Life - Lupple & Medi PRS

"Men då borde de väl vara i köket?" Hon såg på honom och log sedan.
"Okej jag ska inte fråga mer. Men kan du berätta något om dig? Jag vet inte så mycket om Gabriels syskon."

Han log snett. "Nej de måste samla allt först." Förklarade han och Luna flinade lite. "De kommer inte vara i köket på några timmar." Förklarade hon. Han log svagt. "Vad vill du veta?" Undrade han roat.

Något var lurt. Var örterna verkligen bra nu? Men hon nickade.
"Som vart bor du? har du barn eller liknande frågor?"

"Jag tillhör de omkringvandrande stammarna. Vi är där vi behövs." Log han. "Nej." Sa han enkelt.

"Vad menas med de? Så ni har ingen riktig hemmabas som Gabriels by?" Hhon såg sorgsen ut.
"Det låter lite sorlogt. Varför bytte du från denna om jag får fråga?"

"Nej det har vi inte." Sa han ärligt. "Far bad mig, han ville ha inflytande i den stammen. Den är mäktig." Sa han stilla. "Han var både min far och alfa. Så jag anslöt mig till dem och fann mitt livs kärlek." Log han lyckligt.

Hon såg på honom och lade huvudet på sned. Det lät så sorligt och hon kände hur en tår rann ner för hennes kind.
"Förlåt. Men jag vet inte vad som tar till mig. Vad fint. Har du någon bild och va heter hon?"

Han log snett. "Det är okej. " Sa han ärligt. "Jag trivs rätt bra där." Sa han ärligt och plockade upp sin telefon och tog fram en bild på henne. "Hon heter Arya." Log han.

Hon tog hans mobil och höll den närmare.
"Hon är så vacker. Hur länge har ni varit ihop?" Hon log nu stort.

"Vackraste jag någonsin skådat." Viskade han. "I snart tjugo år." Log han.