Hogwarts 1978 (PRS)

Aloy var fullt upptagen med att bita på pennan borta i sina tankar, hon hade bestämt sig för att börja med texten då hon ansåg att det var lättaste. Det här var inte första sången hon skrev men det var den första som någon annan skulle få läsa och det gjorde henne en aning nervös, men då det var endast deras lärare så sa hon till sig själv att det skulle gå bra.

Men då hon alltid innan börjat med att skriva texten, så gjorde hon så den här gången också. Hon hade bestämt sig för att skriva en balad, trodde hon. Texten kanske skulle ty sig annorlunda, men det var iallafall hennes utgångspunkt.

Hon bet på pennan igen innan hon skrev ner de första raderna.
Paint yourself a picture
Of what you wish you looked like
Maybe then they just might
Feel an ounce of your pain

Hon såg på dem och nickade nöjt, hon ville skriva en sång om hur människor dömde än och att man var mer än vad folk trodde. Hon avskydde hur människor allt för ofta just gjorde det! Det hände sällan henne men det hände allt för ofta Severus och det gjorde henne så arg!

Come into focus
Step out of the shadows
It's a losing battle
There's no need to be ashamed
'Cause they don't even know you
All they see is scars
They don't see the angel
Living in your heart

Hon nickade nöjt, det började bli något iallafall.
"Vi fortsätter nästa lektion," sa deras lärare plötsligt, precis när det började åska och Aloy log. Hon älskade regn, åska och stormar, så när hon sprang ihop med Lily och Sev så log hon stort och Lily skrattade bara innan de gick emot biblioteket för att studera. Aloy hade redan glömt bort deras läxa i försvar mot svartkonst, fullt upp med att skriva sin låt. Hennes vänner granskade henne men de sa inget utan lät henne bara vara medan hon skrev olika meningar, strök över ord, ändrade och ibland hummade något ord, fullt upp i att skriva.

Lektionen var slut och Hilde bestämde sig för att hitta Loke och gå på en promenad. Den lilla lindormen älskade åskväder och det gjorde Hilde med. Det skulle i alla fall få henne att vara ensam och det var något hon behövde just nu.
Så hon packade ihop sina skolsaker och gick upp till sovsalen. Hon lät Loke krypa ner i hennes skolväska och sedan begav hon sig ut i regnvädret.
Mörkret slöt sig om dem, regnet forsade och åskan gick. Några steg från porten och hon såg inte längre porten eller ljuset från alla fönster.
Hon lät Loke krypa ut ur hennes väska och sätta sig på hennes axel.
"Fint eller hur?" log hon och Loke svarade henne genom att väsa henne i örat.

Hon kände lugnet lägga sig inom henne, minnena kunde hon tränga undan och snart kände hon sig i balans och hennes vanliga jag. Hon kände något mer, hon var hungrig så det var säkert middag nu.
Hilde letade sig tillbaka till slottet, hon hade säkert varit ute någon timme och hade inte märkt hur blöt hon blivit.
Loke kröp ner i hennes väska innan hon kom in, då han inte hade lov att vara i matsalen.

Hon gick mot slytherins bord och började torka sig själv så det ångade om henne, med hjälp av staven medans hon letade efter Aloy och Sev med blicken.

Aloy hörde hur Lily sa något om att finna en bok innan kvinnan reste på sig, hon hade endast hummat till svar medan hon fortsatt på texten.
"Du kommer bita sönder din penna," sa Severus och hon hörde en retsam underton men hon viftade endast bort honom, då hon försökte hitta ett bra slut till låten. Hon visste att texten skulle behöva skrivas om flera gånger innan hon var klar, men som ett första utkast var hon nöjd so far.

Hon hann dock inte reagera fören någon drog papperna ur händerna på henne och hon satt kvar några sekunder oförstående innan hon såg på Pettigrew som sprungit bort till Black och Potter. Severus hade höjt sin bok, antagligen i hopp om att undvika dem, medveten om att de skulle vara ilskna efter hennes och Lily's påhitt. Aloy anklagade honom inte alls, utan hon förstod honom, hon hade heller ingen lust att ta hand om dem, men hon hade inget val, hon ville ha tillbaka sin låttext.

Trött reste hon sig upp och gick över till de tre killarna seendes att Black och Potter läste hennes text, något som gjorde henne arg. Hennes texter var privata och inte till för andra.
"Vad är det här?" Frågade Black och gav henne en nästan utmanade blick och Aloy tvingade sig själv att inte backa, när det kom till musiken var hon nästan blyg, då det var något hon inte alls gillade att andra visste om henne.
"It's my homework for professor Ezra, so could I have it back," hon stirrade på honom men Black bara höjde armen ovanför huvudet så hon inte kunde nå.

Aloy var inte kort, men Black var något längre men istället för att ens försöka hoppa, vilket han antagligen förväntat sig att hon skulle göra suckade hon, det hela var så barnsligt.
"Jag visste inta tt du sjung," sa Potter och hon såg på honom och ryckte på axlarna.
"Det händer, så nu innan jag drar av fler poäng från er, kan jag få tillbaka min läxa," sa hon tålmodigt och de båda pojkarna såg på varandra och log innan de sprang iväg, tänkandes att hon inte kunde dra av poäng ifrån dem om de inte var där, något som var sant. Aloy såg argt på dem just som Lily kom tillbaka en aning frågandes.

Lily märkte att hon var arg, och hade hon inte märkt det hade hon sett det när Aloy samlade ihop sina saker i ilska. Lily var på väg att säga något men Sev hindrade henne, vetandes att när Aloy var på det här humöret var det ingen mening att prata med henne.

Den svart håriga kvinnan stormade ut ur biblioteket och de få elever som såg henne flyttade genast på sig, nästan rädda för henne. Hon var så trött på de tre killarna, hon kunde gå efter dem, men det var något de skulle finna roande och hon misstänkte att de begett sig till sitt uppehålls rum och hon skulle inte komma in där!

Istället satte hon sig i ett fönster och började försöka skriva om låten. Men efter en stund gav hon upp, det spelade ingen roll hur mycket hon än försökte, hon kom inte ihåg något och det fick hennes nästan att skrika på personen som kom fram till henne. Hon tittade upp ifrån pergamentet och såg till sin förvåning Remus stå där.
"Vad?" Frågade hon, argare än hon avsett och Remus såg en aning osäkert på henne innan han räckte fram ett papper.
"I think this belongs to you," sa han och hon såg ner på sin text och blinkade förvånat. Hon var inte förvånad att Remus fick tag på den, men att han lämnade tillbaka den till henne.

Innan hon ens tänkte sig för så kramade honom om honom som tack. Kramar var ett naturligt sätt för henne att tacka någon, och just nu var hon fruktansvärt tacksam, dock märkte hon att det gjorde Remus stel, och det fick henne att inse vad hon gjort. Hon släppte honom genast och tog ett steg tillbaka.
"Sorry, I got a bit carried away, but I never thought I would see this again, fairly sure that Potter and Black would have destroyed it!"
"It's alright," sa Remus med en lätt rodnad. "I took it before they had the chance to set it on fire, informing them that their behaviour was juvenile."
Det var något Aloy kunde hålla med om, ändå förvånade de henne att Remus hade stoppat dem, men hon log bara stort emot honom.
"Tack igen!" Han gav henne en nick innan han vände och gick ner emot matsalen.

"Aloy!" Ropade Lily när hon såg henne och Aloy log emot sina två vänner. "Wow du ser gladare ut!"
Aloy nickade och berättade vad som hänt medan de också vandrade ner emot stora salen.

Loke tittade nyfiket fram ur hennes väska i samma stund hon såg de andra komma ner för trappan mot matsalen. Hon vinkade till dem och tryckte försiktigt tillbaka Loke för att ingen skulle se honom och bli rädd.
"Håll dig där inne och lugn, så lägger jag i lite mat till dig." mumlade hon och kom fram till de andra så de gemensamt kunde gå in i matsalen.
Håret var fortfarande fuktigt, men det kunde hon torka sedan, nu var hon hungrig.
"Hänt något?" frågar hon då de alla tre verkar en aningen upprörda.
"Potter och Black hände" muttrade Lily och nickade åt Aloy.
"Åh, vad har de nu gjort?" frågade Hilde och kände genast att hennes nyfunna lugn sjönk en aning. Inte för att hon trodde Black hade ändrat sig på en dag. Men hon hade verkligen mött en annan Black och hon hade hoppats att han skulle bli sådan.

Lily vinkar hej då till dem och de sätter sig vid Slytherinbordet. Det var korv och mos till maten, inte Hildes favorit precis, men hon åt och hon lät omärkt en korv glida ner i väskan.

"De betedde sig som småbarn," muttrade Aloy medan hon tog lite mat och såg hur de två männen kom in, följda av Pettigrew. De alla gick fram till Remus och började genast gestikulera och hon kunde ana vad det rörde sig om. "De tog min läxa och sprang iväg."
Severus muttrade något hon inte hörde, men hon kunde gissa att de var långt ifrån smickrande ord så hon log emot honom.

"Till min förvåning gav Remus tillbaka den," sa hon och slängde en blick på den andra prefekten innan hon såg hur Severus gav honom en misstänksam blick och hon skrattade nästan. Hon förstod Sev's skeptism, det gjorde hon men mannen hade faktiskt gett henne texten så hon hade inte reflekterat över. Kanske gjorde han det för att vara snäll, kanske för att han ansåg att det var enklare om de kunde sammarbeta ihop, kanske var det något annat. För en sekund funderade hon på att fråga men lät bli.

När hon slängde en ny blick på dem såg hon att Marodörerna hade lugnat ner sig och nu satt och viskade om något och hon himlade med ögonen, var det än var så var det förbjudet. Hon såg att Severus granskade dem också och hur han började anteckna något till hennes förvåning, men hon höll tyst, vetandes att han skulle berätta när han var redo, så istället vände hon sig om emot Hilde.
"Då ditt hår ser fuktigt ut, så antar jag att du har varit ute?"

Hilde höjde på ögonbrynet och såg bort mot marodörerna med något av en besviken blick.
"Så fruktansvärt onödigt och barnsligt. Vad får man ut av det liksom? Mer än då ge igen att du drog av poäng av dem." muttrade Hilde och skakade på huvudet. Det var nog förklaringen.
"Jag menar det finns mycket man kan göra för att bryta mot reglerna men då ska man ha något för det." hon bara skakade på huvudet och log sedan.
"Tror det inte är något fel på Remus, han kan bara inte kontrolera de andra två. Sen faktiskt har jag sett en annan sida av Black. Det kanske är kombinationen ihop som inte funkar." säger hon och släpper pojkarna med blicken för att vända sig mot sin mat.
Hon svarar Aloy med ett leende och ser ut genom de stora fönstren.
"Jag och Loke tog en liten promenad för att rensa tankarna, det var underbart." ler hon varpå Sev ger henne e skeptisk blick. Hon ska precis svara honom då fyra stora svarta tornugglor kommer flygandes med ett paket mellan sig och får allas uppmärksamhet för att de kom så sent på dagen.
De landar framför Hilde och hon börjar befria dem från repen som håller dem fast vid paketet.
"Tack, ni har flugit långt, ta och vila i uggletornet." säger hon på svenska och klappar dem innan hon ser dem flyga iväg.
"Bad min bror skicka lite av mina böcker." sa hon som förklaring och öppnade paketet som innehöll fler saker än så.
"Här" sa hon och la en hög med böcker framför Sev. Några skolböcker, men andra nya innehållande beskrivning av olika växter samt trolldryckskonst.
Hon fick sedan fram några brev från hennes föräldrar och ett från brodern, det föregående såg hon inte fram emot att läsa. Hon la ner allt i väskan, hon såg ner i lådan och log. Hans hade skickat med hennes nalle, godis, choklad och alkoholhaltiga drycker. Hon stängde lådan men kastade en chokladkaka åt Aloy.
"Där får du smaka på riktig choklad." ler hon. Vad mer som fanns i lådan kunde de ta fram på helgen. Bryta mot regler mitt framför lärare var onödigt.

"De är fruktansvärt onödiga och barnsliga," sa Aloy och lät nästan som en trött mamma. "Och de fann väl det roligt att förstöra för mig då de ansåg att jag förstörde för dem. De har ogillat mig i år, och de tyckte väl att de kunde få hämnas."
De mobbade aldrig henne så som de gjorde med Sev, egentligen gav de sig aldrig på henne, antagligen för att de inte vågade, vetandes att hon nästan alltid hade vänner runt sig, var en skicklig häxa och hade ett häftigt humör. Så oftast när de gjorde något emot henne var det sådana här saker.

"Han skall inte behöva kontrollera dem! Jag menar det är inte så att jag går runt och kontrollerar mina vänner. Självklart kan man behöva hindra dem från att göra dumma saker, men man skall inte vara den som säger vad som är rätt och fel!" Aloy såg bort på Black innan hon vände sig om emot Hilde med en skeptisk blick. "Really? Är tveksam till att han har en annan sida."

Aloy tittade upp på de fyra vackra ugglorna, hon själv har ingen egen uggla då hon valt att ha en katt istället, men hon hade alltid funnit dem vackra.
"Lite?" Skrattade Aloy innan hon log stort emot Hilde för att hon gav Sev några böcker, hennes vän såg upp ifrån sina anteckningar en aning förvånad. Han hade missat ugglorna då han varit djupt försjunken i texten men när han såg böckerna gav han Hilde ett litet leende innan han tog den första och började genast läsa efter att ha slängt en översättningsförtrollning på den.

Aloy fångade genast chokladen och sken upp, den var fantastisk och hon kramade om Hilde, så glad att kvinnan ville dela med sig. Aloy slängde sedan en blick på Remus, då hon mindes att han gillade choklad, och hon bestämde sig för att spara en bit som hon kunde ge till honom nästa gång de patrullerade, som tack för texten.
"Din bror verkar snäll som skickade allt det här. Jag kanske skall be min bror skicka några saker ifrån Canada," sa Aloy leende och tänkte på William som flyttat dit i somras.

Hilde såg från Black till Aloy och med en nästan ursäktande blick på Sev.
"Faktiskt så har han. Har mött den flera gånger, men då är det utan Potter." svarade hon.
"Det är väl en fasad han har, för att inte visa sig sårbar." sa hon lugnt och fundersamt. Hon själv hade en fasad och hon gissade att fler hade det. De som delade deras erfarenheter hade det i alla fall.
"Antingen väljer man att följa sin familjs värderingar och visar att det är bra oavsett vad man tycker. Annars skiter man i det, men visar inte hur hårt det tar en. Så man lägger på en fasad så ingen kommer innanför skalet." sa hon lågt så det enbart var till Aloy och Sevs öron.
"Potter däremot verkar vara lika djup som en pöl." sa hon och skrattade sedan. Potter verkade ha allt, en god familj, renblodig, ja allt och ändå betedde han sig som en idiot.

Hilde log och besvarade kramen från Aloy.
"Min bror är ännu en besvikelse för familjen även om de inte vet det ännu. Han är förvisso chef på avdelningen för lag och ordning på ministeriet i Sverige. Men driver i hemlighet en gaybar." flinar Hilde och blinkar åt dem.
"Min familj kommer inte klara av att ha sådana besvikelser till barn. De kommer gå under." skrattar hon och tuggar i sig en godisorm ännu skrattandes, som om det inte angick henne även om det gjorde. Där var fasaden hon talade om, den som man alltid var tvungen att bära.
"Så om ni är färdiga kan vi gå till uppehållsrummet, så kan jag visa mer vad han skickade." ler hon. Det var ändå fredag och sedan helg, de kunde unna sig något även om nu inte skolans regler tillät det.

"Förvisso kan människor bete sig annorlunda runt andra, men om han nu har en djupare sida så bör han kanske visa den oftare och inte följa med på allt dumt Potter gör," muttrade Aloy medan hon såg på mannen. Hon tvivlade inte på att det fanns mer än vad hon såg hos någon av Marodörerna, men det ursäktande inte hur de betedde sig emot Severus.
"Ja men självklart har människor fasader, det har vi allihop och jag är medveten om att det kan vara extra svårt med sådana saker om man kommer ifrån en renblodig familj, men vad han än går igenom så ursäktar det inte hur han behandlar Severus."

Sev tittade upp när hon nämnde hans namn och hon gav honom ett leende, men då hon inte verkat ha tilltalat honom återvände han snart till böckerna och hon log innan hon vände sig om emot Hilde igen.
"Nu var du taskig emot pölen, den förtjänar inte att vara i samma mening som Potter," sa hon roat och såg på Marodörerna när de skrattade högt åt något innan Potter vände sig om emot Lily och gjorde ett hjärta med händerna. Den rödhåriga kvinnan svarade med att ge honom fingret, väl dolt för lärarna.

"Din bror verkar vara fantastisk! Det behövs fler gaybarer! Finns det något sätt att stötta honom?" Frågade Aloy leende. Hon önskade att det fanns en här i närheten så att personer som Tim kunde ha någonstans nära där de kunde gå ifall de ville prata med likasinnade. Hon sa att han alltid kunde prata med henne och de kunde roa sig med att kolla på killar ihop, men hon kunde aldrig förstå vad han gick igenom.

"Ja om de går under vore det väl ingen tragedi," sa Aloy lite hatiskt och visade för en sekund sin mörkare sida, och vad hon tyckte om föräldrar som behandlade sina barn på det sättet Hilde och Sev's gjorde.
"Vi är färdiga!" Sa Aloy och drog upp Sev som bar med sig alla böcker och hon log, han skulle antagligen inte bry sig om vad Hilde fått då han hade fått nya böcker, men hon tänkte inte lämna honom ensam i stora salen. Aloy vinkade hejdå till Lily innan de gick ner till fängelsehålorna.
"Pumpakatt," sa hon till porträttet och de svängde upp och de klev in och Aloy vände sig nyfiket emot Hilde, väntandes på att hon skulle visa vad hon fått.

Hilde såg förvånat på Aloy, hon hade inte förväntat sig den reaktionen. Inte för att hon trodde Aloy var emot det, men inte så här stöttande.
"Pengar, I guess? Eller att folk som behöver få veta om att de barerna finns ska få reda på det." hon betraktar Aloy och ger henne en bunt med lappar. När man först såg dem såg de helt vanliga ut, med någon tråkig text. Men när man såg närmare ändrades texten till en rengbågsfärgad text. En text om var och när nästa bar skulle öppna i närheten.
"Du kanske känner någon som skulle bli glad av informationen?" frågar hon leende.
"De måste ha olika dagar och olika ställen för att inte bli upptäckta. Detta är en av min brors vänner som har denna bar." sa hon och pekade på namnet.
"Jag tänkte själv gå, du får följa med om du är intresserad. Det är även till för personer som stöttar." log Hilde som själv tyckte om både män och kvinnor.

Hilde log och öppnade lådan, hon lät nallebjörnen få komma ner i hennes skolväska. Ingen behövde veta om den. Samtidigt kröp Loke upp och la sig på hennes axel och hon log mot Aloy. Djur var inte tillåtna i matsalen. men Aloy hade inte kommit på henne och kunde således inte dra av poäng från henne.
Hilde dukade sedan upp massa olika godis, chips och choklad som alla i sällskapsrummet fick smaka på. Sedan drog hon upp flaskor som såg ut att vara fyllda med saft.
"Han har skickat saft." log Hilde och såg frågande på Aloy. Vad hon skulle tycka om det. Hon gav en flaska till Aloy som säkert förstod att flaskan innehöll något alkoholhaltigt.