Life - Lupple & Medi PRS

"Det vet jag Mistril.." hon såg på henne medan hon åt.
"Så kommer du vara i småttingarnas liv?" Frågade hon ömt.

Mistril log ömt. "Jag antar det. Är ju i både Olivias och Gabriels liv. Men ibland är jag borta längre tider om något kräver min uppmärksamhet. Så kanske inte så mycket som jag önskar." Log hon.

"Men när du väl är här så kan du ta hand om dem. Jag antar du kan berätta historier för de små? Sagor som ingen vet om." Molly åt upp soppan och lutade sig tillbaka.

Mistril flinade roat. "Jag har en del sådana. Jag antar att du inte minns dem jag berättade för er när ni var små?" Log hon mjukt.

Hon log svagt men nickade.
"Jo jag minns dem väl. Jag saknar dem men kan inte be dig berätta dem. Får väl locka de små hit." Hon skrattade

Mi log mjukt. "Mina sagot är bara för småttingar." Flinade hon och drack upp blodet. Hon ogillade att dela med sig av saker, om det inte var till barn. Det var alltid lättare att berätta saker för barn.

"Tusan, jag som hade tänkt smita in." Sa hon och åt upp det sista. En kvinna kom med en ny bricka.
"Så du hörde va min syster gjorde?"

Mistril skrattade lågt. "Kanske, kan jag ära dig med en saga som är för äldre." Log hon ömt. "Beror på, berätta gärna." Log hon.

"Det skulle jag uppskatta." Hon såg på henne och flinade.
"Gick emot dom äldre ganska hårt. Gabriel blev som sagt svårt skadad. Olivia ville inte släppa honom och skulle söva honom. Så hon stoppade alla rötter och blad i munnen. Där tuggade hon och spottade sedan ut det i hans mun."

Mistril log roat. "De äldre älskade det förstår jag." Flinade hon.