illamående. Nej, skulle han klara att stanna längre? Tveksamt. Kanske om han bara var vid Sebastian. Lite trygghet. Ja, så fick det bli. Och efter många om och men tog han sig tillslut fram till den yngre. Eller tja, fick honom inom synhåll. Och möttes inte av något han ville mötas av. Långt ifrån. Hjärtat sjönk med ens till botten.

"Jag håller med Kyle", sa Emma med det där leendet på läpparna. Som Seb sett så många gånger förut. Inte det där genuint lyckliga men som var mer lurigt. Liksom... Äh. Det spelade ingen roll vad det leendet betydde. Det som spelade någon roll var att Seb kände sig så otroligt obekväm. Och, alltså, det var ju inget fel på Emma; hon var en jättefin tjej. Men den där kroppskontakten kändes definitivt bättre när de hade varit i ett förhållande än vad den kändes nu, när Seb var i ett förhållande-ish med Elliot.
"Inte jag", kontrade Seb och tvingade fram ett stelt, obekvämt leende. Men det verkade inte beröra Emma det minsta som i stället började placera ut pussar längs käkbenet och halsen. Elliots områden. Fan, Seb. Gör något.
Men han blev typ handlingsförlamad. Så jäkla töntigt. Men han kunde inte göra något. Blev bara stel. Obekväm. Fan.
Och om hela situationen inte var hemsk nog så lyckades han få ögonkontakt med den personen som egentligen skulle sitta i hans knä, med läpparna på halsen. Elliot. Helvete.

Först försökte Elliot komma på en massa bortförklaringar. Bortförklaringar till varför det han varit så rädd för just nu skedde, framför hans ögon. Emma var full. Det var säkert "inte meningen". Han kanske såg in syne. Det kanske precis hade börjat och den yngre skulle putta bort henne vilken sekund som helst.
Men Sebastian gjorde inget. Ingenting. Rörde inte en fena. Bara log. Visserligen stelt men det spelade för tillfället ingen roll. Ingen roll alls. Elliot tog inte med det i beräkningen. Fy fan. Helvetes jävla skit. Det klart, vad väntade du dig Elliot? Att någon typ, älskade dig? Hah! Där trodde du fel. Så jävla fel. Grundlurad.
Först den överentusiastiska kramen, sedan pussen på käkbenet och nu det här. och plötsligt tycktes allt falla på plats. Hon var den där flickvännen. Emma. Personen som haft sina läppar pressade mot Sebastians innan Elliot. Det var hon. Det kunde inte vara på något annat sätt. De verkade ju uppenbarligen känna varandra bra. För bra. Det var en sanning Elliot blivit besparad på. Även detaljen att de fortfarande var tillsammans. Att Elliot bara vara en spelpjäs i deras spel. I Sebastians spel.
Med tårfyllda ögon störtade han iväg, som den lilla barnrumpa han var. Istället för att möta problemet så flydde han från det. Pressade sig fram mellan berusade dansare. Ut ut ut. Tankar snurrade så fort att de inte gick att fånga upp en enda. Totalt omöjligt. Bara kaos. Och smärta. Mycket smärta. Inombords.
Väl utanför störtade han vidare iväg mot cykeln. Där var han utom synhåll för rökarna på trappen. I närmsta buske hukade han sig ner. Och spydde. Spydde upp apelsinen. Den sista energin.

Elliot rusade iväg och Seb fick typ panik. Igen. Mer panik. Vad höll han på med?
"Nej, förlåt, jag måste dra", hasplade han ur sig och puttade bort Emma för att kunna resa sig upp. Brydde sig inte om att hon föll ner på golvet på grund utav putten blandat med den dåliga balansen. Kunde inte bry sig. Panik. Han armbågade sig igenom den dansande folkmassan och bad inte ens om ursäkt. Bara rensade vägen framför sig. Gud, han kunde inte ens tänka på att vara trevlig. Allt som snurrade runt i huvudet var Elliot, och Elliots min. Och... Fan. Han mådde illa. En öl? Mådde han illa av en öl? Toppen. (Okej, för att vara riktigt realistisk Seb så är ölen inte orsaken till illamåendet. Ditt beteende är det.)
Vilken jävla röra. Fyfan. Allt var en dålig idé. Att ta med Elliot till festen. Att ens gå på festen överhuvudtaget. Kyle hade ju sagt att Emma saknade honom. Varför, varför, varför gick han då till hennes fest om han inte saknade henne? Han sände ju ut jävligt oklara vibbar.
Han fann Elliot i en buske. Spydde. Och Seb visste mycket väl att den där spyan inte berodde på någon alkohol. Men han kunde inte ta upp det då för det skulle låta som att han försökte byta ämne från sitt enorma fuckup och han ville inte vara sån.
"Elliot...", mumlade han och drog sig frustrerat i håret. "Det där var inte som det såg ut."