Life - Lupple & Medi PRS

Hon skakade på huvudet.
"Nej åk hem och kom tillbaka till 6 då festen ska börja." Hon log mot henne.

Mi nickade. "Tack. Då kommer jag och Ethan." Log hon varmt och lämnade sedan huset och var på bara några minuter inne i slottet och kröp upp i Ethans famn och kramade om honom.

Han höll henne i famnen.
"Mi min älskade vad är det?" Viskade han och leker med hennes hår.

Hon kramade om honom och pussade hans axel lätt. "Bara sorgsen." Förklarade hon och lutade huvudet mot hans axel.

"Varför då min älskade?" Frågade han och smekte henne över kinden.
"Så är glad att du är här." Sa han ömt

Hon såg på honom med ett mjukt leende. " Minns bara Fey väldigt tydligt idag." Förklarade hon mjukt, sorgset.

"Det är okej att sakna människor. Då minns man de sakerna som var bra.. " han smekte hennes kind.
"Vill du berätta om hennes ungdom? Jag kännde henne i slutet och hon var så trevlig."

Hon nickade sakta. "Det gör bara så ont." Viskade hon för att sedan fundera lite. "Hon var livlig och rebellisk. Älskade all typ av natur och hon var alltid accepterande." Viskade hon stilla.

"Det kan jag förstå." Han smekte henne och skrattade.
"Jasså? Och hur var hon sedan?" Frågade han och smekte henne över kinden.

Hon fnissade tyst till. "Hon såg alltid det bästa i alla hon mötte. "Viskade hon och log åt några minnen. "Hon var en helt underbar människa. Från det att hon tog sitt första andetag till sitt sista." Viskade hon.