Antikens Grekland [Rollspelare och Countess]

Väl framme vid havet klev de två vännerna av sina hästar och vandrade jämsides ner mot det klarblå vattnet. Vanligtvis skulle de ha talat oavbrutet och uppdaterat varandra om saker som skett under deras tid isär, men nu hade något annat – någon annan – fångat deras uppmärksamhet. Att se drottningen röra sig längst stranden förstummande dem båda.
"Hur länge planerar du att stanna den här gången?", frågade Philip efter lång tids tystnad. Från tidigare erfarenhet visste han att Leonidas besök varierade för varje gång. Ibland stannade han i veckor, andra gånger i ett fåtal dagar.
Konungens ord fick Leonidas att släppa blicken från drottningen. Hur länge skulle han egentligen stanna? När han först satte ner fötterna i kungariket var han säkert – men inte längre.
"Det kan bara gudarna svara på..", svarade han till slut och gav sin vän ett snett leende.

Cleo glömde helt bort männen i sitt liv och lekte istället med sin bror. Hon sprang efter honom och började kittla honom när hon fick tag på honom. Hela stranden fylldes av hans lyckliga skratt och Cleo log smått. Hon satte sig ner och höll om sin bror innan han tog sig loss för att springa ner till vattnet. Cleo följde honom med blicken och bet sig på läppen en stund. Hon visste inte riktigt ifall hon skulle följa med honom i vattnet eller vänta, han brukade sällan leka i vattnet allt för mycket ändå så hon kunde nog vänta på honom. Hon log för sig själv och höll blicken på sin bror hela tiden, ingen av männen var i klass med August så det var väldigt enkelt för henne att helt stänga dem ute.

För att ge Cleo tid med sin bror och ställdes sig vännerna mer avsides på stranden. Philip kunde inte minnas när han senast kom till havet för att enbart njuta av omgivningen och gott sällskap. Han hade nästan glömt hur rogivande det var. För första gången på flera veckor kände konungen att han kunde andas ut. Faderns bortgång, kröningen, bröllopet. Det hade varit en hektisk period.. Han såg återigen mot Leonidas som verkade mer rastlös.
"Så, hur mår Chara?", frågade han för att hålla deras konversation vid liv.
"Synd att klaga. Det gjorde henne glad att veta att du hittat en drottning. Och hon hoppas att du snart får en arvinge", svarade Leonidas.
"Och din far?". Philip såg hur hans vän tog ett djupare andetag innan han svarade.
"Vet vet..".
Det korta svaret gjorde att Philip nästan ångrade att han dragit upp ämnet. Han visste ju vad Leonidas tyckte om att tala om sin far. Han hade spenderat hela sitt liv till att försöka göra fadern stolt, men Heron behandlade honom som en skam..

Cleo var helt och hållet oberörd av männens sällskap och reste sig upp efter en stund. Hon gick ner i vattnet till sin bror och lekte med honom där. Stranden fylldes av deras skratt och hans småskrik när hon jagade honom. Efter en stunds lekande så satte sig syskonen i sanden och hämtade andan.
”Jag saknar dig.” Sade August och la sig ner med huvudet i Cleos knä. Hon suckade tyst och strök honom över håret. Hon nickade lite och bet sig hårt på läppen, August var den hon saknade mest av sina bröder.
”Jag saknar dig också, hela tiden. Vi kommer träffas fler gånger ska du se. Du ska ju bli min krigare, eller hur?” Log hon och smekte hans kind. Pojken sken upp i ett leende och nickade glatt.
”Greklands bästa.” Sade han belåtet och satte sig sedan upp ordentligt. Han drog med fingrarna genom sanden och reste sig upp, han sprang sedan upp till männen och tittade upp på dem. ”Ska ni inte också leka med mig?” Frågade han och la armarna i kors, hade sett att folk gjorde så när de var sura.

Leonidas blev lättad då pojken sprang fram till dem. Det innebar att konversationen var över och att han inte längre behövde tala om sin far, eller se Philips medlidande blick. Han slängde en snabb blick mot Cleo för att sedan huka sig ner till August höjd. Liksom han gjorde tidigare i stallet.
"Självklart ska vi det", sade han till August och placerade en hand mot pojkens axel. "Säg mig, lilla krigare.. Har dina bröder ännu lärt dig hur man använder ett svärd?".

August skakade på huvudet och kollade på honom med stora ögon.
"D- dom säger att jag är liten." sade han och kollade på Cleo lite snabbt. Det var främst hon som var emot att han började tidigt. Hon hade fått vara ett barn otroligt länge, vilket delvis hade resulterat i hennes bortskämda attityd men hon ville ändå att August skulle hinna vara barn innan han blev krigare.
Cleo gjorde dom sällskap efter en stund och kollade på pojken som pratade med hennes älskare. Hon log smått och gick sedan till min make.
"Kan du slappna av lite?" log hon och la sina händer på hans axlar, han såg så stel ut.

"Nonsens. Jag började när jag var ett huvud kortare än dig", svarade Leonidas roat när August förklarat att han var för liten för att börja med svärdfäktning. Han sökte på marken omkring sig och plockade upp två lagom stora pinnar för att sedan räcka fram den ena till pojken. "Vad sägs om en lektion från en blivande konung?".
Philip log varmt mot sin drottning när hon gjorde dem sällskap och hennes händer fick hans axlar att sjunka flera centimeter.
"Jag kan inte minnas när jag senast kom till havet för att njuta gott sällskap", sade han och placerade åter sin hand om Cleos midja. "Men jag kan nog vänja mig".

August log glatt och tog pinnen. Han nickade sedan glatt innan han stannade upp.
"Ska du också bli kung?" frågade han och spärrade upp ögonen. Han log stort och kollade på de tre vuxna, alla var kungliga och för honom var det otroligt coolt. Det stora leendet var omöjligt att få bort från hans ansikte numera.
Cleo tittade på sin bror lite snabbt och kände hur hennes hjärta värmdes av att se hur Leonidas var med honom. Hon kollade på sin make igen och log stort mot honom.
"Det är då på tiden att bli van. Ni kan vara säker på att jag kommer släpa hit Er ifall jag måste." sade hon leendes och la försiktigt sin ena hand på hans kind. Hon gillade inte riktigt att röra vid honom när Leonidas var så nära men hon vågade inte heller låta bli, ifall kungen skulle bli paranoid och misstänka något.

Leonidas log på nytt när han såg pojkens förundrande blick. I ögonvrån kunde han dock urskilja hur Philip la sin hand mot Cleos midja och hur hon placerade sin hand mot hans kind, men försökte att ignorera det så gott han kunde. Istället ställde han sig i en stridsposition och riktade "svärdet" mot August.
"Få se vad du går för. Kom ihåg att inte tveka. Att hesitera har lett många stora krigares fall".
Även Philip imponerades av hur hans broder var mot August. Han hade nog aldrig sett Leonidas handskas med barn förut. Men hans uppmärksamhet låg främst på drottningen som nu placerat sin hand mot hans kind.
"Så länge du är med så följer jag gärna", svarade han Cleo med en lägre röst och drog henne närmare sig.

August rynkade fokuserat på pannan och nickade lite. Han sprang mot Leonidas med pinnen höjd och började vifta med den med ett leende på läpparna. För honom var det bara en lek, en väldigt rolig en.
Cleo tog ett litet steg närmre för att minimera avståndet helt och hållet. Hon la ena armen om hans midja och lutade kinden mot hans axel. Hon granskade sin bror och skrattade tyst.
"Jag är alltid med." viskade hon och smekte lätt hans nacke med handen som tidigare varit på hans kind. Hon slöt ögonen en stund men slog snabbt upp dom igen, hon såg Leonidas framför sig när hon blundade. Hon fick inte tänka så när hon stod med sin make.