Edórea PRS Vidomina & Medi

Hon log och satte sig upp.
"Det tror jag. Jag tror nyheter sprider sig snabbt. Allt för att få frram både bra och dåliga nyheter." Sa hon och lade huvudet smått på sned.
"Låt oss äta först och se på marknaden för att sedan ge oss av.."

"Javisst." Sylvia nickade och gick till sin väska för att plocka fram hårborsten ur den. Hon borstade sitt långa hårsvall samtidigt som hon speglade sig i spegeln på väggen. "Sådär någonting då..", mumlade hon när hon var klar och granskade sin bild. Satte tillbaka hårborsten i väskan. "Äta låter bra, jag är ganska hungrig.", erkände hon och sträckte sig efter manteln för att hänga den över axlarna igen. "Vi går ner?", föreslog hon och gick mot dörren för att vänta in Léllos.

Léllos hade följt hennes exempel och borstat sitt hår med och hon nickade sakta.
"Ja det kanske vi borde." Sa hon och reste sig.
"Ska vi ta ned våra saker så vi kan ge oss av efter marknaden?" Frågade hon och log sedan mjukt.

"Ja, vi gör det. Då slipper vi gå upp hit igen." Sylvia hade inte mer än sin väska. Hon hängde den över ena axlen.
"Vad spännande att gå på marknaden! Det var ett tag sedan jag var i Házie, men jag minns det med glädje. Det finns så mycket att se här."

!Men det är inte så jobbigt att gå hit. Du överdriver nu. Tänk och gå flera våningar?" Hon lade ner borsten och hängde manteln över sin arm.
"Så låt oss gå ner. Det finns säkert något att äta." Hon log sedan mjukt mot henne.

"Men det var ju du som föreslog det?" Sylvia skrattade. "Kom nu."
Hon gick ut genom dörren och nerför trapporna till entréplan. Först trodde hon att de var de enda gästerna där. Men så fick hon strax syn på en i eget sällskap vid ett bord längre bort. Åt i tystnad sin frukost.
Sylvia valde ett av de lediga borden och slog sig ner på en av stolarna. Strax därpå kunde hon beställa sin frukost. Försökte önska något fruktigt, fick till svar att de skulle se vad de hade i köket åt henne.

"Fast du fick det att låta som du skulle bestiga ett högt berg." Sa hon retsamt och gick efter henne och hon sträckte på sig.
"Jag skulle behöva göra en sak när vi lämnat staden. Jag är helt slut fortfarande." Hon såg på henne.
"Behöver bara något litet. Det som finns."

"Ja, det är verkligen som att bestiga ett högt berg!" Sylvia skrattade igen.
"Ja, det kan vi väl. Jag hade också velat kolla vad som finns på marknaden."

"Då har du inte varit till den heliga kyrkan. Det 'r så många trappor." Hon suckade.
"Sen även kungen är ett jobb att gå." Hon lade handen mot ena kinden.
"Men då måste du lova mig en sak. Att inte bli rädd."

Sylvia tystnade och tittade storögt på Léllos. Försökte föreställa sig kyrkan. Det var så många ställen som Léllos hade varit på. Som Sylvia inte hade varit på. Det fanns så mycket att upptäcka! Hon tänka på vagnen de skulle få av jarlen. Snart skulle de vara på resa igen..
Strax därpå fick Sylvia sin frukost serverad. En gröt med torkad frukt i. Hon tackade och började genast äta.
"Ah..", svarade hon Léllos.
"Nejdå, jag ska inte bli rädd.".