Gröna Grodor [prs]

"Ja vi hade ett bra samtal innan Remus, Harry och Sirius kom in springande," sa hon och glodde på Sirius som inte såg det minsta ursäktande ut, utan han såg nästan utmanande ut, så som om han väntade på att Aloy skulle skälla på honom. Istället gav hon honom en kall blick och gick bort till Remus.

"Are you okay?" Frågade han och hon nickade.
"I have a feeling I will be getting a bottle of pumpkin chocolate soon," sa hon leende och Remus såg på henne med stora ögon.
"Does that mean I will finally be able to taste it?"
"Maaaybe," retqdes hon bara och såg på pojkarna när de vände sig om mot henne.
"Pumpa choklad?" Frågade Jax och hon nickade.
"Jag, Lily och Även experimenterade med en massa saker och choklad när vi gick på skolan, mest för att jag ville hitta nya goda smaker, och den bästa vi fann var varm choklad med pumpasmak. Sev kom på receptet och hur jag än gjorde så kunde jag aldrig få det bra."
"Professor Snape used to make you hot chocolate?" Harry såg på henne tveksamt och hon nickade.
"Vi brukade ge varandra choklad när vi ville muntra upp varandra..jag föredrog varm choklad, han kladdkaka."
"Snape äta kladdkaka?" Harry sa det sol om Dec var en varelse som inte behövde äta och hon suckade.
"Ja, han är mänsklig, han gör mänskliga saker."
"Tveksamt," muttrade Harry och hon suckade igen, och såg på Hilde när hon nämnde mötet.

"Jag tänker inte gå. I need a break from the order, och de behöver tänka över saker!" Sa hon kallt och reste sig upp från bordet. "I will be att My studio."
"Vill du ha sällskap mamma?" Frågade tvillingarna och Aloy log mot dem.
"Ni är alltid välkomna, you know that," sa hon och la en sina armar runt deras axlar vilket var svårt då de var nästan lika långa som henne.
"Can Harry game?" Frågade Jax och Aloy såg på Harry och nickade tillslut.
"Om han vill så," svatade hon.
"I will make some dinner," så Remus och Aloy log mot honom.
"Om det inte blir för sent är ni välkomna tillbaka efter mötet," sa Hilde till dina vänner. "And i promise to return Harry in one piece."
Med de orden gick hon till sin studio med tonåringar efter sig.

"Vi kommer om vi hinner." ler Hilde och tar tag i Sirius för att trensferera dem till högkvarteret. När de kommer in möts de av en grupp oroliga ansikten och Hilde slås av att de inte vet något om allt som hänt.
"Var är Harry?" frågar Ginny oroligt och Hilde ler.
"Var lugn, Aloy tar hand om honom och tvillingarna. Men hon kunde inte vara med på mötet." informerar hon och de alla sätter sig vid matbordet. Eller inte alla, de som är över 17 och inte går i skolan. Det skulle bli skönt att få alla till Hogwarts så man slapp dem här, tonåringar var verkligen jobbiga.
"Så, välkommen till mötet." börjar Dumbledore och informerar varför de alla är där. Sedan går de laget runt och berättar om vad de gör. Hilde informerar även om registeringen av magiker alltså mugglarfödda som ministeriet håller på med och att de har dementorer. Kanske inte så ovanligt då de vaktar Azkaban, men där var det brottslingar, inte vanliga magiker.

Aloy låg på golvet och tittade upp i taket, så mycket hade hänt på bara några timmar. Allt med Sev var fortfarande så komplicerat, och hon visste inte vad hon skulle känna, dock så medgav hon att hon var glad att de hade pratat. Hon kunde knappt tro att det gått så många år sedan de sist pratade. Hon hade varit ärlig, hon visste aldrig om hon kunde förlåta honom, men som hon kände nu så var hon villig att försöka prata med honom. Sev var den enda som på riktigt kunde dela alla minnen hon hade med Lily. Sure the marouders had been there, yet hadn't. Remus kunde inte dela minnena med henne, då allt såg så annorlunda ut för honom. Och visst de kunde tala om tiden de alla umgåtts, men den var så kort jämfört med de sju åren hon haft med Lily på Hogwarts. Sev hade varit där under alla de åren, och han delade inte bara minnena hon hade av Lily, utan också minnen de hade ihop. Sev och hon hade umgåtts själva också, så mycket av hennes tid på Hogwarts var med honom. Aloy suckade nästan, det var fjorton år sedan Lily dog, och det gjorde fortfarande så ont!

Om hon var ärlig så gjorde det lika ont att Sev hade lämnat dem, att hon inte kunnat hjälpa honom. Sen gjorde det extra ont att allt hade lett till Lily's död. Aloy slöt ögonen och tvingade tillbaka tårarna, hon hade inte ork att gråta just nu, hon ville inte gråta just nu, utan istället så fokuserade hon på att hon och Sev pratade, att de faktiskt hade haft ett samtal! Hon hade till och med fått två kramar av honom, god she had forgotten how much she missed those.

"Mom what are these?" Jax frågade plötsligt och hon öppnade ögonen och såg på vad han än höll upp.
"Oh," sa hon och reste sig upp och gick fram till honom. "Songs I never did anything with."
"Why not? These are good," sa Opie som hade läst över Jax's axel och Aloy log svagt mot dem.
"Mestadels för att de var för personliga, eller gjorde för ont för att släppa. Dynasty is about me, Sev and Lily. Bleeding out skrev jag och Lily, ja innan hon dog, och när hon dött blev den för verklig."
"Mom wrote this with you?" Frågade Harry och Aloy log.
"Japp, hon hjälpte mig att skriva ibland. När vi inte orkade med marodörerna så köpte vi en flaska vin, tog med oss frukt och ost, min gitarr, papper och penna och åkte hem till mina föräldrars hus och använde studion som de byggde åt mig där."
"Byggde dina föräldrar dig en studio?" Harry blinkade förvånat och hon skrattade.
"Japp när jag sa att jag ville satsa på att bli artist såg de till att jag hade allt jag behövde. Jag och Lily var ofta där, skrattandes, gråtands, arga, frustrerade och även om hon bara kastade ut ideér för mig att använda så kunde jag skriva sånger av det," Aloy log igen, det var så fantastiska minnen och hon önskar att Sev hade kunnat vara där.
"I want to here Dynasty!" Sa Opie glatt och Jax nickade, båda ville veta mer om henne och Sev's vänskap. Aloy hade berättat allt hon kunde, men att höra det i sång var annorlunda antog hon.
"Can I here this one?" Frågade Harry och Aloy såg tveksamt på henne.
"Are you sure? I don't want you to feel worse about their death than you already do," sa hon vänligt och Harry nickade. "Okay, let's start with Dynasty, because I am not sure I will be able to do Bleeding out otherwise. But I warn you both aren't happy songs."
Ingen av pojkarna verkade bry sig och hon gick bort till pianot och satte sig ner och började spela på Dynasty.

"Some days, it's hard to see
If I was a fool or you a thief
Made it through the maze to find my one in a million
And now you're just a page torn from the story I'm living.
And all I gave you is gone
Tumbled like it was stone
Thought we built a dynasty that heaven couldn't shake
Thought we built a dynasty like nothing ever made
Thought we built a dynasty forever couldn't break up..."