Life - Lupple & Medi PRS

"Det minns jag men jag fick vara med ibland." Sa hon och skrattade.
"Minns du de gångerna han och de andra vargarna retade mig för jag inte var varg? Och din pappa sa att jag skulle vara deras boss en vacker dag?"

Han log mjukt. "Han ville bara leka med dig, han pratade ofta om dig. Men vågade inte alltid fråga." Sa han ärligt. "Jo jag minns. " Sa han med ett mjukt leende.

"jo vi lekte men det var oftast att de retades. Jag fick inte vara med för jag inte vara varg..." Hon såg på honom och skrattade.
"Så nu är han mer rädd för mig att jag ska skälla ut honom.."

Han nickade sakta. "Som det ska vara, man ska lyssna till sin fru." Log han.

"Eller sin chef. Jag tror de andra inte vågar gå emot mig eftersom jag kan få de andra med mig. Då har Gabriel Mi efter sig."

Han såg på henne. "Olivia, Gabriel skulle aldrig vanhedra din ställning. Han är mycket saker, men han är också oerhört lojal. Det handlar inte om att han är rädd för Mi. Han har stor respekt för att upprätthålla sin och alla andras heder." Viskade han.

Hon log svagt.
"Det var inte så jag menade. Men du förstod hur jag menade. Även om vi inte hade blivit ett par skulle han inte våga ifrågasätta mig om det inte var en väldigt dum sak." Sa hon och suckade.
"Vad pratade ni om förut? Jag hörde röster tidigare.."

Han nickade sakta. "Inget särskilt." Sa han mjukt.

Hon såg på honom och lade huvudet sedan på sned. Såg sedan sig om.
"Så ingen middag ikväll? Köket är alltid upptaget nufför tiden." Sa hon sedan

Han log roat. "Klart det kommer bli middag." Sa han. "Vad jag förstår så håller stammen på med sin speciella kryddblandning." Sa han leendes.