Life - Lupple & Medi PRS

"Det var upprörda och tyckte ju att hon var dumdristig men de förstår henne skulle jag tro." Viskade hon med ett leende.
"Men ja hon fick lite efecter av allt."

Mi nickade sakta. "Det kan jag tänka mig att hon fick." Sa hon och suckade lite.

"Så hon har typ varit småhög på sitt eget saliv i någon dag." Hon log.
"Men han överlevde och det var väl huvudsaken?" Frågade hon och började äta av nästa sak.

Mi studerade sitt tomma glas, det var oerhört tråkigt att dricka från ett glas. Hon snurrade lite förstrött på det och nickade sakta. "Jo Gabriels liv är mycket viktigt. "Instämde hon.

Hon såg på henne och sedan glaset.
"Du vill jaga. Man märker det." Hon lade huvudet på sned.
"Om du jagar så äter jag så kan vi diskutera deras bröllop senare?"

Mi såg på Molly och skrattade lågt. "Nej det är okej. "Sa hon mjukt men flyttade rastlöst glaset i sin hand. Hon suckade. "Ja jag försvinner en stund." Beslutade hon och reste sig upp, ställde undan glaset och försvann sedan iväg.

Hon log svagt och skakade på huvudet.
Hon kände av Mis vibrationer och de var inte alls bra.

Mi sprang, mot staden för att jaga.

Wendy såg på David och log svagt.
"Så du kommer bli farbror igen. Hur känns det?" Frågade hon och log sedan stort.

David log roat. "Det känns bra. " Sa han ärligt. Han hade inte några egna barn, han hade aldrig blivit ärad till en sådan sak. "Jag är tacksam för alla syskonbarn jag har." Log han ärligt.