Edórea PRS Vidomina & Medi

"Och kanske en matsäck så vi kan äta medans vi åker. Om ni har brev som ska färdas till huvudstaden kan vi med glädje ta med dem." Hon neg för honom och nickade.
"Vi måste ju till Pinburg kanske? För vi ska till huvudstaden som sagt. Vem vet?" Hon skrattade.

Det var mycket 'vem vet' från Léllos. Hon fortsatte att vara ett mysterium. Sylvia tänkte inte mer på det utan vände sig till jarlen när han kom tillbaka mot dem. Han räckte över en penningpung med mynt åt Sylvia. Hon tog emot den i båda händerna. "Tack."
"Häst och vagn, packad med mat, kommer att köras fram till er om en liten stund. De gör i ordning den åt er just nu.", förklarade Maivus.
Sylvia log tacksamt. "Du är ödmjuk, Maivus."
"Tja, ni sparade mig och mina män arbete. Energi som vi kan lägga på annat." Sylvia nickade och såg mot Léllos.
"Ska vi vänta här eller vill du gå tillbaka till värdshuset?"

"Vänta med hästen och vagnen till morgonen. Så tjänarna får sova ut och vi får vila ut. Vi behöver inte dem förrns imorgon iallafall." Hon såg på Sylvia och nickade.
"Låt oss. Konstigt nog är jag trött igen. Men det är bara bra..." Sa hon med ett svagt leende.

"Som ni vill.". Jarl Maivus nickade och bytte en blick med Sylvia och Léllos.
"Okej, då går vi. Tack igen." Sylvia nickade åt jarlen och vände sig sedan om för att lämna jarlens sal. Vampyren lämnade de kvar hos honom att ta hand om. Sylvia ville inte veta vad som skulle göras med kvarlevorna.
När hon kom ut från byggnaden gäspade hon stort. Det hade varit en smart idé att vänta med någon resa tills morgondagen. "Vilken händelserik dag, Léllos.", log Sylvia mot vännen.

Hon släppte magin om vampyren och hon började gå efter Sylvia och nickade.
"Det kan man lugnt säga. Men vi kan sova tryggt ikväll och jag tror v i kommer få höra ett och annat imorgon." Hon fnissade och såg på henne.
"Men det är tur att vi kan sova igen." Hon gick tyst längst vägen.

"Ja, vi har nog gjort staden en stor tjänst. Folk lär ju prata.", funderade Sylvia.
Hon följde med henne tillbaka till värdshuset. Därinne var det tomt och mörkt, något enstaka ljus och en eld som envist brann för att hålla ljus och värme vid liv.
Hon gick uppför trapporna för gå mot deras rum. "Ja, tur att vi kan sova igen..", sa hon i en gäspning och snörade upp manteln för att hänga upp den på en krok på väggen.

Hon kom in i värdshuset. Såg den döende elden och följde Sylvia uppför trappan och log.
"Låt oss inte föra så mycket oväsen. Vi kan sova lika smidigt som förra gången om du vill det." Sa hon och drog av sig sin ytterklänning och hängde den över en stol.
"Jag kommer inte byta om. Jag är för trött för det så godnatt Sylvia." Hon log mot henne.

"Det behövs nog inte. Jag somnar utan problem." Sylvia nickade igen. Hon hade heller inget ombyte. "Det går bra. Godnatt, Léllos."
Hon lade sig tillrätta i sängen med en pläd över sig som värmde bra. Ögonlocken blev tyngre. Det blev svårt att hålla ögonen öppna. Strax därpå föll hon i sömn och sov djupt.
Morgonen därpå vaknade hon av ljudet av köket som förberedde maten inne i värdshuset. Slamret gjorde det omöjligt för Sylvia att sova vidare. Hon satte sig långsamt upp och gnuggade bort sömnen ur ögonen. För en sekund minds hon inte var hon var någonstans. Men på lika kort tid kom allting tillbaka. Gårdagen, vampyren, Léllos, värdshuset, jarlen..
Hon vände blicken till Léllos som fortfarande sov. Sylvia log litet. Hon såg så lugn ut. Och snäll. Kanske hjälpte solens strålar som kastade ett värmande ljus i rummet.
Försiktigt klev hon upp ur sängen. Ville inte väcka Léllos i onödan. Gick fram till fönstret för att öppna det. Hon möttes av varma vindar och fågelkvitter. Det var en underbar dag.

Hon log och mumlade formen till sig själv. Snart hade hon somnat och lät natten ta henne till drömmarnas lang.
Morgonen därpå och hon sov fortfarande djupt eftersom hon hade förbrukat så mycket mer magi nä normalt i går så tog det mer energi. Léllos suckade i sömnen och drog ihop sig innan hon vände sig om.
Men efter att ha känt vikt förändringen vaknade hon till och öppnade ögonen.
Först tog det någon minut innan hon kom ihåg vart hon var och vem som stod i rummet.
"Sylvia.. Godmorgon." Hon suckade trött och såg på sina händer. Fan hon hade inte lättat på formeln.

Sylvia snodde runt och blickade på Léllos. Ett leende spred sig på hennes läppar. "Du är vaken! Och se, vilken fin dag det är idag." Hon fnittrade och gick fram till sängen där Léllos var.
"Tror du ryktet har spridit sig? Att vampyren är besegrad menar jag?" Hon var lur på att så kanske var fallet. Rykten hade en tendens att spridas med väldig fart i Házie, och i andra städer med, för den delen.
"Jarl Maivus har nog ordnat med vagnen åt oss, så vi kan säkert resa så fort vi känner oss redo. Men vi kanske ska äta något först? Är du hungrig?"