Draco Memoraid

Men Elzyii! Det har inte kommit! SKRIV PÅ! BARA SKRJV! BRYR MEJ INTE OM SLAV FEL, JAG VIL BAR GA MER!
*leker bortskämd liten flicka som är DESPERAT efter mer*

Det är nästan så att jag funderar på att
vänta så här länge varje gång .. (a)
Har aldrig fått så mycket kommentarer som nu hihi.
Ni är verkligen bäst, vet ni det?! Utan er skulle jag inte vara lycklig och det är bara sanningen.
Detta kapitel som jag lägger upp ikväll är inte så jättebra, det händer inte speciellt mycket... Men ni ska få ännu ett till snart också, jag har en hel del saker planerade... Så håll ut bara! Vi får väl se vad som händer på balen...

Tänkte skriva ihop en lista med alla era ff:s och länka här också, för ni skriver så sjukt bra allihopa, jag ÄLSKAR ERA HISTORIER ♥
Nu tänkte jag svara på lite kommentarer innan jag ska iväg... Har en halvtimme på mig, hoppas jag hinner ;* ♥
Kommer säkert bli lite kort eftersom jag har bråttom, men glöm inte att det alltid är lika uppskattat.
KOM IHÅG ATT KOMMENTERA NÅGOT SÅ JAG KAN LÄGGA UT KAPITLET SEN.
Puss ♥

Och.... ja, jag kan verkligen inte beskriva vad ni betyder för mig.
Om jag inte hade haft er så vet jag inte hur det hade gått.
NI ÄR BARA BÄST SOM... Ja lika bra som Draco.
Och jag dör när jag läser era kommentarer (Även dem jag inte svarar på) NI ÄR FÖR SÖTA.
Gah, sry för slarvet men hade bara en halvtimme på mig.
Svarar mer nästa gång, ni är allt! Puss


ÅH TACK JONTE
Jag är så glad att du börjat läsa min ff:n, det betyder verkligen grymt mycket för mig.
Du är guldvärd hörru, tack ♥


TAAAAACK MIN ÄLSKADE MOLLY ♥
Ser framemot ikväll då jag ska få läsa din ff:n och uggla en massa med dig (Så våga inte låta bli att logga in...) du gör mig rörd gumman :*
Kan bara skicka allt det fina tillbaka till dig (Fast först tar jag åt mig som satan av det ofc) för du är så otroligt duktig på att skriva.
Jag ska ge dig en rättvis kommentar sen ♥ ;Ä
Och... Den som väntar på nå gott... Som sagt, tror verkligen du kommer att gilla balen, om vi säger så!
Puss ♥


tror jag har läst om din kommentar tio ggr nu eller så..
Behövde lite inspiration när jag skrev, så då missbrukade jag din och några andras kommentarer... Ehe, tack för det (a)

Kan bara som vanligt hålla med dig min älskade vän.
Draco är (Förlåt) en riktig idiot emellan åt.
Men okej, jag vet inte riktigt hur jag skulle ha varit om jag hade haft Lucyboy som far... så han kanske blev ganska bra ändå!
Vi får väl hoppas att Elli inte tröttnar på honom tillslut, skulle inte förvåna mig det minsta om hon gör det så som han håller på.
Tänk dig själv att ha en vän som ideligen ändrar sig..
Och ja vi vet ju alla hur den obrytbara eden fungerar... Dumma lilla unge, Draco!
Jag tror faktiskt han är väldigt rädd just nu.
Han har läst din kommentar men vägrar svara på den, tror han sprang iväg och grinade eller något för han låste in sig på toaletten...Men se det som ett gott tecken!
tacktacktacktack min älskade Sofia ♥
Du förtjänar all kärlek i världen, för du gör mig så lycklig!


Älsklings frun ♥
När ska vi gifta oss? Det är på tiden nu.
Och JA.
Jag älskar Dumbly, jag kommer alltid älska Dumbly.
Draco har ju aldrig någon egen åsikt om något, han tycker bara som alla andra ( I det här fallet sin farsa) och det komplicerar ju saker och ting...

Oh ja... Jag har mycket på gång som är illavarslande...

Draco är en lipsill trots att han inte vill erkänna det.
Smyger in på toaletterna och gråter hos missnöjda Myrtle va... DRACO, DU ÄR AVSLÖJAD.
Hm..Undrar just vad Harry och Ron skulle tycka om det? Jag tror inte dem skulle uppskatta om Draco började springa runt i deras sällskapsrum och speciellt inte uppe i Ellis (Och Hermiones) sovsal...
Hihi allt för dig vetu hjärtat... Vänta du bara...
ALLT är planerat!
Jag håller med Crucio, Draco är som en hund :3
Pansy..♥33 Kan man annat än älska henne?!
Hihi... Blaise ♥
DU SKA FÅ ETT IKVÄLL MIN SKÖNA BÖNA.


Och det ska du säga Glinis?!
Du som skulle kunna bli världskändis bara du fick lust till det...BAH ♥
Men det är en stor ära för mig att få höra det från dig, du är så himla go :*
Tack hjärtat mitt.
Haha jag ska vidarbefodra det till honom... Han är så feg.
Hon är lika modig som du, Glinis ♥ Jag vet att du hade gjort precis samma sak.
PANSY IS THA SHIET ♥. Hon är ju nästan älskvärd.
Älskar din kommentar Glinis, TACK ♥



HAHAHHAHAHAHAAA *Dör*
Vetu hur mycket jag skrattade eller?!
Jag håller faktiskt med dig.
Men... Jag kan ändå inte sluta dö när jag läser meningen.
En sån där liten fluffig hund du vet med rosett i pannan... HAHAHAHAHHA.
Nääe..Men hon gillar dig
Japp! det var väl snällt gjort?
Han hatar dig Crucio...
JAG ÄLSKAR DIG.
Tack hjärtat mitt ♥


Guuuush jag vet hur det känns!!
Jag visste ju att du skulle åka bort, men oj vad jag har längtat efter dig
NU ÄR DU TILLBAKA OCH DET KÄNNS SÅ OTROLIGT BRA ♥
Gaaah... Jag spammade lite där, hehe... Trodde nästan du tröttnat på mig men nej det hade du inte :* *Overhappy*
ELLER HUR JAG HÅLLER MED.
P.s...
Älskar din bild på Voldy. Är typ kär i den.
DU är underbar ♥ TACK!!! Så länge som du läser så, då slutar jag inte.


ÅH LUNA!!!
*Dör*
Inser du hur lycklig jag blir när DU av alla personer KOMMENTERAR här?! Jag...Jag vet inte vad jag ska säga, men ååå jag har hoppats så mycket att du skulle börja läsa den här.
Jag ska läsa och kommentera dina också, ikväll då jag har mer tid ♥
*Stum*
Det där var helt klart en av dem finaste saker någon har sagt till mig (Nåja, skrivit) och jag kan inte beskriva hur rörd jag blir.
Jag tänker uggla dig sen.... :* ♥
Hihi, kan tänka mig hur många killar som kommer bli kära i dig... DU KOMMER FÅ SPRINGA FÖR LIVET.
Jag känner mig så hedrad, gah Luna... Du får mig till tårar ju, det händer inte ofta.
AWWW LUNA JAG ÄLSKAR DIG SÅ SEPE MYCKET MÅSTE BARA FÅ SÄGA DET.
Sabina också, tycker Draco ska sluta vara så dum mot henne D: ♥
Draco blev rädd för dig... DÅ KANSKE HAN BLIR LITE SNÄLLARE.
Jag är seriöst helt mållös.
Tror inte du förstår det, men den här kommentaren kommer för alltid att betyda väldigt mycket för mig.
Den är speciell. Precis som du!
ILOVEU LUNA OCH TACK ♥

GAAAAAAAAAAAAAAAH NEJ SKOJAR DU MED MIG?!
Det är fan helt otroligt... sådär brukar min data också göra.
Då känner man för att lägga sig ner och självdö eller nått ._. UGH.
Men tänk att du ändå orkar skriva en kommentar... :*
*Lycklig*
DU ÄR SÅ FANTASTISK GUMMAN MIN.

Draco: ..... .... .... *RUSA IVÄG*
Jahap nu började han å grina
Skönt, då blev vi av med honom.
Bra jobbat Mara!
Eh, vart var vi?
Jo...
Han har en crush på dig.
Han påstår att ända sedan du kom in i hans liv har han insett vad äkta kärlek är, och han gör vad som helst för att upptäcka honom. Han planerar till och med att döda Elli för att få dig att se honom!
Den äldre såklart!

Han VILLE kramas med dig (Tror han har något rackartyg på gång och har lite dåligt samvete) Men tack vare Mara så slapp du ju den lilla incidenten.
TACK HANLIO ♥
Du gör mitt hjärta glatt (Och får Lucys knän att darra)
Puss ♥

Tilläggskommentar:
JAG BLIR HELT KÄR NÄR DU SÄGER ATT DU LÄST OM MIN FF:N.
Jag gillar sorteringshatten.
Jag älskar din andra kommentar.
Jag älskar dig ännu mer om du tar bort Harry
Han börjar bli lite väl närgången nu...
OCH DEN DÄR LÅTEN.
Allvarligt, jag har lyssnat på den i veckor nu.
Dracos förtjänst att du hittade den... Han älskar dig påstår han.
Tror han behöver en psykolog.
Puss!


Du är feels du Dessi!
Haha ja, han borde gå någon kurs i hur man uppför sig.
Innan Elli (Och jag) tröttnar på honom... får han flytta hem till dig då Dessi? Tror han skulle trivas bra där.
Detsamma mitt älskade hjärta.
Du gör mig rörd! Kram ♥


DET GÖR INGENTING MITT ÄLSKADE HJÄRTA ♥
Bättre sent än aldrig vetu väl?
Jag blir helt varm innombords, du ska få en tumme av mig också ♥
Tack gumman, *rörd* ♥


Awwwwwwwwwwwwwww TACK sötnos :*
NU STRAX!


Du ska få äckligt många tummar av mig... *Ond*


Åh, Carri det gör ingenting!
Du behöver inte kommentera långt överhuvudtaget, sålänge som jag vet att du läst och tycker om det så bankar mitt hjärta.
Då är jag glad! ♥
Hatar verkligen datorer ibland hörru... Ush.
Du är Perfection för mig.


VAR DET?!
Nu gjorde du mig riktigt rörd här 8D
Hihi tack sötaste nöten, glad jag blir :*


Låter som mig när jag ska försöka hitta på ett vettigt
svar på era kommentarer... För ni är för bra, så det går inte att beskriva det hela.
Men TACK hjärtat, så länge du finns här så är jag glad.
Kramis ♥


Jag har saknat dig din lilla smurf!
Skönt att du är tillbaka, hoppas du hade det bra där ♥
Draco: Visst. Kom ensam.

Ojojoj Vendela... Haff här på gång eller ska du helt enkelt bara lära snorungen en liten läxa... ?
Ja du är en vettig människa... DU ÄR SMART O.O
Lucius lever, kan jag glädja dig med
Elli hälsar att du kan ta Draco med dig och försvinna så hon kan gifta sig med Blaise istället =)
TACK VENDELA ♥33 *Dör av lycka*


TACK BROR ♥


Först och främst: DITT NAMN.
När jag såg att HP Sås hade kommenterat min ff:n så dog jag typ, jag fick så skumma bilder i huvudet och jag älskade bara namnet.
Sen går jag in... Och ser att jag fått en ny bevakare.
OCH EN HELT UNDERBAR KOMMENTAR SOM FICK MIG ATT RUSA TRE VARV I RUMMET VILT SKRIKANDES (Nej jag skojar inte, det är sant)
TACK.
Tycker du verkligen det? Den här kommentaren har tagit en mycket stor plats i mitt hjärta ska du veta.
Jag blev så glad! Hoppas du kommer att fortsätta läsa den, jag kommer skutta runt på små rosa moln resten av kvällen...
Opps... My bad... Eller vi skyller på Draco.
Jag fixar det!
TACK SKA DU HA ♥



ÅH EN EXTRA LÅNG KOMMENTAR
FRÅN MIN UNDERBARA KAJSA,
VAD MER KAN MAN BEGÄRA? PUSS PÅ DIG.
Draco säger att han tänker göra Crucio på dig, men var bara lugn, han varken vågar eller vill för han tycker om dig för mycket.... (a)
HAHAH!!
Vilken hemsk pizza, ingen skulle vilja äta den.
Utom möjligen Goyle...
HAHAHHAHAAH *Dör av skratt*
Nu fick jag den där låten på hjärnan, tack sötnos
Jag saknar dig redan... Kram ♥


SOM DU VILL ÄLSKLING!!!! ♥3333333
Du är mitt livselixir, OM DU BARA VISSTE HUR GLAD JAG BLIR ALLTSÅ AV DINA KOMMENTARER KAN INTE FÖRKLARA I ORD MEN... DET ÄR OTROLIGT. PUNKT.


Det gör inget hjärtat.
Huvudsaken är att du gillar det! Jag vill skriva med dig snart.. C: När börjar vi?!♥3


Hihi tänker inte spamma dig med något drygt svar nu
men... DU VET ATT JAG ÄLSKAR DIG.
(Jag har ju redan skrivit allt i en uggla... )


OMFG!!!!! JAG HAR FÅTT EN TILL BEVAKARE... Det här kan inte vara sant.
Vad har jag gjort för bra för att förtjäna detta?! OCH SÅ DIG DESSUTOM.
Hihi Bree, du har en fasligt snygg profilbild ska du veta... ÄLSKAR DEN.
Samma med din Fannie.... *Lovelovelovelove*
SKOJAR DU MED MIG ELLER??!! Herregud kvinna... är du medveten om hur glad jag blev nu? Det här är helt sjukt men... HERREGUD TACK SKA DU HA!!! ♥
Förstår inte vad du gillar men... JAG GILLAR IALLAFALL DIG.
Jag tänker ha dig i mitt våld nu.

Trezzan... Ska svara på din
kommentar med ETT TILL KAPITEL som du brukar säga, bara för att jävlas ._.
Men jag ska svara så fort jag kommer hem.. Pus´ på dig ditt fanskap! ♥

OMGGGG ♥

Drelli kommer aldrig hända, så sluta dröm hpgeeks. Draco dör snart, det vet ni va? Lol.

Jag vet mer än dig.

Vadå dör FÖRSTÖR INTE ALLT NUVA.. NONONO.

HAHA, du tror.

SLUTA DET KOMMER HAN INTE ALLS ATT GÖRA.
Elaka Ida bara för att din CEDRIC DÖR så betyder inte det att MIN DRACO DÖR.
*Upprörd*
Öhum... jaja här har ni nästa kapitel!
Som sagt, det är inte ett av de mest lyckade men...
Ja, jag fick helt enkelt inte till det.
Men nästa är betydligt bättre, hoppas ni ska gilla det mina små sötnosar ;*
Ni är verkligen min glädje här i livet (Dracos också även om han inte vill erkänna det) ÄLSKAR ER ALLA.


Kapitel 51

Fyra sorger och ett fiasko
”Jag kan inte fatta hur han kan bry sig så lite... Kolla bara på honom, han beter sig ju precis som vanligt.”
”Om det hade varit min mamma som hade dött så hade inte jag varit på lektionerna...”
Viskningarna hade nått mina öron i samma stund som jag satte fötterna innanför Proffesor Trelawneys klassrumsdörr morgonen därpå.
Jag vet inte om Draco var medveten om dem, och om han var det så måste jag medge att han spelade bra.
Han satt som vanligt tillsammans med Crabbe och Goyle vid ett av de skrangliga borden längst fram i klassrummet och verkade till synes helt oberörd.
Medan vi andra kippade efter luft i det hettande klassrummet såg han
lika avkyld ut som om han hade ätit en påse ismöss.
Det verkade faktiskt som om Trelawney hade gjort sitt bästa för att ta tillvara stundens allvar.
Hennes klassrum var ännu kvavare än vad det brukade vara och bara två av de annars åtta stearinljusen brann, vilket gav rummet en instängd och nästan lite kuslig atmosfär.
Det tyckte Neville också.
Den rundkindade pojken hade kurat ihop sig till en mänsklig version av klonken ovanpå sin alldeles för smala stol som nätt och jämt bar upp hans kroppsvikt och stirrade med stora rädda ögon på Trelawney som sakta gled runt bland borden iförd en lång purpurfärgade klädnad som räckte henne nedanför fötterna, och viskade mystiska saker i örat på utvalda elever medan hon dramatiskt kupade händerna över sin rödmålade mun.
När hon upptäckte oss fick hon så bråttom att hon var nära att snava på sin alldeles för långa klädnad.
”Harry Potter...” Viskade hon och grep Harry om handleden, ”Min stackars pojke...”
Harry skakade irriterat av sig henne och skyndade sig att sjunka ner på stolen närmast väggen, så långt bort från Proffesor Trelawneys gråtmilda ansikte (som törstade efter att få lämna en högdragen utvärdering om hans förutspådda död) som han kunde komma.
Efter att ha fått gotta sig i Harrys olyckliga framtid en bra stund log hon något som skulle föreställa ett medlidsamt leende och gav honom en mjuk klapp på kinden med sin seniga cherry luktande hand och lät oss sedan (till Harrys stora glädje) arbeta ifred.
Vi hade äntligen lämnat kapitlet om drömmar bakom oss och var nu sysselsatta med att fördjupa oss
i konsten att spå i tarokort, något som vi alla tre fann betydligt mer intressant än att sitta och krafsa ner nattens drömmar varje morgon vid frukosten.
Jag kunde inte låta bli att lyfta blicken från min kortlek och titta upp på Draco emellan åt.
Eftersom han satt ett par platser framför oss så kunde jag inte se hans ansikte.
Istället lät jag blicken vila på hans späda bleka nacke som stack fram under det vitblonda håret.
Stackars Draco.
Harry och Hermione hade blivit skakade när de fick reda på vad som hade hänt hans mamma.
Hermione hade till och med gråtit en skvätt, vilket enligt Ron var både pinsamt och överdrivet.
Fundersamt sneglade jag på Ron som satt snett mittemot mig med den långa fräkniga näsan nerböjd över sin kortlek på andra sidan om Harry.
Jag hade fått intrycket av att han innerst inne tyckte att de var rätt åt Draco.
Visserligen klandrade jag honom inte det minsta för att han inte grät ögonen ur sig för Dracos skull,
jag hade på ett tidigt stadium insett att chansen att Ron och Draco skulle begrava stridsyxan var ungefär lika stor som att Hermione skulle få underkänt på ett prov.
Men att inte bry sig och att glädjas över någon annans olycka var två helt skilda ting.
Jag hoppades att jag hade misstagit mig.

Efter spådomskonsten mötte vi upp Hermione som ivrigt underhöll oss
med Proffesor Vektors senaste deklaration om indonesiska runor hela vägen ner till Hagrids stuga.
Det rykte hemtrevligt ur skorstenen och med all snö ovanpå taket
såg den lilla skogvaktarstugan ut som ett gräddigt pepparkakshus.
Till min förvåning upptäckte jag att de rödrutiga gardinerna som hängde för de små fönstren var fördragna och dörren ordentligt låst.
Inte heller något sällskapstörstande hundskall ekade inne från stugan och jag antog att Hagrid var ute
och arbetade i den förbjudna skogen tillsammans med Fang.
”Elli!”
En liten grupp av Slytherinelever, ledda av ingen mindre än Blaise Zabini kom gående mot oss.
Harry spände sig omedelbart bredvid mig och jag la en hand på hans axel.
”Det gör ingenting, dem vill inte bråka.”
Blaise och hans lilla trupp travade fram till oss där dem prydligt gjorde halt.
Hans mörka ögon mötte mina och han harklade sig.
”Jo”, började han utan att ta någon notis om Ron som gjorde en ful grimas,
”Jag ville bara säga att jag håller med om det där du sa igår.”
Han gjorde en paus och nickade mot Harry och Ron som båda två såg ut som de skulle kräkas.
”Det där om att det är onödigt att Slytherinare och Gryffindorare ska vara så osams.
Så jag tänkte bara om ni ville sluta fred.”
Han räckte fram en ordentligt renskrubbad hand med fem omsorgsfullt manikyrerade naglar
mot Harry, som efter ett ögonblicks tvekan skakade den.
Blaise nickade kort till svar och sträckte sedan fram sin hand mot Ron vars ansikte bleknade till en färg som påminde om torkad senap.
Först verkade det inte som om Ron skulle röra vid Blaise överhuvudtaget,
men efter att ha fått syn på Hermiones hasselnötsbruna bedjande ögon svalde han djupt, blundade och lät sina fingrar snudda vid Blaises utsträckta handflata
Han släppte den lika fort som om han hade bränt sig och rös till.
Utan att låtsas om Ron som chockat stirrade ner på sina egna händer rätade Blaise på sig
och fick syn på Hermione.
”Och... Ja du också antar jag”, sa han och sträckte med en viss tvekan fram handen mot Hermione som darrande fattade den.
”Vad bra”, sa Blaise och släppte taget om Hermiones fingrar.
”Då ska väl jag...”, han gjorde en gest mot andra sidan dungen där Slytherinarna hade sin samlingsplats, ”Vi hörs väl.”
”Det gör vi”, sa jag med ett leende och såg hur hans blick dröjde sig kvar vid mig en kort sekund innan han vände oss ryggen och vandrade bort över den frusna marken tätt följa av sin yngre trupp.
När han kommit halvvägs såg han sig oroligt om över axeln och spanade upp mot slottet.
Det var inte svårt att lista ut vem han letade efter.
”Ta bort mig...” Viskade Ron och försökte torka av händerna på sin klädnad.
”Jag är förorenad!”
”Du kan nog inte bli mer förorenad än vad du redan är, Weasley.”
Mitt hjärta sjönk som en sten i bröstet när jag hörde den välbekanta släpiga rösten.
Draco, Crabbe och Goyle hade stannat alldeles framför oss; ironiskt nog på exakt samma ställe som Blaise hade stått på bara några minuter tidigare.
Dracos gråa ögon stirrade med djupaste avsmak på Ron, och jag såg hur ett elakt litet
leende lekte på hans smala läppar när han synade Rons begagnade skolkläder uppifrån och ner.
”Vem har du ärvt den där jackan av då, Weasley? Ser ut som om den var modern för en sisådär tvåhundra år sedan eller så.”
Han skrattade rått åt sitt eget skämt och Crabbe och Goyle flinade dumt tillbaka.
Där de stod på var sin sida om Draco såg det ut som två livvakter.
Ron, som de närmaste sekunderna verkade ha befunnit sig i någon slags dvala ruskade ilsket på huvudet och sträckte på sin långa hals så att han blev huvudet längre än Draco.
”Ska du säga någonting om det?” fräste han vars öron lyste nästan lika röda som håret,
”Om det inte vore för dig så skulle den här skolan vara betydligt mindre förpestad!”
Dracos flin blev ännu bredare.
”Om det vore någon som borde ha läst på om föroreningar så är det din mamma, Weasley.
Så många ungar som hon har skaffat sig och ändå är de lika fula allihop.
Jag undrar om det går i släkten eller om hon helt enkelt lider av något kroniskt fel?”
Harry högg tag i Rons klädnad i samma stund som han med ett konstigt fräsande ljud gjorde sig beredd att flyga på Draco.
Hermione började mässa sin vanliga ”Han-är-inte-värd-det” ramsa och jag hörde Pansys fiskmåsskratt eka bakom ryggen.
Det här var ett levande bevis på det som vi hade tjafsat om igår kväll.
Ron hade slutat att kämpa emot i Harrys armar och nöjde sig med att flämtande och flåsande
stirra på Draco.
Om blickar kunde döda så skulle det bara vara en liten förkolnad hög kvar av honom.
”Har du inget svar på det, Weasley? Jag som trodde att du värdesatte din familj så högt...”
Jag öppnade munnen för att gripa in och säga åt Draco att sluta, när Ron fann svar på tal.
”Ja, jag har ju åtminstone en mamma Malfoy! Din verkar ju ha kolnat av för gott.”
Draco stelnade till mitt i ett elakt leende och spärrade upp ögonen.
Det var som om luften hade gått ur honom; han öppnade och stängde munnen som en fisk på torra land och stirrade som paralyserad på Ron som hade blivit alldeles skär om kinderna.
”Nej! Du jag menade inte så...” Ron hade direkt efter att han avslutat meningen insett sitt misstag
och han såg förskräckt på Draco som fortfarande kippade efter andan. ”Du, alltså...”
Först såg det ut som om Draco skulle ge Ron en ordentlig höger, han höjde knytnäven i luften men lät sedan armen falla slappt intill sidan och vände istället på klacken och marscherade därifrån till allas häpnad.
Crabbe och Goyle såg ut som två levande frågetecken.
De tittade förvirrat först på varandra och sedan på oss.
Draco hade inte gett dem någon order om att slåss, nu blev det tvungna att agera helt på eget behåg och det var dem inte vana vid.
Jag kunde höra hur de andra Slytherineleverna började skrika åt Ron.
Pansys skränande röst hördes högst av alla och Ron såg helt knäckt ut där han stod med armarna hängande längs sidorna och munnen fortfarande öppen.
”Din idiot!” sa jag ilsket och gav honom en hård knuff i sidan. ”Det där var väl bra onödigt!”
”Men han...” började Ron häftigt som genast kände behovet av att försvara sig, men jag hade tagit upp jakten på Draco och hörde inte fortsättningen.


”Så vadå, är hon arg på mig?” sa Ron ilsket och spottade ut sitt halvätna kycklinglår för att inte
sätta i halsen, ”Det var ju Malfoy som höll på!”
”Hans mamma har precis dött, Ronald!” Fräste Hermione och blängde på Ron över middagsbordet. ”Kunde du inte ha betett dig lite mer moget?”
”Du försvarar ju honom hela tiden!” Sa Ron och slängde ner sina bestick på tallriken som gav ifrån sig
ett ilsket litet kling.
”Är du kär i honom eller något?”
”Nej!” utbrast Hermione och blev blossande röd om kinderna,
”Nej det är jag inte, hur kan du ens påstå något så dumt!”
”Påstå? Det är ju så det ligger till!” gormade Ron så upprört att spottet yrde som en liten fontän ur munnen på honom. ”Han har kallat dig smutskalle i hur många år som helst och ändå är du förälskad i honom! Det är ju helt sjukt. Eller hur Harry?”
Harry orkade inte öppna munnen för att svara, han kände dem båda alltför väl vid det här laget för att veta att det vettigaste var att inte lägga sig i.
Han hade länge misstänkt att Rons känslor för Hermione var mer än vänskapliga.
Men den senaste tiden så hade han blivit helt säker, inte minst med tanke på att Ron yste svartsjuka så fort Hermione yttrade sig om någon som råkade vara av motsatt kön.
Ibland verkade det faktiskt som om Ron behövde ha något att vara svartsjuk på för att kunna
fungera i hennes sällskap.
Förra året hade det varit den Bulgariska världskända sökaren Viktor Krum som hade varit offer för Rons svartsjuka (Eftersom han hade bjudit ut Hermione under sitt besök på Hogwarts och gått med henne på julbalen ett år tidigare) och nu hade Ron bestämt sig för att flytta fram stapeln ett steg och peka ut Malfoy som Hermiones nya hemliga kärlek.
Den här gången tyckte Harry att Ron hade sträckt sig lite väl långt över gränsen.
Sannolikheten att Hermione skulle dejta Malfoy var obefintlig och var alldeles för osannolik att överhuvudtaget diskutera om.
”Det är inte sant!” Hörde han Hermione snyfta, hon hade ställt sig upp och var så arg
att han hade passat sig noga om han varit i Rons ställe, ”Att du ens kan antyda någonting sådant, jag trodde att jag kände dig R-R-Ron m-men det var t-t-tydli-g-gen alldeles f-f-el av mig!”
Hon begravde ansiktet i händerna och rusade storgråtande ut från stora salen med
Ron ilsket stövlande efter sig.
Harry reste sig upp från det nästan tomma middagsbordet och gjorde sitt bästa för att le oberört mot en skock förstaårselever som förundrat glodde efter de två prefekterna som enligt paragrafen skulle framstå som förebilder.
Han drog fingrarna genom sitt ostyriga svarta hår och rättade till de runda glasögonen
som hade halkat ner över näsan.
Sedan vände han sig om för att gå tillbaka till uppehållsrummet och göra klart sin uppsats om Spiknarvlar som Proffesor Grubbly-Plank hade gett dem efter förmiddagens lektion och fann plötsligt sig själv stirrades in i ett par leende blåa ögon inramade av rött silkeslent hår och blek nästan vit hy.
”Är det något problem Harry?”
Ginny stod med ens framför honom och han blev tvungen att ta ett steg tillbaka för att inte gå rakt in i henne.
”Öh, nej allt är fint tack... Det är bara lite...” Harry visste inte riktigt hur han skulle uttrycka sig men Ginny verkade förstå precis vad han menade och himlade med ögonen.
”Låt Ron hålla på, tids nog tröttnar han och bjuder ut henne.”
”Tror du?”
Ginny log bara till svar och Harry log tillbaka.
Hon hade verkligen vuxit till sig sedan i somras.
Hennes röda hår hade blivit längre och tjockare, hon hade vuxit en bra bit på längden och hon hade till och med fått riktiga bröst som putade ut under skolklädnaden.
Harry höjde generat blicken och tvingade sig själv att tänka på något annat.
Quidditch tillexempel.
Quidditch var alltid bra att tänka på vid sådana här specifika tillfällen.
”...Skulle du kanske vilja det?”
”Öh, va?” Harry kände sig så dum när han inte hade lyssnat, och Ginny rodnade förläget.
”Jo, jag och Michael har gjort slut nu... Så jag tänkte... Om du kanske ville gå på den här balen med mig?”
”Med dig?” ekade Harry medan hans hjärna såg möjligheten att gå med Elli försvinna hand i hand med Malfoy.
”Öh, jag...”
”Du behöver inte om du inte vill”, sa hon snabbt och log överslätande.
Men honom kunde hon inte lura, Harry såg tårarna som började stiga i hennes ögon.
Först tänkte han svara ja bara för att slippa göra henne ledsen men i sista stund bestämde han sig istället för att vara ärlig.
Harry tog ett djupt andetag och såg Ginny rakt i ögonen.
”Ginny, hör på här”, sa han så lättsamt som han kunde, ”Jag skulle verkligen inte ha något emot att gå med dig, men... Jag har redan tänkt fråga någon annan. Men om du skulle vilja...”
”Det är okej”, sa hon hastigt och blinkade flera gånger, ”Ingen fara.”
”Det är inte det att jag inte vill...”
”Jag förstår Harry”, viskade hon och en tår lösgjorde sig från hennes vänstra öga och rann långsamt nerför kinden, ”Ha det så bra nu, och lycka till.”
”Ginny...” sa Harry försiktigt och sträckte ut en arm för att hålla henne kvar men hon drog sig loss och skyndade sig med snabba steg därifrån.
Han suckade och kastade en blick mot Gryffindorbordet för att kontrollera så
att inte tvillingarna, som verkade fullt upptagna med att skriva upp fler beställningar till sin planerade butik med skämtartiklar, hade sett någonting.
Harry ville verkligen inte bli osams med någon av dem få personer som han tyckte om på grund av sin egen klantighet.

Jk. Han dör inte, eller vem vet. Drelli suger, det borde bli Harry+Elli istället. Bye.

''Den rundkindade pojken hade kurat ihop sig till en mänsklig version av klonken'' garvade där :$

Så fantastiskt bra skrivit, du överträffar dig själv hela tiden! Undrar veeerkligen hur det går på balen, med tanke på att Elli ska gå med Blaise..

(Hoppas hon dissar han grovt och går med Draco grr) :$


idahedbeerg nowaaay... DRACO+ELLI FOREVER.

*Catfight*..