Life - Lupple & Medi PRS

han kysste henne och lade sedan armarna om hennes midja och smekte hennes ryggrad.


Hon log svagt och skrattade.
"Jag såg att det var något även i vargform. jag måste verkligen känna dig." Hon tog på sig skorna och tog sedan kappan som hängde på kroken innan hon gick ut.
"Fryser du inte?"

Gabriel log mjukt. "Åh älskade, du känner mig oerhört bra." Log han och kramade hennes hand och skakade på huvudet. "Nej. Jag skulle kunna gå naken i en snöstorm." Sa han ärligt.

Hon såg på honom med stora ögon.
"Men det får du inte. inte för våra barn. Även om någon blir varg så nej." Hon skakade på huvudet.
"De alla ska lära sig att kläder är ett måste."

Han skrattade lågt. "Nej jag brukar inte vandra runt utan kläder i snöstorm." Log han och när de väl kom fram till ett ställe där ingen kunde överhöra dem så satte han sig ned i en vacker glänta och drog ned henne i sitt knä. "Älskade, jag har lite nyheter." Viskade han mjukt.

Hon skrattade och lutade sig mot hans arm.
"Okej.." Sa hon och blickade upp på honom.
"Är det bra eller dåliga nyheter?"

"Jag tycker dem är bra." Sa han mjukt. "Men dem oroar mig också." Sa han ärligt och smekte hennes kind. "Förut när du sov. Var Ori här." Började han stilla. "Han berättade en sak." Viskade han och smekte henne över magen med mjuka rörelser.

Hon log och såg sedan oroad ut.
"Ori? Vem då?" Frågade hon och lade huvudet på sned.
"Ska jag känna till honom?" Hon såg nu besvärad ut.

(Heter han inte så? XD)

(Jo men hon vet inte om vem det är..)

(Ja nu är jag med xd)

Gabriel smekte henne över kinden. "Han är en ängel, medicinens ängel." Förklarade han. "Bror till Yur." Förklarade han ömt. "Nej de är hur många änglar som helst. "Sa han ärligt. "Han var i alla fall här. Och han kunde berätta en sak om dig." Sa han och kände nervositeten öka. Han fortsatte att smeka hennes mage. "Du väntar trillingar." Sa han tillslut och bet sig nervöst men glatt i läppen.