Life - Lupple & Medi PRS

"eftersom du är Rose och är snäll så låter jag dig leka.." sa hon och satte ner henne.
"Seså var snäll. Men jag tror det inte kommer vara några problem alls. Du är ju så snäll hela tiden." Hon drog en hand genom håret och slog sig ner vid en av stolarna och suckade utmattat.
"Jag vill gärna veta hur barnet mår." Hon lade handen mot magen och smekte den ömt.

Luna satte sig ned mittemot Olivia och tog till sig lite frukost. Gabriels bror satte sig också. "Försök och bestäm vad du vill göra idag." Föreslog han ömt.

"Jag vill nog inte göra så mycket. Jag borde läsa på om alla seder som jag borde men det är jobbigt med smärtan jag har." Sa hon och log mot David. Smekte de pärlorna hon fått av sina nya syskon.

Han log mjukt. "Vilka seder tänker du på?" Undrade han lugnt.

"Ja bland annat sederna hos älvorna till höstens fest. Sen har vi bröllopet jag måste läsa om. Det är ju om några veckor."

Han nickade sakta. "Jag kan inte direkt hjälpa dig med det här om älvorna. Men jag kan svara på frågor om vargarna." Sa han ärligt.

"Jag tänkte nog det." Hon log och lade huvudet på sned.
"Hur var Gabriel när jag inte var i byn?" Frågade hon och drog en hand genom håret.

Han skrattade lågt. "Som barn menar du? Eller som tonåring?" Undrade han lugnt.

"Båda. Jag antar ni flyttade när insedenten hade hänt." Hon visade mot bröstkorgen.
"Men jag antar ni höll kontakten?"

Han log mjukt. "Efter incidenten hade jag mest kontakt med mor och far. Gabriel har inte berättat mycket om den tiden." Sa han ärligt. "Som barn, var han lekfull, ledare, kramig." Skrattade han ärligt.