>Rivalry< //[PRS]

”Känn dig inte dum, du har hjälpt mig på så många andra sätt”, protesterade Yaosu och ruskade på huvudet. ”Jag hjälpte dig med Noah, ja, men du hjälpte mig samma kväll, eller hur?” Resonerade han och kupade händerna runt kinderna på henne, så att han kunde stryka tummarna över den mjuka huden. Det gick nästan att känna att hon gråtit, att huden fortfarande var smått fuktig under tummarna på honom. Såhär på efterhand önskade han verkligen att hon stannat i några sekunder längre, så att hon sluppit all den här onödiga smärtan och osäkerheten. Cassandra förtjänade verkligen den där käftsmällen de talade om, för både slytherinaren och gryffindorarens skull. Däremot visste han mer än väl att det inte var någon smart idé att klå upp henne, i alla fall inte där någon av lärarna kunde se.
”Hm, skulle helt klart uppskatta det, men tror det är bäst om vi ignorerar henne fullständigt istället..vill inte att du ska hamna i trubbel pågrund av mig, även om Cassandra utan tvekan förtjänar det”, sade han med ett litet skratt och fortsatte göra små cirklar över kinderna på henne. Åh, han önskade verkligen att de båda två kunnat klippa till Allard och hennes alldeles för stora ego. Kanske de kunde ge igen på något annat sätt? Det var en idé, men för stunden orkade sjuttonåringen verkligen inte fundera vidare på den saken. Pannan dunkade och han kände sig fortfarande alldeles darrig. Även nu, när han satt med armarna utsträckta mot Hayley, skakade de något alldeles förfärligt. Allt han ville göra var att krypa ner under täcket med den jämnåriga flickan och somna i hennes famn. Men till och med det var något han inte kunde göra, för tänk om de båda två somnade och resten av tjejerna som höll till i sovsalen återvände? Urk.
”Känner mig bara så för att jag inte kunde göra mer för att skydda dig”, svarade Yaosu med ett svagt leende. ”Det är typ allt jag vill göra, skydda dig från allt som inte bringar dig all den lycka du förtjänar”, fortsatte han och kunde inte låta bli att frysta till över det hon sa därnäst. Hon hade helt rätt, det var inte konstigt att de båda två var hungriga efter nattens gång. Slytherinaren hade redan börjat få träningsvärk, på ett bra sätt då.
”Bra, för jag och Joshua tog med chokladpudding och te.” Han lät händerna glida ner från kinderna och drog en av dem genom håret istället, för att skjuta bort all lugg från ögonen som Hayley nyss försökt skjuta bort. ”Jag vill stanna här med dig..hela dagen, vill inte röra mig ur fläcken”, mumlade han fortsättningsvis och började pilla med täcket. ”Och natten, har ingen lust att ens sätta fot ute i någon av korridorerna.” De mörka ögonen var fästa på det mörkröda underlakanet och underläppen putade dramatiskt. Dock var det sant, han ville inte lämna gryffindorarens sida, inte efter det som hänt.

Zihao hade blivit förvånad så snart Yaosu uppfattat hans ord, men det var ingenting i jämförelse med hur han kände när han insåg att Joshua kunde förstå de knorrande lätena. Man kunde nästan se hur hakan ville falla ner mot golvet, även om det inte var möjligt där och då. Underkäken funkade liksom inte på samma vis som den brukade.
”Förstår du vad jag säger?”, undrade den äldre och kom upp på benen, så att han stod över sextonåringen istället. ”Fan va coolt! Betyder det här att vi är själsfränder? Tycker vi bestämmer att vi är det, okej?” Sjuttonåringen slog sig ner över den andre igen och började nafsa honom i kinderna, på ett både kärleksfullt och retsamt sätt. Han kunde inte låta bli, de var alldeles för lockande. Om svansen varit som en propeller innan, var den bortom all kontroll nu. Helvete, han ville verkligen kyssa Joshua, men det var inte möjligt, inte nu när han inte hade några läppar att tala om.
”Jag vill kyssa dig nu”, gnällde Zihao och släppte ut en bedrövad suck. ”Men jag har ingen aning om hur man gör för att..du vet, skifta tillbaka”, fortsatte han klagandes och började gny högljutt, som ett barn. Detta fick Yaosu att himla med ögonen och snegla bort mot de andra två turturduvorna.
”Försök att bara slappna av och föreställ dig hur det brukar kännas att ha två ben”, konstaterade tvillingbrodern och började dra av sig sin stickade tröja. ”Vi byter plats, okej? För jag har ingen lust att ha två ben just idag”, fortsatte han och drog för draperierna runt Hayleys säng. ”Ta mina kläder när du listat ut det.”

Det känns bra att den andre försäkrar Hayley om att hon visst hjälpt honom, och det kanske hon gjorde också, men hon själv tycker inte att det räcker.. Hon hade väl snarare förstört för honom den där kvällen? Hon hade sagt så många elaka och onödiga saker till honom, som han definitivt inte förtjänar. Men hon tänker iallafall hjälpa till bäst hon kan. Förhoppningsvis händer inte det något liknande igen, men om det gör det tänker hon faktiskt slå till personen i fråga, hårt. Tyst lägger hon sin hand över Yaosus respektive, som vilar mot hennes kind. Det känns bra att han inte fördömer henne för att hon inte puttat bort henne, det är liksom tillräckligt jobbigt att klanka ner på sig själv för det. De små cirklarna som klasskamraten stryker över kinderna på henne får ett leende att bubbla upp. Däremot putar hon med underläppen när han sedan säger att hon inte borde ge henne en käftsmäll. Åh, hon hade sett framemot det.
”Aw.. du, jag skulle inte hamna i trubbel pågrund av dig, utan pågrund av Cassandra. Men jag antar att det inte spelar någon roll.. vi skulle säkert bli avstängda om vi gjorde något,” mumlar sjuttonåringen medan ide kristallblå ögonen glider över det vackra ansiktet. Allard har trots allt en rätt mäktig familj. Nu skulle nog Hayleys föräldrar förhandla fram något annat alternativ, men det skulle bara få dem att avsky henne ännu mer. De redan stora ögonen blir än större efter det slytherinaren säger. Huvudet faller ner på sniskan och ögonbrynen rynkar ihop sig. Bröstkorgen blir alldeles varm och det kittlas nere i magen på henne. Det Yaosu säger är så fint, hon är inte så van vid att folk vill skydda henne, så det gör henne nästan överlycklig.
”Men Yaosu.. du har ju skyddat mig. Det var jag som inte kunde göra mer för att skydda dig.. jag vill skydda dig också, men än så länge har jag varit väldigt dålig på det,” Hayley skrattar tyst till och himlar med ögonen över sig själv. Det kommer ju vara svårt att skydda varandra hela tiden, med tanke på att de kommit överens om att de ska hålla det hemligt så kommer de inte kunna gå i korridorerna med varandra när de vill. Och helt ärligt så är det korridorerna som är jobbigast för henne. Där kan hon få massvis med skällsord kastade mot sig och ja, folk kan ta sig friheten att göra lite som de vill. Det här däremot behöver inte Yaosu veta om.
Blicken glider tillslut ner mot frukosten, där det finns några alternativ till frukost. Ska hon ta chokladpudding utan att äta något annat innan? Hm.. ja, hon tycker det. Men ändå börjar hon med att ta några klunkar te. Att ha Yaosu stannande hos sig låter mycket trevligare än att vara ensam under dagen och kvällen, hon vill liksom inte lämna hans sida.
”Men kan vi inte gå tillbaka till den spökande stugan då? Jag vill också vara med dig.”

Det tar en liten stund för Joshua att inse att han faktiskt kunde förstå den ett år äldres läten. Hur fan är det ens möjligt? Läpparna spricker upp i ett leende, och när Zihao sedan bestämmer sig för att ställa sig upp kan han inte låta bli att skratta till.
”Vi är absolut själsfränder,” instämmer han och slingrar armarna om den stora lurvbollen. Nu skulle han vanligtvis finna det underligt, för hur kan man hitta sin själsfrände när man är sexton? Nästintill alla förhållanden man har under ungdomen tar slut förr eller senare, eller ja, det är åtminstone den uppfattningen han fått efter att ha läst en massa böcker och sett på filmer. Han däremot har ju inte haft något förhållande innan. Men det känns rätt, han känner sig så hemma med Zihao.. gud vad fint det skulle vara om de två är själsfränder. Tyvärr kommer han på andra tankar när den andre får för sig att nafsa i de puffiga kinderna. Joshua försöker att smita undan, men misslyckas, det kittlas nämligen rätt mycket. Lyckligtvis börjar Zihao att gny högljutt istället, vilket ger kinderna lite andrum.
”Jag vill kyssa dig också,” gnäller Joshua, men betydligt tystare än den äldre. Han vill inte att de andra två ska höra alldeles för mycket.

Hayleys blick glider bort från frukostbrickan och glider upp mot Yaosu istället. Jaså, ska han skifta?
”Betyder det att du kan stanna här? De andra har ju ingen aning om att det är du..”

Tja, det var också ett sätt att se på saken. Cassandra hade ju liksom startat det hela, däremot var det upp till dem om de ville fortsätta eller ej. Och med tanke på att det kunde bli stora konsekvenser om de gjorde det, var det nog lika bra att inte spinna vidare på den tanken. Istället kunde de rikta in sig på att totalt ignorera Allard, för det skulle driva henne till vansinne utan att de ens behövde lyfta ett finger. Nu brukade sjuttonåringen alltid ignorera den jämnåriga slytherineleven i alla fall, men många gånger slutade det med att han gav in och snäste något till svar. Aldrig mer dock, han tänkte låtsas som om hon var en irriterande fluga. Kom hon för nära kunde han smälla till henne med en flugsmälla, så att hon blev alldeles platt. En utmärkt plan faktiskt, kanske han skulle förvandla Cassandra till en fluga på riktigt? Han var ganska duktig på förvandlingskonst och ingen skulle behöva veta att det var han som gjort det..och om han gjorde det när ingen såg på, skulle ingen ens veta att det skett - flugor var bara små och irriterande, ungefär som dammråttor, ingen lade direkt märke till dem.
Nåja, det där var någonting han kunde fundera över senare, för stunden var hjärnan redan tillräckligt överhettad och huvudet bultade något alldeles förskräckligt. Det kunde ha något att göra med det lilla faktumet att han inte fått sig någon sömn, men men. Om det var något han gärna gjorde om var det nattens aktiviteter, så det så. Han drog lite på mungiporna och skakade ännu en gång på huvudet. Hayley hade inte gjort ett dåligt jobb när det kom till att skydda honom. Att hon ens fått för sig det fick honom att vilja gripa tag om de slanka axlarna och ruska om henne, för det var så långt från sanningen man bara kunde komma. Dålig på det? Nej, nej, nej. Och återigen nej. Tusen gånger om, hon skulle bara veta hur mycket han inte höll med om det där, då hon troligen inte ens kunde föreställa sig det. Helt ärligt kunde slytherinaren knappt det själv, men det var en helt annan femma.
De mörka ögonen betraktade den jämnåriga flickan när hon plockade upp tekoppen och tog några klunkar. Yaosu hade gärna följt hennes exempel, dock var han smått orolig över att han bara skulle råka spilla allt ur sin egen kopp, med tanke på hur mycket händerna darrade. Cassandra Allard hade utan tvekan förstört honom, totalt. Till och med kroppen var helt chockerad, trots att närmare en timme passerat sedan hon attackerat honom. Okej, att säga att hon attackerat honom var kanske lite dramatiskt, men det var verkligen så han kände - att han blivit attackerad. Det hade känts betydligt bättre om någon slagit till honom eller liknande, hellre det än att bli kysst från ingenstans av någon som inte vad Hayley Clarke.
”Det är en bra idé men..vill inte ens lämna den här sängen, än mindre röra mig i korridorerna och andas samma luft som Cassandra”, mumlade Yaosu buttert och sneglade mot gryffindoraren. ”Och..tja, Zihao behöver kläder och jag vill se om..om vi delar samma band som de verkar göra”, fortsatte han och rodnade svagt, medan han varsamt vek ihop den stickade tröjan, trots de darrande händerna. ”Plus att jag blivit betydligt bättre på att styra det! Det gör inte lika ont och jag är klar i knoppen efteråt.” Sjuttonåringen fortsatte att krångla av sig kläderna tills han fått av sig alla plagg. Kort därpå slank han ner under det tjocka täcket, precis som Zihaos ben började ge ifrån sig liknande knakanden.

Den längre av de två Huaze bröderna slog så småningom upp ögonlocken och stirrade ner mot händerna. Ha, han hade inte förväntat sig att Yaosus råd faktiskt skulle fungera, att han skulle vara för korkad för att förstå sig på dem. Men inte den här gången! För en gångs skull hade han på sätt och vis följt en instruktion och lyckats. Merlin, vad smart han kände sig, extremt begåvad. Att han för tillfället satt näck på golvet i flickornas sovsal, det hade han totalt glömt bort. Oviktiga detaljer.
Efter att ha funnit fotfäste i den nya verkligheten, vände sjuttonåringen upp de mörka ögonen mot Joshua och greppade tag om kragen på honom, bara för att dra honom närmare intill sig och lämna en gullig liten kyss över de underbara läpparna. Därefter kom han upp på benen, som var aningen vingliga och stack in händerna bakom draperiet runt Hayleys säng, för att dra ut broderns kläder och dra dem på sig. Sådär ja, storleken var nästan helt perfekt.
”Hade du föredragit om jag inte klätt på mig?” Frågade Zihao och gled ner på huk framför den yngre, för att nypa tag om de puffiga kinderna och klämma på dem. Så söt, han hade fortfarande planer på att äta upp honom. Fast kanske inte på det sättet många skulle föreställa sig.
”Fattar inte att du kunde förstå mig innan..var helt seriös om det där att vi måste vara själsfränder”, konstaterade han och placerade istället fingrarna under hakan på sextonåringen, så att han kunde luta dennes ansikte uppåt. ”Du måste vara helt väck som tycker om mig.” Sjuttonåringen log brett och skrattade till. ”Men jag klagar inte, det är ett mirakel att den enda personen jag någonsin gillat, gillar mig tillbaka.”

Hayley har stor lust att dra den andre intill sig i en stor kram, och kanske även en kyss. Men tyvärr är hon lite osäker på om det är okej, med tanke på det han nyss gått igenom. Nej, hon får helt enkelt vara lite mer försiktig. Yaosu darrar fortfarande något förskräckligt, och det är nog bra att han inte tar åt sig av teet. Det skulle nog hällas ner över hans kropp och bränna honom, vilket aldrig är särskilt skönt. Hon däremot fortsätter att ta några klunkar av den varma vätskan. Det gör henne betydligt lugnare, då även hon är lite skakig efter att ha gråtit så mycket. Hon har blivit utmattad av ledsamheten, men det är ingenting i jämförelse med Yaosu. Hon gnager sig i underläppen och tar istället upp skålen med chokladpudding, tröstmat.
”Okej, då stannar vi här. Bara jag får vara med dig så är jag nöjd,” svarar hon med ett glatt litet leende på läpparna. Hur löjligt lät inte det? Men det är sant, hon mår mycket bättre i slytherinarens sällskap och hon har ingen lust att lämna hans sida. Sjuttonåringen hoppas också på att de delar på samma band som det andra paret verkar ha. Hur är det ens möjligt att Joshua förstått vad Zihao ville få sagt? Hm, det är en bra fråga. Hayley hoppas däremot på att de två inte är själsfränder, för hon är fortfarande inte så värst förtjust i Zihao. Men det verkar som att hon kommer behöva leva med honom, med tanke på att han är tillsammans med hennes bästa vän samtidigt som hon är tillsammans med hans tvillingbror. Däremot hoppas hon innerligt att hon och Yaosu är, som de sa, själsfränder. Gud vad saker har förändrats den senaste terminen. När Yaosu krånglat ner sig under täcket ställer hon ner frukostbrickan på golvet igen, så att det inte ska tippa över om han rör på sig.
”Har du förvandlats igen efter den där första gången?” Undrar Hayley och glider ner bred vid honom under täcket. Hon har trots allt bara ett linne och mjukisbyxor på sig, så armarna är rätt kalla.

När förvandlingen väl börjar kniper Joshua ihop ögonen. Han vill liksom ge Zihao lite privatliv så att han inte känner sig utstirrad. Det verkar däremot som att skiftningen går rätt mycket smidigare än den gjort under natten, vilket han är väldigt tacksam över. Att se och höra den ett år äldre gå igenom sådan smärta skippar han gärna. Sextonåringen slår inte upp ögonlocken igen förrän han känner hur den andre griper tag i hans krage och pressar läpparna mot hans. Utan att tveka besvarar han kyssen. De chokladbruna ögonen följer slytherineleven med blicken när han drar på sig tvillingbroderns kläder. Åh, han har saknat att kunna kolla på hans fina ansikte. Nu har det gått mindre än tolv timmar, men ändå, han har fortfarande saknat det.
”Helt ärligt? Ja,” svarar han med ett litet skratt, samtidigt som han försöker komma undan från Zihaos fingrar som försöker klämma på hans kinder. Det är rätt fint att han funnit tycke för Joshuas kinder, då det är en del av honom som han hatar mest. Men ja, som han sa, han hade faktiskt nästan föredragit om den andre inte klätt på sig. Nu har han redan lite bekymmer med att gå efter det de gjort under kvällen som passerat, men han vill definitivt vara så nära Zihao igen. Han har helt glömt bort att Hayley och Yaosu är tätt intill dem, med bara ett draperi som skiljer dem åt, så de kan säkert höra det han svarar.. vilket är lite pinsamt, det gör honom lätt generad.
”Jag kan inte fatta det heller, verkar som att vi är menade för varandra,” med ett litet flin och låter huvudet falla på sniskan. Joshua har aldrig trott på fenomenet själsfränder, tills nu. Hur klyschigt det än må låta så känns det verkligen rätt, han känner sig hemma. När den äldre sedan påpekar att han måste vara väck som tycker om honom, ruskar sextonåringen på huvudet. ”Skämtar du med mig? Det är väldigt lätt att börja tycka om dig när man lärt känna dig lite mer.”

Yaosu kände på precis samma sätt, så länge han fick stanna med Hayley var han nöjd. Faktumet att det var möjligt för honom att göra det utan att behöva ta sig någonstans, var dock ett stort plus. Helt ärligt tvivlade han på att han någonsin skulle våga vandra genom korridorerna själv igen, för vem visste vart Cassandra kunde stå och lura? Det lät överdrivet, ja, men det var verkligen så han kände och tyvärr fanns det ingenting de kunde göra åt den saken.
”Jo, både madam Pomfrey och McGonagall föreslog att jag skulle försöka få kontroll över det så snart som möjligt, så det var bara att börja öva”, svarade slytherinaren och kunde inte låta bli att slingra armarna om den jämnåriga flickan, nu när hon glidit ner bredvid honom under det varma täcket. ”Tror jag har lyckats genomgå hela förvandlingen fyra gånger och så har jag en del misslyckade försök också”, fortsatte han och grimaserade för sig själv, innan han borrade ner ansiktet j gryffindorarens blonda lockar. Det var otroligt korkat att ligga där och klänga på henne när vemsomhelst kunde komma in och dra isär draperierna, men han orkade inte bry sig. Att vara sådär nära henne, att kunna kapsla in henne i famnen, det var lugnande på alla sätt och vis.
”Jag vill bara ligga såhär en liten stund innan, okej?” Mumlade sjuttonåringen och pressade försiktigt läpparna över halsen på Hayley, för att sedan fortsätta uppåt mot de underbara läpparna. Händerna darrade fortfarande smått, däremot verkade det som om hennes blotta närvaro fick allting att kännas tusentals gånger bättre. Verkade? Det var inte ens en fråga om saken, hon gjorde allting tusen gånger bättre, punkt.
”Du får ursäkta om jag smakar tvål..var tvungen att skölja ur munnen efter Allards överfall”, förklarade Yaosu tyst och lät ännu en gång läpparna söka sig ner över halsen på den jämnåriga flickan, ner mot nyckelbenen där han, utan att tänka sig för, lämnade ett litet bett över den sköra huden. Bokstavligen, ja, smaken av blod gick inte att missta. Men istället för att chokat luta sig tillbaka, drog han tungan över bitmärkena och slickade varsamt upp blodet. Detta insåg han däremot inte förrän han suttit och slickat rent såret i några sekunder, först då spärrade han upp de mörka ögonen och lutade sig skyndsamt tillbaka.
”Vad fan håller jag på med? Förlåt, Hayley, jag måste vara helt från vettet idag”, konstaterade slytherinaren och slog en hand för ansiktet med en irriterad suck. ”Förlåt, jag menade verkligen inte att..att bita dig”, fortsatte han ångerfullt och gnagde sig febrilt i underläppen, med skammen strykandes över ansiktet. Vem i helskotta sättet tänderna i personen denne tyckte om? Inte en vanlig person, så mycket gick fastslå.

”Fast det hade bara varit orättvist om jag inte haft kläder medan du hade det”, påpekade den äldre och vickade lite på ögonbrynen. Sket han fullständigt i det faktum att de andra två kunde höra vad de pratade om? Utan tvekan, han brydde sig verkligen inte ett smack. För han tyckte om Joshua och det var inte en hemlighet, så vad spelade det för roll om de hörde? Nu verkade det som om den yngre av dem tyckte att det var lite pinsamt, men äsch då. Zihao var inte så brydd av sig, så pass att han kunde vara obrydd för dem båda. Fantastisk logik som vanligt.
”Det är jag helt övertygad om, annars hade vi aldrig lyckats med mästerverket under gårdagens kväll”, svarade sjuttonåringen med ett flin och vickade ännu en gång på de mörka ögonbrynen. ”Helt ärligt skulle jag inte ha något emot att försöka mig på ytterligare ett sådant..men..” Han tystnade och sneglade ner över sextonåringens kropp, fortfarande med flinet strykandes över läpparna. ”Du verkar ha vissa problem att gå, så det kanske inte är någon bra idé?” Undrade den äldre och skrockade för sig själv. Av någon jävla anledning fann han det gulligt, alltså extremt gulligt. Allt som hade med Joshua att göra var allmänt bedårande och älskvärt. Jösses, han var verkligen förälskad. Totalt, mega förälskad.
”Jag skämtar inte med dig, du måste helt enkelt ha en skruv lös någonstans därinne”, sade Zihao allvarligt och knäppte löst till gryffindoraren i pannan med pekfingret. ”Hursomhelst, vill du dra? Om någon hittar oss härinne kommer vi förmodligen bli relegerade.”

Det gör Hayley faktiskt väldigt lättad. Lättad över att det inte gör lika ont för den andre att skifta. Trots att hon varit rätt förbannad på Yaosu den där kvällen för flera veckor sedan, så tycker hon faktiskt inte att någon ska behöva gå igenom det. Eller jo, det finns faktiskt ett flertal personer hon skulle vilja behöva gå igenom det. Typ de där männen som utnyttjat henne, eller några av de hemska mobbarna på skolan, inklusive Cassandra. Hennes ena hand glider upp mot den andres kind och stryker försiktigt tummen över den bleka huden. Åh, hon vill bara ta hand om honom, aldrig släppa taget om honom. Fan, hon har så stor lust att springa ner till stora salen och ge henne en stor, fet käftsmäll. Däremot vet hon att det i slutändan inte kommer göra något gott. Det kommer nog göra det värre för dem bägge två. Just nu vill hon faktiskt inte bli avstängd från skolan, inte nu när hon hittat den jämnårige, han gör allting bättre. Men det är faktiskt väldigt läskig.. se hur ledsen och förkrossad hon blivit när hon trott att Yaosu villigt kysst Cassandra.. han kan krossa henne när han vill. Inte för att hon tror att han kommer vilja krossa henne, utan bara som ett tänk om. Hon kommer däremot på helt andra tankar när hon känner den andres läppar mot hennes hals. Det får henne automatiskt att rodna. Hon vill så gärna fortsätta, men Yaosu är känslosam och det känns inte riktigt rätt när han är ledsen, ändå besvarar kyssen med ett leende på läpparna.
”Äsch, det är helt klart värt det,” påpekar hon medan ena handen glida upp i hans lockar. Hon bryr sig faktiskt inte ett dugg om att han smakar tvål, hans läppar är fortfarande oemotståndliga. Hayley rycker till när hon plötsligt känner hur slytherineleven biter henne över halsen. Det gör inte särskilt ont, utan svider bara till lite.. ögonbrynen glider upp i pannan på henne när han sedan bestämmer sig för att slicka upp blodet som börjat rinna. Tveksamt lutar hon sig tillbaka medan de kristallblå ögonen glider över hans ansikte.
”Alltså, det är okej..” Börjar Hayley med ett litet skratt. Det har hon faktiskt inte varit med om innan. Små nafsanden då och då visst, men ingen har faktiskt bitit hål i huden på henne. Hon blir däremot inte rädd eller något, utan kupar båda händerna om hans kinder. ”Blev bara förvånad, men det är lugnt.” Försäkrar Hayley och lutar pannan mot hans respektive.

”Men vi hade kunnat lösa det också,” påpekar Joshua tyst, i ett försök att bara hålla samtalet mellan sig själv och Zihao. Det känns liksom konstigt att hans tvillingbror kan höra dem, plus så skulle säkert Hayley reta honom om han säger något konstigt. Däremot verkar det som att den ett år äldre inte har några som helst problem med det där. När slytherinaren sedan vickar på ögonbrynen kan han inte undgå att himla med ögonen, samtidigt som rodnaden tjocknar över kinderna. Den där blicken som han slänger över hans kropp gör honom lätt generad, men det gör honom även rätt uppspeld.
”Jag har inte alls problem att gå,” muttrar sextonåringen och häver sig upp från golvet, så att deras ansikten kommer aningen närmre varandra igen. Nu brukar han vanligtvis inte förneka saker, men av någon anledning känns det generande att han märkt det. För om han märkt det, ja, då borde nog hans vän ha märkt det också. Väldans tur att de gick tillbaka till skolan så tidigt, för annars skulle nog många andra lagt märke till det, om nu någon brytt sig. ”Men jag tycker att det är en riktigt bra idé,” Han vill gärna genomgå det de lyckats med under gårdagens kväll igen. Joshuas ena hand glider upp bakom nacken på den ett år äldre och pressar sedan sina läppar mot hans.
”Om jag har en skruv lös så har du också det, definitivt,” Joshua ställer sig tillslut upp, genom att placera en hand på Zihaos axel och med hans hjälp dra sig upp. ”Vart vill du gå?”

Kanske det varit värt det, däremot var det knappast det nu. Yaosu hade slagit båda händerna för ansiktet vid det laget och skämdes något alldeles förskräckligt. Kinderna var blossande röda och han kände sig absolut, totalt hemsk. Sjuttonåringen kikade mellan fingrarna mot Hayley och gnagde sig själv i underläppen. Sättet hon svarade på fick honom att känna sig ännu värre, det var inte alls okej. Verkligen inte. Han kunde liksom klart och tydligt se precis vart tänderna trängt igenom huden på henne.
”Det är inte okej”, protesterade slytherinaren och sänkte händerna, nu när hon placerat sina egna runt kinderna på honom. Tveksamt blickade han in i de kristallblå ögonen, tills den jämnåriga flickan därefter lutade pannan mot hans egen. Då slöt han ögonlocken och tog ett djupt andetag. Okej, det hade bara hänt en gång och han hade inga planer på att låta det hända igen. Om det varit Zihao som gått omkring och bitits på det där sättet hade han inte ens varit förvånad, men nu när det var han själv som gjort det..det kändes liksom inte som Yaosu, åtminstone inte som den Yaosu han själv såg sig som.
”Förlåt”, mumlade sjuttonåringen och slog upp ögonlocken igen, så att han kunde betrakta Hayleys vackra ansikte. Däremot gled blicken så sakteliga ner mot bitmärkena, där han försiktigt snuddade med fingrarna. Behövde man inte typ faktiskt anstränga sig för att bita någon på det där sättet? För det hade han verkligen inte gjort, det hade varit ungefär som att bita i smör. Den jämnåriga eleven var dock inte en bit med smör, nej hon hade både skinn och ben och allt annat som en människa bestod av. Och blod, som han tydligen fått för sig var okej att slicka upp.
Ännu en gång hade Yaosu lust att slå händerna för ansiktet och klippa till sig själv rejält. Fan, hon måste tro att han var komplett galen, och helt ärligt kände han sig en smula väck i skallen. Hela den här dagen verkade vara fördömd i högsta grad.
”Jag ska inte bita dig igen, jag lovar”, försäkrade han allvarligt och drog sig undan en gnutta, för att utan vidare låta benen knäckas och glida omkring under huden. Den första gången hade det gått långsamt, men nu tog det inte mer än någon halv minut. Övning ger färdighet.

Åh jo, det var Zihao väl medveten om. Han hade ju faktisk slitit av Joshuas kläder under gårdagens kväll, så det var väl självklart att han kunde göra det igen. Dock var det knappast rätt tillfälle eller, framförallt plats, att göra det där och då. Att han ens varit naken själv i flickornas sovsal hade lätt kunnat resultera i relegering, och det undvek han helst. Blev han relegerad var det samma sak som att bli given en dödsdom, då fadern utan tvekan skulle ha ihjäl honom på fläcken.
”Du har visst problem att gå”, envisades den äldre och lipade mot honom, bara för att tystna så snart deras läppar fann varandra. Hm, om sanningen skulle fram var sextonåringen nog den enda anledningen till att han föredrog att behålla sin mänskliga skepnad överhuvudtaget. Nu hade han ju inte upplevt något annat förrän alldeles nyligen, däremot kände han sig ganska hemma på fyra ben av någon anledning. Troligen då han alltid varit lite av ett vilt djur, någonting som Yaosu alltid påpekade för både honom och i princip alla andra.
Sjuttonåringen besvarade hur som haver genast kyssen, log in mot den som om det var det bästa som någonsin hänt honom. Precis så hade alla deras kyssar känts, och han tvivlade inte på att de skulle fortsätta göra det. Allting kändes ju så rätt med den ett år yngre gryffindoraren. Precis allting, det var inte ens en överdrift.
”Jag? En skruv lös? Du borde redan ha insett att alla mina skruvar är lösa, om inte helt borttappade”, påpekade Zihao med ett litet skratt och lutade sig tillbaka, fortfarande med armarna slingrade om Joshua. ”Den spökande stugan? Eller har du någon bättre idé? Kanske fängelsehålorna skulle vara intressanta..” det där sista var naturligtvis ett skämt, däremot ville han gärna höra vad den yngre tyckte om det förslaget, bara för att retas.

Nej, om Yaosu inte haft de pälsproblemen som Hayley vet att han har, så hade det inte varit okej. Men nu är sjuttonåringen fullt medveten om att den andre inte kan kontrollera vissa saker, och hon gissar att det här med bitandet har med den saken att göra. Hur som helst kan hon inte döma honom, det han går igenom måste vara jättejobbigt, hon kan inte ens tänka sig hur det måste vara.
”Du.. med tanke på vad du går igenom kan jag verkligen inte döma dig. Så det är verkligen okej, det gjorde inte ens ont,” försöker Hayley förklara med ett försäkrande leende på läpparna. Det är liksom tillräckligt jobbigt för honom just nu. Förhoppningsvis kommer inte det hända igen.. men hon är lite orolig. Tänk om han tappar kontrollen ännu mer? Nu har han lovat att det aldrig ska hända igen, men det skulle inte förvåna henne om han förlorar medvetandet igen.. han hade trots allt förlorat varje litet minne den där första gången, kanske det skulle hända igen Hon gnager sig i underläppen när den jämnårige drar sig undan. Åh, hon vill så gärna kyssa honom igen, men eftersom att han vill skifta håller hon sig borta. De kristallblå ögonen följer den andre med blicken när han glider ner under täcket. Hayley hade trott att det skulle ta betydligt längre tid för honom att skifta, men till hennes förvåning så avtar lätena av ben som knäcks.. Tillslut höjer hon på täcket och kollar på den stora lurvbollen som gömmer sig där under.
”Gick det bra? Det gör inte lika ont längre?”

Joshua sträcker på sig och känner hur det stramar till över ryggen på honom. Jo, han inser själv att han visst har problem med att gå, men det tänker han inte riktigt medge. Nu antar han att det är vanligt när det varit hans första gång, men ändå. Han vill liksom inte att det ska vara för uppenbart, nu tror han inte att någon riktigt bryr sig bortsett från han själv, men han vill fortfarande inte att alla ska se det. Så istället lipar han tillbaka mot Zihao. Tankarna på om han har problem att gå eller ej glider bort när deras läppar möts. Han vill dra honom närmre intill sig, vara så nära som de var under gårdagens kväll. När de sedan lutar sig tillbaka flackar blicken mellan den ett år äldre och draperierna någon meter bort. Ja, han är generad över deras lilla diskussion, men förhoppningsvis hör de inte dem.
”Hm, jo jag antar att några av dina skruvar är lösa.. men det gör dig ännu mer intressant,” påpekar sextonåringen och lämnar ännu en kyss på de oemotståndliga läpparna, innan han drar sig undan och istället flätar ihop deras fingrar och börjar dra med honom till dörren till sovsalen. När fängelsehålorna kommer på tals stannar Joshua abrupt till och tittar upp mot Zihao med stora ögon. Först får han nästan lust att skratta, då det uppenbarligen verkar vara ett skämt. Han blir lite äcklad av tanken.. tänk allt som hänt där nere i fängelsehålorna. Nu städas det där nere också, men ändå. Trots detta får Joshua nästan lust att göra det. Kanske han vill vara mer rebellisk? Han har trots allt alltid varit väldigt duktig av sig. Joshua höjer lite på ögonbrynen med ett lätt flin på läpparna.
”Kanske det kanske..”

Kanske Hayley inte dömde honom, men det betydde inte att Yaosu inte dömde sig själv. Nu visste han att det aldrig skulle leda till någonting gott, men han kunde inte sluta. Han hade liksom varit självkritisk under hela sin uppväxt, blivit nertryckt så fort han känt sig stolt över minsta lilla grej. Förmodligen var det den enda anledningen till att han hade högsta betyg i varje ämne, för det berodde absolut inte på att han var begåvad eller så. Att han ens tänkte i de banorna bevisade väl bara hur lite han ansåg om sig själv.
Sjuttonåringen sneglade mot den jämnåriga flickan ett slag innan han vek undan med blicken. Om sanningen skulle fram var nästan lite nervös inför att ens försöka säga något, dels för att det låtit så förbaskat fånigt när Zihao gjort det, men även för att han helt enkelt var rädd för att hon inte skulle förstå honom. Det hade varit minst lika illa som att bli sparkad när man redan låg på marken, om inte värre. Särskilt nu efter att Joshua och tvillingbrodern pladdrar på om hur perfekta de var för varandra och bla bla.
De mörka ögonen vändes så småningom tillbaka mot Hayley och Yaosu satte sig tveksamt upp, så att täcket gled ner över ryggen på honom. Hm, det var väl ingen idé att dra ut på det, eller? Förstod hon honom inte så var det helt enkelt så, och det var okej.
”Jo, det gick bra..uppenbarligen”, svarade slytherinaren trevandes och skakade av sig täcket. Försiktigt greppade han sedan tag om det med tänderna och svepte det runt axlarna på den andre. Det gick inge vidare, men det var i alla fall bättre än ingenting, plus att det faktiskt var tanken som räknades.
”Och nej, det gör inte alls lika ont längre, annars hade jag aldrig valt att göra det på eget befäl”, fortsatte han och försökte dra på munnen, för att därefter slå sig ner framför gryffindoraren och betrakta henne under tystnad. I alla fall ett tag. ”Förstår du vad jag säger eller är det bara en massa bjäfsande läten?”.

”Intressant? De flesta brukar beskriva mig som opålitlig och aggressiv”, påpekade den äldre och rodnade svagt när Joshua ännu en gång pressade läpparna mot hans egna. Hur hade han någonsin kunnat leva utan det här? Eller en ännu bättre fråga - hur hade han någonsin kunnat behandla honom så pass illa som han gjort innan? Fan, så snart tankarna ens rörde sig åt det hållet fick han lust att klippa till sig själv i ansiktet. Okej, han hade förvisso redan torterat sig själv en hel del över det faktumet, men det hindrade honom inte från att bli minst lika äcklad över hur han varit förr. Inte okej, verkligen inte.
Försiktigt började han knuffa den yngre framför sig när denne stannade till och tittade på honom med stora ögon. Ojdå, hade han faktiskt fått för sig att sjuttonåringen varit seriös? För till en början hade han inte varit det, långt ifrån, men nu? Nej, nu blev han snarare exalterad över tanken. Det kändes liksom extra spännande på något sätt, farligt och utan tvekan mot reglerna. Och om det var något Zihao älskade att göra, så var det att bryta mot reglerna. Inte undra på att madam Hooch egentligen ville banna honom från quidditchplanen, han var en riktig dödsfara.
”Det där flinet får mig bara att faktiskt vilja göra det”, sade slytherinaren och stannade till så snart dörren glidit igen efter dem. Om något hade det väl varit extra otillåtet att ligga i sovsalen de nyss befunnit sig i, däremot gick gränsen där.
”Slår däremot vad om det inte skulle vara vidare bekvämt..det finns inte ens något att sitta på och det stinker av fukt”, fortsatte han efter ett slag och började bana väg mer för trappan, som fortfarande verkade hålla sig kvar. Förmodligen skulle besvärjelsen över den återställas när de kommit ner igen. ”Så..den spökande stugan? Eller prefekternas badrum? Du har väl lösenordet, eller?” Ett bad lät inte helt fel, speciellt inte med tanke på att det var både privat och mer som en pool än ett badkar. Rättare sagt var det en pool, att kalla det för någonting annat var bara galenskap. Inte för att han kunde säga något om det, då badrummet som han och Yaosu delade också hade något som snarare likande en pool istället för just ett badkar. Men men, oviktiga detaljer.

Hayley vet inte riktigt vad hon ska göra för närvarande, det känns liksom inte som att hon kan hjälpa på något sätt. Hon minns klart och tydligt första gången det hände henne, och allt hon ville var att någon skulle lyssna på henne, finnas där. Det är väl det hon kan göra nu. Det finns liksom inga ord eller handlingar som kan få det Cassandra gjorde att försvinna. Yaosu verkar inte riktigt kunna se henne i ögonen heller.. fan, vad kan hon göra för att hjälpa? Hon har ingen aning om vad hon ska göra. Däremot kommer hon på någonting som nog kan få honom på bättre humör, då det faktiskt gör henne väldigt glad. Även hon hade lagt märke till hur Joshua och Zihao kunnat kommunicera med varandra medan den äldre av de två varit i sin tvåbenta form. Huvudet faller på sniskan medan de kristallblå ögonen blir dubbelt så stora. Det här får henne att genast slingra armarna om honom och lämna en kyss på hans lilla nos.
”Det är inte bara en massa bjäfsande läten..” Berättar den sjuttonåriga gryffindoreleven med ett glatt leende på läpparna. Själsfränder? Hur fungerar det? Hon hade aldrig trott att hon skulle få någon partner, någonsin.. särskilt inte någon så bra och fin som den andre. Hon granskar den andre framför henne, innan hon lutar sin panna mot hans. ”Nu får jag lyssna på din röst även när du är i den här formen.. universum kanske inte hatar mig lika mycket som jag trodde,” Kanske klyschigt, men det känns bra. Då behöver hon inte ligga och prata med honom och undra vad det är han svarar.. nej, nu kan de prata med varandra hela tiden, och det känns så himla bra. ”Är du också sugen på rått kött när du är i den här formen? Det finns kvar lite..”

Hm jo, Joshua hade definitivt sett Zihao som opålitlig och aggressiv förut, men nu? Hans syn om honom har förändrats drastiskt. Han vet inte riktigt när det hände, men synen började ändras när den ett år äldre börjat hjälpa honom med några av hans andra mobbare, sagt till dem eller bara funnits där för honom. Så fort Zihao börjat behandla honom som en människa så började känslorna växa för honom. Hur som helst verkar de bägge två ha blivit rätt uppspelda, med tanke på att den andre knuffar honom framför sig och de rör på sig med snabba steg.
”Du har rätt.. det är kanske inte den bästa platsen, men hade varit lite spännande,” påpekar sextonåringen och rör sig ut ur sällskapsrummet för att börja föra benen mot prefekternas badrum. ”Vi tar badrummet.. mycket mysigare och betydligt närmre,” Joshua har inte varit i det badrummet på ett tag.. han vet inte riktigt varför, det är liksom alltid mysigt och välkomnande, men han gillar inte att vara i en sån stor pool helt ensam. Joshua rör sig ner över trapporna, lite problem med tanke på att han inte kan gå helt perfekt, men det går ändå rätt snabbt. Väl framme vid väggen där badrummet kan uppenbara sig, drar han upp trollstaven och rör den i ett mönster över väggen. De glider sakta men säkert ifrån varandra och framför dem kan de nu finna det trevliga badrummet.