In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon såg upp och log. Äntligen var de inne i värmen och hon reste sig. Hon gick fram till Rion och såg in i hans ögon.
"Om du vill åka kommer jag med." Sa hon tyst och hörde en ljuvlig kvinnoröst.
"Maten är serverad." Kvinnan log mjukt mot dem och såg på Ivan.
"Mästare ska jag börja koka vatten för ett bad åt fröken?" Hon nickade åt Alice. De hade fått ett telegram om den mänskliga flickan.

Rion svarade henne genom att dra på läpparna lite. Han sa inget, det var inte rätt tillfälle att tala. Det var alldeles för många par öron.
"Hm?", sa Ivan och snorde runt. "Ah..! Isabella..!", sa Ivan och log mot henne. Verkade sådär uppspelt igen. Han sträckte sig åt hennes håll och vred sedan på huvudet för att se över på Alice. "Alice, det här är Isabella, hon kommer att ta väl hand om dig. Hon hjälper dig med allt.", sa han och log åt Alice. "Ja, koka vatten åt min gäst.", sa Ivan och nickade. Han sänkte armen och kollade sedan på Rion och Leo. "Seså, kom kom, låt inte maten kallna." Han vinkade åt de att börja gå mot matsalen.

Isabella neg vänligt och gick in i en liten dörr och försvann. Snart kunde man höra en dörr öppnas på övervåningen och Alice följde efter Ivan. Hon såg sig om och började att massera sina händer.
"Är det alltid så här kallt?" Frågade hon försiktigt och synade dem. Märker ni av kyla?"

"Du vänjer dig, vi har många ljus tända och brasor för att hålla värmen uppe.". sa Ivan. Leo gick efter. Han hade hört Alice klagan och erbjöd henne en scarf han haft på sig och räckte över den till henne. "Om du vill..", mumlade han och såg på henne med en oroad blick. Rion sneglade på de, men fokuserade mest på var Ivan var. Han hade bestämt sig för att inte bli lurad av honom igen och höll därför garden uppe. "Fint.", sa han när de kommit in i den enorma matsalen med ett bord dukat med mat, ljus, blommor och en duk som täckte bordsskivan. På väggarna hängde guldramade målningar och i taket en kristallkrona med ljus. En vacker syn. Tyst erkände Rino för sig själv att ja, nog hade Ivan stil.

Hon såg på Leo och tog emot den, log och la den om sig.
"Tack. Den är varm och skön." Hon log och satte si vid en av stolarna och såg på all mat och såg sedan upp.
"Får man börja?" Frågade hon och såg sedan på Rion. Hon var så hungrig. Försiktigt utan att höra ett varsågod började hon ta av maten och såg skamset ner.
"Förlåt"

"Ingen fara, ni måste alla vara utsvultna, hugg in.", sa Ivan och sträckte själv efter en bit av den ångande maten för att placera den på sin tallrik. Leo och Rion gjorde likadant. Leo hällde sedan upp något som liknade vin i ett glas. "Alice, ska jag hälla åt dig?", frågade Leo henne och höll upp karaffen för att visa henne. Ivan iakttog de i ögonvrån och återgick sedan till att smaka av maten. "Jag hoppas ni ska trivas här. Det var längesedan jag hade gäster här, så ursäkta det usla värdskapet, jag gör så gott jag kan.", skrattade Ivan och svalde. Han tog ännu en tugga och såg mot Rions håll. "Såja, Rion, du har inget att oroa dig för. Ta av maten, njut, kockarna har slavat länge för att bjuda på denna festmåltid."

Hon började att äta och såg på Leo. Hon nickade och log stort.
"Tack så mycket." Hon såg sedan ner i maten och tog upp en köttbit och såg på Ivan.
"Vad är det för kött? Det smakar konstigt. Kanske att jag aldrig ätit det, men det är gott." Sa hon snabbt och log stort.

"Lamm.", svarade Ivan och höjde på ögonbrynen. Han synade henne genom de tända ljusen från kandelabern. "Kul att du gillar det.", sa Ivan och tog en tugga av maten för att svälja med vinet. Leo hade hällt upp åt Alice och ställde ner karaffen på bordet igen. "Var ska vi sova inatt?", frågade Leo. "Jasså? Trött redan? Såja, lugn, jag ska personligen visa er till era sovrum... eller våningar.". Det sista vände han på huvudet för att se på Alice med glimten i ögat. Han hade inte skojat när han tidigare berättat för Alice om att om hon så ville, kunde få sin egna våning. "Har du någonsin varit utomlands, Alice?"

Hon log och åt sakta vidare och drack av vinet innan hon såg upp.
"Nej sir det har jag inte." Hon åt vidare och började att bli varm och tog av sig den stora pälsen och såg på dem och lade huvudet på sned.
"Så är det fint på dagarna?"

Ivan tog den sista tugga mat på tallriken och placerade besticken snyggt bredvid varandra på den innan han lutade sig tillbaka i stolen samtidigt som han drog ett nytt andetag. "Ah, en första gång alltså! Spännande..!". Han höjde på de mörka ögonbrynen som så starkt ramat in hans ansikte. "Hoppas att du ska trivas. Som sagt, Isabella är med dig, hon finns där för dig.", sa Ivan och drog på läpparna i ett påtvingat, men nu lite tröttare leende. "Fint på dagarna?", ekade han. "Jag.. som du vet, Alice..". Han sköte tallriken åt sidan och sänkte blicken. ".. Jag är ju vampyr, jag har inte gått ut på länge. Sedan du då.", sa Ivan och tittade upp igen. Hans blick hade med ens blivit en aning mer allvarsam. Kanske det var vinet, eller tröttheten. "Men jo, visst är det fint. Jag har en strålande utsikt över gården, vattnet.", sa Ivan. Leo nickade som om det var honom Ivan pratade med. Han lyssnade noga på hans ord.